Senaste kommentarerna i forumet

Precis så är det!! Jag gör likadant?
Kram till dig!

Jag blir så arg på mig själv. Jag är så velig jag är så ambivalent jag är så osäker jag är så full av skuldkänslor jag är orolig jag skäms osv osv
Jag tycker inte alls att det är lätt att ffatta beslut. Jag vill inte leva så här, jag längtar efter känslan av frid och ro. Men jag har varit gift med min man i 45 år, vi gifte oss väldigt unga.
Jag har dragit ett tungt lass förstår jag i efterhand. Han orkade inte med stor familj under en period av sitt yrkesliv. Flyttade helt enkelt ifrån oss. Jag hade fullt upp med våra barn och deras liv. Jag fattade verkligen inte då att jag inte behövde ha det så. Jag skämdes och vi var en härlig familj utåt. Vi är fortfarande en härlig familj, men lite naggade i kanten. Han dricker i perioder och nu är jag orolig eftersom han också tar värktabletter. Han är nöjd med sitt liv, han älskar mig men han vägrar inse att han har stora problem. Han vill INTE höra talas om det.
Varför ser inte doktorn på blodprover att han har ett missbruk?
Jag vill inte vara medskyldig om han blir sjuk eller rent av dör. Levern tar ju skada av medicin och värktabletter.
Jag fattar att ingen kan fatta beslut åt mig men jag behöver göra av med mina tankar.

Det enda du kan göra just nu är att vara ärlig. Säg hur du känner och tänker. Att leva med en som oss är allt annat än roligt. Vi sviker, luras, tappar omdömet, ljuger mm. Var ärlig mot henne och viktigast av allt var ärlig mot dig själv.
Kramar!?

Orsaker till att jag hamnade här till sist är egentligen ovidkommande. Det finns i släkten och visst kan jag ha den genen men jag kan också ha druckit mig till det. Det krävs ju ett intag för utveckla ett beroende. Frågan är ju vad vi gör när insikten landat. Jag tror det handlar om en enorm beslutsamhet och villighet att faktiskt förändra både tankar och handlingar. På mig har det fungerat att jag ibland "kliver ur" mig själv och observerar. Stress är en riskfaktor så det undviker jag gärna, dålig sömn och även slarv med maten. Nu är jag mest vaksam över att inte glömma bort hur det egentligen såg ut. Jag får aldrig tro att jag kan ta ett glas. Jo det kan jag ju säkert men jag är övertygad om att då väcker jag gamla saker till liv i hjärnan och jag är snart igång på samma vis. Jag ser det som två delar av mig. Nu har jag minimerat den sjuke missbrukaren men den finns kvar, dock väldigt liten just nu. Många av oss skriver att vi självmedicinerar frågan är ju vad vi flyr ifrån. Livet, verkligheten eller oss själva? Jag hade inte varit nykter idag om jag inte tagit hjälp men det är jag det. Vill verkligen ge alla som kämpar med detta en enorm Styrkekram! Det går att förändras men då kräver det att vi gör förändringar.
Stor solig kram!☀️

Är ny här och jag passar på att läsa så mycket som möjligt för att få pepp att vara nykter. Det är skönt att läsa om både med- och motgångar och du skall ha tack för att du delar med dig!! Vi fortsätter kämpa tillsammans :)

Att solen skiner..
Att det regnar..
Att det är fotbollsmatch..
Att vi har grälat..
Att jag är värd en öl, oavsett..

Försök skriva även om du ännu inte lyckats ta ett nyktert steg. Jag tror att sätta ord på sina upplevelser kan göra skillnad, precis som Li-Lo skriver här ovan. Framför allt tror jag aldrig det är för sent!! Läste ett inlägg igår av någon som är 72 och kämpar med sin tillnyktring. Du skriver att du är knappt 30, tänk på att livet är långt och att du har många dagar kvar att må bra på!!

Hej, jag har aldrig vågat välja all inclusive på semestern enbart för att jag vet att jag skulle vara berusad dygnet runt. Pengar är trots allt en faktor i mitt drickande. Du måste nog fokusera på att spendera resten av eran semester utan sprit för att få tillbaka tilliten er emellan. Kan det t.o.m. vara värt att gå iväg och äta på restaurang trots att ni har all inclusive, eller blir det för kostsamt?

Jag började skriva igår trots att jag reggade mig för typ 2 år sedan. I åratal har jag haft ett osunt förhållande till alkohol men struntat i det eftersom min livsstil och mitt arbete inbegriper mycket socialt drickande och en hel del krogbesök. Min man är likadan. Vi har en bra relation men börjar nästintill alltid bråka när vi är fulla tillsammans, om skitsaker. Klart det sliter på förhållandet.

