Senaste kommentarerna i forumet

Lizzbet och Bedrövadsambo!

När jag kom hem hittar jag honom NYKTER i soffan. Ynklig, svettas och ont i magen... Jag fortsatte faktiskt prata som i morse och det gick bättre än förut. Tyvärr tror jag mer att det är för att han ändå tänkt jobba på måndag som han kan tänka sig trappa ner. Han lovade en vit månad från och med måndag, men mer som en obstinat tvååring, jag ska minsann visa dig etc. Jaja han är inte direkt insiktsfull men lyssnade ju åtminstone. Nu är jag dock lite nervös över abstinenssymtomen som kommer om han bryter så direkt!? Sen är det jobbiga att jag får hoppet tillbaka.

Jag tror också Iizzbet att det i princip är omöjliga att gå från ett sånt här missbruk till att dricka måttligt.

Spännande er diskussion om taktil beröring. Och att testa nytt. Är också intresserad, men inte blivit av, kännats för intimt, fast jag nog tror jag skulle gilla.

Men så sant att då man är i kris drar man ner på alla överraskningmoment. Jag har haft mycket nytt på gång nu, och jag märker speciellt på maten, jag i stressade stunder är petig. Till och med mina barn vet det, de är mycket förstående då deras pappa undrar varför jag inte äter samma som de eller för bort min tallrik orör bara pga att jag försått den innehållet något jag inte står ut med. Men pappa, nog måste du ju veta hon inte gillar det. Bra stunder minns han att sätta lite åt sidan åt mej före han blandar i det jag inte tål. Men är han stressad minns han visst inteeller bryr sej inte.

Men just nu då mycket känns jobbigt har jag unnat mej det. Jag ska väl få äta just som jag vill. Det har ingen något att säga om. :) Dessutom är det hälsosamt det jag gillar, så borde inte vara något problem. Och nej inte upplever jag har nåt slags ätstörning heller.

Varmt Välkommen till forumet!

Även om din story är lång skriv ner den iaf.

Vi läser. Den är bra att gå tillbaks till för att läsa själv
och för andra forum vänner för att lära känna
dig lite mer, hur just din problematik ser ut ...

Men Varmt Hej igen från mig.

MM

Mitt första återfall den 24 feb. varade fredag till söndag. Sen gick det bra tills nästa fredag och lördag.

Och i nu denna vecka har det blivit kaos!
Tillbaka i gamla vanor ?

Har druckit sen i tisdags och har bunkrat upp för helgen.

Det känns inte jättebra nu, men jag har fortfarande en inre vilja att sluta dricka.

Men nu när du är nykter kanske du kommer börja visa framfötterna som bara den!

Vad menar du? Hänger inte med alls här nu, får er o må bättre? Träsket?
Att ta ansvar för sin egen hälsa är absolut inte alltid lätt många gånger, d vet nog de flesta. Men förstår inte riktigt vad du menar med att välja ordval? Att deras vän har problem är ju uppenbart när man läser TS och att barnet då far illa enligt TS. I det här fallet måste de ju såklart hjälpa sonen som fortfarande är ett barn och ska inte behöva ta ett sånt ansvar än. När det kommer till deras vän och fru så kan de inte mer än säga till, men det är ju sen upp till dem att behandla deras ord som de själva känner är rätt. Det är ju oavsett vad för beroende eller sjukdom man har. Man kan få råd och expertis men d är upp till varje vuxen människa att själv avgöra om man vill följa de råd man får eller ej.

Så jobbigt! Förstår verkligen att det är en pärs!
Hoppas du är igenom nu och att det blev bra.

Hej Sundare
För det första håller jag med om att man inte skall ha för stort förtroende för socialsekreterarnas kompetens när det gäller alkohol.
Men en fråga jag ställer mig är om mötet egentligen borde handla om familjens situation pga att du är överbelastad. Något inom mig säger att din alkoholkonsumtion har sin rot i detta.
Jag hoppas att du är nöjd med mötet. Att oron som låg till grund för anmälan nu är skingrad.
vänligen
Ikaros

Ge dig inte! Du kan inte få honom att sluta om han inte vill själv, men han ska veta vad du tycker. Ställa ultimatum är enda sättet.

Jag bor också i en liten kommun och är rätt välkänd där.
Jag tog mod till mig och gick till vc och sade att nu måste ni hjälpa mig för jag har fått ett problem. Jag dricker för mycket och för ofta.
Jag fick all möjlig stöttning. Gick i kbt terapi ett år och åt campral. Höll mig nykter i flera år.
Sedan att man inte fattar att det krävs fler insatser det är synd.
Du riskerar ingenting genom att lägga korten på bordet. Däremot om du inte gör ngt riskerar du allt.

Hej Livlina
Som svar på fin första fråga om jag vill sluta dricka? Inte helt och hållet tror jag. Ibland vill jag det.
Jag är gift och har barn. Min fru dricker också. Jag har försökt att minska mitt drickande några gånger men det är svårt.
Jag har nog ingen förutom mina syskon som jag kanske skulle kunna prata med. Jag bor i en liten kommun så det är inte roligt att gå in på vårdcentralen och prata om mitt drickande.

