Senaste kommentarerna i forumet

Ja nähä jag kan säga såhär om man inte oroat sig förut så sitter jag på helspänn just nu. Sambon skulle över till en kompis som bir i city nu ikväll.....sitter som på en massa jvla nålar. När och om han kommer hem, hur kommer han va, kommer börja skrika? Hur kommer han komma hem? Hinner han med sista bussen? Fixade han att fylla på sitt busskort ordentligt, är han otrevlig mot eventuell bussförare eller taxiförare? Kommer han va aspackad?
För ärligt dricka räknar jag med att han gör...sista dagarna innan det nyktra livet knackar på dörren då kan man få njuta av en öl extra. Det fick jag nämligen höra igårkväll....
En vanlig jvla människa skulle gå o lägga sig o sova gott tills imorn o låta mannen vara. En annan som en själv, sitter väl uppe tills han är hemma så jag vet att han inte gör nåt! Bläääää för mig ikväll o detta jvla kontrollbehov man har!

Gör du helt rätt i, jag ska göra samma här. Har lovat att följa med nu på onsdag. Detta ör nämligen den felande länken i vårt förhållande.....alkohol. Det gör att allt blir fel, nu är det dags att se om det håller utan alkoholen istället.

Så fort sambon fått en läkartid ska jag be att få följa med. Jag vill verkligen kämpa tillsammans med honom. Det är en man med så många rätt, och några fel. Fel som jag inte kan leva med, men förhoppningsvis hjälpa honom att rätta till ❤️

Det ska jag genast meddela sambon!

Jag tänker att det måste vara som med allt sug som beroendehjärnan skriker efter. Man får ett infall, bestämmer sig för att följa det, och gör det. Att i det läget distrahera sig, att ha klara strategier, måste vara det bästa. I ditt fall tycker jag att du skulle läst alla dina inlägg från början till slut innan du drack glaset med vin. Dina inlägg förmedlar oerhörd glädje och stolthet för varje nykter dag. Upp på hästryggen igen!

Jo, jag förstår din känsla om ovisshet. Jag kan fortfarande inte i min vildaste fantasi förstå att min sambo som hållt på med alkoholmissbruk i över 20 år faktiskt ringde till beroendemottagningen för 2 veckor sen o ska dit på onsdag. Har så svårt att tro att det här ska fungera överhuvudtaget, finns inte i min hjärna alls. Så det är upp till bevis för honom kan jag säga.....han säger också att det ska bli så skönt o slippa alkohol nu. Det är över för nu ska han bli sportigare o bla bla bla.....
Men min försvarsmekanism är uppe i full flärd utifall nåt skulle ske som vanligt!

Nej, d är inga problem att ringa beroendemottagningen själv. De hjälper gladeligen till. Sambon gjorde det för 2 veckor sedan då han "gav upp". Aldrig varit i kontakt med VC eller nåt annat innan han ringde dit och fick en tid nu på onsdag....

Jag förstår vad du menar med lätt att tappa maktkänsla och övertygelsen, Nykteristen. Är så van vid känslomässig bergochdalbana vid det här laget, och van vid att glömma och gå vidare som om inget ont har skett. Det är liksom det som är normalen. Är så otroligt glad att jag berättat för en vän vad som pågår, för mig gör det all skillnad i världen!

I dag har jag varit så trött så trött. Vill bara sova och vakna upp i en bättre värld. Tänker mycket på vad det faktiskt kommer att innebära om min sambo faktiskt väljer nykterhet. Det kommer att bli tufft för oss båda, tufft för förhållandet. Har läst en del inne på trådarna under förändra sitt drickande och fattar ju att det är pissigt svårt att ändra på ovanor och beteenden som tagit åratal att cementera. Idag började han prata om att börja spela golf! Trappa upp på gymbesökena! Hm, jag är dessvärre pessimist. Men kanske den här gången? Det verkar bara så otroligt osannolikt att en ändring ska komma nu.

