Senaste kommentarerna i forumet

blev nykter trots tillfälle att dricka hur mkt som helst. Middag hos vänner...som blev asfulla....känns skönt att jag var glasklar i huvudet. Undrade där jag satt och tittade på .... vad är det som gör att vi tycker det är bra att dricka oss fulla. .. Jag får iaf vakna imorgon med gott mod inför en ny nykter dag.

räcker för mej...det triggar. Då vill jag hem å dricka vin. Har jag fel jobb ...mest troligt. Självbedrägeri absolut...fast vi har ju genomskådat oss själva så då är det väl egentligen självförakt vi håller på med...eller orkar vi inte ta tag i våra trista liv?

Ledsen om jag kapade tråden lite men det du skrev stämde mitt i prick alltså!

Tjena!
Gammal tråd ser jag nu. Men känner också igen mig så extremt mycket i din situation.
Mitt problem är att så fort jag dricker så blir jag glad och känner sjukt mycket värme och kärlek, vilket gör att jag blir en trevlig person att hänga med och drar till mig folk. Jag har fortfarande samma värderingar och tankar som nykter, men inte alls lika utåtriktad.. Detta ger mig ångest såklart.. Det är som att min identitet är uppbyggd kring festandet och alkoholen.

Skriv och läs här på forumet för att få kraft att kämpa. Men beslutet att sluta dricka är hans beslut, du kan inte tvinga honom. Det där med tydliggörare och möjliggörare fattar jag inte alls faktiskt. Hoppas någon annan vet mer.

Lediga dagar sov sambon lätt till kl 11-12 om vi inte hade några planer. Gäspade sig igenom tv-kvällen och somnade lätt vid kl 22-23. Just tröttheten dagtid/kvällstid, inklusive håglöshet och inget driv för fem öre, kändes rätt trist. (Men jag klagade givetvis inte, jag lät honom hållas.) Han följde med på mina idéer, men ville nog helst inte göra någonting. Hänger nog ihop med att dopaminnivåerna sänks när man slutar dricka och det tar ett tag innan de stabiliseras igen.

Först efter 8-10 nyktra veckor tyckte jag att hans trötthet blev lite mer normal faktiskt. Han somnar lätt och har nog god sömnkvalitet, jämfört med tidigare. Och då behövs inte lika mkt sömn kanske. Dels tror jag att både kropp och hjärna behöver läka, och sömn är bästa medicinen. Och dels tror jag nykterheten tvingar dig att känna "på riktigt" och inte bara döva, och det kan ta tid att vända. Jag kan jämföra det med när jag själv pga närståendes sjukdom levde under anspänning lång tid. När vi väl fick ett avgörande positivt besked var det som att bli klubbad bakifrån. Jag kunde nästan somnat stående. Att stressa kroppen med alkohol kan nog ge en liknande anspänning både i kropp och hjärna. Håll ut, det blir bättre - lyssna på din kropps signaler. Just nu behöver den sova mycket, var snäll mot dig själv.

Tack för dom stärkande orden

Jag har förstått att det verkligen är svinsvårt. Men en sak är säker - tankens kraft är stark. Om du tänker "fan vad jobbigt, det går inte att stå emot" blir det mycket svårare än om du försöker fokusera på det positiva. Något positivt upplever du väl efter två veckor? När jag och barnens pappa separerade våndades jag massor över "ensamveckorna". Hur skulle jag palla att Inte träffa mina barn varje dag? Men jag valde att fokusera på det positiva - slippa passa fritidstider, slippa laga mat om jag inte ville, mindre tvätt och mindre stök osv. Kanske en haltande parallell, men det är bara ett exempel på att man med tankens kraft kan övervinna svåra förändringar.

Skriva och läsa här på forumet kommer att hjälpa dig massor. Och tänk på att det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och verkligen bestämma sig. Kämpa!

Hej Ellan och tack!!

Bra att du frågar om mina triggers. Stress på jobbet är en kraftig trigger, konflikter av all de slag. Men även rastlöshet och någon gång (upplevd) tristess och leda. Det är så himla enkelt att slipa ner den taggiga verkligheten med hjälp av alkohol. Mycket enklare än att gå och träna eller promenera t.ex.

