Senaste kommentarerna i forumet

Om du tidigare druckit stora mängder kanske kroppen reagerar snabbt på samma stimuli som tidigare gett de symptomen i större mängder. Så är det ju med annat när det gäller sensitisering. En förvarning som nervcellerna genast svarar på.
Detta har jag inga vetenskapliga belägg för, men låter logiskt på något vis

Vaknar till regnets smatter mot rutan. Känner mig piggare idag. Jag kommer bo här inne ett tag och skriva för att ta udden av alla känslor som ploppar upp. Så, ja, jag kommer statusuppdatera x antal gånger/dag :) Inga sug idag (än så länge) och ingen ångest. Drog ut med att ta första snusen, för att bara få vara i lugnet. Hade en fantastiskt rolig kväll igår med lek o stoj med barnen. Mitt mamma-hjärta var fylld till bredden av kärlek. Jag vill det allra bästa när det gäller barnen. Varför är det så svårt att vilja mitt bästa, då det i förlängningen gynnar mina barn?

Varför inte istället regelbundet träffa någon på en beroendemottagning och i samband med stödsamtal få antabus?

För din egen skull. Om hwn redan planerar att börja dricka igen, om han efter ett halvår i behandling fortfarande lägger ansvaret för sitt mående i stort och för sitt drickande utanför sig själv låter det som att stanna i förhållandet kan bli mer destruktivt än givande för din del. Lämna nu, innan det är för sent, tycker jag!

Kan tillägga att allt blev bättre när jag fick styr på A och slutade med dessa benzo-derivat. Jag hade efteråt säkert 1 år med vacklande sömn. Soffan framför TVn känns tryggast att somna i. Ibland har jag lagt mig på golvet (utan madrass) bredvid sängen för att bryta sömnlösheten. Fast den största skillnaden gjorde när jag slutade vara rädd och började utforska om jag skulle kunna färdas utanför kroppen med sinnet. Kommer aldrig långt innan även hjärnan ger upp och går in i sleep-mode ;)

är bra. Man kan se hur det blir innan och göra sig förstådd och få tala till punkt utan att bli avbruten.
Under perioder då jag bott utomlands i ungdomen brevväxlade jag med några av mina vänner och det gjorde att relationen fördjupades trots avståndet. Kan vara ett bra sätt att få en bättre relation med din syster.

närvaro och medverkan här på forumet Dionysa, och med dina ofta tänkvärda och intressanta inlägg.
Ibland är de också lite "hemlighetsfulla", de väcker nyfikenhet, frågor och funderingar.
Vad är det du vill få klarhet i, och vill lämna?
Du behöver inte svara om du inte vill.

Hoppas du får en riktigt bra dag Dionysa

– våran kontakt har alltid varit dålig; usel. Hon är åtta år äldre och har alltid avskytt att jag kom och tog hennes plats. Hugg och slag. Klösmärken. Nu skrev jag och berättade något om hur mitt liv sett ut där i "solen", alldeles rakt och så sant jag kunde. Jag började hulka når jag såg orden formeras på skärmen. Inte av självmedlidande, nej, av medkänsla och sorg blandad med glädje över det som varit och är. Den här texten ska hon väl inte med sitt snabba intellekt och sin kyla kunna hugga sönder, massakrera, tänker jag. Eller så kan hon det, och då får det vara så. Hon har i så fall rätt: det är mer synd om henne än om mig.

Att de få minuter av glädje och välmående som spriten ger följs av timmar av ångest borde ju räcka som övertalning att sluta. Men jag gissar att ni förstår mig när jag beskriver min tanke som kommer på kvällen; " bara ett stort glas så kan jag sova/slappna av sedan"
Men det stannar ju aldrig där även om det egentligen räcker. Idag ska jag inte(DU SKA INTE DIN JÄVLA IDIOT!!!) dricka på kvällen efter träning och sjukgymnastik. Skänk mig en tanke runt 22 så får jag ett litet incitament att inte göra er besvikna

Känner en stark drift till att få göra ett genombrott nu, att komma till klarhet och få lämna, gå vidare.

för uppskattande kommentar! Det är så viktigt att känna sig sedd. Också. Vi ser varandra.

Välkommen hit! Bra att du tar tag i det och det kommer att bli bättre. Hur mådde du under graviditeten? När man verkligen inte kan dricka så är det så skönt på nåt vis att vila i. För två år sedan slutade jag dricka hemma. (Jag var väldigt måttlig ute, så det var väldigt begränsat). Tog flera månader innan de ständiga tankarna på alkohol var borta. Men de tankarna fanns ju där när jag drack också. När man är så bestatt av a som många av oss är så tror jag det är olämpligt att dricka alls. Att ha alkohol som den där belöningen.,. Du skriver att du borde vara helt fokuserad på sonen. Jag tror att man mår bäst av att släppa alla måsten kring mammarollen. Fokusera på det du gör bra, alkoholterapeut etc. Det var oerhört skönt när a-tankarna försvann. Jag drack aldrig hemma. Bara ute och då "socialt." Men sen gläntade jag på dörren hemma igen. Det är svårt att inte återvända till osunt drickande. Och du har just nu för kort nykter tid för att testa. Din son förtjänar en mamma som är där och som mår bra. Det kommer att bli bättre. Promenader? Träning? Yoga? Försök hitta något där du kan få kicken du söker.