Är så jävla trött på alla bakfulla dagar med sjukskrivning och inställda möten och planerade sysslor!

Tror och hoppas att det kan vara till hjälp att skriva härinne. Sätta ord på sina tankar och upplevelser. Skriva av sig sin besvikelse på sig själv och ta del av andras historier.

Jag har varit nykter i 2 dagar nu. Dricker nästan aldrig ensam vilket i.o.f.s. är positivt men då jag går på krogen tar det aldrig någonsin stopp innan stängningsdags. Tyvärr går jag ofta till kvarterskrogen där de är enormt trevliga och gärna ger kredit...

Med detta sagt så tror jag att du har tagit ett viktigt steg bara genom att starta en tråd härinne!

att det fortsätter att gå bra för dig.

Ja du ska känna dig stolt, för att du lyckats bli fri från alkoholen. Det är starkt gjort.
Du tänker också helt rätt. När du slutade oroa dig inför sommaren och semestern, så blev du lugn och trygg. Om man inte oroar sig för kommande situationer och miljöer som kan trigga frestande tankar och sug, så blir man också säkrare i sin nykterhet. Med tiden upphör dessa tankar och sug. Kanske det är just det, större säkerhet, som du börjar känna nu.

I en del gammal tro, asatron, sas det att det fanns tre ödesgudinnor (nornor) som "spann en tråd" för alla människor, och som avgjorde deras öden under sina liv. Tänk om din "tråd" löper längs en nykter stig i frihet. Frihet utan alkohol. I så fall ett mycket positivt öde. Det kan mycket troligt bli ditt öde.

Grattis till snart 4 månader Lim!

Hur kan ni ta emot så mycket skit, oavsett om han är full eller nykter? Ni är värda något bättre! Jag säger som Grynet: Ta ingen skit!

Får höra hur bra och villig hans ex var i sängen, hur snygg och kåt hon är, hur mesiga mina barn är (inte gemensamma) och mycket annat som gör så ont! Brottas jämt med tankar om huruvida han går runt och tänker så även i nyktert tillstånd! Gör mig hämmad i sängen, kallsvettas när jag måste träffa hans ex, tycker inte om att ha honom ihop med mina barn (fast han är trevlig mot dom)! Han minns inte vad han har sagt och säger bara att det är spriten som talar! På fyllan skriver han sms till sitt ex med familj hur jävla mycket han saknar dom! Känner mig utlämnad och förtvivlad för det han samtidigt säger till ex med familj är ju att hans nya tjej och hennes familj suger! En kär man sitter ju inte och skriver så! FAST vi har det underbart när han är nykter, jättebra sexliv, roligt tillsammans, min familj tycker om honom och är trevliga! Vad är det som händer i hans hjärna?

Å det där med å hitta spår efter kvällen stämmer så väl. Hittade både smutsoga kläder, chips och dip i sängen och på golvet å minns inte ens att jag ätit chips å dip när jag kom hem. Minns inte ens att jag kom hem. Bara vaknade på soffan mitt på dagen

Ja jag vill verkligen ta ett långt uppehåll å kanske sluta helt för orkar inte med ångesten. Men vågar inte längre lova att jag ska sluta för gott då jag alltid blir besviken på mig själv i slutändan. Svårast är ju just sommaren med. Hur klarar man en hel sommar utan öl. När sambon dricker. Alla fester som kommer osv.

Jo visst är det så "där spriten går in går vettet ur"! Så är det väl till viss del för alla, man får sämre omdöme mm! Men att förvandlas till en renodlad psykopat.... Måste ju bero på nåt! Man har ju hört att från fyllon och småbarn får man höra sanningen! Och är det sanningen han får ur sig när han är full är det inte kul att vara jag! Han säger själv, i nyktert tillstånd, att det absolut inte är saker han tänker på och tycker annars! Han vill helt enkelt såra mig och använder de medel som krävs! Helt sjukt att man tar risken och dricker när man vet att man blir sån! Och varför blir man sån att man vill såra den man älskar? Om jag dricker så blir jag mer kramig och kärleksfull möjligen! Alla förändras ju av att dricka alkohol! Kanske inte är lönt att fundera över varför! Det kanske inte finns något svar på det! Du har rätt i att man själv får ta ansvar och höjd för det! Det ska ju ingen annan behöva göra!

Jag märker redan att det är värdefullt att formulera sig kring drickandet. En tydligare bild skapas än när man går omkring och mumlar för sig själv. Tills vidare ska jag vara nykter. Hjälp..

