Senaste kommentarerna i forumet

Hur kommer det sig att du tycker så AL? Dionysa kom ju med fina, peppande ord. Såna som vi alla behöver ibland när det är motigt.

Hela veckan har jag vaknat upp och haft känslan av att vara bakis. Helskumt. Har druckit väldigt mycket vatten och käkar bra med vitaminer. Ändå har jag vaknat upp och känt mig tung i huvudet. Någon annan som känt liknande symptom första veckan?

Sover dock ganska bra. Jag har varit med om bra mycket värre gånger. Bra mycket värre.
Känner mig inte sugen på att dricka just nu men jag vet att det kommer. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men nån dag kommer det.
Jag har några tillställningar här framöver innan sommaren och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det?
Jag kommer förmodligen att dricka då och jag vet att allt kommer att gå bra. Men det kommer att dra igång ekorrhjulet igen och det kommer att sluta med att jag dricker varje kväll igen.
Hur lär man sig att gå på olika tillställningar nykter? Det kan aldrig bli på samma sätt..
Tråkigt att behöva inse att man kanske måste sluta dricka helt, för alltid.
Det känns som att förlora en vän. En trogen vän som stått så länge vid min sida. Tanken att inte kunna luta mig mot honom igen känns skrämmande.
Hur fortsätter man motivera sig?

som vanligt, AD...!

tycker jag är bra. Kan jag behöva höra! Jag är inte bara djävulen som försöker hindra mannen att dricka... Tack Pi!

Så var den här igen den där känslan av att inte duga, att jag levt i en illusion, en chimär, att jag nu måste jag inse hur det verkligen ÄR...! Varför hamnade jag här? Jag letar i mitt minne. Vi var på familjerådgivningen och jag sätter där ned foten beträffande min partners drickande, till att börja med. Vi kan inte resonera, samarbeta, om hans hjärna är mer eller mindre förgiftad hela tiden. Jag ställer ultimatum om att jag till en början inte ska behöva hitta en oredig man varje fredag eftermiddag när jag kommer hem, och sedan ha "jour" hela helgen ¨ – ja ibland hela veckan!– för att se till att han inte droppar baklänges i trappan etc. I går kväll hände det. Igen. Jag hade "fredagsmys" så gott jag kunde, och hör då ett brak från övervåningen... ja, ni förstår. Jag erbjöd honom min hjälp och han svarade automatiskt som alltid "nej, nej, klarar mig själv.! Stick!" vad jag svarade ska jag inte upprepa här. Väl medveten om att han är momentant sjuk och man kan inte gräla på honom av just den anledningen och att han inte är verkligt kommunicerbar i det tillståndet. Så jag skrek verkligen saker för min egen skull. Nu skriver jag istället. Forts följer. Säkert.

en riktig och realistisk inställning. Även vi velare, småduttare, kanske borde hitta dit? (Känner mig ibland som Rövarkulan när hon brottas med flaggan på växthuset (fd suphuset)) ...

Hoppas att du får en fin helg med inte alltför mycket tankar kring A, så att du får vila också.

Hoppas du hade en härlig dag med sonen! Och att du får din Dr att lyssna på dig!

Håller tummar o tår för dina resultat Gunda! Ha härlig helg!

Ha en härlig dag i solen :) Själv fyller jag flyttlådor, men ska se till att komma ut också.

Sovit så bra. 9 timmar nästan oavbrutet. Vaknar utan ångest och utan den där känslan att ngt är fel (men kan lagas med vinfrukost för att få upp promillen).

Snart dags för träning. Men först kanske njuta av frukost utomhus. Sen är det massa aktiviteter för barnen.

Såååå glad att jag brutit spiralen. ofattbart hur långa dessa få dagar känts när man inte varit påverkad större delarna av dygnen.

