Senaste kommentarerna i forumet

Skall iväg o plocka majs i dag med familjen. Igår var vi på monster jam med sonen. Jättemysiga dagar! Känner mej dock lite nerstämd. Var o fixade på mina föräldrar grav vet inte om den sorgen sitter i eller om det är A som spökar.
Men idag blir det piff o pyssel och en typisk söndag med lammstek.
Kram

Jag vet att det känns skönt när någon känner igen sig. Har fått precis samma känsla här på forumet. Man vill ju inte att andra ska må lika dåligt som sig själv, men det är ändå skönt att fler har det likadant och att det inte är mig det är fel på.
Jag har också en helt annan bild av hur man dricker alkohol än vad min man har. Här i det lilla samhälle vi bor i där skryter man om sitt drickande. Det är liksom coolt. Jag blir skogstokig på detta. En del klarar säkert hålla det på en rimlig nivå, men för dem som inte gör det blir detta en slags drivkraft. Min man fattar inte att hans mängd är onormal. Mina barn som växt upp i detta trodde också att pappas mängd öl var normalt. Men nu lämnar de snart tonåren så de börjar förstå. Jag har pratat med dem och de vet att det deras pappa gör inte är normalt.
Jag har inte kollat om det finns stöd här i kommunen. Tror man kan få prata med någon. Har inte riktigt orkat ta tag i det. Har inte häller orkat ta tag i att konfrontera min man igen, fast lite hårdare då inget hände sist. Är så sjukt medberoende att jag inte vill säga något för att han kan bli ledsen....
Hoppas du kan ta några bra beslut som gagnar dig och ingen annan!

Tycker det är så svårt att hitta trådar man vill läsa.
Kan man söka på författare/alias?
Vet du vad deras trådar heter PP? Pi och Heueh alltså?

Och jag är med fortfarande. Glad att jag klarar. Hoppas att relationen klarar sig den med..

Läser era inlägg och känner grymt mycket igen mig. Det verkar alltid så mysigt med det där lilla glaset som sedan efter matlagning ,tv, mys med tända ljus och musik slutar med en halv bib. Vill så gärna dra ner eller eg sluta helt men halkar ständigt tillbaks. Känns som jag kämpar mest mot mig själv. Ska hänga här igen och tackar för att ni ger mig motivationen tillbaka.

Heueh, berättar även på ett mycket fint sätt om att komma tillbaka efter lång varit drickande. Kanske även det lite söndagslektyr?

Det tar tid och är säkert olika vad som poppar upp och hur livet i nykterhet ser ut. Inte allt blev för mig automatiskt "flow" men på totalen så blev allt mycket enklare och skönare. Du behöver ju ex. Inte gå runt och vara rädd för hälsan på grund att man dricker för lite.
ok, nu känner du säkert att du befinner dig i diket, men det går ju att komma upp. Vill även tipsa dig om Pi's berättelse i det vidare livet.
//PP

Så djäkla skönt att höra att det går bra för dig!
Vill också tillbaka dit såklart. Känna dom där ögonblicken av lycka och "flow" som man hade då och då.
Lika viktigt som det är att bli påmind om hur lätt det är att åka dit igen, är det att att påminnas att det finns dom som lyckas också. Så, det är med dubbel glädje jag ser att det går bra för dig. :)

Ha det allra bäst PP. //Buzzz

exakt i den stund du är beredd att genomföra det du säger. Det handlar inte om huruvida han är redo, det handlar uteslutande om dig. Att ställa ultimatum och sedan backa visar exakt det motsatta, att orden inte betyder det som sagts. Det blir tomma hot som visar att gränserna är töjbara och småningom att hot är tomma hot utan konsekvenser. För en som ställer ultimatumet 'om du.... så flyttar jag' gäller det att ha en plats att flytta till omedelbart om 'det' händer och även ha en väska med det nödvändigaste packad, lätt tillgänglig eller helst placerad utanför hemmet. / mt

