Senaste kommentarerna i forumet

blir gärna din vän här för jag är i samma läge som du. Lika mkt regelbundenhet med smygdrickande och ingen vän att prata med. Vad har vi gjort med oss själva? Jag skäms enormt mkt.

Du har helt rätt. Så kan du inte ha det. Stå på dig! Allt praktiskt löser sig på något sätt.

Det är jätteviktigt att du under "det stora pratet" utgår från dig själv. Säg "jag tycker/tänker/vill oroar mig för..." etc. Min sambos instinktiva reaktion var också "jag flyttar direkt, du ska inte behöva ha det så här". Men jag svarade honom gång på gång "jag vill leva med dig, men du måste vara nykter". Och sen bestämde jag mig för att inte bestämma mig angående framtiden i stundens hetta. Och det har gått bra för min sambo, med sammanlagt 13 nyktra veckor i går. Och jag är så glad och tacksam över att han valde mig framför alkoholen. Jag förstår att det är svinsvårt, men han har verkligen bestämt sig tydligen. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig.

Tack Tombor! En vän i detta kan jag verkligen behöva.

Fy känner fortfarande alkoholsmaken munnen, blä....ska dricka lite te och hoppas det försvinner!

Hej och välkommen tillbaka,
Ja tyvärr är alkohol en väldigt snabb och lättillgänglig lösning på många problem. Att slappna av och varva ned med ett glas (läs en flaska) är ju så lätt. Det går utan vin men det kräver förändring i både tanke och handling. På sikt bidrar ju även hög konsumtion till mer stress och ångest. Lätt att svara; ta inte första glaset! Men i verkligheten krävs det ju lite för att inte hamna där i den situationen då ett glas är lösningen. Har du risksituationer du bör undvika? Kan du ta hjälp?
Kram Ellan

Såg ditt inlägg först nu då jag inte varit så aktiv på forumet ett tag.
Jag tänker så här inför din fråga om du kan vara alkoholberoende:
Om tankar på att man kanske dricker för mycket börjar poppa upp finns det ju ett problem eftersom din konsumtion påverkar dig negativt genom att ge ökad oro. Det är bra att du vågar granska din alkoholkonsumtion vilket annars är ganska vanligt. Kanske är det en ond spiral, ångest-sömnsvårigheter-alkohol-ökad oro-ångest osv. Smärta och utmattning gör ju inte saken lättare heller.
Alkoholberoende eller ej, vad skulle det göra för skillnad för dig om du är eller inte är alkoholberoende enligt diagnoskriterierna?
Det väsentliga är kanske det du skriver. Att alkohol ger ökad oro och att du märker att du inte mår bra dagen efter. Din situation låter svårt nog som den är, med värk, ångest och trötthet.
Prova att avstå alkohol en månad och se om du mår bättre av det. Hitta sätt att ge dig själv vila och omsorg. Kanske samtalshjälp?

Svettningar och ångest och ingen aptit men inga hallucinationer, skakningar eller något. Har väldigt dålig erfarenhet av vården så undviker dom. Har ju som så många andra trott att jag ska kunna reglera mitt drickande men nu fått inse att jag får leva helt alkofritt resten av livet.

Du liksom jag skäms och vill inte erkänna vad vi blivit. Sitter i liknande sits på ett sätt men bor ensam och har ingen som håller koll. Tror på små steg och en dag i taget och döm dig inte själv. Det är ju en underbar känsla att bli berusad, dock inte lika kul dagen efter. Är gärna din vän här!!

Ja, har redan funderat ut att jag får bli den som "kör" på alla kommande tillfällen. Sedan dricker ju min man max 10 öl på ett år om ens det, så det blir inget problem med att han dricker men inte jag.
Min man har reagerat, han är arg och ledsen över mitt drickande. Han skulle vara ännu argare om han visste hur illa det verkligen är.
Annars dricker jag i smyg, vet att jag spårar ur och har därför försökt undvika att dricka kring folk. Ibland har det inte fu nkat, men ingen som sett mig dricka regelbundet så därför har ingen reagerat.
Sen har ju heller inga "riktiga" vänner, med det menar jag någon som man kan dela allt med och som ställer upp i vått och torrt. Har familj, släkt och "bekanta" som vi umgås en del med.
Vill inte avslöja för mkt om mig själv, men har fler barn än medelsvensson, dessutom ganska små, renovering hemma, sysselsättningsgrad som ligger på 200%
Egentligen borde jag ta timeout från den ena 100% men har kämpat så länge och har bara några få år kvar till målet....