Vore ju synd om du missar något som du kanske skulle vara hjälpt av. Och om det är så viktigt, skulle inte handläggaren kunna hjälpa dig att skaffa det intyget?
Förstår att du blev uppgiven och avbokade. Paragrafryttare är det värsta som finns.
Men den enda som mister något är du själv. Bättre sätt att uttrycka missnöje kanske är att tala om för handläggaren hur tungt det känns att möta på hinder i form av extra administration. Hen ser ju inte vad som pågår inom dig. Borde ju förstå, men ibland undrar man om en person som inte kan sätta sig in i hur klienterna har det borde ha det jobb de har...
Om du vill ha behandlingen, be om hjälp med det "krångliga". Hoppas du kan uppbringa lite energi till för detta.
Kram

Dag 7
Gårdagen gick förvånansvärt bra, tyvärr tryckte jag i mig väldigt mycket socker som ett substitut antar jag, det resulterade i att jag for runt i sömnen så pass att han jag sover bredvid till slut la sig på soffan.
Tacksam att vakna en såhär fin lördagsmorgon, klar i knoppen. Behöver inte oroa mig över vad som hände igår, skönt!
Fick ett samtal från gamla jobbet imorse som vill att jag jobbar två nätter där nu, så den lediga helgen sprack men jag jobbar gärna, är väldigt tacksam att jag fortfarande har en fot kvar där? Resten av helgen är räddad!
Tankar och funderingar består till 98% av min nykterhet och alkolism och så får det väl vara den här första tiden, i övrigt känner jag mig ganska lugn.
Sol på er ?

Och jag skulle bli förvånad om din läkare, som jag hoppas har kunskap om ADHD (se där, hur viktigt det är att den diagnosen är känd för den som träffar dig ?) tar illa upp när du avbryter honom, är otålig, uppvarvad, orolig...för det är ju precis så ADHD fungerar och det är ju det du ska få medicin för!
Lika lite som en ortoped kan kräva att en patient som söker för benbrott ska gå obehindrat, lika lite bör hen kräva att någon med ADHD "är sansad och rationell" i behandlingsrummet!
En patient med ADHD som dessutom blivit utsatt för nonchalans genom att man inte säkerställt att förskriven medicin finns att tillgå.
Byt läkare och mottagning om det är möjligt. Det är ju allvarligt om man från vårdens sida inte klarar av att möta dina behov av att få kontakt när du ringer och av att kunna lita på att dina mediciner går att ta ut på apoteket. Och ADHD ökar sårbarheten för stress. Jag kan ju inte säga att den trötthet du beskriver inte handlar om någon fysisk sjukdom, men...stress ger samma symptom!
Om det finns något som heter ADHD-stress (nu finns det, jag uppfann det uttrycket precis ?) kan det beskrivas som "rapid-cycling-utmattningssyndrom" Den förlamande tröttheten klubbar iallafall mig med jämna mellanrum. Däremellan energi som kan försörja en storstad med ström om man kopplat en generator till mig ?
Mycket kan härledas till "huvudet" men är du orolig, stå på dig!
Kram

Om du hade hunnit till systemet, och om du hade haft något hemma i helgen, och om suget hade kommit och du hade gett efter...
Skulle du då inte tagit dig tid, mitt i allt det hektiska, för att få sitta en stund och dricka?
Ge dig själv den tiden i helgen!
Hur hektiskt det än är, och kanske just för att det är hektiskt, måste vi ju i ärlighetens namn säga att vi alltid haft tid att varva ner med ett glas eller två, eller hur?
Nu behöver du det som mest!
Om du tänker dig tiden det skulle tagit att konsumera och återhämta dig från det du kunde ha köpt om du hunnit eller prioriterat systemet. Avsätt den tiden i helgen - åt dig själv. Förebygg. För om stressen slår klorna i dig blir du sårbar. Om det så bara finns fem minuter - ta dem! Andas och lyssna inåt och bara vila. Tiden är inte avgörande. Fem minuter ger din själ chans att hinna ikapp.
Här där jag bor är det en varm sommardag idag. Jag har mycket på min att-göra-lista. Och högst upp på den, och mellan punkterna som ska betas av, står det "ligga i solen och andas". Jag behöver tanka energi för jag saknar "balanssinne" (dvs balans mellan vila och aktivitet) och känner tecken på överbelastning i hela kroppen. Hög puls, vaknar tidigt utan att ha sovit klart, sämre träningsprestationer (utmattad innan jag ens kommit igång). Så, återhämtning finns med i min lista, för annars spricker det andra också...
Kram

