Senaste kommentarerna i forumet

AA är super bra för att man får en slags gemenskap precis som här. Alla är vi olika och med olika bakgrund. Det känns skönt att bara lyssna ibland. Och alla som går på AA är super trevliga och jätte välkomnande människor! Jag själv tvingade mig själv dit(jätte nervös) efter mötet kände jag en jätte lättnad! Ville bara rekommendera! Ha en bra dag alla kämpar!

Har du släkt och vänner du kan anförtro dig åt? Du måste ha hjälp om du ska göra slag i saken, både ekonomiskt och rent praktiskt. Finns det lediga lght att flytta till ens?

Tack för bra tips! Alltid lär man sig nått nytt! Har dock pratat med nästan alla mina vänner och familj om detta och jag börjar lite tröttna på att dela med mig till dom, kanske många andra känner! Ibland använder vissa detta emot än när man får återfall. Tråkig nog! Därför känns detta bra att läsa andras historier och att folk delar med sig! Man känner sig inte ensam direkt. AA möten är oxå super pepp och man har en dålig dag. Men dock tycker jag själv inte att det håller i längden? Varför vet jag inte!

Helgen har varit nykter, men mår fortfarande väldigt dåligt. Ständig ångest och drömmer och vaknar svettig flera gånger per natt. Måste ringa vårdcentralen för att ändra min medecinering. Hur går det för dej? Hoppas allt är bra med dej Gladare -Trött

Hej fått nog, hur har helgen varit hur går det?

Vaknar med mycket ångest. Men hade nog varit så oavsett. Mycket jobbrelaterat.

Viktigast av allt är att det blir vit dag. Allt annat får bli som det blir.

Inser mer och mer hur sjukt mitt beteende varit senaste tiden.

58 vita timmar nu om jag räknat rätt.

De dagar eller situationer du vet med dig att suget kommer kan du boka upp, gärna med någon annan, till aktiviteter du måste vara nykter. Jag som tränar mycket gjorde så när jag kände mig "svajig". Bestämde med någon kompis om ett träningspass fredag efter jobbet och lördag förmiddag, fram tills systemet var stängt. Gjorde så redan mitt i veckan så jag slapp fundera mer på saken. Inget val = mindre ångest.
Om du har någon som vet om att du inte vill dricka är det en fördel att ta stöd, precis som i all förändring är det svårt i början och man vacklar ibland. Om du inte är bekväm med att berätta allt kanske det räcker att säga att du bestämt dig för en vit månad av hälsoskäl.
Ha det gott

Hej Oscar!

Jag har tänkt tanken flera gånger. Men jag har INGA pengar sparade,ingenting.
Är väldigt orolig för hur jag kommer att klara mig. Har aldrig bott själv ?

Det viktigaste är ju från början är att byta ut sina vanor. Så har det funkat med andra saker i livet man vill bli av med! När jag varit nykter tidigare i längre perioder har jag druckit sweppes på krogen eller kört bil. Det har funkat en bra bit. Sen är ju frågan hur man förhåller sig till suget, och det kommer ju ofta som för många andra fredag efter jobbet! Tips? På hur man tänker bort suget på det där första glaset?

Kan du tänka dig att flytta ifrån honom? Är det ens ett alternativ? Du ska inte säga det om du inte är beredd att göra det. Och vägen till beslut kan vara lång, flera år för vissa. Men första steget är att ens tänka tanken.

Så bra skrivet! Och känner så väl igen mig!
Risktagandet har blivit mindre och färre sedan barnen föddes, men visst är det en kick att "leva på kanten". Och dessa kickar.. kickar av alla dess slag. Belöning för en adhd-hjärna.
Längtar så tills min utredning är klar, hoppas och inbillar mig att medicin kan hjälpa, få en att kunna leva och känna sig normal.

Han är sååå arg på mig!
Men satte sig ändån & drog i sig 2 whiskey & 3 öl....
Sa till mig att jag var blåst & han hade inget mer att säga mig.
Tror verkligen han inte tycker om mig speciellt mycket mer...