med alkohol och/eller sömntabletter till och från. Är även medicinskt utbildad. Mest effektivt för insomning är förstås sådana tabletter som Stilnoct. Men efter ett tag så somnar man inte på en tablett, plus att man vaknar efter några timmar och måste ta en till tablett/alkohol för att somna om. Funkar iofs bättre om man kombinerar med propavan. Men för mig känns det inte som ett alternativ att hålla på med tabletter. Det spårar så lätt ur. Man får jättelätt minnesluckor och "sömngångarepisoder" då man kan göra/säga vad som helst vilket kan ställa till det rejält. Så jag är extremt negativ mot sömntabletter! Tror att bästa lösningen på sikt är att avstå från både alkohol och sömntabletter. Melatonin/cirkadin går bra att äta, men brukar inte ha någon effekt på beroendepersoner. Be din doktor skicka remiss till sömnutredning. Kan ju vara bra att kolla om det finns några mätbara orsaker till sömnparalys. Lycka till!

Jag hakar på! Jag har bokat träningspass i kväll! Ha en toppenfindag Vilja!! Och alla andra!! Jag är inte bakis idag, nu kööööör vi!!!

Två veckor är ju en mycket bra början, men det blir bättre och tänk vad dina organ får vila nu och de tackar dig för att du tar hand om dig! Kramar och ha en finfin onsdag!!

Ja! I sommar ska jag ro ut och fiska, meta ... i stilla ljummen sommarkväll med regn i luften, då det nappar som bäst...

Jag också har ju varit där i uppbrottstankar i många år. Varje gång fyllan slog till och även under de två "nyktra" år som sen följde.
Då var vår relation sämre än någonsin. Jag för att jag kände att han stängde av och stängde ut och jag själv inte hade tillit(med all rätt)
Han för att han såg mig som boven i dramat som hindrade honom att leva det liv han egentligen ville ha. Från hans sida undermedvetet och även från min.

Man är liksom två personer som går där på nattgammal is hela tiden och ingen vågar gå grundare än ytan.
Och det bygger i sig ingen relation. Den håller den möjligtvis lite halvklistrad sådär men inte mer.
Att i det läge ni är i nu våga prata ur skägget. Våga säga det som egentligen händer och har hänt kan vara svårt.
Du vet ju tex inte om han varit nykter hela denna tid,eller om botten bara ramlade ur att han inte kunde smussla längre.

Att inte veta,att inte kunna kontrollera.
Att så att säga bli lurad utan att veta om man blir det eller inte gör något med hjärnan.
Nu kanske det inte bara är det i ditt fall.
Du kanske känslomässigt har släppt taget och gått vidare som du beskriver
Med små detaljer som förbättrar ditt liv och visar på handlingskraft även om du är kvar i relationen

Någonstans läser jag ju ändå in antingen hoppet som fortfarande är kvar att det ska reda upp sig.
Eller rädslan och oviljan från din sida att släppa taget.

Det blir ju just detta gungfly man lever i där man inte vet var man ska sätta nästa steg.
Man önskar att någon skulle komma och bestämma åt en och visa vägen.
Men man har ändå inte orken och viljan att bygga där man står. Det tar för mycket av ens kraft och hopp om det skulle skita sig.
Och lever man med en som dricker så är ju naturligtvis den risken överhängande.

Så jag tror att de små steg du börjat ta gagnar dig även om du fortfarande är där du är.
De första stegen som visar på beslutsamhet och att du gör saker för dig själv.

Man är låtsastuff som någon skrev i min tråd för något år sedan.
Mycket bra beskrivning på känslan när man går där och bygger upp sig själv och "är på väg" fast man någonstans står kvar på samma fläck.
Men inuti så händer det något som sakta för en framåt.

Lycka till med din resa,var den än bär dig Rosa Pantern!

–hans supande, hans nykterhet är hans sak. Det har inte ett dugg med dig att göra, eg. Du behöver inte känna skuldkänslor, inte kräva att du ska känna mer kärlek, ta mer ansvar än du normalt vill göra för en annan människa. Den som har ett beroende vill ju annars gärna lägga skulden för sitt beteende på någon annan, manipulera sig till ännu en stund med sin älskade a. Det enda man (jag...) kan göra, är att göra det bästa för mig själv och hoppas på att den andre kan inspireras av det. Hoppas, inte tro, inte kräva. Hårt, svårt, Men nödvändigt. Och så söka stöd utifrån, - här på forumet och annars.
Dessutom: små symboliska saker, som förändringar i hemmet... tror jag dessutom är viktiga om det får en att må bättre!

