Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad jag blir, att du minns mig! MB stöttade mig mycket på den tiden. Nu när jag läser mina ord, från den tiden, slås jag av hur lite jag förstod om hur djupt jag hamnat gällande alkohol. Jag var RIKTIGT illa ute. Jag minns oxå att jag blev arg över en del råd jag fick. Det berodde på att råden slog huvudet på spiken och det gjorde ont... Jag ska läsa din tråd❤️

Åh, jag minns Morla, jag läste ju här redan för så många år sedan. Minns din lista bl a.. Det är så skönt att veta att det gått bra. Tack för uppdateringen!!!
Har också undrat över Mammy Blue, minns inte om hon har uppdaterat nånstans.
När jag började läsa drack jag inte speciellt mycket själv, men borde verkligen ha slutat med all riskkonsumtion redan då och den där listan körde jag om och om igen, steg 1-5, inga vrålfyllor för mig, men slutade gång på gång med lätthet och sen ökade konsumtionen. Tyckte inte att problemen var så stora eftersom många här drack mer.... Det är lätt att lura sig själv. Bara det att jag hittat hit var ju en varningssignal och ett tecken!

Vill du det? Ditt mående är direkt avhängigt hans uppenbarligen. Du har satt en deadline för ditt äktenskap redan. Men kärleken har redan lösts upp. Du har hört den vad?; alkoholen är ett lösningsmedel, den löser upp lim, hjärnceller, tillit, kärlek, förtroenden, familjer osv.
Vad jag vill säga är att du måste ta hand om dig och ditt mående. Du måste ta dig loss ur din tro att du kan hjälpa honom. Din kropp reagerar när han dricker. Du är medberoende. Du anpassar ditt liv efter hans. Dags att börja skapa din egen agenda och visa att du lever ett eget liv som inte är avhängigt hans beteenden.
Jag hade också en deadline. Jag var arg nästan jämt. Iskall, beräknande, uthärdande. Hade alltid fullt upp för att slippa sitta bredvid i soffan och så gick jag på diverse möten för att komma hem sent så att han hade somnat. Vi levde parallella liv. Han drack aldrig synligt de sista åren. Och allt han lovade gick om intet. Jag slutade tro på de ord som lämnade hans mun.
Min deadline höll inte. Den blev tidigarelagd med 8 år. Eftersom polisen kom in i vårt liv och jag höll på att gå sönder. Detta är jag mycket tacksam för idag. Han påverkar fortfarande mitt liv då vi har barn men vi har inte daglig kontakt. Min deadline handlade också om att barnen skulle vara klara. Nu är jag mycket nöjd med att ha visat barnen att man inte ska leva i en relation som är dålig. Att jag kunde sätta stopp.
Vad ger du dina barn för bild när du tänker hänga kvar i flera år till "för barnens skull" ?
Hårda ord , jag vet. Men jag vill ändå att du tänker igenom. Förtjänar inte dina barn att ha en lycklig mamma i fösta hand. Än en kärnfamilj som osar svart i alla sprickor?

Dag 6 åkte vi iväg på semester och jag drack lite nervöst ett glas vin när vi kom fram till hotellet. Sedan klapp jag den lilla vinflaskan i minibaren när vi kom tillbaka från en annars nykter middag. Det var bara tvångsmässigt och dåligt, absolut inte värt det. Men eftersom jag stannade vid dessa 15 + 18 cl vin så hade jag ingen baksmälla dagen efter. Som du säkert förstår ska det lite mer till för det. Jag drack massor av vatten innan jag la mig och vaknade pigg och närvarande dagen efter.

Hur går det för dig? Jag är fast besluten att hålla mina 21 dagar nu och dessutom tappa 3 kg. Jag är precis som du dock beredd på att känna mig malplacerad i mitt eget liv och jag är beredd på att vara deppig, ledsen, irriterad och orolig. Har läst Pi;s tråd och funderat över hennes kloka råd så jag har gått tillbaka i mig själv genom meditation och kommer fram till att jag tycker om att läsa, jag tycker om te, jag gillar växter och att odla (i mycket liten omfattning men ändå), jag älskar skogen och jag älskar havet. Jag behöver styrketräna - kanske med hjälp av sjukgymnast och jag skulle vilja kunna springa som jag gjorde i min ungdom (inte lika fort men lika långt) SÅ det finns en del uppslag att börja med för att hitta balansen. Fortsätta läsa och skriva här...Jag är Viktväktare (Guldmedlem sedan 1998) så att registrerar mat och dryck i appen är ytterligare ett sätt att mäta framgången. Det blir mycket skärm även för oss vuxna så jag tror jag väljer bort TVn till förmån för Forum och Viktväktarna.

