Senaste kommentarerna i forumet

heter det ju. Det gäller att ta höjd för det, ta ansvar och se till att man inte försätter sig i ett tillstånd som gör att man skadar sina nära och (förhoppningsvis) kära. Hälsa honom gärna det!

Jag glömde säga att dina svar gör mig så glad. Hoppas det fungerar lika bra för er ävenfortsättningsvis. Och glad för din skull att du betyder så mycket för honom att han valde dig.

Känns som om jag är beredd att kasta in handduken. Gör ju bara ont att inse att jag inte kommer på första plats i vårt förhållande. Det "stora pratet" gick så där. Stolpigt, hackigt och stapplande. Har så svårt att sätta ord på hur jag känner och vad jag vill. Han säger att han vill och tänker sluta men jag inbillar mig att det ska vara en bestämdhet som innebär helnyktert från och med nu men icke. Vi umgicks på dagen. Åkte runt lite till fina ställen. Tog en lunch, en fika och njöt av dagen så gott det gick. Sen hem till honom. Förstod att han ju bara längtat hem till sina "gömmor". Känner och märker direkt att han druckit. Går upp på natten å dricker men är "skärpt" och inte full. Jag vill inte konfrontera honom på natten när det är mysigt, lugnt och sovigt (i alla fall för mig). Har härlig morgonsex men jag känner snart att jag vill åka hem. Vill inte, orkar inte. Vill inte "tjafsa" eller tjata. Är inte min sak. Jag tycker att det är så mycket lättare att skriva så jag skrev ett SMS om hur jag känner och vad jag vill ha. Har inte fått någon respons än. Nu ligger det på honom. Jag förklarade att jag inte vill gå omkring och vara ledsen och känna att jag hamnar så långt ned på hans prioriteringslista.

Jag brukar:
– avbryta samtal när min "alkoholist" vill prata full. Ber att få återkomma när han är nykter. Så vänligt... som möjligt. (Jag vill inte moralisera över en ovana som utvecklats till en sjukdom.)
– Låter honom själv se och ta konsekvenserna av spill, flaskor, fastbrända matrester, skamfyllda uppträden inför omgivningen...
– Jag påminner regelbundet om att jag också bebor detta hem och har rätt till en god, spritfri miljö (kämpar själv mot a.)
– Gör upp gemensamma överenskommelser om vad och hur vi bör ha det här hemma. Städning, mat, nöjen! etc.
– Lockar med honom på meningsfulla, roliga, arbetssamma... etc. aktiviteter där a är uteslutet. Förlänger på så sätt de nyktra timmarna.

Forts. följer nog...

Tack för ditt tips, men någon träningsmänniska har jag aldrig varit och blir nog aldrig heller. Promenerar både ute och inne på bandet, men endast när jag länet för det. Ska kanske försöka göra det lite mer.

Kom i säng nykter igår och vaknade nykter. Härlig känsla. Tänker fortsätta så resten av dagen.

Har jag krävande studier som toppen på moset. Tentapluggande går ju sådär när man är bakis/full.
Ibland har jag försökt planera mitt drickande till efter tentorna och då har det slutat i total kollaps...
Finns inget annat, måste lägga ner det. Lätt att säga nu, om nån vecka har jag väl "glömt" allt detta...

du uttrycker det! Man riktigt hör! gummit riva loss mot asfalten, a-monstret som skriker! medan du går loss... och sköljer ned biffar i rasande fart!
Du har gjort dig förtjänt av mycket cred (förutom citronvattnet...)!

Tack. Läste det på aa:s sida. Dvs:

Vi får ofta den här frågan om vad man som närstående kan göra för att hjälpa en alkoholist. Även nära anhöriga, vänner och arbetskamrater till en alkoholist påverkas. Förmodligen tycker man om personen i grund och botten men tycker illa om drickandet. En del väljer att tiga och lida för att inte bli osams och samtidigt ha ett hopp om personen en dag ska sluta dricka. Man blir en del i gömmandet av problemet, man blir en möjliggörare. Eller också blir man en tydliggörare, dvs en nära person som säger vad han eller hon ser, tycker och tänker och sätter gränser för umgänget och står upp för dem.

Vårt svar på frågan är att, för oss alkoholister är det mycket bättre med tydliggörare, eftersom det leder till smärtsamma konsekvenser. Det är just konsekvenserna som får oss att till slut inse att vi behöver hjälp.

Och tänkte mer på försöka förstå mer om "hur" man bör agera som just en "förtydligare".