Ja, en resa är väl en typ av flykt och funkar på så sätt precis som alkohol. Man kan lämna alla måsten och vara i nuet. Bara man reser nånstans där man inte har ett stort program. Jag har gillat de resor vi gjort i Sverige eftersom vi tagit dagen som den kommer. Då har det verkligen varit "här och nu".
Ja, vissa åker och fiskar för att få ro... man kan fly på så mycket sundare sätt, det ver vi ju båda två. Lycka till!

Ja skriv något Lena72 och skäms inte för mycket. Tycker att din tråd är så fantastisk eftersom den är så ärlig och då blir det så tydligt vad alkoholen ställer till med. Många av oss andra ger oss iväg när det går åt skogen och återvänder sen, medan du sätter ord på saker när det är som värst. Mycket tänkvärt blir det för mig. Kanske lämnar du istället när det går bra? Är det ett gott tecken när du inte är här?

Hur gick middagen med sonen? Det är ju inte så roligt när man är berusad och ska träffa folk, laga mat etc.
Häll ut skulle jag sagt igår om jag läst det då. Välkommen hit förresten, skapa din egen tråd och häng här ett tag.

Tack själv för att du skriver och delar med dig. Alla som delar med sig av råd, stöd och erfarenheter skapar denna varma väv som forumet utgör.

Att man får eller känner ångest en bit in i nykterheten kan ha flera orsaker, eller är en kombination av flera orsaker. En är sorgen och saknaden efter "vännen" alkohol, som en gång i tiden skänkte så mycket positivt. En annan är den som både du och Rövarkulan2 skriver om i hennes tråd, detta att man gjort sina nära, och andra människor, illa med sitt drickande. En tredje orsak är detta att man misshandlat sin kropp under många år med drickandet.
Saknaden efter alkoholen kan vi med sunda förnuftet bearbeta bort, när vi nu vet att alkoholen blev vår värsta fiende.
Närstående kan förhoppningsvis delvis förstå att det inte var våra sanna jag som de levde med under vårt missbruk, när dom ser oss tillfriskna från vår sjukdom.
En del skador kan våra tåliga kroppar reparera. Många av oss börjar också leva sundare när vi blir en nykter och äkta upplaga av oss själva. Bättre mat och mer motion ger även förutsättningar för bättre mående.

Det kan också vara bakomliggande orsaker, som t.ex. depression, som inte orsakats av alkoholen. Men med rätt hjälp är förhoppningsvis utsikterna fören fungerande behandling betydligt bättre utan alkoholen.

Vi har också de vanliga naturliga variationerna i måendet. Vissa dagar mår man bättre, vissa sämre. Men dessa naturliga svängningar märks inte så mycket när man omsluts av alkoholens bedövning eller tunga ångestfilt.

Slutligen, vanliga göromål i den grå vardagen kan vara mindre spännande att göra. Att t.ex. städa, tvätta och betala räkningar nykter kan vara ovant för en del.

När man är på toppar eller i dalar av måendet, är förrädiska tankar och sug närmare. Då gäller det att köra med konsekvenstänkande. Vad skulle det första glaset leda till?

Sammantaget mår man i genomsnitt betydligt bättre när man kommit en bit ut i nykterheten. När man når en stabil nykterhet klarar man de vanliga svängningarna i måendet på ett naturligt sätt.

Ha en bra dag

Dag 19 onsdag, jag är här varje dag just nu för att komma ihåg varför jag ska leva ett liv utan alkohol. Jag skriver en rad för att se min resa dag för dag och för att det känns bra. Kan tänka mig att börja skriva per vecka sen och sen månad. Jag behöver dock fortsätta att påminna mig varje morgon på något sätt.

Har inte backat.. Det gäller väl nu att vara fortsatt tydlig också?! Mitt innersta är mindre "lättlurat" än mitt jag som är socialt med honom. Efter fylla kan han bli så exemplarisk och fin! Det känns inte ens ansträngt.

Det var ju länge sedan han drack regelmässigt, och länge sedan också han visade sig SÅ snäll och "bra".

Han bara kliver ur fylle-kostymen och tar med ens på den kompetenta/rediga kostymen, med ett swisch!!! Imponerande!! Och förbryllande.

Men det finns ju inte heller mycket att prata om det. Skulle det vara ursäkter och löften? Spelar inte roll ens om han menar det. - Kanske gör han det. - Jag är för osäker....på det, på oss.

Förbättrar, förnyar omkring mig, i hemmet. Symptom på nyorientering kanske? Lite beslutsångest för små symboliska saker.

...för egentligen är det ju bara rätt innehållstlöst med förändringar i hemmet. De för mig inte vidare. ...men gör mig tillfälligt lite nöjdare. Ja, och kanske ändå, en liten kick för att positivt ta mig ann det nya/fortsatta livet.

Tack för ditt svar, Fenix. Jag har ju alltid varit en nattmänniska och har inte sällan hoppat över att lägga mig. Men dagen efter en sömnlös natt känner jag mig alltid lite trögare, mer långsam i tanken och dessutom fysiskt svag. Jag skulle vilja kunna känna mig både fysiskt och psykiskt alert och skarp och dessutom orkar jag inte träna ordentligt när jag inte sovit.