Det ska jag. Den här dagen ska bli vit. Tack för ord som jag klarar av att ta till mej. Blir otroligt barnslig i mitt beteende om någon ska bestämma hur min väg till nykterhet ska gå till.
( även om de kanske har rätt...)

Läs mitt inlägg i napasolrots tråd, Janne och AL

Läser ett slags lugn i texten och tänker att det är så det känns att ha fattat ett beslut. Även om känslorna kan vara blandade, för visst kan det finnas sorg och rädsla samtidigt som man har tillförsikt och hopp. Just nu kan jag inte säga att jag saknar möjligheten att ta till alkohol. Just nu känner jag inte ens att tanken på livslång nykterhet är vare sig skrämmande eller sorglig.
Nu höll jag på att skriva "Grattis till din vita månad, napalosrot" - vilket kanske inte hade varit fel, men egentligen menar jag Grattis till dina "vita tankar". Inte - en vit månad för att vila kroppen för att sedan någon dag prova om jag kan ta en öl eller ett glas vin - tankar. Nyktra tankar. Jag kan inte dricka - tankar.
För mig tog det mer än en månad att bli vän med tanken på den där långa evigheten som är resten av livet. Jag är där nu. Kampen är över. Jag vet att det är provocerande att skriva så, eftersom vi uppmanas vara på vår vakt och aldrig släppa garden. Jag menar kampen i form av tvekandet och förhandlandet. Jag går inte in i den kampen, för det finns inget att förhandla om.
Satte ord på det när jag pratade med en vän. Sa ungefär så här:
Visst, jag kan inte förutspå framtiden eller veta vilka val jag kommer att göra, därför kan jag heller inte lova till 100% att aldrig mer dricka. Men om jag väljer att dricka kommer det vara med vetskapen om att jag då väljer alla konsekvenser det för med sig.
Jag kommer att behöva fråga mig själv om jag verkligen vill överge mina barn, dränka min självrespekt, ge upp det jag värdesätter, sänka min självkänsla. Jag kommer att behöva fråga mig själv om jag är trött på livet. Om jag når den punkten att jag svarar ja på dessa frågor, ja, då kommer jag förmodligen dricka igen. Och om det händer kanske jag lyfter mig själv igen, klättringen tillbaka mödosammare och tyngre än tidigare. När jag tänker på konsekvenserna blir jag trött. Kan just nu inte se någon anledning alls att lägga på mig den bördan, för jag vill lägga all kraft och energi på det som är viktigt.
Därför har jag inte garden uppe nu, det tar för mycket energi. Alkohol är inte ett alternativ, så om jag får tanken om att det skulle kännas skönt att hälla sprit över tankekaoset, högvarvskänslan i kroppen och klumpen i magen - noterar jag att tanken kom och konstaterar att det vore skönt, men precis lika orealistiskt som att få tag på en morfinspruta så fort jag känner smärta i någon kroppsdel. (vad jag nu fick den liknelsen ifrån ?)
Tror på dig, napalosrot, för dina inlägg andas insikt

Jag tror det här med total avhållsamhet, livslång nykterhet skrämmer bort mer än det hjälper. Jag vägrade kalla mig alkis i många många år för jag var så rädd att inte kunna få dricka den där goda ölen i sommarsolen eller det immiga vinglaset på balkongen - även om det drickandet är promille jämfört med allt vin jag druckit ur kaffekopp...

För mig blir det övermäktigt att tänka livslång nykterhet, börja sätta upp någon egen regel. Nykter varannan dag, en dag i veckan eller Kamprads 1-1-1 metod. En dag i veckan, en vecka i månaden, en månad om året.