Läser vidare, tack ❤️

Man har alltmer börjat frångå idén om ärftlighet och om speciella missbrukarpersonligheter verkar det som. Låter sunt. Hur skulle man annars kunna förklara varför kvinnor i 50-talets Sverige knappast drack alls, idag desto mer? Förmodligen har det med samhällsförändringar, livsstilsförändringar, etc, att göra. Dvs då blir missbruket mer hanterligt även på individnivå?

Den här gången var det lätt och befriande. Kanske nyttigt att se hur andra blir mer o mer packade och inse att jag själv beter mej likadant. Det blir patetiskt med nyktra ögon. En sorglig skara sluddrande vuxna människor som försöker ha kul. Nä supa i grupp är inget för mej....lätt att avstå. Jag själv och min efterlängtade ensamma vinstund är värsta situationen...den är svår att stå emot många dagar...

Jag älskar öl, alltid gjort, finns ingen godare dryck! Tror du att såna som oss kan dricka alkoholfri öl utan att bli skogstokiga och kuta
iväg till systemet efter starköl? Tar gärna emot tips på god, alkoholfri.

Gud vad patetiskt det känns att tro att det här kommer att funka, har tänkt samma tanke 1000 ggr: aldrig mera dricka.

Känns som att det rinner filmjölk i blodådrorna, svullen i ansiktet - är kanske alla gifter som lämnar kroppen? Till saken hör att jag har slutat med
antidepressiva under våren, en vidrig sort (venlafaxin/effexor) som jag har stått på i kanske fem år. Ville inte ta dem längre pga biverkningar. Var ett
helvete att sluta med (influensasymtom, illamående, diarré) men är fri sedan ett par veckor. Såklart drack jag under denna tid även för att dämpa utsättningssymptomen istället för att gå till läkaren och be om lugnande och sömntabletter.

Nej, jag skall inte dricka idag. Inte dricka idag.

Jag kan ha sprit hemma rör det aldrig men öl fungerar inte.

Tog en 2,8 till maten igår och klarade utav att inte ta mer.

Idag är det helgdag... hoppas kunna stå emot.

Värk i hela kroppen och i huvudet. Svettningarna just nu borta.

... forskningen vad gäller hjärnan och alkohol men det kanske är hälften genetiskt / hälften personlighet? Jag är lat på många sätt och väljer ofta snabbaste vägen ut ur stressen (krogen). Antar att det handlar om att skaffa sig "verktyg", hur dealar vi med besvikelser, orättvisor, stress och leda? Men jag föddes även "anti" haha, om typ alla andra är duktiga så skall jag vara o-duktig, vem slår det tillbaka på? Mig själv.

.. av att du kunde sitta nykter medan de andra blev asfulla!!! Hur lätt hade det inte varit att tänka "äsch".. Bra jobbat :)

Små barn, stressigt arbete, diska/tvätta/städa.. Inte konstigt att du går på knäna! Helt rätt att sluta dricka nu då alkoholen hjälper för stunden men tar ju enormt mycket energi från kroppen och psyket i längden. När jag tänker tillbaka på småbarnsåren så fattar jag inte att jag orkade. Egentligen fattar jag inte att NÅGON orkar med det tempo vi har i dagens samhälle.

Hoppas innerligt du kan hitta tid och plats för återhämtning. Jag tror yoga är optimalt men så ska man känna att man har tid att gå iväg till yogagruppen också (ensam hemma på golvet känner jag mig bara dum :)

Känner igen mig i mkt av det du skriver. Att bryta mönster är inte lätt och att vinna över a-monstret är en kamp för livet tror jag. Fortsätt kämpa du kan!

och det känns härligt. Vaknade utan ångest. Sovit gott. Känner mej full av energi för vardagliga saker. En fantastiskt skön känsla. Måste skriva av mej detta så jag kan läsa sedan och påminna mej hur bra jag faktiskt kan må ...utan vin. Igår kväll var en seger för mej. Lycka kan vara så enkel som att välja att avstå.

Igår en ledig dag och vägen förbi systemet tröck jag plattan i mattan, det hade passat bra med en box rödtjut till biffen skrek a-monstret. Väl hemma gick jag loss på en bulldeg, och biffen sköljdes ned med Cola Zero vilket jag är tacksam för idag.
Timboslice: Wow va härligt för dig, suget är förödande men det finns medicin som kan lindra, citronvatten kan jag lindra med och aktiviteter hoppas du hittar ditt sätt och din väg.
Önskar eder alla en fin nationaldag ?

Man kan välja att "måla fan på väggen", skönmåla, eller måla något mer realistiskt... allt det påverkar nog hur det sedan blir i verkligheten, tänker jag.

