Senaste kommentarerna i forumet

Jo tack, det går väl ok. Drack ju förra veckan, man känner verkligen att när man druckit en gång så kommer tankarna på att dricka igen väldigt intensivt. Ju fler dagar som går, desto mer sällan kommer tankarna på att dricka. Nu är jag på 7:e dagen som alkoholfri IGEN. Sååå många gånger, men det är ju bra, att jag ändå kommer så långt. När jag dricker så dricker jag ju så mycket att jag ligger bakis i två dagar utan att kunna äta eller ens sitta upp och titta på tv, det känns som så bortkastad tid.
Sen har vi ju det här med vikten, trodde jag skulle gå ned massor om jag bara slutade med alkoholen men så har det inte blivit. Jag har dock orkat vara mera aktiv, vilket egentligen är viktigare än vilken siffra som står på vågen. Detta med alkoholen är en daglig kamp, oavsett om jag inte tänker på det varje dag så finns det ju alltid där. Jag vet att jag tidigare vart helt förtvivlad för att det enda som kändes som en belöning för mig var alkohol. När jag hade gjort något bra så var det alkohol som jag belönade mig med, jag var helt ointresserad av att unna mig någon god mat eller en burk läsk osv men det funkar nu. Det räcker gott och väl, det är en belöning som jag uppskattar i dagsläget.
Jag kämpar på och fortsätter samla nyktra dagar.

Helt plötsligt kom där enorma tröttheten över mig. Orkar knappt lyfta fingret. Blir t o m irriterad när jag måste orka lyssna och prata. Började tänka på mat i stora lass. Har kurerat det mesta genom överätningar (förutom A då). Höll mig till min plan. Äta normalt och tillräckligt ofta. Se till att få i mig tillräckligt med vätska. Fortfarande helt slut i kroppen. Nåja, jag har ingen tanke på A eller massa mat. Nu går jag och vilar en stund.

Hej och välkommen hit!
Låter som att du har fått nog och nu inser att din relation till alkohol varken är sund eller frisk. Precis som hos många av oss andra här på forumet. Det blir en jäkla balansgång när man ska hålla sig till det normala drickandet, och för många blir det en kamp. Det går bra ibland men allt för ofta går det åt skogen. Jag är kvinna, 42 år med jobb och familj. För mig ledde mitt riskdrickare till ett beroende, jag är alkoholist helt enkelt. Blev nykter för 13 mån sedan. Är dock mer än en alkoholist, vilket jag ibland glömmer. Att ändra vanor och bryta mönster tar tid. Att klara det på egen hand är svårt, vissa fixar det dock. Fortsätt skriv här, prata med någon och ta hand om dig.
Kram Ellan

Hej Coco!

Personlig botten är nog just personlig och ser olika ut för oss alla. I mitt fall var det så att jag kunde inte vara nykter men fann ingen glädje i att dricka heller. Drickandet var nödvändigt ont för att slippa må dåligt men dagen efter var det ju värre osv....
Detta i kombination med diffusa smärtor över bröstet, lever och njurar gjorde att jag fick dödsångest. När jag sedan kom på mig själv att vara hemma från jobbet för att dricka ett par dagar så blev jag rädd. Har nog aldrig varit så rädd i mitt liv.

Rädsla för att dö, att förlora familj och jobb, vänner.....

Där nådde jag min personliga själsliga botten. Sedan dess har det gått förvånansvärt lätt. AA ger mig så mycket personlighetsutveckling och stöd. Jag sökte mig till AA för att samla på mig verktyg i händelse av sug och risk för återfall. Jag fick verktygen och så sjukt mycket mer. Hittat en rad brister hos mig själv som behöver adresseras och hanteras för ett nyktert liv.

Ge inte upp Coco! Kan jag så kan du! Jag har normalt sett ingen karaktär alls nämligen :-)

Sköt om dig!

//M

Jag tänker ofta när jag är inne, skriver och läser, att det ibland känns som en besatthet, ett tvång, det där att tänka och tala om missbruket. Det förtjänar verkligen att blötas och stötas – "trollen" ska med ljus förgöras, samtidigt blir jag lite orolig för att det inte byggs fler plattformar till ett nyktert liv att landa på. Det räcker inte med att bara rycka undan den häftiga kärlek som a (och benzo) omfattas av. Det måste finnas något annat, helst lika starkt, som ersätter drogen. Annars återstår bara tomhet och "vita knogar". Det är ungefär så jag tänker för min egen del. Om nykterheten ska bestå måste detta "andra" byggas upp och finnas där. I annat fall fortsätter a att ha kvar sin makt över sinnet, nu som frånvarande, men i alla fall som – maktfaktor. Lite grann har jag lånat det tänket från AA som ju menar att a måste ersättas med tron och överlämnandet till en högre makt. Det ligger mycket i det resonemanget rent tekniskt.