Har även haft ångestproblematik hela mitt vuxna liv. Generaliserad ångest som det kallas. Alkohol hjälper bra för stunden men i det långa loppet förstärks ju ångesten men jag har svårt med konsekvenstänkande och långsiktighet.

Gick i KBT för några år sedan (mot ångesten) och fick lära mig ungefär hur länge en impuls varar. Skall damma av den kunskapen nu och försöka vänta ut impulsen att dricka. Problemet är att jag ofta, efter några dagar utan alkohol, gärna vill belöna mig själv för att jag varit så duktig. Fattar inte vad detta självbedrägeri egentligen går ut på.

Oj, ja då tänker jag att det nog inte det enda han inte vågar, tror sig klara osv utan alkohol... Han skulle nog må bra av samtalsterapi, men det är ju bara han som måste ta det steget i så fall... Hoppas det löser sig i alla fall!

Hej och välkommen,
Inte helt fel att ha en målbild att sträva mot. Den är inte heller ouppnåelig. Om första steget på vägen dit är att bryta med alkoholen så håll fokus på det. Vad kan du göra i morgon som hjälper dig att behålla nykterheten? Har du några triggers, risksituationer eller andra sakers som lätt får dig på fall? Vi behöver inte ha så höga krav på oss när vi beslutat oss för nykterhet. Fokusera på den saken först och främst. Till en början kan vi välja att undvika situationer och sammankomster om det finns en risk för att det för tufft. Att vara nykter betyder dock inte att vi ska vara "tråkiga" resten av livet. Jag tror du kan nå dina mål om du handlar därefter.
Kram Ellan

Honungsflinga: det är intressant att du skriver att du egentligen inte har tid att ta tag i att du kanske är utbränd. Där funkar ju verkligen alkoholen, för stunden, som en skön paus från våran inre stress. Vet inte hur många gånger jag har tänkt att gå och träna när jag har känt mig stressad och uppjagad men istället druckit alkohol för att det ger en snabbare lindring.

Känner igen det där, AL - jag är snart 50 men kan fortfarande känna den där härliga känslan av frihet då jag går in på en krog och beställer in en stor kall öl. Och i den bästa av världar hade det ju kunnat vara precis så men efter den första ölen följer minst 5 till och jag vinglar hem. Avundsjuk på alla de som kan hantera alkohol, jag tror att jag kunde det förr i världen men nu brukar jag till och med tänka, medans jag dricker, att eftersom det här är sista gången så är det lika bra att passa på att dricka tills baren stänger..

Tack Allegra!Ja, alkoholen har verkligen stått i vägen för mycket!! Men det är slut på det nu, vill inte må så här längre, det är inte värt att det, alkoholen hjälper för stunden.. Dagen har varit tuff men vet att det blir bättre, och absolut som du skriver, inte köpa hem någon alkohol, det gäller att inte ta det först glaset. När det värsta har lagt sig så måste jag hitta en strategi hur jag ska bemöta suger när det kommer..

Det blev en lugn kväll. Han var irriterad och sur över att jag drack igår, men det släppte ganska snabbt. Hade filmmys med barnen.
Egentligen inget konstigt med det, jag brukar ju dricka rejält 2-3 ggr/mån. Inte varje dag.
Känner mig smått paranoid, typ att det står Alkis i pannan, att alla vet, som att jag skulle gjort en status uppdatering med "alkismorsa" på FB... Det är ju ingen som vet. Mer än ni... Alla andra tror ju att jag är fru Perfekt...

det är aldrig försent att få det bättre. Vad härligt det låter att få gråta ut. Håller verkligen med om det egna ansvaret. Finns inga ursäkter eller undanflykter. Däremot är det svårt att stå kvar och axla ansvaret när alkoholhjärnan kopplas på. Jag känner mig som jag går in i en tunnel då och kommer sällan ihåg några verktyg. Kanske har (haft) jag brist på riktig motivation?
Jag klarade dag 2 också men vet att imorgon blir en kamp. Och i övermorgon än värre för då ska jag resa bort, vilket är starkt förknippat med att ta några glas vin... men en dag i taget. Vi är verkligen värda att må bra och få ut allt det bästa av livet. Stor kram

Lugnet och nöjdhetskänslan kan man få genom att träna också. Man måste ta i rejält, svettas och flåsa, i minst 30 min. När endorfinerna frigörs kan man möta nästan vad som helst med ett leende ?