Är jag utbränd, eller iaf nära gränsen. Har ändå tränat ganska aktivt. Men trillar dit ändå. Stressen är olidig ibland, känns som att jag skulle behöva minst 24h till varje dag för att hinna allt. Jag hoppas att det nya jobbet kommer lätta pressen lite och barnen blir ju äldre för varje dag. De är födda väldigt tätt och ibland (varje dag) blir det konflikter bråk och gnäll...de måste fortfarande ha hjälp med nästan allt och jag gör i princip allt hemarbete...

Tack ska försöka

... det man gjort och det som varit, kan man försöka vända det till något positivt.

Så, tack vare att jag började såpass tidigt med alkoholen, 12 år gammal, och redan i unga år blev beroende, har jag hunnit experimentera och testa alla former av drickande. Dricka lite ofta, mycket ibland, återställare, vita perioder, mörka perioder, försökt bli måttlighetsdrickare, haft långa uppehåll. Provat alla grader av berusning. Salongsberusad (sällan), redlös och medvetslös. Och alla sorter. Öl av alla styrkor och smaker, vitt och rött vin, billigt och dyrt vin, sprit av alla sorter och färger, t.o.m. 80% grumligt hembränt.

Allt detta har gett mig den samlade erfarenheten att nykterheten är det enda hållbara och fungerande alternativet för en alkoholist. Nykterheten är det enda sättet att besegra alkoholen på.

Vilken tur att jag började så tidigt så jag hann lära mig allt detta och hann dricka färdigt. Innan det var för sent.

Jag har aldrig riktigt varit en träig person; jag har alltid föredragit att jobba i metall, delvis för att maskinerna är häftigare, delvis för att man börjar med att rita upp alltihop i datorn där man kan vrida och vända på hela konstruktionen innan man börjar bygga rent fysiskt. På så vis vet man säkert att det hela kommer att passa ihop när det väl är klart. Men nu är det ju så att jag har insett hur olämpligt det är att svetsa och slipa i ett trähus och det är lite för långt till jobbet för att bara åka in där en kväll och meka lite. Så jag började snegla på ett par bänkskivor i bok som har legat och skräpat i ett hörn hela vintern. Dom har legat i ett ouppvärmt utrymme och blivit skeva, så i princip är dom oanvändbara.

När jag gick där och sneglade på dom dök tanken upp att det kan ju inte skada om jag försöker göra något med dom innan jag slänger dom. Jag har länge velat ha ett litet bord på förstubron så att jag har någonstans att ställa kaffekoppen, det skulle skivorna duga utmärkt till. Så nu har jag sågat och slipat och limmat och putsat och polerat i flera dagar och bra blev det inte, men jag är lite stolt i alla fall. Det är mitt första försök och även om det ser ut som något en tioåring har åstadkommit i slöjden så har jag i alla fall gjort det själv. Det är lite zen att jobba i trä har jag upptäckt, man jobbar mycket med händerna, det tar sin lilla tid och man ser tydliga resultat allteftersom arbetet fortskrider. Det är ett arbete som inte kan skyndas på, när man står där med slipklossen i näven så finns det gott om tid för meditation. Det är lite som om själva arbetet, snarare än resultatet, är själen i det hela. Jag tror jag ska snickra lite mer framöver.

Ha en fin dag allihop!

Ja, alltså såna man tänker, inte att "tanka alkohol" Haha! ?
Har haft en mysig kväll med min vuxna son, ätit gott och pratat.(Vi drack Ramlösa, han körde bil hem)
Nu sitter jag här ensam och funderar över livet....
Jag mår så bra av att inte dricka alkohol och har fått en lugn känsla i kropp och själ. Sonen märkte det också men jag har inte berättat något. Jag sa bara att jag har landat riktigt efter skilsmässan nu.
Jag kan inte fatta att det verkligen är jag som har gjort så mycket konstiga saker när jag varit full,men det är det.
Där vill jag INTE hamna igen.
Förra året var jag på studentfirande, blev jätte full (alla märkte det såklart) och tog taxi helt ensam till ett dans ställe sen.
Hur farao tänkte jag...!!! Någon frågade mig veckan efter om jag blev insläppt (han syftade såklart på att jag var så full). Ja, märkligt att jag blev insläppt, kunde väl skärpa till mig tillräckligt. ? (Vi blir ju experter på att luras och dölja)
Den här damen börjar inse att hon inte är tonåring längre och kan inte festa som hon gjorde som ung. ("Evigt ung" är ironiskt)
Och det är en befriande tanke, jag har banne mig festat färdigt!!!

Roligt kan man ha ändå med goa vänner. Skratta, skoja och göra en massa kul saker ...men NYKTER!
Jag kommer att fortsätta skriva här när gamla pinsamma minnen dyker upp som en påminnelse till mig själv (och kanske någon annan här) att jag vill ALDRIG dit igen!!!!
Nu är det dags för sängen och ingen bakfylla imorgon! ?