Tog beslut idag. Pallar inte med att jämt rannsaka mig själv, ha ångest, inte veta vad jag sagt eller hur jag kom hem... Och den ständiga förnekelsen. Jag? problem? Alla andra dricker ju! Dom dricker ju mer...
Det är inte värt...
Satte upp målet - helt nykter en månad- oavsett fester...
Sedan kolla av om jag kan klara att dricka max tre glas vin om det är fest

Du och jag har samma mönster! Skriv mer och läs hos andra. Väldigt givande tycker jag. Välkommen hit!

Det enda du kan göra är att ställa ultimatum, som du gjort nu. Backa inte nu! Ett källarförråd är bättre boende än du har nu.

Styrkekram ❤️

Fortsätter min monolog... Drack idag iaf!
Peppen här inne är inte så stor som jag vill när jag mår som sämst. Jag vet att jag är dålig på att ropa efter hjälp när jag behöver det. Men för mig är det här som allt i det vanliga livet. Vissa hörs och syns mycket på ett positivt sätt och får andras sympatier. Vissa är lugna och vänliga och får också en massa vänner. I vanliga fall är jag som den första kategorien jag beskrev men nu bär jag är nykter är jag mer eftertänksam eller kanske mer av en gråmus...

Jag tvekar alltid inför att skriva om det här, den här relationen. Jag vet att jag blir arg, upprörd om jag börjar. Arg över att jag ägnar så mycket tid åt den, fastän det ingenstans leder. Tid och energi som jag skulle behöva till något annat. På tåget hem ser jag en jugoslavisk kvinna på väg hem från sitt städ?jobb. Ser hur sliten hon är, mörka ringar runt ögonen. Tänkte: nu åker hon hem till gnälliga ungar och en man som inte är snäll. Vi tittade på varandra som om vi kände igen varandra. Jag är också trött. Min doktor säger att jag levt det här skitlivet så länge att jag glömt hur ett normalt liv kan se ut. Jag har ju förutsättningarna att leva mycket bättre än jag gör nu. Ordnad ekonomi, bra bostad, roligt, fritt jobb. Frisk, tror jag. Förutom blodtrycket, som är för högt. Sömnsvårigheterna, ångesten som kommer och går. Ibland tror jag att jag ska ramla ned i hjärtinfarkt när pressen blir för stor. Min terapeut undrade för flera år sedan varför jag inte lämnade. Han tyckte det lät som om min man hade en neuropsykiatrisk störning som det inte var mycket att göra åt. Jag har hört sägas att det numera finns metoder för att träna autister till större empatisk förmåga. Ett litet hopp tänds nästan. Men inlärd empati...?
"Medberoende" – är det vad jag är? Vem blir inte medberoende i en relation? Alla relationer bygger väl just på det? Att man blir mer eller mindre "tvåtokiga"? Projicerar, introjicerar, identifierar, härbärgerar. Ändå känns det som en anklagelse. "Du får skylla dig själv när du stannar. Du har ju valt honom av någon anledning." Javisst, men det var då det. Man växer isär, utvecklas, förändras, eller bara stagnerar. Under tiden har cancern vuxit in i en. Att jag borde gå är jag rätt säker på. Frågan är hur det går till, hur det blir sedan. En sak vet jag säkert: jag kommer att sluta dricka, det kommer inte längre att vara en frestelse när jag inte längre hör ljuden av förpackningar som öppnas och känner dofter sprida sig. Inte längre behöver stå ut med denna berusade jättebaby, vars mamma tyvärr lämnade för tidigt.

Tror inte det är så enkelt att bara ringa beroendemottagningen. En läkare måste nog skriva remiss. Jag antar att behovet är stort. Eller? Kan ingenting om detta. Vet bara att vid psykisk ohälsa är det svinsvårt att få hjälp. För ett tiotal år sedan ringde jag helt panikslagen, och suicidal, till psykakuten. De tog inte emot mig. "Tänk på något annat" sa de till mig. Som att få en spann vatten över huvudet.