Jag började dricka sent. Efter 20. Tyckte alkohol var äckligt och levde därmed i tron att jag aldrig kunde få problem. Hade ingen kunskap om beroende och risker heller.
Efter en lång depression vid 25 års åldern tog det fart men såg aldrig riskerna. Var deprimerad 5 år och fick till slut hjälp och mediciner men då var jag redan beroende.
Insikten kom efter en händelse som jag inte är redo att berätta om. Sen vid 31 träffade jag min man som hade mycket kunskaper i frågan. Började förstå men hade då slutat dricka i stort sett.
Efter våra barn fötts skulle vi unna oss vin till fredagen. Som blev fredag lördag. Det rullade iväg. Detta är 3 år sen och sen dess har jag kämpat för att få kontroll.
3-4 glas vin i ensamhet är mitt bästa. (1-2 glas) Får kaoset i huvet att lägga sig. Jag blir lugn och lycklig. (3 glas). Sen får jag ett euforiskt tillstånd och massa energi som gör att jag tar tag i saker. Typ fixar hemma, målar om. Efter det lägger sig (4 glas) blir jag trött och somnar.
Massa tankar. Ska nog fortsätta skriva ner lite senare.

Dag 4. Vaknar lugnare och klarare hjärna. Börjar det klinga av nu?? Då gäller det att hålla i. Veckan borde funka. Tjänsteresa på onsdag (vanlig fälla) men bara över dan.
En sak jag funderar över är att jag inte vill dricka ah pga att min relation med den jag älskar. Och mina barn. Det är jättebra drivkrafter tänker jag men varför känner jag inte att jag borde göra det för mig själv. Jag leker med tanken att jag lever själv men halkar in i att det skulle vara skönt för då behöver jag inte ta ansvar utan kan dricka ah. Mitt mål är ju att ha styrkan i mig själv och inte göra detta för andra. Svårt. Hela jag längtar efter att få slippa allt ansvar. Få vila hjärnan och slippa bry mig. Allt det som vin får mig att känna för stunden.
Resan inåt fortsätter.... dag 4 känns helt okej

Läst igenom din tråd och känner verkligen också igen mig. Skräcken av att inte veta hur man ska koppla av utan ah. Att det känns som man kommer få leva utan att någonsin få frid från sin oro och ångest...
Jag har haft flyktbeteende sen barndomen som dessvärre mynnat ut i självmedicinering av alkohol som jag nu jobbar med att få bort ur livet.
En grej som jag tycker funkar för avkoppling är ljudböcker. Jag lånar på biblioteket och kör på mobilen. Får hjärnan att slappna av och vila sig. Känns inte heller lika "problemfokuserat" som mindfulness och avslappning utan mer som att jag förkovrar mig. Funkar inte för alla men värt att prova.
Stor kram

Tack Tösabiten just för orden att du känner igen dig. Jag tror att det värsta är ensamheten. Att få höra jämt att han är normal och jag är galen eller missförstår honom.
Det är inte alltid mängden utan att han alltid måste dricka i minska lilla socialt sammanhang. Söndag lunch i 25 graders värme på sommaren så är snaps o öl naturligtvis helt normalt om vi ska träffa någon. Jag är van o uppväxt helt annorlunda vad man gör en härlig sommardag.
Jag har utvecklat ett anti senaste året mot att träffa folk ihop med honom för att det alltid måste fram alkohol då. Är också anti mot att han träffar andra vilket blir helt fel eftersom jag inte är anti mot andra utan mot alkoholbruket. Jag blir förvirrad som alltid gått promendarer, fikat, tränar, åkt båt etc med vänner utan alkohol. Jag har haft jätteroligt o kännt mig frisk o välmående.
Det är numera inte mängden som är problemet som det var förut när han drack mycket utan det är att han inte kan eller vill dricka annat. När vi är själva framför tv en tisdag funkar det med Loka men för mig är det inte tillräckligt för att känna mig trygg o tillfreds med alkoholkonsumtionen.
Har levt sambo tidigare med en man där alkohol inte var något problem alls. Vi hade samma kultur i det o det gjorde att jag kände mig bekväm oavsett om han reste eller träffade folk. Han likaså. Alkoholen var inte central.

