Senaste kommentarerna i forumet

Det värmer att det finns så mycket medmänsklighet här.
Jag var på ett AA-möte i Ludvika och där var det en som sa att om alla hade gått på AA-möte så hade det inte funnits några krig.
Och jag är beredd på att skriva under på det.

Hej!
Nu har det gått en tid sedan mitt första inlägg här på forumet, och det har hänt massor i mitt liv.
För snart 16 månader sen mådde jag skit och ville inte leva längre.

Jag har tagit itu med massor av saker sedan dess: bor i Sverige igen, bytt jobb, är särbo, slutat röka (dock fyller snus den funktionen just nu)
Ser att jag skrev att jag måste hitta min väg, och jag har under denna tid testat många olika saker, internetbehandling här, internatbehandling (12 stegs), AA, terapi (psykiatriker, alkoholterapi samt KBT), medicin (naltrexon/revia och baklofen, anti-depp)

Idag mår jag rätt så bra! Det har nog varit mitt mål hela tiden att "må bra igen", att hitta glädje, att kunna hantera livet på ett hälsosammare sätt.

När det gäller alkoholen så har jag druckit vid några tillfällen under den här tiden, aldrig några mängder och vid sociala tillfällen.
Just den här meningen är svår att skriva då det såklart finns olika sätt att se beroende och vilket otroligt känsligt ämne det är gällande "kontrollerat drickande / avstå helt".
Det jag vill belysa med mitt inlägg är att det finns massor av olika vägar att ta sig ur destruktiva beteenden och det gäller att hitta den som är bäst för just dig, det är inte svart eller vitt, eller en väg som gäller.
Jag har lärt mig något överallt och samtidigt varit lyckligt lottad att kunna prova alla dessa alternativ...

Det jag inte trodde när jag skrev mitt första inlägg, eller det jag ser i svaren på mitt inlägg är att det blir bättre!
Så jävla svårt att se då, men kämpa på, det gör jag :-)

Ha det gott allihopa!

Tror rationaliserande, analyserande och intellektualiserande alltid varit mitt sätt att hantera en (tidigt) oförutsägbar tillvaro. Kaos i hjärnan (adhd) och emotionellet instabil paraniod mamma samt växlande omsorgspersoner krävde hög förmåga att analysera och förutse och skapa egen förståelse. För att överleva.
Det man tränar växer. Det som inte får näring dör. Att känna och uttrycka behov släcktes till obefintlighet.
Så det du skriver är så rätt. Jag använder det jag har tillgång till för att slippa känna eller för att jag inte är tränad i det.
Periodisk alkoholism är allvarlig. Dricka sig berusad genom att halsa starksprit som om det var vatten nästan varje dag i en månad är inte i närheten av "normaldrickande". Inte ens om jag "bara" höll mig till x antal förutbestämda centiliter och klockslag. Om man som enda baksmälla är rejält darrig, men varken illamående eller huvudvärk...nä, det går inte att intellektualisera bort genom att plocka ner och bokstavstolka definitionen på alkoholberoende. Hur nykter jag än är 340 dagar om året.
Jag hade innan 25-årsåldern en fullt utvecklad alkoholism med alla allvarlighetssymptom som finns på listan. Inte fan kan sånt botas. Magkänslan säger FARA! Hjärnan förstår inte att det betyder att man bör akta sig fort som attan, utan försöker lösa problemet genom att analysera sönder det tills det inte längre finns. Med fokus på analyserandet undviks också känslan (rädsla)

JAMENVISST! Har lidit oerhört av detta genom åren, börjar dock klinga av lite nu, närmar mig väl klimakteriet kanske :)
Något son VERKLIGEN hjälper är 5-HTP, en slags serotininhöjare men ej kemisk utan från växtriket. Har varit min bästa vän dessa dagar. Man blir lugn, glad men känner sig helt normal, alltså ej avtrubbad eller konstig.

ensam, slutar anförtro sig till de gamla vännerna, för de förstår inte och tycker bara man är dum... Här förstår vi oftast varann, från alla "grupper" :)

Hej nu har jag bestämt mig för att ta prover på levern osv för att se om mitt drickande har medfört några skador på mig. Sen ska jag ha en vit månad från och med idag. Försöker skriva varje dag för att påminna mig själv om att jag inte mår bra av att dricka.

Hej Missan! Har inte varit ute på ett tag, läste din kommentar o ville tacka dig för den. Hur ser din situation ut?
/mitzi

Nej det är inte lätt, mannen fick stroke för ett år sedan, rullstol och afasi. Svårt att bara tänkte mig själ då. Varit gifta i 40 år, då går man bara ut genom dörren. Vad gäller alkoholen är jag sällan full men ofta småpottig. Ska sträva efter att dricka måttligt max 2 dagar i veckan så småningom. Men nu gäller 0 tolerans tills vidare.