Berätta om det negativa. Varför skulle du annars gå dit!? Du är där för att få hjälp. Känn av bemötandet, om det verkar bra kan du nämna oro för alkoholproblemen och anledningen till att du dricker. Kanske finns hjälp att få för symptomen som gör det lättare för dig att leva nykter. Du går inte till psyk för att visa upp en snygg fasad. Där, om någonstans, är det bättre att verkligen belysa svårigheterna. Finns det chans att få samtalskontakt också? Ta den isåfall.
Håll ut, flyt med, försök orka fram till besöket.
Kram

Då du får det du i första inlägget skrev att du längtar efter. Att vakna utan att vara bakis!
God natt ??

Måste ju vara lika stor rättighet som att be om ett allergisanerat rum, eller att man förbjuder nötter i offentliga lokaler med hänsyn till nötallergiker...
Inte så konstigt att du är trött. Kroppen hwr insett att den äntligen får tid att reparera sig. Det tar energi. Trötthet kan ju även vara en slags avspänning man inte är van vid. Ta emot den med tacksamhet!

Jodå, nu har jag inte druckit sedan i fredags. Hällde dock i mig en BiB torsdag och fredag. Ingenting lördag och söndag. Babysteps. Ångesten skakar, river, skär i bröstet. Är så rastlös så det nästan spritter i kroppen, ändå kan jag inte ta mig för att göra något. Spelat spel med familjen. Druckit mängder med kaffe och rökt en sjuhelsikes massa cigaretter. Men inte druckit.
Tur att det är söndag, annars hade jag säkerligen besökt bolaget i eftermiddags. Vad som helst för att kunna slappna av. Tankarna spelar pingpong i skallen och som vanligt får jag ligga och räkna mina andetag när jag ska somna för att kunna få hjärnan att koppla av, koppla ner och sluta gå på högvarv.
Sa jag att jag står i kö för ADHD/ADD-utredning?

Knaprar Sobril och försöker få lagret att räcka tills nästa gång jag kan be om att få utskrivet. Står emot impulsen att ta alltför många på samma gång för att få ett rus. Den där underbara känslan av lugn. Lugn och ro i knopp och själ.
Har massvis med skolarbete som behöver göras, massvis med böcker som behöver läsas. Försöker stå emot frestelsen att intala mig själv att jag klarar ännu en tenta utan att knappt ha öppnat böckerna.
"Du som har sån kapacitet", har jag alltid fått höra. Men hur i hela friden ska jag gå till väga för att kanalisera den där påstådda kapaciteten? Hur ska jag kunna finna lugn i stunder, ha ro att sätta mig ner och bara finnas i nuet utan att miljoner tankar och impulser får mig att tappa fokus, om jag inte får dricka.
"Får dricka". Som om jag inte "får". Inte "vill inte". Inte "kan inte för att då kan jag inte sluta". Måste försöka ändra det där tänket. För jag "får". Men jag vill inte, inte innerst inne. Orkar inte leva konstant bakis. Konstant arg, konstant irriterad. Konstant rädd för att någon ska känna att jag luktar alkohol, eller ser på mig hur rödspräng och svullen jag är. Jag VILL faktiskt inte mer.

Så, det återstår att se hur veckan går. Hur jag ska tänka bort den där lille jävlen i huvudet som kommer intala mig att jag minsann är värd någon eller några flaskor vin, nu när jag har hålla uppe så många dagar. Den där jävlen som tycker att man måste få unna sig en (läs 8) öl för att solen skiner, Den där som kommer glorifiera alkohol, och få mig att glömma all skit som kommer med den.

Ska till psyk i veckan. Kommer säkert säga att allt är tipptopp, som jag altid gör. Bara berätta allt positivt, och inte det negativa. Funderar på att börja med anti-depressiva igen. Har hittills testat sertralin och Voxra. Voxra fungerade jättebra, men kan troligtvis inte ta den pga mitt drickande, då man riskerar krampanfall efter långvarigt alkoholbruk. Har även fått Prozac (minns inte vad den svenska versionen heter, men det är samma sak), men har inte vågat testa.
Någon som har erfarenhet?

Tack alla för era fina svar, att ni delar med er av era erfarenheter och peppar! <3

Genom att bestämma redan nu var du istället ska svänga in någonstans. Ett mål att ta sikte på om tankarna bråkar med dig. Typ, ok, nu fick jag en impuls, men först ska jag....Gymmet kanske? En vän? Andra ärenden? Bestämma möte med någon?

