Senaste kommentarerna i forumet

Ellan och Dionysa
Vad jag förstått är alkohol extremt effektfult som ångestdämpande. Är man en person (som jag) som inte fått med sig så bra verktyg från barndomen, velat fly känslor och inte lärt mig om stress så kommer ju alkohol som ett kanonlösning. På typ 10 minuter fixar man en avstämningsknapp. Lagligt och socialt accepterat. Mycket enklare än att jobba med sig själv.... åh vad jag önskar att jag börjat göra det tidigare. Då kanske man sluppit vinet och det problemet också....

Så skönt - att det nu har gått 2 månader sedan "sist". Och ett år sedan "jättefyllan" som slutade med inläggning. Vad fort det har gått.... Är så skönt att känna att tiden har jobbat för mig. Jag kan med (nästan) säkerhet säga att det inte blir något mer sådant. Jag har ju alkoholproblem - mitt i den totala nykterheten. Det får jag ju inte glömma! Jag vet hur lätt jag skulle kunna hamna i slukhålet om jag tillåter mig att börja dricka "ett par glas". Går ju oftast galant i början - men slutar brutalt i en väl skyltad återvändsgränd!

Och tack Pi: Jag gillar din liknelse med formel1-bilar i omkörningsfilen!:-) Precis så är det ju. Sen får vi bensinstopp - och "söndagsåkarna" kör förbi oss i lugn och stabil mak!

Nu är rosésäsongen här - men inte med mig i huvudrollen.

Önskar kämparglöd till alla härinne som har det tufft i nuläget. Önskar er styrka att dra ner, sluta, förändra - förhållandet till den lömska alkoholen. Kämpa på!

som vanligt dag 2. Hatar det här. Stingslig, rastlös och spattig. Värst mellan 15-19 som verkar vara min triggertid på dygnet. Klarar jag dessa timmar brukar det va okej. Varför är det så förresten? Är det nåt man tränat hjärnan till? Som Skalmans mat och sovklocka fast Vinklocka. Rrrrring rrrring. Vin vin vin vin!
Vankar runt och passar på att städa och sortera saker. Köpt en gigantisk sortimentlåda och ska sortera skruv. Allt för att få tiden att gå.

att man inte är världens mest tålmodiga människa när suget sätter in. Lagar mat till kvällens middag, inget matlagnings vin glas. Så tråkigt är det, maken och äldsta barnen har just meddelat att de blir sena. Har lust att gå ut i garaget och hämta vodka att spetsa den alkoholfria ölen, men skriver här istället. Maken har tur att gästerna redan kommer att vara här när han dyker upp...

Tidigare inlägg skrev jag alltså i en annan tråd för nån vecka sedan. Och så här långt har jag kommit sedan dess:

Jag har nu bokat en tid med en terapeut som jag fått kontakt med via arbetet. Detta för att kunna få en bra start och vidare tips i hur jag fortsättningsvis lever alkoholfritt och hur jag kan tänka när jag hamnar i situationer där jag utsätts för alkohol. Jag ser fram emot det och känner mig mer beslutsam än någonsin. Detta känns naturligtvis underbart! Jag önskar dock att jag kunnat komma på detta tidigare. Relationen kämpar jag fortfarande med och jag vet inte vad som händer framöver. Jag är även rädd för att tro att vi löser det denna gång. Det är nog en form av försvarsmekanism för att inte bli lika knäckt om/när han väljer att lämna mig. Ena dagen är det bra och känns "som vanligt" för att jag nästa dag inte alls vågar tro på att vi kommer lösa det här.

Jag har nu bokat en tid med en terapeut som jag fått kontakt med via arbetet. Detta för att kunna få en bra start och vidare tips i hur jag fortsättningsvis lever alkoholfritt och hur jag kan tänka när jag hamnar i situationer där jag utsätts för alkohol. Jag ser fram emot det och känner mig mer beslutsam än någonsin. Jag önskar dock att jag kunnat komma på detta tidigare. Relationen kämpar jag fortfarande med och jag vet inte vad som händer framöver. Jag är även rädd för att tro att vi löser det denna gång. Det är nog en form av försvarsmekanism för att inte bli lika knäckt om/när han väljer att lämna mig.

Nu syndade jag fredag och lördag kväll med lite vin. Som jag skrev innan så tänker jag inte börja om från början utan fortsätter nu med 63 dagar utan alkohol och tre med alkohol. Jag tycker ändå att jag ska få lov att klappa mig på axeln trots dessa tre.

Suget kom i bilen idag på väg hem. Fint väder osv, men det är en sabla tur att jag ska jobba i morgon och köra bil bakis är jag inte intresserad av att göra längre. Det har jag gjort tillräckligt många gånger. Konstigt nog har jag klarat mig undan en poliskontroll, men det har varit lite nervöst ibland.