Har du någon stödfunktion i din kommun? Kolla det. Kan finnas både personliga samtal o i grupp. Tror styrkan kommer med bekräftelse. Man inser plötsligt att det är värre än man själv trodde. Barnen tror jag tar mer illa åt sig än man anar men de har en beskyddande naturlig förmåga att inte låtsas om det. Ev skada kanske tar ut sig när de blir äldre.
Där kanske du också behöver stöd o råd hur de påverkas.

Gick inte så bra att sluta dricka. Har sjukskrivit mig i helgen. Är nu fullare än någonsin. Men har en helt fantastisk jobbarkompis som jag berättade för. Har också skrivit till mig chef. Dom tänker göra allt för att hjälpa mig. Dom kommer hem till mig på måndag så ska vi prata. Va en sväng på psykakuten igår, hade sån jävla dödsångest men dom skickade hem mig med b-vitamin er.

Superbra kämpat av dig, hoppas du känner att din nynykterhet räcker som projekt utan att nivån behöver höjas ytterligare. Min egen vackliga nykterhet känns inte så mycket som en nivå utan mer som trappan till lustiga huset på grönan som åker upp och i nästa steg ned i högt tempo... Kan behövas konstant jobb och aktivitet för att hålla nykterheten i schack, iaf för mig. Har börjat öka tid och engagemang i ett par redan befintliga aktiviteter som fanns inom familjen för att skaffa mig mer "annan" sysselsättning, kanske kan vara ett tips?

Hej Livrädd,
skönt att höra av dig och att veta att du har fått ytterligare kontakter med proffs.
Det är en riktig fälla, det där, att man inte vill berätta för andra hur man har det (även min erfarenhet). På så sätt vänjer man in sig...usch.
Du skriver att tjejen från kommunen föreslog att du ska sjukskriva dig ett tag men jag är av den åsikten att ibland kan det vara värre att vara hemma, att man trots allt kan vila bland sina arbetsuppgifter.
Men du får se tiden an...behöver du vila hemma så är det bara så.
Jag är inte så säker på att hans släktingar automatiskt har "ställt sig" på hans sida. Kanske, kanske inte. I mitt tycke ska du akta dig för att stänga dörrar, du verkar ju ha haft en god kontakt med hans dotter. Hon har vuxit upp med dig och man byter inte ut (goda) människor bara sådär. Du skriver att du pratade med henne i måndags. Hon kanske är osäker på om du, i ditt avståndstagande till hennes far, inkluderar även henne. Du skulle kunna kontakta henne du.

Tjaaa..vad vet man, här i världen?
Kram

Vaken och glad att jag haft en ahfri helg som varit supermysig.
Mkt stöttning från min man och vi har druckit ah-fritt vin till maten och nån a-fri öl till maten. När jag klarat av att avstå mellan kl17-21 så är det lugnt, då är jag bara glad och lugn och uppskattar att jag inte är halvt borta av vin pimplande

Så roligt att se att det går bra för dej! När man ser i backspegeln känns det enkelt och självklart att vara nykter men jag vet hur du kämpat också. Glad att se att du lyckats. Nu släpper vi inte det. Jag minns hur jag tänkte hur tråkigt det skulle vara att aldrig få dricka vin igen. Ja det gick mycket tid åt till det men nu fyller vi den med annat. Härligt med nyfångad fisk. Baka är inte svårt,så testa det du!

