Senaste kommentarerna i forumet

Ska på taktil beröring idag, känns läskigt....vet ärligt talat inte om jag vill längre! En jobbig känsla just nu att nån ska ta på mig på det sättet!

Jag försöker ju vara på ett speciellt sätt så att han inte blir aggressiv. Han försöker provocera mig men jag håller mig lugn och går inte in i försvar eller i diskussioner. Jag såg i morse att det fanns öl kvar så han håller sig nog inte nykter idag heller och i morgon är det fredag.....Jag försöker jobba så gott det går mellan samtalen ang min sjuka pappa och tankarna och ångesten kring min sambo. Jag förstår ju att jag inte kan vara kvar i detta så länge till. Jag sover bara om jag tar sömntabl. Hoppas du får några lugna dagar lizzbet! Kram

Håller med ovan, ta tag i sonens sits och försök få det iordning så är det bättre att släppa det därefter. tyvärr kan ni nog inte göra så mycket åt varken ser vän eller hans frus sits.

Som anhörig utsätts man för ett enormt lidande, är det då så konstigt att de behöver bearbeta det, konfrontera honom, när du för en gångs skull fick möjlighet. Det handlar inte om att ha rätt eller fel!

Kan du göra detta till ngt positivt? Att få paus från det som stressat o tärt på dig så länge och lägga energin på dig själv? Det är svårt men prova att bara göra snälla saker mot dig själv!

Att han är nykter är positivt men du vet inget om vad han går igenom, har han bytt det mot ngt annat. Det finns både bra och dåliga sätt att bli nykter på. Utomlands förekommer behandlingar som mer eller mindre går ut på hjärntvätt. Vad vet du? Kanske har han fått direktiv att bryta med sitt tidigare liv?

Mycket styrka!

Låter som ni har en strategi på gång! Det gäller att tydligt markera. Ta tag i sonen och försök sedan att släppa, så gott det går. Ni håller på att dras in hans missbruk och det är lätt hänt men nog viktigt för er att stoppa!...

Självklart inte. Jag lider fruktansvärt mycket när jag läser om de anhörigas situation.
Gör ont i hjärtat.

Men alla människor kan förändra sin situation.
Både medberoende och beroende.
Man tar ansvar för sitt eget liv helt enkelt.

Dock vill jag inte ha med mig att jag någon gång
kommer att ta ett återfall, att det kommer för eller
senare.

Ja men då kan jag ju lika gärna supa ihjäl direkt!

men, helt och hållet kommer vi nog inte undan. Inte ens vill! komma undan. Ansvar är också makt och maktlös vill väl ingen vara?

Det ansvaret ska över huvud taget INTE vila på de anhöriga...

det förstår jag verkligen. Härligt att det ändå är möjligt att vara i situationen och kunna hantera!

Bra rutet, MM! Vi "alkisar" är väl inte nödvändigtvis några tidsinställda bomber!? Ett återfall går faktiskt att förebygga och hantera om man så vill. Däremot ska inte det ansvaret vila alltför tungt på de anhöriga, eller på individen själv, enbart. Kanske det psykologen åsyftade.

Ja, är man rödhårig så retas man ofta.

Sörjer din gamla tant också. Fäller en tår och motionerar mellangärdet med små hulkningar.

"För att leva med oron för återfall, för det kommer förr eller senare"

Ansåg hon detta angående just din sambo?
Att han är en beroendeperson som inte kan tillfriskna med rätt val?

Det är ju som att säga - Nä skit i o kämpa för du kommer ändå
inte att av klara detta.

Självklart finns det människor som klarar av att leva nyktra!

inte bara för att vi försov oss igen, om man nu kan tala om att försova sig när man inte har någon tid att passa. Vi hann lagom ut på vår promenad så ringde dom från jobbet och ville ha en massa dokument, Pronto! Så det första jag fick göra när vi kom in igen var att sätta mig vid datorn, ja, självklart efter att jag hade satt på kaffe förstås. Nu är jag äntligen klar, på sätt och vis, och det är ljust ute. Känns lite udda, men inget jag inte tål numer. Annat var det för ett knappt år sedan, en sådan här grej hade sänt mig direkt till bolaget. Det är snudd på löjeväckande hur liten ursäkt jag behövde, det var ibland som om jag sökte konflikter så att jag kunde "straffa" den person som störde mig genom att dricka. Jag har en högre tröskel numer, tack och lov.

Den gamla damen jag köpte huset av har gått bort, hon hann inte bo i sin nya lägenhet mer än ett par månader. Hon hade problem med hjärtat, det visste jag, men jag förstod nog aldrig hur allvarligt det var. Jag hälsade på henne ibland, men den här senaste månaden har hon inte svarat när jag har ringt, inte har hon ringt tillbaka heller, så jag anade att allt inte stod rätt till. Först igår fick jag tag på hennes son och fick besked, då var hon redan i jorden sedan veckor tillbaka. Hon trivdes aldrig i lägenheten, jag fick intrycket av att hon ångrade försäljningen, kanske var hon lite deprimerad. Jag bjöd hit henne flera gånger men hon ville inte komma, hon tyckte det var för mycket snö och för halt sade hon, men jag tror att hon inte ville bli påmind om sitt gamla liv. Jag förstår henne, jag älskar det här stället. Så nu brottas jag med en vag känsla av dåligt samvete, att jag hade kunnat göra något mer för att göra henne glad igen. Jag känner mig lite som en bov som har kört bort henne från hennes hem. Korkat, jag vet, hon valde ju själv att sälja, men tyvärr så har mitt förnuft väldigt lite att säga till om när det gäller mina känslor.