Tack Elias för Grattis hälsningen , firade min födelsedag med att åka ifrån våren .. mot snön o en veckas skidåkning . Den här gången blir det inget att klura på för dig .. jag vet att du redan kan svaret .. resan gick mot Sveriges mitt .. även om skidorten ligger lite utanför ;)) Vitt både inne o ute här .. även om det finns alkohol i glasen till kvällen vid middagen .. så bekommer det mig inte det minsta , jag vill inte ha .. jag är färdig med A... obeskrivlig känsla .. Nu blir det en vecka här o sen hemåt o möta våren .. förstår att de första vårblommorna redan har kommit till er i Skåne ... ja härlig tid som vi har fram för oss .. kramar ler

... rörelse. 3 dgr i rad, härliga löppass med vårkänslor. Träning har alltid varit viktigt för mig och gör att det är lättare att hålla sig fräsch. Nu har jag bestämt mig för några hälsoveckor med träning och nyttig kost, behöver gå ner några kilo. Känner jag mig själv rätt kommer det inte vara några problem med a under denna period, däremot när jag gått i mål. Är så skönt att varje morgon ställa sig på vågen och se att ett par hekto försvunnit. Är nog rätt fåfäng och vill se fräsch ut, utan några extrakilon runt midjan. Ska använda detta framåt på ngt sätt. Älskar att vakna pigg varje morgon och gilla det man ser i spegeln. Gör man ju inte efter en kväll med öl och skräp man har matat sig med direkt....

Skönt att du känner att det är okej att flytta.....d gör saken lite klarare och lättare mitt i allt kaos. När man bygger upp den där makten och känslan av oövervinnerlighet är en skön känsla. Tappa inte den mitt i allt prat från honom bara....lätt hänt annars!
Hoppas såklart för er skull stt han väljer bort alkoholen istället för er, om du fortfarande vill d såklart....

Åhh men då, vilken tråkig start på veckan! Så himla dumt o irriterande att de måste va sura över nånting nästintill konstant, att de kan hata världen så mkt har jag sp lite förståelse för....

Och att du gjort det nu då det är lugnt. Han skulle knappast ha varit mer mottaglig om han redan druckit eller det redan blivit strul. Man får ju hoppas han tänker på saken.

Tack för peppen. Men tyvärr försent...

Det kanske är just det man behöver, tappa kontrollen. Vi får försöka slappna av på naturlig väg istället! Låter som DN jättetrevlig dag! Den var du värd!

Vad jag lider med dig InteMera. Så glad att vi inte bor ihop. Har inte träffat honom på flera veckor nu, träffat som att sova ihop menar jag då. Vet att han vill, frågar ofta och jag kommer med ursäkter, undanglidande svar... så sjukt att man är rädd att säga precis vad man vill/känner/tycker, även över telefon! Vet att det kan starta kaos igen. Men idag sa jag det i alla fall, jag sa: jag törs inte komma, rädd att det spårar ur och vill inte det nu när vi är sams. Gissa vad jag får för svar...? Att det är JAG som spårar ur... Snacka om total förnekelse. Och kanske även omedvetenhet om mycket han har sagt/gjort. Har ju förstått det av att läsa en del på andra forum, att ibland minns de inget... Så nu sitter jag här och är GLAD att vara ensam men också lite rädd för att han sitter där för sig själv och bygger upp ett raseri, kanske kommer det elaka samtal/meddelanden snart... :/

du tagit några steg och känner dej stark. Jag tror detbär bra du i första hand har i tankarna att flytta själv. Då står det u din makt när och hur, är det han som skall flytta får du stå ut med hans datum och vad han lämnar efter sej och söker senare. Bra förstås om ni kan stanna kvaroch han flyttar eller ännu bättre om han väljer en nykter fram tid.

Läser "kontrollfreak" däruppe i mitt senaste inlägg. Märkligt. När man krökar tappar man ju kontrollen. Hur går det ihop?

Visst var jag stressad som fan. Allt var hemligt. Vilket gör mig, som kontrollfreak, oerhört frustrerad. Men lite visste jag. Jag har en liten skara riktiga genuina vänner. Och mina barn. Och syskon. Så jag är ganska rik egentligen. Men min dotter förstod att jag höll på att faktiskt skippa själva resandet om jag inte fick veta lite grand. Jag menar.... vad ska jag packa? Jag måste ju veta nåt. Allt var otroligt fint. Men skönt att det är över faktiskt.