Senaste kommentarerna i forumet

Klarar bara 1 vit dag!!! Allting handlar om vanor och det är det svåraste att bryta. Allt jag gör kopplas till vin. Jag tar vin pga att jag är ledsen, glad, stressad, lycklig, uttråkad, deppig, osv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan vin, men vill kunna hålla mig till helgerna, till en början. När jag slutade röka så var det pga dödsångest. Arbetar inom vården och såg en massa elände och cancer vilket gjorde att jag valde mellan att "chansa att fortsätta" eller ett ev "cancerbesked i framtiden". Men jag minns att allt var så tråkigt utan dem. Vinet är svårare att bryta pga det ger så mycket lycka i livet. Trots studier om ökad cancerrisk vid hög konsumtion så blundar jag. Men om jag bara kan hålla mig till helgerna och dricka lagom så är jag nöjd. Jag måste ersätta vinet mot något annat. Mellan kl 16-20 måste jag hålla mig hemifrån och shoppa, då funkar det!!! För jag får inget abstinens. Har bokat upp mig med shopping, zumba mm till nästa vecka. De sägs också att dricker man mycket och ofta så tar det bort lyckan i det vardagliga sysslorna. Det gör mig livrädd. Förr älskade jag att gå långpromenader och lyssna på musik, men nu föredrar jag dricka vin och betala räkningar ?. Måste lära om hjärnan, men hur? Inget är roligt längre utan vinet

Kom hit igen, Blomman!
Allt kan repareras.

Funderar lite på din situation. Du ska fixa allt skriver du. Deltidsvårdare? Är det så det måste vara eller något du valt? Och om det är något du valt, orkar du? Du kanske måste se om ditt "eget hus". Du kanske måste välja dig själv eller hitta en modell som fungerar. För det funkar ju inte så bra nu att du släcker eländet med alkohol.
Och jsg förstår mycket väl både dina val och din känsla när du hör någon smygdricka... inte lätt nånstans!

Att ha försökt så gott man kan och ändå bli "straffad", utestängd. Maktlösheten och upplevelsen av att vara oönskad, oälskad, missförstådd? De är sådant som triggat mina återfall. Och tron om att det "bara" är till skada för en själv. Spelar ju ingen roll om man skadar sig själv när känslan ändå är att man inte är värdefull för andra eller till och med sårar andra även om det inte varit ens mening...
Res dig och försök förstå vad som hände nu. Finns det ett mönster? Vilken känsla var det som triggade?
Jag har tvivlat själv de senaste dagarna, på om det är så farligt att vara periodsupare. Läste dina inlägg igen idag, och ser samma mönster. Lång tid i nykterhet, stress, känslomässig ensamhet, återfall som sedan leder till flera under en förhållandevis kort tid.
Du sökte behandlingshem, tog det på allvar, anade faran och vidtog åtgärder. Vad gjorde jag? Efter endast sex veckors nykterhet, med värsta återfallet sedan missbrukstiden i färskt minne börjar jag förminska allvaret och fundera på om det inte skulle kunna vara rätt ok med några sådana perioder om året ?
Tack för att du delar, du hjälper andra!
Kram

Visst är det så lizzbet. Jag lyfte frågan för 1½ år att jag ville skiljas och vi gick hos familjerådgivningen ett antal gånger. Min hustru tyckte att det blev bättre och enligt henne så var det verkligen så. I hennes självskattningar så blev det bättre och bättre medans mina självskattningar var jag kvar på samma nivå. Och det var då jag tog återfallen. Och som jag sa tidigare att det är nog det bästa att vi går skilda vägar. Att alkoholen var en utlösande faktor. Självklart är det det. Jag vill inte försköna något alls. Jag bara skriver av vad jag känner just nu.

Mår du bra nu Studenten?
?

Tycker att du får dåliga råd från din mamma. Hon tar dig inte på allvar, skrattar åt dig när du är allvarlig och skrämmer dig samtidigt från att göra något mycket ansvarsfullt. Vem är det förresten som talar om för dig att du inte förtjänar din sambo för att du är besvärlig att leva med? Om det är de här tillfällena du syftar på så kan du ju faktiskt göra det du vill och ta kontakt med någon som kan beriendeproblematik. Eftersom du dricker sällan och jag utgår ifrån att dottern har nån annan som ser till henne vid de tillfällena då kanske det inte ens görs någon orosanmälan. De kommer inte att ta henne i alla fall. Här på forumet finns för övrigt länkar som du kanske kan ha nytta av när du söker svar på dina frågor.
Jag tror verkligen inte att du behöver vara orolig för att söka hjälp och vi är flera här som vet att det inte bara är att sluta.
Du skulle kanske bli ännu mera hjälpt att en terapeutisk kontakt som kan förmedla att du är bra.