Knepet för mig tror jag är att hela tiden hålla mig igång och försöka bli av med följeslagaren istället för att ta det lite lugnare och kanske bli fångad av alkoholen igen. Ha! Kanske inte så konstigt att jag har blivit av med åtta kilo sedan den 2;a april.

Nu när jag sitter och funderar på vinet jag dra i i helgen så smakade det faktiskt inte gott. Öppnade flera flaskor som jag tidigare har tyckt om, men det smakade inte som innan. Däremot så var den varma sköna känslan tillbaka i kroppen efter ett par glas och det var så skönt. Inget att förneka elller sticka under stolen med utan det står jag för. Smått bakis blev jag naturligtvis med inte mer än att jag klarade lördagen och gårdagen utan problem.

Så, jag är alltså ute på jakt efter känslan. Bra att veta och den kan jag kanske finna någon annanstans? Fast jag har ingen aning om var jag skulle hitta den just nu så jag får väl vara utan den.

Jag kan nog kallt räkna med att dragningen efter den kommer att finnas i resten av mitt liv. Förhoppningsvis långt, långt inne i kroppen och så svag att jag kan strunta i den. Kanske blir det så?

Läste lite av min tamla tråd innan och det var bra. Vill inte må så eländigt sån jag gjorde de första veckorna. Fattar inte nu hur jag kunde klara av det. Inte är det länge sedan, men det känns ändå lite avlägset. Borta i historien någonstans.

Lev väl där ute och så kämpar vi på.

Det värsta är att man inte minns och då målar hjärnan upp scenarion om vad som hänt och ångesten blir värre. Å hur vet man ens om man behöver hjälp. Så fort jag pratat med min mamma om detta blir hon antingen arg och säger att det är bara å sluta å jag får skylla mig själv å andra stunden kan hon säga att jag inte alls ska söka hjälp för jag har inga problem. Å söker jag hjälp kommer jag dras in i en karusell där dom utreder kontrollerar mig och frågasätter mig som mamma osv. Så det ska jag akta mig för. Utan jag ska tysta ner det aldrig prata om det och bara ta mig i kragen och sluta efterssom jag är en skam som förstör för alla. Vi har haft jättebråk om det där så nu känns allt ännu tyngre

Hej Ler.
Med mig är det bra. Fortsätter på den vita vägen.:) hoppas du mår bra.
Har inte varit inne på forumet på ett tag, kände jag behövde lite distans. Har vid några tillfälle fått sug efter a men lyckats värja mig.
Har haft möte med en alkoholterapeut regelbundet ett antal v, det hjälper mig.
Härligt att höra ifrån dig Ler?
Önskar dig allt gott.
Kram// Helle

Ja jag är livrädd för mej själv och mitt beteende...jag dricker bara själv...aldrig tillsammans med andra...rädd att skämma ut mej. Nu ska jag försöka sluta med vinpimplandet innan jag skadar mej själv. Tänker nog...aldrig mer...jag får försöka hitta andra alternativ.... loka, citronvatten, läsk. Låter inte så lockande men jag har nog inget val längre.

..både vän och alkoholist!
Känner igen nästan allt!
Vi får kämpa tillsammans! ?

Man ångrar sig varje gång...ändå åker man tillbaka till det jäkla bolaget...
Skäms över att jag känner igen alla i personalen...

Jag dricker för att jag kan....en frihetskänsla....ett lyckorus....1-2 glas...men sen går jag inte att hejda...5 glas till i ett litet nafs. Sängen. Orolig sömn. Svettas. Allt som en dimma. Snurrar i skallen. Kroppen darrar. Minns inte vad som hänt...äckelkänsla över mej själv. Nu känner jag mig inte alls härligt. fri utan fången i ett beteende som ger mej skamkänslor.

Fortsatt nykter! ?
Är så glad för varje dag, det hjälper mig att numerera varje dag här som ett ytterligare steg mot ett nyktert liv. Hur många steg jag måste ta innan jag kan sluta räkna dagar får jag se..
Huvudsaken är att jag sätter den ena foten framför den andra och går i rätt riktning.
Jag är beredd på att faran (alkoholen) kan lura precis var som helst på vägen.

Tack "Lerigen" för att du påminner mig om att vara vaksam .På något konstigt sätt känns det bra att även du som kommit så långt måste vara vaksam. Du är en förebild! ?

Önskar alla en trevlig kväll!

Känner igen det du skriver om allt du planerat att göra men du började dricka istället och kunde inte sluta. Men nu skall du ta tag i dig själv skriver du och jag vill ge dig lite pepp för det är exakt vad jag själv kommit fram till att jag måste göra.

