Senaste kommentarerna i forumet

Hur är läget? Jag har inte varit inne i forumet på ett tag men tänkt mycket på hur det går för dig? Jag själv mår bra och gjort en hel del förändringar som börjar kännas naturliga. Dock inte riktigt i hamn än. Ha det så gott!

Jag tillhör egentligen den "andra" sidan, men läser rätt mycket här på anhörigsidan. Min familj drack knappt någonting när jag bodde hemma och hade nolltolerans när det gäller alkoholbruk. Jag var en av dem som oftast när jag väl drack, drack för mycket. Har aldrig hamnat i fyllecell eller något sådant, men tänker mig att jag hade behövt gå och prata med någon redan då. För egen del förstod jag inte på vilket sätt andra drack och så mådde jag jättedåligt. Hade en del vänner som också drack för mycket ibland. Någon hamnade t o m på sjukhus. De utvecklade dock aldrig ett missbruk när det gäller alkohol i alla fall. Jag hoppas att du hittar stöd och råd här på sidorna.

1 vecka nu och jag mår bra känner mig stark. Men vet att den luriga alkoholdjävulen kommer att försöka när jag tror jag är som starkast och släpper på garden lurig rackare kämpa på alla härliga själar kram

Mitt humör är fortfarande svajigt. Kom tänka på att det kanske är pms. Innan barnen, var det så illa, att minst 2 veckor i månaden förstördes av pms. Sen hade jag sån mensvärk att jag bara kunde krypa ihop i fosterställning och försöka uthärda. Att försöka gå upprätt fanns inte, förutom om jag behövde springa på toa och spy av smärtan. Idag är det mycket bättre, men av någon anledning lyckas jag glömma bort orsaken. Kanske för att det inte upptar en så stor del av tillvaron längre. Började inse sambandet när jag på "gamla dar" skaffade en mensapp. Det skulle kunna förklara alla tankar på mat också. Skönt med kunskap, för då slipper jag "panikkänslor" över att det alltid kommer att vara så här. Då behöver jag inte kurera mig med varken mat eller A. Det här går över.

Hej och välkommen hit.

Vi ser vad du tänker <3 och vi förstår.

Har det gått så långt, som du beskriver att du känner, så är att ta hjälp av terapeuter och läkare förmodligen det enda möjliga sättet att
bryta det destruktiva mönster du skriver om. Skulle du våga det? Har du redan försökt att söka hjälp?

Vänligen

MM

Känner igen mig i det du skriver. Är nu inne på min femte dag. Har kämpat med detta länge, vet inte hur det kommer att sluta denna gång. Men efter bara fem dagar mår jag så otroligt mycket bättre både psykiskt och fysiskt. Så håll ut och fortsätt skriva här!

Hej!
Jag dricker ingenting.
Det råkar nu inte vara för min mans skull, utan jag gillar det inte för egen del.

Tänk, att när jag var ung försökte min egen mamma pusha ut mig i festande. Hon tyckte jag var "torr" och tråkig och önskade någonting annat för min del.

Phu, det där var inte så bra. Tvingade mig själv. Mådde dåligt. Samtidigt som jag höll på att avsluta gymnasiet med slutbetygen. En spricka i min identitet och skolarbetet. Och den dåliga självkänslan blev väl snarast ett sår.

Nej, jag dricker inte.

...i ungdomen betraktade jag det som "ett måste", vilket det aldrig var - naturligtvis...!!

Gillade då att springa/träna, och äta hälsosam mat. Drickandet motarbetade det.

Det känns ju befriande i sällskap där någon mer väljer bort alkohol. ..även för mig.

Hälsningar /RP

Har varit i din sits, så fruktansvärt pinsamt. Jag har också upptäckts flera gånger, än mer pinsamt. Jag tycker att du ska vara ärlig med dina föresatser. Att du sett problemet och försöker göra nåt åt det, att du skäms,
Skammen tar jag fram lite i taget när det går bra. Lagom dos för att orka med.
Berätta helt enkelt att du blir arg för att du skäms, att du hade ambitionen att sluta.
Och tröttheten din, den kanske du bör kolla hos läkare. Lycka till

Hej Fnurr!