Det blev mycket om mina tankar som fladdrar hit och dit. Hur går det med dina?

Kram

Så vänder vi hem från vår lilla semester. Den har varit underbar, dock inte helt alkoholfri. Jag har lite nervöst druckit ett och annat glas vin på hotell och uteservering och en riktigt god drink. MEN jag har också beställt Cola och Ramlösa på restaurang - det är första gången sedan amningen 2008. Det var jättekonstigt men maten smakade faktiskt bättre utan alkohol!! Nu vet jag att jag kan och jag vill.
När vi kommer hem ska vi bjuda hem ett par vi gillar mycket där mannen varit nykterist i ett flertal år - vi vet inte så mycket mer men jag tänker i alla fall sitta nykter jag med! Vi behöver nya vänner så tiden är mogen att våga ta initiativ. Läskigt och roligt.

Ja, jag börjar om på dag 1 av 21. Anledningen till mina 21 är att jag en gång läste en studie som visade att det tar 21 dagar att sätta en ny vana. Nu är det rätt många nya vanor som ska på plats men jag gillar ändå att sikta på 21 dagar. Tänk att vara helt nykter i 21 dagar!!! Min semester varar ytterligare 14 dagar och då är jag ensam hemma med min son på 8 år. Vi har bokat in ett träningsläger och planerar för övrigt att slappa på förmiddagen, åka och träna för att sedan låta vädret avgöra om det blir strand eller annan aktivitet. Då tänker vi aktivitet där man bara kan vara ... Träffa lite vänner och familj. Inget märkvärdigt. Ha kompis och pilla lite i trädgården (pytteliten).
Jag älskar augusti när vi går in i nya rutiner. Det är dags att börja om, ett nytt skolår står för dörren och luften blir krispig om kvällarna. I år ska jag uppleva hösten utan dimmor, utan att krypa upp med ett glas vin, utan bakfylla och utan ångest över min röda näsa. Redan nu, när jag dragit ner rejält på mitt alkoholintag ser jag betydligt piggare ut. Jag har inget emot mina rynkor men jag slipper gärna det lilla röda, blanka på näsa och kinder som måste pudras bort. Jag är gärna utan svullna ögonlock och rödsprängda ögonvitor. Jag ser gärna mig själv i skyltfönstret utan valken runt midjan. Ja, jag är precis lika intresserad av det yttre som det inre. Vår kropp är vår boning här på jorden och för att respektera sig själv så måste man respektera sin kropp. Att vårda både yttre och inre är viktigt för mig.
Som sagt den riktiga Dag 1 av 21 är här. Nu har jag övat i sommar och är redo för en nykter höst!!

7 dagar nykter idag. Vet inte hur längesen det var sist. Tänker hela tiden på om jag ska kunna "ta ett glas" (vilket jag aldrig har kunnat) igen och när .. Och om jag verkligen måste sluta helt (ja det måste jag) eller om jag kan dricka om en tid igen, så där som andra gör för att det är gott o trevligt. Jag har druckit så här (för att döva ångest) sedan jag var 25 ungefär. Är 37 nu. Också den där som "fixar o klarar allt" fasaden. Skaffade också "trean" (barn nr tre) för att bli tvungen att pausa drickandet. Första helgen på länge de haft en nykter mamma hemma :) <3

Hej på er! Sommaren har varit ok, dock tagit några återfall varav ett riktigt jobbigt (kräktes på badrumsmattan vilket jag inte märkte förrän på morgonen, fräscht). Men nu är det nya tag. Är bara så uttråkad! På kvällarna alltså, när suget sätter in. Vad gör folk som inte dricker på kvällarna?

av mina gamla beteenden kvar. Jag sover mycket, jag har svårt att få saker gjorda, jag jobbar utan större entusiasm osv. Det känns lite konstigt, jag har ju aldrig jobbat så hårt med mig själv förut. Visst, jag har varit i behandling flera gånger i mitt liv, men efter dom har jag bara återgått till vardagen och allt har rullat på som vanligt, förutom att jag har varit nykter då förstås. Vissa behandlingar är ju sådana; man tillbringar en månad någonstans och sedan skickas man ut i livet med glada tillrop om att jobba vidare och att inte ge upp. På sätt och vis är det ju rätt, bara jag kan hålla mig nykter, men ändå...