Har också varit där, när man vaknar dagen efter med diffus ångest och till sin fasa hittar spår efter händelser man inte minns. Lågvattenmärket i år var när jag efter en trevlig middag hemma med vänner hittar en spya i mitt hopknycklade täcke nedanför sängen. Ledsen att ge dig en så äcklig bild men min poäng är att förmedla att du inte är ensam om att tappa kontrollen.

Stryk ett streck över gårdagen, ta dig samman och gå vidare. Tänk framåt!!!

Det kanske är så att du måste ta ett långt uppehåll från alkoholen men en dag i taget.

Kram

Förbered dig på att sluta helt! Ha det som inställning att åtm tv vara utan a. Bulla upp med alternativ, rubba dina cirklar, unna dig något gott i vid bemärkelse. Och sist men inte minst: fortsätt skriv! Den dokumentation du får (förutom all input) kommer att bli värdefull, jag lovar.

Jag har provat att vara utan en längre tid och det fungerade. Det var 5 veckor men sen belönade jag mig själv med alkohol eftersom jag hade varit "så duktig".
Ja det är just det jag måste fatta, att jag inte tål det. Jag har försökt att dricka med måtta men dom tankarna måste jag överge för jag klarar inte av det måttligt heller. Vi åker hem på söndag så det är ett par dagar kvar..men ska göra mitt bästa. Väldigt spänt mellan oss nu och vet inte vad jag ska göra för att rädda situationen.

Men ångesten släpper ju aldrig. Skulle tvätta mina kläder. Och såg att dom var jättesmutsiga. Och vet inte varför. Får skräckbilder i huvudet
Tänk om jag blivit våldtagen, tänk om jag har gjort något ( varit otrogen) å inte minns. Sen kommer det fram senare och min sambo lämnar mig. Fy fan vad ska jag göra. Hur förlåter man sig själv för att ha druckit på det här viset hur orkar man leva med att man kan ha gjort hemskheter som kan förstört ens liv å man vet inte ens om det. Vågar fan inte ens gå ut

Tack för din kommentar. Det där är intressant och förmodligen finns det ingen enskild orsak till alkoholmissbruk. Att attitydförändringar skett i samhället är uppenbart, uteserveringarna blomstrar och det är ju på ett sätt positivt. I Sverige vill vi gärna bli lite mer kontinentala :)

Tänker på min mamma, som skåpsupit i alla år och idag bor på ålderdomshem, kraftigt försvagad av missbruk. I jämförelse med mina barns pappas familj, som druckit minst lika mycket som mamma genom åren fast på ett helt annat sätt. Denna familj lider inte av sitt missbruk på samma sätt som mamma och jag tror det har att göra med att de alltid druckit tillsammans med andra. Det har varit fest och musik och konst inblandat. Morsan har suttit hemma i köket, ensam, och pimplat vin. Så det kanske inte handlar om vad och hur mycket man dricker utan även om på vilket sätt man dricker.

Jag tror som du, att blir vi av med tanken att vårt missbruk är ärftligt kanske det leder till en känsla av att det går att förändra sitt drickande.

Jag är osäker på vad jag skall som mål: att sluta helt eller lära mig dricka på ett mer sunt sätt. Till att börja med vore det fantastiskt att klara en vit månad.

Hej och välkommen hit. Det är ju just den biten som är så svår och för de flesta så viktig. Att faktiskt acceptera att jag är alkoholist. Jag kan inte dricka alkohol. Vi behöver inte ens försöka dricka lite eller mer sällan eller annan sort. Vi tål inte skiten. När det insikten och acceptansen verkligen landat kan vi börja agera därefter. Tufft läge du sitter i med semester och all inclusive. Hur många dagar har ni kvar på resan? Har du provat att vara utan alkohol någon längre tid?
Kämpa på i värmen.
Kram!

Du har en poäng och ett bra sätt är att hålla uppe med alkohol. Igår var jag hos en kompis och det blev alkohol men inte mycket! Tänkte hela tiden att jag inte vill vakna bakfull utan må bra! Det gör jag nu! Det är väldigt lätt att ta en öl för mycket. Men idag ska jag vara nöjd med mig själv!

... att vi skriver härinne och kan gå tillbaka och kolla vad vi skrev för ett tag sedan. Bli påminda om vad vi kände och tänkte.

.. du skrev ju att du mest dricker då du är ensam.

Alkohol är så bedrägligt då det såklart är underbart i början av ruset! De två första glasen är perfekta. Önskar så att det gick att stanna där men då är det redan försent, hjärnan tror att det ska bli _ännu_ bättre om man tar ett glas till! Tyvärr måste vi låta bli att ens ta det första glaset.