Tänker att den berusade lite fastnar i olika känslor/känslolägen.

Och inte heller kan se proportioner eller styra sig riktigt.

Sitt sanna jag...? Ibland är han "snällare" t o m full. Men oberäkneligt, opålitligt blir ju det hela. Inget "vuxet" sällskap.

Och så omöjligt det är att resonera, eller överhuvudtaget kommunicera, ofta!

På sätt och viss kanske en del av "det sanna jaget" kommer fram, när han är berusad.

Jag menar att sådant han håller borta när han är nykter slipper fram då. Olika känslor t ex. Eller sådant han som nykter tycker är lite onödigt och barnsligt. Kanske en längtan att hålla på med det tar över när han är full (har exempel, men håller det anonymt).

M v h RP

Känner mig väldigt glad över att jag hittade detta forum, det ger mig trygghet och man känner sig inte så ensam, Men sen vet jag att det gäller att vara på sin vakt destå längre tiden gått och man tror de går bra med en liten öl, ska inte gå på den finten mer kram

Jag läser just nu en intressant bok om beroende, alkohol, droger och hjärnan av Markus Heilig. Jag tror att ut skulle få ut ganska mycket av att läsa den. Den är positivt skriven och behandlar beroendet som vi alla upplevt fast på helt olika sätt!
Jag kunde ju inte förstå ordet sug på väldigt länge eftersom jag inte känt sug utan lust och alltid satt mig ner och tagit ett glas på nån servering!
Ja du vi är alla olika och vår väg ser olika ut!

Jag har inte skrivit här så mycket senaste tiden. Dels för att jag haft ont om tid och dels för att mitt fokus just nu är på helt andra saker i livet. Säkert handlar mina minskade alkoholrelaterade tankar på tiden, månad efter månad ökar avståndet till senaste återfallet och att jag nu även förstått, införlivat och accepterat att jag inte kan dricka någonting alls. Booze=lose, if I drink I sink...
Det blev påtagligt för mig idag när jag pratade med en kompis i telefon och hon nämnde att hon satt och åt salta nötter mot baksmällan (hade varit ute på konsert och lite annat igår kväll). Min spontana kommentar var "Ha, ha, jasså, är du bakis, fan va gött att aldrig behöva vara det mer". Det kom naturligt och utan att jag tänkte på det.
Vid ett annat tillfälle satt jag o småpratade med min dotter medan hon sminkade sig, skojade lite om vilket slöseri det skulle vara om jag som tränar, svettas och duschar flera gånger om dagen skulle använda smink. "Om du ska gå ut nån kväll, kanske?" tyckte hon. Och mitt spontana svar blev "Nä, skulle aldrig hända, inte min grej. Jag avskyr ju mingel och sorl, blir uttråkad och får damp inom fem minuter. Om jag gick ut skulle jag behöva vara packad och det kan jag ju inte längre så, nä, inget uteliv för mig. Jag är social med mina träningskompisar som dessutom är snyggare och roligare än något krogragg..."
Jag har vid flertalet tillfällen kommit på mig själv med liknande tankar eller uttalanden (jag är en person som inte längre dricker någonting).
Det jag vill säga är, nu finns inte sug och tankar på alkohol närvarande förrän jag blir påmind på något sätt utifrån och det som poppar upp då är mer som en liten varningslampa tillsammans med "det där är inte något för mig"
Man kan inte ta bort sina tankar, bara ersätta dem med andra tankar tills de ursprungliga får mindre utrymme, och man kan inte ersätta passionen, besattheten eller längtan efter någonting utan bygga upp en lika stark passion eller längtan efter något annat tills den ursprungliga icke önskvärda trängs undan för att till slut inte längre bli lika viktig.
Bygga sitt liv på andra plattformar med andra ord

Hoppas du vågar söka stöd. Jag var i en sits då, i oktober då det gällde att överleva. Fortsätta leva eller dricka ihjäl mig. Jag satt i valet och kvalet om jag skulle söka privat hjälp för att kanske slippa inblandning av Soc. Läget var dock akut så till slut så struntade jag i vilket och sökte hjälp på Riddargatan. Jag fattade att det gällde mitt liv så det fick bära eller brista. Men dom har ej gjort någon orosanmälan.