...och påpeka att allt blir så extra stigmatiserat när A finns med i bilden. I ett "vanligt" förhållande tycks det mycket mer ok att ställa krav, vara egoistisk osv, nästan så det uppmuntras ibland. Kanske Thomas fru har tröttnat pga andra saker också... A kanske var "droppen"? Men då är hon extra elak som inte "ställer upp" för honom just nu? Har man fått nog så har man, så känner jag.

Säg inte "du har druckit" utan "jag tycker att du luktar alkohol". Att inte säga något är att begå våld på sig själv, och skjuta fram hans möjligheter att bli nykter. Om du inte märker det kan han ju fortsätta. Men du märker det, och det förpestar er samvaro.

Var på samma sätt tydlig med att "jag kan inte leva ihop med dig om du dricker". Sen får han förstås göra som han vill, men du har rätt till din egen känsla. Och den måste du uttrycka. Män är tyvärr inga tankeläsare. Långt ifrån!

Behåll en lugn och saklig ton, låt dig inte provoceras att börja gräla. En vanlig taktik från deras sida är "men du då?" De försöker flytta över ansvaret på motparten. Men upprepa bara vad du vill ha sagt, lugnt och sakligt.

En sak är säker, se mellan fingrarna funkar inte!

Ullabulla. Jag förstår dig i din situation som medberoende. Och har full respekt för att situationen är än värre för en medberoende. Att inte veta och att inte kunna hjälpa till. Maktlösheten är fruktansvärd. Jag visste att jag får all hjälp runtomkring mig och jag kan prata med en massa människor. Jag bad en terapeut ringa upp min hustru så att hon får prata av sig . Hon sitter inne med en massa olösta frågor och jag blev väldigt glad att hon ville ha den kontakten. Som jag beskrev tidigare så har mina återfall kommit när jag varit iväg på affärsresa. Resor utomlands eller när jag varit själv. I den tron att jag skadar ingen annan än mig själv. Men jag skadar alla runtomkring mig genom svek och bristande tillit. Jag har alltid redovisat för min hustru när jag tagit återfallen så situationen ser lite annorlunda ut. Hon har som sagt aldrig sett mig dricka. Och jag har aldrig druckit hemma. Så hon blev väldigt frågsam när terapeuten började fråga om olika mönster om mitt drickande. För hon visste inte vad hon skulle lägga märke till i mitt beteende. Såklart kommer inte ett återfall bara sådär utan det byggs upp av olika orsaker. Och i mitt fall har det varit stress under lång tid. Sovit dåligt och sedan bristande närhet från min hustru då hon själv har varit stressad under lång tid. Vi har dessutom ett företag ihop som har accelererat i rekordfart. Så våra förutsättningar har inte varit gynnsamma.

Ja, det är ju så det är tyvärr. Men nu är du på gång igen. Mycket vitt i år för dig kan man konstatera och mänga sunda val. Hade samma känsla som du för ett par veckor sedan: Jag ville inte dricka. Men sen.., hann inte med jobbet, kvällar inbokade, ingen ände och ja... stänga av. Nä, mindfullness funkar nog bättre än vin. Måste nog pröva det eller yoga. Jag mår för dåligt fysiskt av vin också + allt psykiskt mående. Se allt bra du är nu, nyckelpigan!

Tack snälla MM för dina värmande ord. Mitt återfall som jag tog för några veckor sen var för beslutet av att vi skulle skiljas. Såklart jättetråkigt och det känns som ett misslyckande. Men med dessa 2 veckor i lugn och ro med att sortera mina tankar och känslor så känner jag att det är rätt beslut att vi nu skall skiljas. Jag älskar min hustru för att vi fått en fantastisk son ihop. Men nu är det än en gång fokus på min nykterhet. Nu har jag människor runtomkring mig som hjälper och stöttar. Mina 2 veckor iväg har varit väldigt lärorika. Jag hade för avsikt att allt skall upp till ytan nu och inte dölja något. Det har varit väldigt jobbigt stundtals att möta sitt innersta men väldigt lärorikt också. Jag skall ta mig ur detta nu och avsluta mitt drickande för gott. Och jag ser fram emot att hitta lugnet igen.