Har tänkt denna tanke så många gånger men nu får det vara nog. Jag har också tonårsbarn och om inte annat så måste vi ta kontroll över alkoholen för deras skull. Eller rättare sagt, för att våra relationer med barnen ska bli bättre! De senaste åren har jag många gånger inte orkat bry mig om deras läxor t.ex. eller att bara sitta ned och prata med dem för att jag varit bakis och trött och bara velat vara ifred. Det är inte okej. Jag växte själv upp med en mamma som var s.k. skåpsupare.

Så försök att komma över ångesten över allt som inte blev av de här dagarna du var ensam. Stryk ett streck över det och blicka framåt, ta en dag i taget och köp absolut inte hem någon alkohol!

Kram

För stöttning. Vill ju inget hellre än att vara "normal" tänk vad mkt mer man skulle hinna!! Har ju ständigt dåligt samvete för allt och alla man inte hinner med. A tar ju extremt mkt tid från en.

En liten "varning" från någon som kämpat ett bra tag nu. Jag dricker väldigt sällan vid högtider längre då jag alltid gör bort mig, men iaf jag får så att om jag stått över när "alla" andra druckit vid tex midsommar så tycker jag att jag vart så duktig så då dricker jag ensam dagen efter istället. Vet inte hur det är för er men det är ett tips att tänka på, för att inte falla.
Stort lycka till!

Skönt att läsa att det går bra för dig när man själv ligger med bakisångest och nyligen bestämt att sluta med alkoholen. Då finns det hopp för mig med. Förut har jag inbillat mig att jag kunde lära mig att kontrollera det men insett att det enda alternativet är att bli helt nykter resten av livet.

Vi är så många i samma sits. Högpresterande och väl fungerande men kämpar med vårt inre. Jag är precis i samma sits som du och är gärna med och peppar och stöttar. Har också precis startat min tredje tråd.

Jag skäms också, för att det inte funkar att dricka ett par tre glas och sedan gå hem. Skulle kolla fotboll igår, mitt lag förlorar och genast tänker jag att jag måste dricka några glas till för att "vi" förlorade. Minns inte hur jag kom hem från krogen.

Ett tips till dig är att inte köpa hem alkohol. Jag har aldrig någonsin kunnat ha alkohol hemma utan att dricka upp den omgående. Så har det alltid varit,
även innan jag tappade kontrollen över mitt drickande.

Eller hur? Varför? När man har det så bra? Riskerar allt för vad?
Min man kommer hem från jobbet snart och jag skäms så mkt för att jag var full igår igen. Och då vet han inte hur full jag verkligen var...
Jobbigt när man börjar tänka på all skit man gjort pga A och allt som inte hade hänt om man bara varit nykter!!!

Längtar efter att komma hem från en fest där JAG kör hem, längtar efter att dricka te till fredagsmyset istället för rödvin...

Jag har det så bra med allt annat i livet, så varför riskerar man det??

Vet inte hur många gånger som jag vaknat upp de senaste åren och tänkt "aldrig mer". Idag menar jag nog lite mer allvar än annars eftersom jag skriver mitt första inlägg här på alkoholhjälpen.

Din fråga "Hur ska jag klara av detta?" är även min fråga. Jag har alltid levt med ångest inombords och alkoholen funkar ju som en slags självmedicinering. Men de senaste åren har jag fått vad som kallas dåligt ölsinne, jag blir arg, skäller ut min man efter noter och beter mig allmänt otrevligt. Hur snyggt är det? Så jäkla pinsamt faktiskt.

Jag hoppas du känner dig pepp att ta tag i ditt beroende. Har du försökt sluta förut?

Har inte direkt gått bra för mig att sluta dricka...

Torsdag till lördag gick det nog ett par lock öl och idag så var abstinensen så jävlig att jag tvingades gå hem från jobbet. Svettningar, skakning och en suddig verklighet runt mig fick att ge upp

Ett sådant fruktansvärt nederlag....

Skäms för att jag inte klarar utav att hålla mig i från ölen.

Massor av risksituationer....försöker tänka ut strategier att ta till.
Nej ingen hjälp finns att ta till då jag bor väldigt avskilt. Min man stöttar så det är ju bra men vet inte om det hjälper mej.

Vi är ganska lika du och jag. Att bara dricka lagom går allt som oftast dåligt för mig. Min resa gick bra dock så drack jag förra onsdagen vilket resulterade i att jag var bakis på jobbet, i vanliga fall hade jag sjukskrivit mig men det var ett viktigt möte jag behövde gå på så jag tog mig dit iaf. Trodde jag skulle kräkas x gånger under tiden.. Nåväl, jag klarade mig ifrån det. Nu som vanligt när man vart utan ett par dagar dyker det upp i huvudet igen att det är ingen fara, att dricka en gång i veckan är ingen fara, jag är ingen alkoholist. Jag är så dålig på nolltolerans, det blir alltid att jag dricker ändå. Fattar inte att det ska vara så svårt.
Hur som helst så är det "bara" fortsätta försöka! Noll är det som funkar.