Men sätt upp en plan, en realistisk plan, och håll dig vid den. Varför inte börja med den här dagen, låta den vara helt vit?

upp klockan sex med härlig energi och höga endorfinnivåer efter att ha varit på krogen tre-fyra timmar på fredagskvällen drickandes noll alkohol. Gick innan åtta för det blev så högljutt och pladdrigt. Det är första gången i livet som jag sitter och pratar med folk som fyllnar till framför ögonen på mig samtidigt som jag själv är spiknykter.

Härlig känsla men det blev tyvärr lite übermensch från min sida, jag menar, detta är mina kompisar, intelligenta, framgångsrika både socialt och karriärmässigt. Ändå beter de sig så här märkligt efter några timmar. Tänk att jag gjort likadant, och säkert värre än så.

Jag varierade mig med apelsinjuice, ramlösa, cola och fick två kommentarer om det på hela kvällen. Inget fördömande, inget "öhhöhh, klart du ska ha en bira", inget sådant. När jag betalade så frågade bartendern, som jag känner såklart, om jag gick på medicin. Det var allt. En milstolpe!

Det var läkaren som uttryckte att jag hade en lättare leverinflammation. Ingenting jag amatör-google-analyserat ihop själv. :-) Vi pratades vid, jag och läkaren, och kom fram till att göra nya tester om 10 dagar för att se hur ALAT och ASAT rör sig. Fram tills de värdena är analyserade är det nyktert som gäller såklart.

För mig fungerar det utmärkt. Det bästa är att man är nöjd efter en, möjligen två och panikar inte med tankar som "finns det fler", "är bolaget öppet" eller "när stänger krogen"

Nu var det ju nyligen som jag slutade så jag har inte inventerat utbudet på alk-fri öl ännu, men det blir en rolig resa att göra i sommar.

Dag 29 lördag, hade egen tid igår kväll. Ensam hemma. Trots det fanns inga starka tankar på att dricka alkohol. Lagade mat och drack vatten. Tänkte "börjar jag att bli frisk nu". Menar att jag kan stå emot suget bättre och på så sätt leva ett liv utan alkohol. Menar att jag kanske har lärt mig saker under mina försök att sluta med alkohol. Läste ett inlägg nyss där mannen frågat sin fru om han fick ta en öl efter varit nykter en tid. Lät galet. Klokt att avstå. Just nu förstår jag att jag inte kan dricka alkohol igen. Hur kommer det vara längre fram. Kommer jag att glömma igen eller har jag lärt mig min läxa. Återstår att se. Blir en solig dag idag.

Det kan vara som mulletant skriver. Det kan också vara så att din man har en förhoppning om att kunna börja att dricka lite i sociala sammanhang. Och att han ville testa dig, om du tycker det är ok att han börjar ta en öl ibland.

Jag, och flera andra här på forumet, som har lång erfarenhet av alkoholism då vi utvecklat det själva, är övertygade om att det inte går att bli en "normalkonsument" av alkohol. Om man en gång utvecklat ett beroende och sjukdomen alkoholism, så är det ett livslångt tillstånd. Man kan hejda den genom att helt sluta dricka, men aldrig bota den med viljans kraft och försöka bli en småkonsument av alkohol.

Om din man har denna förhoppning, så har han inte slutat med alkoholen, utan gör bara ett uppehåll. Det är jättebra om ni kan prata om detta, för har han varit vit så länge så finns det goda möjligheter för ett fortsatt nyktert liv om han kommer till insikt om att han inte kan bli en normalkonsument. I synnerhet då han avstod ölen när du sa ifrån.
Även om situationen blev pinsam, så tyder resultatet på att det finns goda möjligheter för fortsatt nykterhet för din man.

Hoppas det går bra för er.

Pi31415, tack. Känns bra att läsa här och se andras resor. Som din och dina inlägg. Ha en bra helg.