Inte heller Magnus Huss, där jag nu går på ADHD utredning har gjort någon orosanmälan. Det verkar vara olika vart man bor i landet, eller så är dom helt enkelt inte oroliga att jag ska trilla dit igen. Jag vet faktiskt inte varför nån anmälan inte gjordes....

Ska läsa din tråd.

Kram

MM

för att du delar med dig av din resa. Så intressant och viktigt att förstå att gör vi vår alldeles egna resa, som kan se totalt olika ut. Vissa kan bemästra A, men flertalet som varit väldigt långt nere A:s djupa brunn kan behöva släppa taget för att ta sig upp igen. Själv vill jag inte ha den där besattheten som A ger. Att så mycket av min tid går åt till att tänka på det. Men, visst, tänker jag inte på A, så tänker jag på en massa mat istället. Mitt smygande med mat har varit enormt och smög jag inte med det, så smygshoppade jag istället. Jag har t o m smygbloggat o det är väl ändå hamlöst kan man tycka. Gillar inte ens idag när barnen går in och läser mina sms som är helt harmlösa, men litet eget måste jag få ha. Det är väl detta smygande som jag vill lägga av med. Och då är det bra för mig att plocka bort det som lett till det. Ett tag i a f. Just nu funkar det rätt bra, förutom svackor ibland. A ger dessutom mig ångest oavsett mängd och det vill jag inte ha. Avskyr ångest, men lever med känslan i stort sett varje dag och börjar så smått acceptera att den finns där och att jag kan leva ett hyfsat vanligt liv ändå. Det är ju bara en känsla, som i de flesta fall inte för mig framåt. Så då blir det till att göra tvärtom mot vad jag gjort tidigare. Skammen ligger i malpåse någonstans på vinden och där kan den få bo tills jag kan hiva ut den helt. Visst kan skam vara konstruktivt, men alldeles för sällan. Omgivningen vill ju egentligen hämta ner den och hälla den över huvudet på en, när en inte gör som de vill. Så länge en inte skadar sig själv eller sina nära, så ska det krävas mycket innan jag självmant häller plågans innehåll över mig själv. Skam har jag känt ända sen barnsben. Skam över att vara jag, så bort med det. Jag, vi alla har rätt till ett bra liv. Och hur det ser ut kan endast var och en bedöma. Sov gott!

Väldigt trött, har just kommit hem från jobbet och kikade runt vad som skrivs.
Allt är väldigt bra. Lite rörigt men allt på plats. Det får ta sin tid.
Hoppas du har det fint du med

Kram <3

MM

Mobbing sätter spår. Min historia får mig att undvika socialt umgänge. Att gå på AA möten är tex en omöjlighet. Jag litar inte på grupper och känner mig i princip alltid utanför. Helt paradoxalt brukar jag ändå uppfattas som social och drivande. Det känns bara inte så på insidan...
Just nu planerar jag semestern. Vi ska ut på en friluftsresa med vandring, ridning och kajakande så fort skolorna slutar. Hela familjen är övertygade om att det här kommer att bli fantastiskt och roligt. Det är en perfekt semester för mig då den inte rymmer någon plats alls för alkohol. Nu ser det ut som om det mesta är på plats. Jag har bokat flyg, hybil, hittat och bokat vandrarhem och dagsturer så det ser ut att hänga i hop. Senast jag gjorde motsvarande planerings och bokningsjobb var inför vår bröllopsresa för 20 år sedan. Då funkade allt perfekt, eller så här efteråt känns resan perfekt. Egentligen är det alla oplanerade och oväntade händelsen man minns mest. Jag hoppas den här resan kommer ge många roliga stunder och äventyr. 5 veckor kvar tills avfärd och det är ett bra mål att hålla sig vit tills dess.

....allt väl? Börjat komma i ordning i ditt nya alkofria boende? Hoppas det! Såg att du "smög" omkring bland de inloggade, och ville bara skriva en hälsning. Hoppas allt är väl med dig.