Tack för era rader.
Jag följer utvecklingen på hemmaplan och det känns lite svajigt om vilken väg det kommer att ta. Vill se vartåt det barkar innan jag drar igång en anhörigtråd.
Kramar till er! /E

Så härligt att läsa om dig! Och nu behöver jag inte klura mer - din sista pusselbit är lagd och med den är du komplett.
Fina mål du satt upp för dig själv och Vårruset med din dotter kan bara bli en suverän prick over i:et.
Kram

Kämpa på!!! Du kan!

Min personliga botten var nog dagen före nyårsafton. För mig fanns inget alternativ till att sluta dricka. Mina första nödrop finns i min tråd under "Dricker jag för mycket?".
Är du inte vid den punkten nu, tror du? Rätta tidpunkten för att välja en längre vit period infinner sig aldrig, utan den är alltid nu! Annars kan man vänta och skjuta upp i all evighet...
Samma tips som förut: välj att vara vit några veckor och få distans och perspektiv. Vinsterna med att vara nykter kommer att rada upp sig för dig. Bättre och bättre dag för dag....
Kämpa på!!!

Hur orkar man fortsätta? Jag vet inte, man bara gör det...hatar dessa känslor som river sönder inombords. Alkoholen å friheten som väntar min sambo var tydligen mycket viktigare än vår kärlek.
Och uppenbarligen har han redan hittat en ny, innan jag ens har flyttat!!!!
Hur fan kan han??? Vill bara slå sönder honom, få han att förstå Mina känslor,
Men jag säger ingenting, är bara som vanligt mot honom. Frågar hur han mår, hur han haft det på jobbet mm.,,
Får jag något tillbaka., svar nej på den!
Visserligen köpte han rosor till mig i lördags, för att det var min födelsedag.
Jag har sjukskrivit mig nu, pågår konflikter på arbetet oxå så precis hela min värld har rasat samman.
Jag bara undrar.,.hur ska jag orka??
Vi bor i en liten jävla byhåla oxå där folk vet mer om en själv än vad man själv vet.
Så otroligt jobbigt att gå in på den enda affären vi har, jag märker hur konstigt det blir när jag träffar bekanta.
Alla snackar!!!!
Önskar jag bara kunde dra härifrån

Hej etanoldrift!
Vet inte om du kommer ihåg mig, jag var väldigt aktiv för nåt år sedan härinne och hade många konversationer med dig ?
Vad långt du har kommit med ditt liv ?
Jag flyttar ifrån min sambo nu om några veckor så jag har knappt börjat plocka ihop mig själv ännu. Just nu är det en levande mardröm att leva i låtsasvärlden, laga mat, handla tillsammans mm när vi båda vet att det snart är över. På både gott å ont...jag är livrädd men det bara Måste gå, på nåt sätt. Har läst igenom min gamla tråd å ser nu i efterhand vad hemskt det har varit hela tiden.
Har anpassat hela mitt liv efter honom, ställt mig själv i väntrummet. ( tror det är ditt uttryck som förövrigt stämmer väldigt bra) hur å varför gör man sig själv så illa??
I grund å botten handlar allt om självrespekt å kärlek till sig själv...vilket verkar vara en enorm bristvara överallt. Visst, man formas av barndomen och fortsätter sedan i samma spår...det enda man känner igen. Men nu, när man sitter med facit i handen på utvecklingen, när man börjat öppna ögonen så ser man hur hemskt det är, det man gör mot sig själv.
Så nu jävlar är det dags att börja Leva ett Värdigt liv som är Mitt. Tack för alla kloka ord från dig ?

Tror inte jag riktigt förstår hur du menar? Att undvika alkohol o försöka dra ner på tabletter är rätt centralt i mitt liv just nu. Alkohol inga problem att avstå - inga större frestelser som skulle få mig att "falla" just nu. Afterwork är inga problem - de få tillfällen det inträffar. Håller mig till annat än alkohol helt enkelt. Och resor - jag de ser väl ut som det gör för de flesta - sola, bada, upptäcka, traska omkring o kika på sevärdheter och äta luncher o middagar.....:-) Var det så du menade? Här på forumet så ventilerar man (jag) ju i första hand de saker som har med alkohol (och tabletter) att göra. Så när jag är här så kretsar det ju omkring just detta - annars så rullar ju det "vanliga" livet på, jämsides (fast ändå ihop).......