I mitt välkomnande passar jag på att klippa in delar av den text vi har under "faktafliken" som gäller abstinens. Hoppas det är okej med dig. Det låter som att du bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor och ett av flera steg du tagit är att bli medlem här. Starkt gjort. Nu mår du pyton minst sagt och ändå skriver du. Här finns mycket erfarenhet och många som generöst delar med sig och stöttar. Nu är du en av dem :-)!

Nu lite fakta:

Ofta börjar abstinenssymtom bli tydliga inom första dygnet av alkoholfrihet eller minskat intag.

Om du upplever något av följande när du slutar dricka så är det mycket viktigt att du kontaktar akut vård. Ring 112 eller ta hjälp att komma till akutsjukvård.
- starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
- kraftiga svettningar och värmekänslor
- kräkningskänslor efter varje gång du ätit
- brist på aptit eller rädsla för att äta
- förvirring – du förlorar till exempel tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är
- hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

Även om du inte druckit stora mängder alkohol kan du få abstinensbesvär när du skär ner. Oro, skakiga händer, svettningar eller sömnsvårigheter, till exempel. Symptomen är obekväma, men varar inte särskilt länge och är inte värre än en influensa. Kanske undrar du om det finns något du kan göra själv för att lindra dina besvär? Du behöver lugn, sömn och bra mat just nu, det är också bra om du har någon som kan vara med dig eller stötta på annat sätt.

Att trappa ner på egen hand kan vara vanskligt. Det är svårt att veta hur man ska dosera och risken för återfall är stor då tankarna på olika sätt upptas av alkohol.

Oavsett vilka symtom du har så är vårt generella råd när det gäller olika abstinensbesvär att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att du får bäst skydd mot stressen som abstinensen orsakar i kroppen och hjärnan, och att du slipper lida i onödan. Det är ofta tufft nog att ändra sina alkoholvanor. En läkare kan också hjälpa till att utesluta att problemen har andra medicinska orsaker.

Abstinensbehandling sker oftast i öppenvård (inom t ex beroendevården eller psykiatrin). Du får läkemedel som lindrar besvären och möjliggör sömn. Obehandlad abstinens stressar hjärnan och ökar risken för besvärligare abstinens vid återfall. Läkemedel hjälper alltså både i stunden och förebyggande. Tidigare abstinens, hög och långvarig konsumtion av alkohol samt intag av lugn-givande och sömngivande tabletter är riskfaktorer för att du ska drabbas av svårare och direkt skadlig abstinens.

Fortsätt gärna skriv här!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Kul att du instämmer och delar med dig av din känsla kring AA! Sedan får jag klämma i med ett riktigt BRA JOBBAT! också då jag läser hur du, som jag tolkar saken, nu går all in för ett nyktert liv. Det är som du skriver fantastiskt att vakna nykter och att hantera vardagen med en pigg hjärna. Det kommer så otroligt många vinster ur nykterheten. De flesta har man inte tänkt på innan.

Vänner, relationer, mående, energi, ekonomi, jobbet, orken........

Bara den personliga utvecklingen är ju enorm i sig!

Kör hårt!

//M

Det räcker med att ta en dag i taget. Sedan är det bra att ha strategier för situationer vi ställs inför. Att ibland kunna tacka nej till saker som inte känns bra för att vi ska hålla oss nyktra. Att vara snälla mot oss själva och inte alltid prestera i alla lägen.
Spännande med nytt jobb förresten, grattis till det!
Måste få fråga hur din familj och omgivning har reagerat på ditt drickande? Är det någon som sagt något?
Kram!