Förstår det här med att intellektualisera... hitta artiklar och bevis som styrker det ena eller det andra... vi är nog många som är där då och då, speciellt när sen lille djävulen vill lura iväg oss.
Ibland är det komplicerat och ibland är det enkelt. A är inte bra för oss, vi är alla här pga någon form av förhållande till a som ställer till det för oss. Inte alltid, inte varje gång... och det är det som gör det så bedrägligt, så lätt för oss att dras med och lura oss själva.

Ibland är det komplicerat och ibland är det väldigt enkelt. Beroende eller ej - a är inte bra för oss. Vi kan kanske hjälpa varandra med den insikten och inte komplicera allt med att se om vi uppfyller alla kriterier.

A ställer till det i mitt liv. Jag mår bättre av att avstå. Så enkelt och så svårt är det. Stor kram ❤

Jag hade inte läst hela tråden.Fortsätt hålla fast vid nollan om du klarar det så har du i alla fall gjort vad du kan. Resten är ju upp till din fru.
Visst vore det bra om man kunde få den man älskar att se hela bilden,även den man själv lever i.
Men fast man lever i samma relation så finns ju ofta två helt olika sidor av saken.

Sitter själv nu som lämnad pga att mitt medberoende ställt till det på många plan och att jag inte velat fatta.
Men jobbar nu aktivt med mig själv.
Hoppas din resa fortsätter väl Thomas oavsett vad som händer mellan dig och din fru.

Tack AlkoDHyperD... jo, det har du ju rätt i... är så lätt att slå ner på sig själv och då är det svårt att orka. Jag tänker försöka göra fler bra val, har anmält mig till en mindfulnesskurs som börjar nästa vecka, ska boka tid hos psykolog.... och försöka kravla mig upp ur det här hålet... tack för stödet... man är ju så ledsen... kram

det kan man fråga sig. Undrar också hur många som egentligen har missbruksproblem men också hur många som har ett riskbruk. Kollar man på hur många standardglas man kan dricka utan att hamna i ett riskbruk så ser man ju att det inte är speciellt många glas. Jag drack 12 standardglas 5-6 gånger i veckan....

Jag tycker verkligen att du tar ansvar.
Och igen så ligger det i din hustrus intresse att se till att
du mår så bra som du bara kan just nu.
För barnen skull. Även om det är en kommande
skilsmässa så kommer du ju ända att vara ihop med
dina barn. Ni har ett liv ihop, då måste man hjälpas åt
så det blir så bra det bara kan bli. För alla parters skull.

Jag hade förstått om hon stängde dörren om du
var onykter men nu kom du ifrån ett behandlingshem.
Nykter, med vilja och med glädje....
Som jag kommer ihåg så åkte du iväg för att du hade
en otrolig ångest. Du mådde dåligt.

Vi är alla människor och att bli behandlad som ett djur när
man helhjärtat försöker är inte humant. Det är min åsikt.

Stå på dig Thomas67, jag tror på dig!!

<3

Framför mig i kassakön var en man som fullständigt stank alkohol och cigarettrök. Han verkade inte berusad. Men det fick mig att tänka på hur många det är därute som har ett alkoholmissbruk. Jag funderade också på om jag har luktat så där illa, såklart jag har, men bland folk?, så att alla har stannat upp. Nä, nu är det andra bullar som gäller, vill inte lukta illa.

Jag har en rak nykterhet sen 2007 men har tagit några återfall de senaste året. När jag varit iväg på resa och när jag varit själv. Min hustru har aldrig sett mig dricka någon gång. Och jag valde själv att åka iväg på behandlingshem eftersom det har blivit 5 återfall de senaste året. Och vill verkligen stoppa i tid. De gånger som jag tagit mina återfall har varit 3-4 dagar. Vill inte försköna något alls. Det hade varit bättre utan några återfall såklart. Men av respekt till mig själv och till mina barn så åkte jag iväg i 2 veckor.

Det värmde. Jo, nu är det nya tag!

Jag kommer åka hem på tisdag. Det är det som är planerat. Så får jag se. En dag i taget är det som gäller.