Tänker exakt som du, och även att de kanske får bestående personlighetsförändringar :( Och det sista är nog helt sant. Under hans sista nyktra period sa han flera gånger: "Jag vill aldrig mer", "vin är bara ångest" osv... Han säger att han vill leva "Svensson-liv" (=tråkigt). Sedan att de måste ta till svepskäl, det har ju med hela beroendegrejen att göra, de vill ju egentligen inte vara i missbruket. ÅÅÅÅhhhh, så komplicerat det är, eller hur.
Jag lånade en bok skriven av en alkoholläkare/forskare som handlar om beroende och hjärnan, hade stora förväntningar på denna bok, att jag skulle hitta alla svaren, haha så naivt. Efter att ha läst den blev jag faktiskt mer införstådd med att alkoholism (långt gången) oftast är obotlig. Förlåt om jag trampar någon på tårna men det är mina känslor efter att ha läst den, och denna man har jobbat LÄNGE både kliniskt och som forskare. Men ändå värdefullt kanske, i min väg tillbaka till normalitet.

Går man upp i vikt av. Antabus ha käkat nu i 2 månader ha fått. Er ångest nu än innan

Det är lättare att ta sådana samtal per telefon och när han är någorlunda nykter. Tyvärr är det så att jag får hopp när han är normal, sen blir besvikelsen så stor när det är samma visa igen med fylla. Jag känner igen det här med att provocera bara genom att finnas. Tack för tipset, ska lyssna på radiopsykologen ikväll.
Jag tänker att missbrukare på något sätt stannar i utvecklingen när de aldrig tar tag i sin situation. Vem har det alltid roligt? Varför verkar uttråkning vara det allra värsta som kan hända, så att man måste berusa sig för att stå ut? Eller så är det kanske bara ytterligare ett svepskäl till att få supa?

Grattis till en vecka!!! Bra jobbat?

Nu har det gått en vecka sedan jag drack senast ? Känner mig nöjd, glad och ingen lust att dricka just nu. Klarade mitt lilla mål att inte dricka måndag-torsdag. Det är sol och ska bli uppemot 20 grader där jag bor i världen, så ska hänga med en kompis efter skolan. Hoppas detta håller i sig i helgen och att jag inte blir jättesugen.

För precis som du säger - var och en tar ansvar för sitt eget liv.

Som anhörig måste man bestämma sig för om oron är hanterbar, om det fina i relationen uppväger. Själv har jag inte bestämt mig än. Som dotter till en alkoholist är jag tyvärr luttrad. Kan inte räkna antalet återfall, alla dessa gånger jag hoppades och sen blev besviken igen. Jag vet ärligt talat inte om jag vill leva så. Har haft nog av den oron under hela min uppväxt. Då hade jag inget val. Det har jag nu.

Om eller när återfallet kommer så finns ändå alltid oron där hos de anhöriga. Sen kan den ta mer eller mindre plats. Den kan vara hanterbar eller övermäktig. Jag vet att det finns alkoholister som blir nyktra och aldrig får ett enda återfall. Men de är sällsynta.

Hej! Ja, det är märkligt att det är sånt 'tabu' kring alkohol. Jag försökte hitta en app, där man kan kryssa i dagar som man inte druckit, typ "stop drinking". Men hittar ingen på svenska!
Jag har ofta läst i din tråd, den är inspirerande. Jag är i en liknande situation som dej tror jag. Har dock inte börjat på en egen tråd än, men det kommer nog snart.
Kram

Har nu hållit de till lördagar (4 eller 5 öl) 3 veckor i rad. Men igår brast de o ja gick o köpte en flaska vodka, drack 2 drinkar o 3 vodkashots igår o e sugen idag igen.

Tvärtom. Numera är jag försiktig. och djärv.

Det finns många kroniska sjukdomar jämförbara med alkoholberoende, dvs de kräver en livslång behandling och att den drabbade försöker ta ansvar för sin egen hälsa. Detta är inte alltid enkelt. En som lider av diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller kraftig övervikt befinner dom sig också i "träsket"? Får dom er andra att må lite bättre? Tänk lite på ert ordval som kan kännas sårande för många.

Livlina ställde en jätte bra fråga och du verkar ha koll på svaret. Bra!

Jag tycker såhär: Du har kommit till insikt med att du har ett problem (starkt jobbat!) och nu söker du verktyg för att lösa det. Om AA känns rätt för dig är det dit du ska vända dig. Skulle du vid ett senare tillfälle upptäcka att du behöver mer/en annan typ av hjälp tar du tag i det då. Börja där du känner dig bekväm och med det du tror att ska hjälpa. Det är du, och inte din syster, som har problemet. Har du kollat upp vart närmaste AA möte hålls och vilka tider som gäller?

Själv skriver jag här. Det hjälper för mig. Skulle de sluta fungera skulle jag överväga nästa steg, vad det nu skulle vara.

Är det din nya vän som gjort dig besviken? :(