Evigt ung ..
A är verkligen en lömsk och farlig fiende .. som försöker att få tillbaka dig som vän ,
så det gäller att du ser upp och är på din vakt ..
Det gäller även mig .. även om det har gått en tid ..
så gäller det att aldrig känna sig säker ..
Det är därför som jag är här dagligen för att bli påmind och inte glömma ..
Duktig du är .. nu kämpar vi vidare .. kram

Vad skönt. Längtar tills jag kan säga till mig själv att jag varit nykter ett år. Men en dag i taget. Jag måste klara det själv. Att ta hjälp är inte ett alternativ. Om jag pressar mig till det kommer jag bara fega ur och börja dricka istället.

beskrivning av AA Nya Magnus! Sammanfattar väl min erfarenhet. Jag är inne på dag 5, och har börjar med antabus för att komma ur mina destruktiva mönster. Gillar AA, men har nu en god vän som varit nykter i 27 år som hjälper mig som stöd, samt har antabus som krycka tills vidare och det känns så underbart att vakna nykter varje morgon och slippa ångesten. Jag har en hel burk, och den kan räcka ett helt år. Det får ta den tid det tar, kanske krävs ett år innan jag litar på mig själv helt och hållet. Befrielsen är stor att äntligen slippa tänka på att dricka varje dag, det går inte så nu lägger jag energi på det verkliga livet.

Nu är det 14 månader sedan jag slutade. Började med behandling och numera går jag på AA-möten. Fungerar än så länge väldigt bra.

Det gick ju sådär, jag klarade mig inte ens igenom flygplatsen utan att ta en öl redan till lunch. Fortsatte sedan hela resan samt på kvällen. Vad jag inte kan fatta är hur jag kan klara detta och sedan upp och ta ett en heldag ute hos kund där jag leder motet, för att sedan belöna mig för en bra dag hos kund med att supa till det. Jag fick med mig fina minnen, dock hade de nog kunnat vara finare om jag halverat konsumptionen (eller mer). Jag tror inte jag klarar det där med att dricka med regler och bara ibland osv. Jag borde sluta helt och kampen mot ett nyktert leverne fortsätter.

Hej Saffran!
Först vill jag instämma med miss lyckad. Det är oerhört få om ens någon som lyckats vända alkoholism till "normalt" drickande. Det är väl den insikten som behöver mogna fram för oss innan vi på riktigt kan ta tag i våra problem.

AA är öppet för alla som har en önskan att sluta dricka. Notera ordet ÖNSKAN speciellt. Dvs. det är många som haft en minst sagt knackig start i AA innan man kommer på hur man vill ha det framåt. Alla är välkomna till och med de som kommer dit under påverkan. Man ska komma ihåg att till AA går man främst för sin egens skull. Senare då man varit nykter ett tag så går man även för att stödja varandra och nykomlingar i synnerhet.

Öppna möten är just öppna. Dit kan alla komma som har ett intresse av AA. det kan vara press, socialen, anhöriga, riskdrinkare...... Slutna möten är endast för oss som önskar sluta dricka och som har uppenbara problem.

Det skönaste med AA är den gemenskap som finns där. Tänk all energi jag lagt på att känna mig som världens mest ensamma människa. Det är bara jag som upplever alla problem jag har, bara jag som vet hur det känns, all skam, alla rädslor, all ångest. I mitt fall kom det så långt att jag nästan riktat in mig på att mitt liv kommer att se ut såhär och en dag kommer jag att dö av alkoholen.

Allt detta försvann i en handvändning då jag lyssnade på alla vid mitt första AA-möte. (När det kommer någon ny talar man alltid om första steget i metoden. Att inse maktlösheten inför alkoholen). Då delar erfarna medlemmar med sig av sin historik och resa. Helt plötsligt inser man att massor med människor gått före med samma upplevelser och blivit frisk.

Går inte att beskriva den känslan. Hela AA bygger på anonymiteten. Allt som sägs och vilka som varit på möte stannar på AA. Det finns inget att vara rädd för. Det finns bara så mycket värme, gemenskap och hjälp hos AA. Det kostar inget att vara med. Det finns inga medlemsmatriklar etc.

Gå in på AA's hemsida och kolla. Där finns information om möten i alla städer och adresser till lokalerna. Där kan du även köpa litteratur till självkostnadspris. Jag rekommenderar starkt en bok som kallas för Stora boken. Där står allt. Den kostar endast 150:-

Hör av dig om du undrar över något!

//M

Ellan, hur länge har du varit fri?