Räven var och hälsade på igår igen. Han kom traskande ner från skogen och följde tomtgränsen i riktning mot grannarnas hundgård. Jag stod ute på balkongen och rökte när hunden fick syn på den och högljutt började vädra sitt missnöje. Grannarnas hundar förstod budskapet och instämde i resonemanget, minst lika högljutt. När räven blev medveten om att vi stod där på balkongen vek han av i nittio grader, placerade sig under den och gick fram och tillbaka i flera minuter tills min hund började bli hes. Då återgick han till sin runda och gick ner och satte sig alldeles utanför staketet till grannens rastgård. Där satt han och tittade på de hysteriska hundarna ett bra tag innan han gick vidare. Jag har tidigare skämtsamt skrivit om den här rävens mentalitet, men nu börjar jag ärligt och uppriktigt tro att han faktiskt finner nöje i att retas.

Ha en bra dag allihop!

en dag i taget med hjälp av AA och min högre kraft. Har ett bra liv. God kontakt med min familj, tack vare min nykterhet. Ja, det är skönt att leva.

Heueh, läs på lite innan du använder ånga till dina trägolv. Står som nr 4 i Expressens lista över 7 sätt att förstöra sina golv. Blir säkert snyggt resultat, men ångan pressas in i träet, säkert mer effektivt än när man våttorkar.
Ledsen att behöva vara en sån glädjedödare nu när du har en alldeles ny maskin som brummar och ska monteras, men du kan kanske använda den till dina kontorsmöbler, tvätta bilen eller nåt annat.
Är förövrigt djupt avundsjuk på din lilla motorsåg på skaft. Genial uppfinning!
Och du, min pappa var exakt likadan. Kom ofta hem med en otrolig mängd verktyg och prylar när han konsulterat en säljare. Jag är minst lika lättimponerad och intresserad av maskiner, men får verkligen inte samma "service"...

Så sant att det är mer komplicerat att sörja en kär människa som fortfarande finns i livet.
Välkommen hit, här finns många sorgliga men också många hoppfulla berättelser! Ta hand om dig / mt
PS Blev påmind om den här bloggen http://livetarlivsfarligt.blogspot.com DS

och fortsätt nu på den nyktra stigen, steg för steg.

Hoppas festen blir fantastisk, och att barnen får visa sin kärlek till dig och du till dom. Tilliten är omskakad men kan alltid stabiliseras..Kram

Blivit så uppvaktad! På jobbet bjöd jag på tårta. Få av dom dricker alkohol så det blev noll-procentigt bubbel. Mycket uppskattat! Vi har en muslimsk dam på jobbet som aldrig någonsin druckit alkohol. Nu fick hon dricka det jag bjöd på och uppskattade det enormt. Blommor östes jag över med. När jag kom hem kom ett blomsterbud. Blommor från min dotter. Underbart! Sonen ringde och gratulerade :). Ett bra samtal. På kvällen, när tösen slutat jobba, fick jag både presentkort på böcker och min favoritparfym (som tagit slut hemma). "Äntligen luktar du mamma igen", sa dottern när jag doftat på lite.

En underbar födelsedag.

I helgen blir det stort kalas. Jag ser enormt mycket fram emot det. Det blir bra. Min ångest har lagt sig och jag ser en ljus framtid. Och hoppas jag inte snubblar på vägen. Får hålla tungan rätt i munnen. En stor fest utan alkohol. Har aldrig hänt för. Men allt har en första gång. Och det ska bli skönt att slippa dricka :).
Ha det gott vänner! Och tack för ett fantastiskt välkomnande!
Kram

Usch vad jobbigt du har det... Hoppas du har andra som kan stötta dig i vardagen. Har du funderat på anhöriggrupp? Det är alltid lättare att prata om sina problem och tankar med personer med samma erfarenheter. Jag och sambon har druckit väldigt mycket. Men har nu varit nyktra länge. Jag har bestämt att vara nykter resten av mitt liv. Livet kan bli bättre. För alla. Du kan nog aldrig förändra din mamma. Men du får hitta redskapen för att du själv ska må så bra som möjligt. Kram på dig...

En sak är jag dock glasklar över. Sambons missbruk är inte mitt fel, inte min skam. Så jag har berättat för de närmaste vännerna. Dock inte min mamma och vuxna dotter, för att de ska slippa oroa sig för mig. Just nu känns det bäst.

Min psykolog sa till mig igår "Du måste bara bestämma dig. För att leva med oron för återfall, för det kommer förr eller senare. Eller bryta upp." Inget lätt beslut att ta, men det är en tanke att ha med sig. Som två vägar i ett vägskäl att välja på. Jag har inte bestämt mig än.

till 68 dagar Elias, det är verkligen grymt jobbat ?

Hoppas han inte blir aggressiv mot dig :/
"Min" problemman har just nu besök av sin pappa, vet inte hur länge men några dagar blir det, så skönt! Telefonen tyst hela em och kvällen.
Kram

Finns det möjlighet att prata med tjejen? Ibland förstår dom yngre mer än man tror... Tänkte , att om du förklarar att jag mår inte hundra just nu... Du är jättevälkommen, men jag kanske måste vila en del... Nåt sånt? Lättare att leva under samma tak om man vet var man har varann.. Hoppas du klarar dig och sköt om dig nu.. Ta fram ditt j-a anamma när det känns tufft, glöm inte att vila... Kram