Ja, detta forum betyder otroligt mycket! Jag mår så upp och ner, olika timme för timme, kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är svårt för andra anhöriga runt omkring att förstå tror jag.

Är det nån annan som lider av pms här? Jag har väl alltid haft humörsvängningar, men den vecka eller i värsta fall två före mens, får jag känslan jag kunde byta ut precis all i mitt liv. Så då får jag ju nog akta mej. Jag hoppas han håller sej borta från A nu ett tag, så försöker jag ta det lugnt. Hjälper nog då jag tänker att mina tankar som svartast är något som går om.

Kollade för något år sedan med gynekologen, men eftersom jag inte mådde så bra av p-piller tidigare, så löste jag aldrig ut reseptet på nåt slags p-piller hon menade kunde hjälpa. Hon vet jag inte gillade tanken, så hon skrev det för säkerhets skull ifall jag skulle ångra mej.

Nu när jag tänker efter så mår jag faktiskt mycket bättre än jmf med då. Måste kolla upp det där. Måste ju varit då här var tuffare, med hans drickande och annat. Minns jag hade problem med hälsan och orken då, fick en massa värden och hjärta och sköldkörtelvärden kollade, men allt var okej. Men antagligen mådde jag bara dåligt då, och dragit på mej en massa flunsor på rad. Tänk vad mycket bättre jag känner mej nu. PMSn känns inte såå hemsk, och orkar fysiskt bättre.

Idag är det en vecka som min sambo hållit sig helt nykter. Veckan har varit omtumlande känslomässigt, men rätt lugn rent praktiskt.

Förra söndagen var mitt inre ett enda stort orosmoln. Jag kunde inte tänka på något annat än att oroa mig. "Skulle han vara nykter nästa gång vi träffas?" Nu tänker jag mer "det kommer att gå bra". Motgången får jag ta när den kommer.

Vi pratade mycket om "problemet" de första två dagarna. Ingenting knappt de senaste dagarna. Det känns som han inte vill dela sina tankar med mig, och det är kanske klokt. Och inte mer än rätt, jag har ju också delat mina tankar med andra i huvudsak.

Ikväll har jag helt lugnt sagt: "Jag vill att du går upp kl 8.00 imorgon och ringer vc så att du får en läkartid. Jag tvivlar inte på din vilja att vara nykter, men jag tror att du behöver medicinsk hjälp." Han sa: "Jag ska ringa imorgon".

En dag i taget.

Nä, svårt att hålla sig under riskbruksnivån för kvinnor och samtidigt kunna använda a som avkoppling... det ska nog helt enkelt inte användas på det sätt som många gör. 9 standardglas är 1/2 flaska fr o 1/2 flaska lö och så finns det 3 glas till att sprida ut. Och det är ju inga svåra mängder att hålla för personer med ett sunt förhållande till a. Men det är rätt många som passerar den gränsen, det är jag rätt säker på.

Ja det är kanske det som hade behövts. Att någon rycker ifrån mig just nu.
Tack för all värmande omtanke. Det uppskattas.

är det bra att rationalisera, förstå processer och biokemin bakom allt. Det gör jag hela tiden.
Det hjälper. Jag vet exkat6 vad som händer, hur det händer, vilka receptorer osv, delar av hjärnan.

Det är inte tack vare detta som jag slutade dricka. Biokemin hjälper mig säkert att bygga upp ett nytt liv.
Men jag slutade irrationellt, av en impuls och helt utan en rationell anledning.
Ibland är det bra att tro på annat än bara vetenskap. Speciellt när det är fullmåne, ha ha.

Håller med InteMera. Försök orka. Försök stå ut och tro på att det vänder och blir bra till slut.

Tuff situation Thomas67 men du fixar det! Fela och falla är mänskligt, att resa sig igen starkare än förut gudomligt! Hoppas du får en lugn natt!

Din själsliga oro strålar ur det du skriver och jag har väl egentligen inga goda råd till någon som redan är så klok som du men kom ihåg att känslor är som vinden, de kommer och går och styrkan och riktningen svänger jämt så det är bara att sitta still och observera och invänta nästa skifte. Styrkekramar till dig!

Det bästa är att du förstått att alkoholen är ett stort problem! Gå och prata med någon! Det finns väl en anledning till att du dricker som du gör? Jag själv dricker mest för att jag är ensam och hamnat i självömkan. Så behöver det inte vara för dig! Det är ofta skuld och skam med när det handlar om alkohol! Förmodar av du gjort bort dig utifrån det du skriver! Allt det där här jag också gjort! Du är värd mer! Dock kommer ingen av oss bli lyckliga med alkohol!