Det är den längsta sammanhängande period som jag har lyckats hålla mig nykter. Den började i en liten stad i USA, jag kunde inte hålla mig nykter nog för att ta mig till flygplatsen och åka hem, så jag blev kvar i tre månader. Först på ett behandlingshem, sedan i ett halvvägshus. När jag kom hem gick jag på efterbehandling ett par kvällar i veckan, i ytterligare en tid gick jag regelbundet på AA-möten. Efter två års nykterhet slutade jag gå på möten, jag kände att livet rullade på ändå. Jag hade helt enkelt utvecklat en livsstil som inte inkluderade alkohol.

Jag levde utan en tanke på att dricka, inga sug, inget behov av att koppla av kemiskt, trots att jag levde väldigt intensivt. Allt var gott. Så kom då återfallet. Jag var i Badalona några veckor tillsammans med en kollega, en fantastisk liten stad med en livsstil som jag tog till mig direkt. Kollegan tog gärna en öl på kvällen så det gjorde jag också. På grund av att jag hade levt så länge utan en tanke på min sjukdom hade jag inget försvar. Jag blev överrumplad helst enkelt. Samma sak hände nu senast, när jag höll mig nykter i två år. Efter ett år slutade jag arbeta aktivt med min nykterhet, sedan kom återfallet som ett brev på posten.

Säga vad man vill om AA, men där finns en väldig massa erfarenhet, sådan som man själv inte hinner bygga upp under en livstid. Dom säger t.ex. att man aldrig kan sänka garden, aldrig sluta vara proaktiv gentemot sin sjukdom, för då går det förr eller senare åt h...e. Jag är helt övertygad om att dom har rätt, mitt eget livs historia talar sitt tydliga språk. Så den här gången tänker jag inte sluta jobba, oavsett hur bra och stabilt det känns. Allt jag behöver göra är ju att lägga en timme om dagen på mig själv. Jag lägger mer än så på internet och tv så det är väl inte hela världen?

Ha en härlig söndag allihop!

Dag 43 söndag, tänker på när jag ska ta mig till nästa nivå. Där jag strävar ännu mer efter att hela tiden må bättre och bättre. Göra saker så det blir så. Har ju startat och är på god väg. Tänker även på att att skriva här varje dag har blivit en vana. Bra vana. Kanske ska minska till att skriva en gång per vecka.

Tillsammans är vi starka!
Kram!

Gött med er som finns här! Alltid!
Stor kram

Det är försent,, gå vidare och se det som ett jättelitet steg bakåt och ta istället tre framåt.
Nu är du på gång så låt inte detta förstöra något.
Du kommer förmodligen att vakna och känna dig pigg, trots de där glasen.

Ladda om och kämpa?

Ja, vi är spritmongon! Och ja vi kommer att försvara vår stora kärlek in i det sista. Det är plågsamt även för oss.
Jag förstår att du vill hitta ett sätt som gör att du ch din älskade får en fin framtid. Tyvärr är ni tre i det förhållandet. Det är så man behöver se på problemet. Vet att det inte är detta du vill höra men kärlekshistorien mellan människa och alkohol är tragisk och livslång...
Det bästa du kan göra är att ta hand om dig själv så länge han/hon inte vill se fördelarna med att lämna sin älskare. (Alko)
Ultimatum kan vara bra men inte om hon/han inte är redo.
Alkoholen blir ens förhållande, trygghet och älskade. Det är så du oxå måste tackla den. Asjobbigt jag vet men det är oxå den fråga du får ställa dig själv. Kan jag hantera en älskarinna? Och hur gör jag det?
Önskar dig all lycka till.
Kämpar för att behålla min familj för för mig är det värt mer!!
Kram

... Är det troligt att det är flr mycket flr just dig.
Jag och min alko terapeut har pratar väldigt mycket om risk drickande i förhållande till allmänheten och i förhållande till mig.
Skillnaden ligger just i vad som påverkar mig negativt. Oavsett om det är flr mycket jämfört med normen eller inte. Om jag funderar eller mår dåligt av det är det för mycket flr just mig oavsett mängden.
Starka du som reflekterar nu!
Kram //V