I morgon ska jag träna. Tack för din kommentar. Nu känns det bättre och i morgon kommer jag vakna utan baksmälla. Det är fantastiskt. Planen för i morgon är en ickeplan, att inte svänga förbi systemet :-)

Har kört mycket bil. Fått gjort jättemycket här hemma. Gårdagens kalas hos vänner var en utmaning. Inte så mycket att stå emot utan mer att hantera sen kvällen och när alla kommit i rus stämmning. Min partner var glad och berusad men vi fanns just då inte på samma samtalsfrekvens när vi kom hem, inte att vi var ovänner men bara konstaterade att vi inte var på samma samtalsfrekvens ? och det är helt ok. En sak som jag funderat på ganska mycket är mitt behov just nu av att det skall vara ordning runt om kring mig i hemmet. Oerhört frustrerande när det börjar bli rörigt. Mycket möjligt att det inte stört mig så mycket då jag tagit min pilsner.

En annan sak jag funderar på är den ryckiga natt sömnen. Vaknar flera gånger per natt. Något jag inte gjorde lika frekvent när jag drack. Har Legrigan hemma och de hjälper vid insomnandet. Men å andra sidan har jag varit fruktansvärt trött på dagarna så jag somnat till. Då jag är en "beroendemänniska​" är jag rädd för att fråga om mediciner.

Bävar lite för veckan som kommer, bortrest nästan hela veckan. Möten,. Föreläsningar och hotellnätter. Ogillar kraftigt hotell med minibar på rummet.

Go forum vänner,. Ha ett gott avslut på denna söndag och försök njuta av nästa vecka.

Jo det känns bättre idag.
Och samtidigt kan jag redan dagen efter se mig själv i backspegeln. Hur jag låter mig fördunklas. Och det är nog just när jag precis som du skriver bedrövadsambo låter mig själv bo i besvikelsen och sorgen som jag verkligen låter det bli verklighet det som faktiskt är sanning,det är verkligen över och det är slut.
Sen när jag kravlar mig upp och ur så är jag ett tag på banan och i verkligheten. Och sen kommer då något litet hopp,eller att jag alldeles för egen maskin bygger ihop en ny lyckokaka som jag får gå och snaska på. Som leder mig ned i virrvarr av hopp och ett kanske och måhända.

Som den känsloyunkie jag är i kombination med försmådd och ledsen.
Ingen bra kombo men det är precis där jag är just nu om än liite starkare än när jag skrev gårdagens text.
Men jag behöver skriva om det för att inte låta mig vilseledas att försöka träffas innan jag läkt åtminstone lite mer.

Att vid över 50 års ålder ha känslor som en obesudlad 14 åring och inte tro att det finns någon morgondag eller framtid bara för att man just nu inte får den man vill ha. Det är både sorgligt,skrämmande och kanske mänskligt.

Jag är i så många processer samtidigt. Min alkoholiserade mamma har dött. Jag ska flytta från det liv jag levt. Lämna arbetsuppgifter jag haft och dessutom är min relation som jag ville ha slut. Inte så konstigt att ullabulla darrar i grunden.
Och egentligen är jag en sån person som inte vågar något alls.

Men just nu vågar och måste jag en massa saker samtidigt. Så när jag kommer ut ut detta så blir jag väl i det närmaste okrossbar :)

Och mer frågor, har du någon plan eller strategi för hur du ska förhålla dig till helgerna?
Fint att du skriver. Här finns massor av ku skapmatt hämta.

Kan inte det bli en vana? Och ensamheten kanske känns bättre efter en stund ute i naturen, eller någon fysisk aktivitet?
Gillar också ensamhet, men avskyr den känslomässiga ensamheten i min relation. Igår var alla barnen på annat håll och bara vi två hemma. Jag gick in på sonens rum och satte på hög musik, läste en bok och skrev här, i självvald ensamhet. Trivs bättre med mig själv än med någon som suger sll energi ur rummet med sin dysterhet och tystnad.

Du måste vila i det jobbiga och acceptera. Sluta kämpa emot, eller försöka "skriva om" verkligheten. Allt blir som det blir, och går som det går. Man kan bara följa med, ta de chanser och öppningar man får och tar. Fortsätt skriva om det - du uttrycker dig otroligt vackert om det sorgliga.

Är väldigt bra. Kämpa för det. Det tar ett tag för hjärnan att ställa om sig. Så om du kör på nu så kommer du ha många bra vita veckor och då tänker hjärnan klarare. Så tar du nya beslut då.