Som flera andra här har sagt! 8 dagar är bra! Men! Man hinner glömma hur det är att vara bakis! Tänk om man kunde komma ihåg det!! Du undrar om det är svårt? Ja! Det är ju det! Konsten är att påminna sig själv hela tiden! Så tänker jag själv göra! Hitta det sätt som passar dig bäst men ge inte upp!! Det går att leva utan alkohol!! Vi får hjälpas åt!!

och rannsakar. Och vänder och vrider på allt ett varv och ett varv till...
Är så trött på att det aldrig tar slut.
Denna smärta,denna vanmakt att inte ha kontroll på sina egna känslor och reaktioner.
Tidigare när jag levde med min alkoholist hade jag konstigt nog någon sorts stenkoll.
På livet,på min vardag, på honom.

Men nu rämnar allt uppifrån och ned,krackelerar kanske är ett bättre ord.
Jag är helt hudlös och känslorna vrider sig i krumelurer och jag känner inte alls igen mig själv.

Kanske jag äntligen släppt den omtalade kontrollen om mig själv och faller fritt för första gången i mitt liv.
Det gör så fruktansvärt ont och jag hittar ingen stoppknapp.

Jag vet inte vad smärtan består i
Kanske en massa oförlösta saker som jag stoppat i ryggsäcken på ett effektivt sätt.
Kanske den sista separationen från en man som jag inte ens säkert kan säga var rätt för mig.

Kanske mina 20 år med min alkoholist som jag nu äntligen släppt taget om,inte bara i tanken utan även i känslan.
Kanske min alkoholiserade mammas död.

Det har helt enkelt blivit för mycket för Ullabulla.
Jag vet att det brukar vända.
Jag upplevde såna här turbulenser även inne i relationen och trodde i min enfald att det berodde på relationen.
Men det berodde på mig.
Mina obearbetade tankar och känslor och mitt medberoende som jag sakta försökt släppa greppet om.

Kanske att det känns bättre i morgon,men just nu önskar jag ingen denna vånda.

Skriv ditt brev, absolut. Ett långt ärligt brev till dig själv. Visualisera det du vill ha.
Som du tänker - så blir det!
Jag ska följa din resa.

Hade jag vetat var du var, hade jag åkt och hämtat dig.
På riktigt!

Kram tillbaks och hoppas du får sova, vakna imorgon med lugna fina tankar!

I situationen är det så skönt att få höra det du skriver MM. För visst finns det sorg och ensamhet i mina tankar just nu.
Och känslorna varierar från timma till timma. Nej jag vet vad som krävs och vet vad jag får av nykterheten.
När jag nyktrade till 2007 så skrev jag ett brev till mig själv om hur jag ville att mitt liv skulle se ut om några år. 3.5 år efter att jag avslutade min behandling damp det ner ett brev i brevlådan och jag undrade vad detta var för något. Öppnade och läste med sån stor glädje att alla min önskemål var uppfyllda. Relation, hus, barn. Och dessa önskemål beror på min nykterhet och fokusering. Kanske dags att skriva ett brev till......
Kram
Thomas

på fredag kväll då det blev nåt mindre gräl då vi packadeupp matkassarna hemma. Inte kommenterade han något speciellt. Men drack väl allt det jag trodde gällde fre-lö. Märkte nog inte när, så kan väl i princip fast hällt ur dem eller ställt undan annanstans. Men på riktigt tror jag han drack dem. Tycker mej märkt ett mönster, att han dricker ölen tidigare än förut, men raskt, antaglkgen för att mindre mängder skulle räcka. Oftast då två stora, nu då antagligen fyra. Så inga stora mängder här, frågan är mer kän han vara utan, varför ökar de?
Nå i går kväll gick det tydligen bra att vara utan.
Men idag har han varit så stressad på eftermiddagen. Vet inte varför, men jag kunde slå vad om att han skulle tagit en öl om inte vi haft vårt gräl. Och tror faktiskt han har svårt att vara utan fast det inte är stora mängder. Han har medgett det tidigare, att tankarna snurrar kring det.

På det sättet du skriver så känns det som att du är väldigt ödmjuk inför situationen.
Det är en mycket vacker egenskap.
Fortsätt så.

Du har alla redskapen, använd dessa på rätt sätt. Du på rätt väg.
Kör den vägen spikrakt så fixar du detta!

Du har 10 års nykterhet, det är inte illa!
Det är väldigt bra!

Visst är det så. Jag ser klart ett mönster i de återfallen som jag tagit den sista tiden. Precis de känslor som du beskriver. Ja det gäller att bearbeta sin nykterhet hela tiden. För mig är inte alkoholen ett alternativ längre. Det måste få ett slut för gott. Konsekvenserna ökar lavinartat nu när jag inte fungerar.
Ja det känns skönt att få dela med sig och få skriva av sig. Vet att det är oerhört viktigt för mig. Att hålla inne saker har jag gjort tillräckligt och det är det som gjort att jag tagit mina återfall. Det har tyvärr alltid varit fel tillfällen att diskutera. Nej nu är det dags att sova, nu är det morgon, nu skall vi göra det. Det har tärt väldigt mycket på mig att inte få göra mig hörd.