Jag har åkt dit. Gjorde min operation jan-10. De senaste 2 åren har jag druckit. Inte varje dag ,men flera gånger i veckan i perioder. Smyger med det här hemma. Skitjobbigt. Slutar oftast med att jag somnar i soffan. Är så trött på mig själv. Inser att jag är alkoholist. Vill inte vara det. Vill ha ett normalt förhållande med alkoholen. Vill inte ha det så här. Skuldkänslorna o skammen är inorm. Så som det känns idag ska jag aldrig mer dricka. Det har jag sagt så många gånger förr.... men hoppas jag kan hålla det den här gången.

Tack ska du ha! Det här kommer att bli skitufft.

Först kanske tre dagar med usel sömn och kollapsad mage. Det är hanterbart. Sen kommer de första fina effekterna - känslan av att vakna utsövd och fräsch m.m.

Sen efter ett par veckor kommer tankarna - jag har ju det här under kontroll. Varför ska jag inte kunna leva som andra? Ett par öl dricker ju vem som helst för att det är gott... Där kommer det bli ett helvete som jag inte är säker på att jag klarar, men den här gången ska jag vara öppen med hur tufft det är. Mot sambon, mot mina närmaste vänner och mot er här.

Jag dricker vin på helgen, som jag handlat själv i begränsad mängd så det bara räcker till mig. Första fyra nyktra veckorna var jag helt nykter, men sambon var tydlig med att jag visst kunde dricka vin även om han avstår. Vi har inga småbarn längre, inte heller barn som ska skjutsas och hämtas.

till Det vidare livet!
Ha en härlig dag! / mt

Ens sanna jag - Exakt det uttrycket använde jag många gånger och konsekvent tiden före jag lämnade min man. Jag sa att jag inte vill leva med den han blir när han dricker, jag vill leva med den som jag uppfattar att är den sanna X. Förändringen, under de år drickandet eskalerade, skedde så långsamt så att jag inte riktigt märkte. En del drag förstärktes också. Han var aldrig fysiskt våldsam mot mig men psykiskt våld förekom definitivt och viss mån ömsesidigt. Även ett par tillfällen med materiellt våld om än ringa.
Jag fick mycket insikter om detta, om förändringar i hjärnan och hur långsamt de läks, när jag läste... och läste.... och läste för att förstå. Jag har också många gånger beskrivit här hur fantastiskt det var när jag började känna igen det sanna i honom efter att han valde nykterheten. Efter att han sedan började i AA och jobbade med stegen har han ytterligare förändrats, dvs den resan är också ömsesidig eftersom jag satt mig in i stegarbetet och jobbat på samma sätt. Till saken hör kanske att vi båda hade mycket insikter i mellanmänskliga relationer även innan både alkoholism och nykterhet men de kunskaperna var inte tillräckliga även om de har varit, och är, bra.
Summa summarum, mina erfarenheter om ens sanna jag: en ska inte underskatta hur alkoholen förändrar en människa men förändringen på djupet kom i och med stegarbetet. Missbruk är ofta den enkla vägen att fly från olika känslor och utmaningar, även det sätt en firar, och för att välja andra vägar till tröst eller belöning måste en vara, vilja bli, herre över sina impulser - och vägen dit är ett annat arbete än att avstå alkoholen.
Idag lever vi två helt nyktert, vi njuter av vår samvaro och livet och hanterar konflikter på ett långt bättre sätt än innan både missbruk och nykterhet. Förstås har det betydelse, tror jag, vilka människor båda var innan och vilken vilja det finns att satsa på ett fortsatt gemensamt liv.
Lycka till med livsvalen och minns att det är mycket viktigt - det viktigaste - att vara sann mot sig själv / mt

Ny nykter dag. Hoppas innerligt kunna hålla det här ett tag nu. Jag måste se till att äta bra, gå på min yoga och inte älta saker för mig själv, för att minimera risken att falla tillbaka i osunda vanor. Jag har märkt att snusandet triggar lätt igång ångestliknande känslor, men känner att jag kan inte göra allt på en gång, för då blir det pannkaka av alltihop. Så jag ska se till att ge mig själv de bästa förutsättningarna att klara av liv utan A och utan att ta till andra missbruksliknande beteenden. Ha en fin dag!