Bra att du skriver här! Känn ingen skuld och skam! Man kan alltid tänka! " man kan alltid börja om " Alkohol är inte att leka med och väldigt förrädiskt! Ge inte upp och skriv igen!!

Jag förstår fullt vad du skriver Ullabulla. Och det är jag som fattar besluten. Mitt återfall för ett par veckor sen tog jag efter att vi beslutat att skiljas.
Så det är vad som kommer ske.

Jag från andra sidan förstår ju också din fru.
Jag förstår att du Thomas var laddad,glad och full av hopp nu inför detta nya som kanske skulle grejja sig.
Din fru sätter fram kalla handen och det drabbar både dig och din dotter.

Visst kan det tyckas hårt.
Men i min värld så åker man inte på behandlingshem om man inte har druckit sig till ett rätt stort problem.
Din fru har säkert också hunnit tänka under tiden du varit borta.
Kanske hon inte på långa vägar tänkt klart.

Visst har ni ett gemensamt hem och gemensamma barn.
Men samtidigt så är kanske förtroendet för dig inte så högt just nu trots dina goda ambitioner.

Så jag vill bara säga att jag förstår din frus val även om konsekvenserna blev ödesdigra.
Sen var det väl kanske inte hon som var där och hällde upp åt dig.

Vill man som den drickande övertyga sin käresta om att man ändrat inställning och verkligen vill förändra sitt liv så finns det bara en sak som gäller.
Avstå alkohol och söka hjälp.

Inga andra åtgärder behövs om man som partner fortfarande vill leva med den som dricker.
Då är man oftast beredd på att själv också lägga ned mycket jobb på att få till relationen.
Jag önskar dig lycka till och att du och din fru når varann igen efter detta återfall.

Ditt inlägg betydde mycket.. just nu helt snurrig av släkt helg med besök av svärmor. Antar jag hade haft mer energi till allt detta umgänge om jag och min man inte var helt dränerade av vad som hänt med vår vän. Det är döds tyst från dom nu som sagt.. jag har i alla ärlighetens namn inte orkat tänka på honom så mycket sen igår.. jag vet inte om jag kan förlåta vad han gjort mot min man... jag tror inte det.. inte nu i alla fall..
hur som.. när det kommer till barnet så ska jag ta tag i detta nästa vecka.. måste bara göra en plan i mitt huvud. Med hjälp av min man såklart som är lika oroad och ledsen som jag.. jag vet som sagt att förskolan har kallat in dem för att dom märker på sonen att nått e fel.. sonen säger att föräldrarna bråkar jämt och att han e rädd för att vara hemma.. ofattbart att dom inte gjort nått mer än att kalla in föräldrarna. Det finns ingen ursäkt när det kommer till barn... Barn FÅR inte fara illa...
Helt riktigt så är detta en tickande bomb som kommer explodera inom kort igen... litar inte ett dugg på någon av dem just nu.. frun skrämmer mig faktiskt då hon inte svarar på mina sms eller försök att hjälpa henne.. hon duckar för allt..
ngn ursäkt har min man inte fått.. och jag vet att han lider inom sig.. hans bästa vän.. borta liksom.. tragiskt. Han kommer aldrig kunna dricka igen det stämmer.. men han saknar sjukdomsinsikt tyvärr... han e speciell på många sätt.. och har väldigt fyrkantig syn på tillvaron.. han är inte öppen för insikter om sig själv på det sättet... och de utkommer nog bli hans fall tyvärr... men jag kommer inte ge upp på deras son.. hade jag kunnat hade jag adopterat honom.. men det går ju inte :(.. att livet ska var så svårt.. får ta och sova ordentligt inåt så jag kan tänka klart.. ska bli skönt att inte ha besök hemma mer utan bara jag och min man så vi kan sätta oss och prata igenom hur vi ska göra. Skall nämnas att deras andra vänner verkar vända ryggen till och låtsas som det regnar.. ingen orkar ta tag i detta... ingen orkar kämpa för att få vår vän att fatta... han vill inte fatta.. suck sorry för långt tradigt inlägg.. men detta forum har blivit min ventil.. och jag uppskattar ert stöd enormt mycket... även ni som ifrågasätter mina ordval. Jag vill förstå er också.... nya tag imorgon. då ska jag ringa soc igen och kanske få lite hjälp. Kram till er !