Låtit bli alkon helt, var fruktansvärt i början. Fortfarande väldigt jobbigt men börjar kännas som det går åt rätt håll.

Att med hjälp av en terapeut hitta olika strategier är riktigt klokt och bra! I samtalet med andra tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Det är inte försent att börja nu. Jag har tunga saker från min barndom som jag fick börja arbeta med i min behandling. Dock fortsätter jag även med det nu för trots att jag varit nykter ett tag så försvinner ju inte de. Nu känner jag dock att det händer saker på riktigt och kan stå kvar i det. Idag har jag gråtit hos terapeuten så snoret rann och det är ok. Trots en grym huvudvärk som följd. Jag skyller inte min alkoholism på någon händelse eller hur jag vuxit upp för alkoholist är jag. Men det är mitt ansvar att ta hand om mig själv. Jag brukar tänka att det är dags att må bra nu. Jag, Ellan, är värd att må bra. Och det är du också. ❤️

Hej allesammans.

Vill uppdatera litegrann. På lördag har det gått 4 månader av mitt nya nyktra liv.

Jag hade en period för ett par veckor sedan där jag kände en svag oro för sommaren, att det skulle blir svårt att stå emot alkohol då. Men nu har det varit flera soliga dagar och jag har inte blivit sugen. Jag känner hur semestern närmar sig men jag är hundra procent säker på att den blir alkoholfri. Jag skulle inte för något i livet bryta det här.

Ångesten inför semestern har också släppt. Det kanske den gjorde samtidigt som jag slutade oroa mig för att jag skulle bryta nykterheten eller oron jag hade för att jag skulle ha "vita knogar" på semestern. Nu är jag liksom helt nykter i varje cell och i mitt sinne. Jag har accepterat mitt öde. Och just nu känner jag mig stolt.

När jag ser folks bilder på vin etc så blir jag ärligt talat inte sugen. Jag känner fyllan och jag känner smaken av gammal alkohol i munnen, jag känner ångesten som kommer dagen efter. De kan romantisera hur mycket de vill men det är bara alkohol, en äcklig dryck som suddar ut moral, goda värderingar och hälsa. Och ja, säg man dricker det där glaset som presenteras på bilden? Och? Vad ger dig mig? Det är ett glas med äcklig dricka. Jag kan inte formulera vad det är jag vill säga. Men det är bara så att jag upplever att jag har sett igenom alkoholromantiken. Alkohol är varken mysigt eller romantiskt ju. Det är ju bara en äcklig och farlig vätska?! Vad håller folk på med när de romantiserar kring den och gör det till norm att man ska dricka den? Det är helt obegripligt för mig nu när jag kommit såhär långt i min process.

Jag tror på allvar att det kan vara så väl som att jag faktiskt aldrig nånsin i mitt liv kommer att dricka alkohol igen. Jag tror faktiskt att jag är fri för alltid.

Om det nu räckte med att vi tog oss i kragen, skärpte till oss och blev som folk. Nej allvarligt talat, utan att förminska din mamma, det är brist på kunskap kring beroendeproblematiken hos en person som uttrycker sig så. Det är inte så enkelt att bara sluta och skärpa till sig. Det händer saker i vår hjärna vid alkoholintag och belöningssystemet förstörs. Vi behöver vår drog för att må bra och fungera. Att söka hjälp visar snarare på insikt, mod och ansvar för vår sjukdom.
Du är ingen skam!!! Ett av problemen med sjukdomen är all skam vi ofta känner och den hindrar oss ofta från att söka hjälp. Men du är ingen skam för någon.
Vad har du för möjligheter där du bor? Finns det en AA-grupp där du bor? Det behöver ju inte gå via vården el kommunen. Alkoholism är ensamhetens sjukdom sägs det då vi isolerar oss med vår dryck.
Jag vill försöka ge dig en känsla av hopp. Det går att bryta skiten men lyssna inte på din mamma. Detta ska inte tystas ned. Det du känner och det som händer i dig och med dig är på allvar. Du är på allvar!❤️
Stor kram
Ellan

Hej. Du har sökt dig hit för du är orolig. Då är det något som är fel och vad bra att du är här. Massvis med människor här som kämpar med samma sak - att slippa vara kontrollerade av alkohol.
Kan du ta ett par dagar utan att dricka alkohol och se hur det känns? Eller välja alkoholfritt?