Kloka tankar du har - visst är det så till viss del. Jag själv är väldigt fokuserad på själva missbruket o vad det har medfört i början av en nykter period - och det avspeglar sig i hur jag läser andra eller skriver själv. Men sedan så måste man ju också lyfta blicken och ge sig in i omvärlden igen - och där kan det behövas nya plattformar att stå på - för att se till att alkoholen blir en så liten "maktfaktor" som möjligt. Jag börjar lyfta min blick - och funderar vad mitt fundament skall bestå av. Har fått lite hjälp av psykologen - men tänker mycket på det själv. I nuläget så är inte mitt problem att avstå från alkohol - utan att styra mitt liv i en riktning där alkohol inte skall få bli styrande, och förhindra att jag "tar mig vidare" till någon annan plattform. Jag är med dig i dessa tankar - men har ändå fortfarande behov av "dagboka" härinne, och då blir det oftast om det som upptar en del av mitt tänkande. Jag skall fortsätta att lyfta blicken och se vad finns runt hörnet. Det nyktra och tablettreducerade hörnet. Du fick mig att lyfta blicken lite idag, med dina rader. Tack för det!

...ta all hjälp från din omgivning. Tänker samma dig - varför kan inte jag bara ta ett på öl och chilla? Personligen fungerar jag oftast så att det bli "all in" för mig. 8/10 gånger - slutar med att jag blir svin full, minnesluckor, beter mig som en rabiat pitbull, ångest, etc. Det är tufft att stå emot, men kämpa! ?? Imorgon tar jag dag 4.

Det gick bra idag - ångesten finns där, men inte lika stark längre. Jobbet gick bra, höll humöret uppe. Vart dock ingen träning efteråt som jag hade planerat. Är förkyld och trött. Kunde inte sova igår, låg och läste här på forumet fram till midnatt. Försöker tänka fram en strategi till att klara kommande helg. Kan knappt minnas när jag varit nykter en helg. Är taggad och har energi, men jag måste ha en plan. Det får inte sluta med att jag "ramlar dit" den här helgen igen... Imorgon tar jag dag 4. ??

Och jag känner igen mig i det du beskriver. Är också ny här. Inne på min 3 dag. Hoppet är aldrig ute - sålänge man inser och erkänner. Kämpa!

Jo jag har en fråga, schysst om någon kunde svara, det är så att jag nuförtiden får rödsprängda ögon om jag dricker. En drink och jag har röda ögon resten av dagen. Vad beror det på tro? Kram!

Jag vill bara varna er alla som gjort en överviktsop. vilken sort det vara månne. Jag har åkt dit ordentligt och det slutade i ett beroende.
Min drog var vin, vin och vin.
Jag lagade påkostade rätter som " krävde " vin trots att min op krånglade och det var vinet som blev centrum.....det jag ville åt.
Släpade hem boxar av samma sort för att ingen skulle se att jag öppnat en ny nu igen.....snacka om att lura sig själv.
I och med att vikten rasade blev det ju kul att ut och roa sig igen. ordentligt laddad med vin för att sen fylla på under kvällens lopp.
Ganska snabbt kom minnesluckorna kan jag säga.....lovade mig själv skärpning gång på gång men inte funkade det när jag var påväg
in i beroende.
Alla runt omkring var " hänsynsfulla " och ingen tog på allvar upp min situation med mej inte ens min man.....konflikträdd som han är.
I oktober 2010 tog jag mig själv i handen och gick till soc och bad om behandling och det fick jag utan svårighet.
Nu har jag levt nyktert utan återfall sen dess. Viss skillnad på liv från att dricka varje dag under många herrans år.
Förutom mina barn så är det här det bästa jag gjort i livet. Aldrig vill jag tillbaka dit igen. Tänk er för och kram på er / Kicki

Så bra att du fortsätter kämpa - heja! Jag kämpar också på och det går upp o ned. Men en dag så :) Det känns så skönt att få komma in här och dela kampen med er alla. Det betyder mycket för mig att få läsa om var och ens resa här. Jag orkar tyvärr inte alltid gå in och kommentera. Ha en fin måndagskväll! (Nu tittade solen fram hos oss :) )

Försök att ta en dag i taget. Vila, motionera, packa och planera. Försök att strunta i att folk snackar, det gör de alltid. Sträck på ryggen och gå rakryggad ur det här. Det är bara synd om den kvinna som han träffat.