Kanske upplever jag det annorlunda nu, tack vare att jag skriver här var dag så ägnar jag ju också en stund varje dag åt att tänka på mig själv, mitt mående och mina valmöjligheter. Då blir två månader en väldigt lång tid, och jag tycker att jag borde kommit längre vid det här laget. Om jag jämför med mina tidigare nyktra perioder så har jag aldrig lagt ner så mycket jobb på så kort tid. Det verkar som om det inte bara handlar om det antal timmar jag lägger ned, kroppen och hjärnan behöver tid på sig, oavsett arbetsinsats. Så jag får nog räkna med att ha tålamod, jobba vidare som hittills och låta processen ta den tid den tar.

Min hund är förkyld, så idag blev det en tämligen kort promenad, på hans begäran. Han ville bara ut och klara av det nödvändigaste, nu ligger han hoprullad i ett hörn och väntar på att det ska gå över. Själv har jag många gånger spelat hjälte och jobbat mig igenom en förkylning men allt det resulterar i är ett dåligt utfört jobb och förkylda kollegor. Så numer gör jag som djuren, vilar mig igenom det. Naturen vet bäst.

Ha en skön söndag allihop!

nu när semestern är slut, vädret varit lite halvdåligt sista veckan och jag knappt blivit av med en sommarförkylning?
Nej, tack vare att jag varit nykter i snart tio veckor och är övertygad om att jag så kommer att fortsätta att vara, så känner jag en stor befrielse, samt en hel del lycka, hopp och andra positiva känslor. Detta gör sammantaget att jag mår bra.
Eftersom jag gärna vill fortsätta att vara nykter och ha mer positiva än negativa känslor och mående, fortsätter jag dag för dag att bestämma mig för att inte dricka.

Många hälsningar och kramar

Nu är semestern slut och hmm det blev alkohol nästan alla dagar. Nu ska jag vara nykter. Känns som ett vettigt beslut. Just nu känns det som att det kommer att bli lätt att vara alko fri. Och vad jag kommer att må bra. Tänk att jag skriver här igen. Och ska räkna dagar. Det blir tredjegången nu som jag stoppar. Igår blev en konstig dag. Fixade saker på fm och gled förbi bolaget på dagen. Köpte öl&vin. Gick på krogen på kvällen och fick sällskap av några som också var alkoholister. De såg mig och jag dem. Fick mig en tankeställare. Observerade. Tänkte. Är det så här jag vill vara osv. Jag har ju länge funderat på att sluta med alkohol helt. Just nu känner jag bara ett inre lugn när jag skriver detta. Istället för att dricka så ska jag träna och fixa saker på att göra listan. Samt umgås mer med kärleken.

Beror lite på hur man ser på det...
Helvetet var tidigare när man inte kunde dricka på en fest, paradiset blev när man vaknade dagen efter utan ångest.
Eller så tyckte man egentligen ingenting, för när man vaknade nykter så hade man ju försakat något som kunde ha varit roligt.
Idag är det skillnad, jag har det lika bra på en tillställning utan alkohol som med, det blir så kul som jag tillåter mig att ha det.
Det hänger mer på mig själv än alkoholen, det är en STOR skillnad, tankesättet!

Ikväll var vi bortbjudna på kalas, värdparet tryckte ner en låtsasrödvinsflaska direkt i min byxficka, den här får du själv hålla reda på, den är din ikväll, men blev den det, nähädå, en som körde snodde ett glas ur "min" flaska, en kvinna som inte ville dricka riktigt rödvin var där och nallade, ur "min" flaska.
Gjorde det något då?, nej knappast jag förlorade ju ingen "förväntan" på att dela med mig ur mitt dricka.
Jag måste säga att jag blir lite gladare över att andra gör sina val på en förnuftigt sätt, utan att jag behöver lägga någon nyfrälsning över det, jag försvarar mitt sätt att dricka och berättar gärna om fördelarna med det, sedan får folk göra sina egna val.