Hej,
Till att börja med kan vi hålla oss nyktra och på så vis, med tiden. vinna tilliten tillbaka. Det är ju det absolut viktigaste. Sedan behöver barnen få hantera sina känslor och tankar kring vårt missbruk. Är ju lite individuellt så klart men genom trygghet, tillit kommer det finnas möjlighet att prata, prata och prata. Självklart blir våra barn ledsna (arga, frustrerade, maktlösa etc) och det är ok. Går också att ta hjälp utifrån så att barnet får bearbeta sina upplevelser och känslor. Beror ju lite på hur länge du har varit nykter då det gäller att stå kvar i nykterheten när barnen äntligen öppnar upp sig för oss.
Kram Ellan

Undrar så hur du har det? Länge sedan du uppdaterade. Hoppas det är för att det går bra för dig och att behovet inte finns. För mig går det hyfsat. Läser mycket här på sidan men har inte så mycket att dela med mig av själv. Hoppas få höra av dig snart. Kram!

Hej Janne,
En liten fundering eftersom du nu befinner dig lite i "mellanlandet". Du läser igenom din tråd och är medveten om riskerna och ev konsekvenser med intag av alkohol. Oavsett etikett på många av oss (alkoholist, beroende, riskydrinkers, överkonsument etc) och av dig själv, så är många ganska överens. Har vi en gång banat väg för beroendet att utvecklas så kommer vi alltid att ha den biten kvar. Många väljer då att avstå helt och vittnar om ett gott leverne utan alkoholens falska trygghet. Vad är det då som lockar? Vad är det alkoholen kan ge dig som du saknar? Jag drack helt klart för berusningen och den sköna känslan det gav mig. Det är ju inte så, vad jag vet, att en nötallergiker suktar efter nötter på samma vis. Bara en fundering såhär en härligt regnig och grå måndag.
Kram Ellan

Jag precis fått ett nytt jobb, börjar efter sommaren. Ska bli skönt med en nystart. Har kämpat för att nå dit.

Nej, ingen annan hjälp än detta forumet. Ingen jag prata med. Har gått hos pskykolog i yngre år men tror inte det skulle ge mig ngt. Kände alltid att jag låg steget före dem. Då handlade det om ätstörningar och lurade skjortan av alla.

Ska klara detta. Själv. Med hjälp av detta forum. Här ska jag vara helt ärlig, inte skämmas och skriver redan saker jag knappt visste att jag tänker.

Hej,
Det skulle kunnat vara jag som skrev ditt inlägg fast för ett par år sedan. Dricka för att orka med livet helt enkelt men alkoholen styr oss helt. En man som mest är arg och ilsken på allt prat om att sluta dricka. Bryt, bryt, bryt innan det går längre känner jag. Det värsta som kunde hända mig var då att mitt arbete fick reda på sanningen om mig. Jag var villig att göra vad som helst för att sluta men ingen på jobbet fick veta. Det höll inte och till slut var det hjälp från arbetsgivaren som var vändningen för mig. Har du någon hjälp utifrån förutom forumet? Det är bra med stöttning och att ha ett skyddsnät. Våra anhöriga är i regel så sjuka i sitt medberoende så de manipulerar vi ofta väldigt enkelt. Det icke normala har blivit normalt i hem med en beroende. Det finns många av oss som var eller är i samma sits som du är nu så fortsätt skriv och ventilera tankar och känslor. Jag är numera nykter alkoholist och livet är annorlunda men på ett väldigt bra sätt. Och jobbet har jag kvar... Fast min prioritering mellan jobb, familj och mitt eget mående ser helt annorlunda ut.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Tack! Dina ord gav mig mod direkt.

Nej det finns inget mellanläge. Det är bara att inse. Jag är en alkohlist, därför att alkholen styr mig och inte tvärtom. Jag kommer aldrig kunna ta, bara ett glas, en klunk. Alkoholen har varit min vän/fiende från dag ett.

Har ett par event nu i juni, möhippa, födelsedagsfiranden, bröllop och semester i juli. Mitt mål är att ta mig igenom dem nykter. För min skull och för min familj.

Även om jag redan nu är sugen på att dricka för att döva bakfylleångesten....