Jag dricker själv inget alls sen många år tillbaka, då jag insåg att all alkohol hemma var en lockelse för honom även om jag tex köpt en flaska vin till någon bjudmiddag så kunde flaskan vara tom innan tillställningen. Även likör jag förr tyckte om och kunde njuta ett glas nu och då, kunde han ensam hemma få för sig att dricka hela flaskan på en kväll fastän han avskyr den sorten. Blev också bäst med tanke på barnen att de vet åtminstone en nykter vuxen alltid är med dem så jag har lämnat bort alkoholen helt för min del även om jag aldrig druckit mycket förut heller.

Många bra svar. Det hjälper faktiskt lite att ha olika saker att jämföra med och olika ingångar i det.

- har du låtit undersöka saken?

är bra. Krypa in i sitt eget "rum" där det känns lugnt och rymligt. Ge sig tid och plats. I morse vaknade jag tidigt, kände mig liten och rädd och tänkte på det otäcka som hände i går. Då lyckades jag gå in i det rummet och skrev sedan ned vad jag tänkte och kände. Skickade en del av det till min äldre syster som jag normalt har väldigt lite och dålig kontakt med. Det kändes bra. Väldigt bra! Känns som om vi har mycket att tala om hon och jag.

Tack Sisyfos för ditt svar. Och du har förstås helt rätt. Man får värdesätta det lilla för förmodligen är de sakerna de mest betydelsefulla i slutändan. Även under en utlandsresa är det ju tiden med sina kära som är det viktigaste med det hela. Och det kan vi ju åstadkomma här i närmiljön också.

Men mkt är väl en flykt? Alkohol är en flykt och den har jag inte längre (tack och lov). En resa är ju också en flykt (inte bara givetvis för en resa är ju underbar oavsett). Så jag kanske snarare ska se denna sommar som en övning i att försöka vara i nuet och inte fly. Anamma dagen som den kommer. Och när jag känner att jag börjar jämföra mig med andra så ska jag komma ihåg att denna sommar har sin mening och en del i det kan stärka mig i min nykterhet.

I helgen hade en av mina grannar lite fest och hon bjöd in mig men jag sa nej tack för jag var upptagen med något. Senare satt jag och min man ute och han drack en alkoholfri öl och jag drack Pepsi. Grannarna blev fulla och gick sedan iväg. Jag tyckte faktiskt synd om dem... De hade kul med det var fake. Alla var inne i sin egen fulla hjärna och de lyssnade inte på varandra när de pratade. Jag kände mig så lugn inombords. Och barnen lekte med sina kompisar bredvid oss utomhus.

Jag är helt säker på att jag kommer vilja dricka ibland i sommar. Och det kommer att vara när jag vill fly. När jag blir trött på alla grannar (vi är en stor gård med hus med många barn och vuxna som är upp i varandra mycket på gott och ont. Oftast gott men under ledigheten kan man bli lite trött av det tillslut). Men då ska jag försöka hitta andra sätt att hantera känslorna på. Jag känner bara jag tänker på det att det kan bli en utmaning. Men inte en utmaning jag inte ska klara.

Idag blev det mycket pladder från mig känner jag men jag vill ha mina röriga tankar på print så att jag kan läsa senare och påminnas om hur jag tänkte och vad jag har lovat mig själv.

Vi har ett liv att leva och det ska inte levas i en dimma av flykt.

om än smärtsam. Du tänker mycket klokt, tror jag, när du skriver att du behöver jobba med dig själv för att inte igen gå i samma eller liknande fällor som den du lämnat. Jag vet ju inte hur ditt liv ser ut och hur du väljer att använda din tid men när jag ser din aktivitet här är den inte så hög. Är det så att du gör ett stort tankearbete inför varje steg? Tvekar, som med telefonsamtalet? Det är självklart du som bestämmer över ditt liv men det kliar lite i mina fingrar.... jag skulle vilja puffa på lite. Helt min känsla och det är ju verkligen du som ska skriva ditt liv. Kunde i alla fall inte låta bli att delge mina tankar och den känsla jag ofta haft i kontakten med dig. Ibland har jag tänkt att det går så mycket av din tid till att .... vänta? samla kraft? mod?
Lite funderingar från mig till dig så här om våren☀️??? Kram / mt

En dag i taget funkar bäst för egen del. Jag är friskare än på länge, men som sagt har mina svackor. Står inför en separation som sliter, men gör så gott jag kan.