En absolut favorit numera är den lilla flaskan Briska med fläder, köpte en halv back av den förra veckan på affären.
Vi har haft en utländsk familj boende hos oss i en vecka som bodde här tidigare, de hjälpte mig med stor aptit på att tömma mitt lilla förråd till ett nollresultat trots att de egentligen inte hade någon anledning till att välja just min dricka när vi har ett stort förråd av andra alkoholhaltiga drycker, ingen som behövde köra och ingen som var omyndig.
Det gör ingenting men det förvånar mig att man ser en förändring till att folk inte per automatik väljer något där man kan bli berusad längre, de dricker sådant de tycker om, och det är ju bra.

Grabben skjutsade jag med några kompisar till stationen, de skulle gå ut när vi andra vuxna ska gå till sängs.
Det kunde jag inte ha gjort om jag t.ex hade druckigt något innehållandes med alkohol, eller jo jag drack faktiskt en klunk av det alkoholiserade bubblet men kände direkt att någon hade förväxlat mig skumpaglas på grillbordet.
Det är märkligt hur lätt man känner alkoholsmaken numera, och det spelar ingen roll hur de försöker dölja den, den är aldrig god.

Så i mitt paradis finns det mången lycka, har haft en underbar semester och är rädd för det helvetet på måndag som kan komma med arbetet.
Känner en tacksamhet för att jag har hunnit göra så mycket saker och hunnit umgåtts med så mycket folk som jag tycker om.
Jag har en familj som jag älskar och en umgängeskrets som gillar mitt sällskap också, det var inte lika solklart för dryga åtta år sedan.

Man brukar säga medaljens baksida, men om båda sidor är lika bra när man är nykter så finns där ingen baksida.
Det som man tidigare ansåg vara ouppnåeligt som ett paradis att slippa vakna upp med bakfylleångest har blivit min vardag,
Så har preferenserna ändrats till nya målsättningar, det lilla har blivit stort, det stora har blivit litet.

En del säger nog en form av naturlig utveckling, jag skulle nog våga påstå att det är en del av min förändring.

Alkoholen löser ingenting, nykterheten löser väldigt mycket, resten som är kvar löser man på egen hand, eller så är det inte ens viktig att behöva lösas ens, beror lite på hur man ser på det, helvete eller paradis?

Berra

..så är detta den tråd jag startade i början. Alkoholhjälpen gjorde en sorts uppdatering och sedan kunde jag inte logga in igen. Då bytte jag nick.
Jag började gå på AA och gick en behandling, för drygt ett år sedan. Det räddade förmodligen mitt liv❤️

Är såå trött också på att behöva komma på undanflykter till vänner man planerat saker med, och de äckelkänslorna du pratar om, fy.. Så fort min fru börjar bli full går jag och lägger mig. Orkar inte.

En grej min terapeut sa till mig var: om du inte gör något åt det här, om du inte säger ifrån eller ändrar tillvaron för ditt barn kommer han inte bara vara arg på din fru (hans andra mamma), han kommer också vara arg på dig och fråga "varför gjorde du inget, mamma?".

Det tog hårt på mig..

Vi kom in på ämnet ikväll igen. Hon skulle ut med några kompisar, peppade hela dan, gjorde sig i ordning och drack några öl och rökte lite weed hemma innan men kom aldrig iväg pga struliga kompisar och sånt.
Jag hade sett fram emot en stilla kväll själv men det gick ju åt helvete. Hon kom in till slut och försökte få till att vi skulle mysa ihop men jag känner mig så avtänd och inte sugen på att umgås med henne alls när hon är full.
Vi har pratat så mycket om att man ska säga direkt när man har nåt man tänker på så jag sa så fint jag kunde att jag liksom tar lite avstånd från henne när hon är full.
Och så var vi igång, som vi brukar. Hon säger att hon bara får en massa skit och kritik från mig och att det bara osar negativ energi. Hon känner sig som en stor skit som alltid gör fel och bla bla.
Jag försökte hålla det så sakligt som möjligt att det enda jag pratar om är att jag tycker att hon dricker för mycket, det har inget med hennes person att göra.

Vi lyckades iallafall fortsätta prata och inte höja rösten åt varandra föe mycket, en del tårar men vi fortsatte iallafall en stund.
Hon tog återigen upp att jag kanske skulle tänka en liten liten ynka gång på ifall det är jag som har fel och att det beror på min uppväxt och min mamma, fan vad trycker på mina knappar när hon säger så men NEJ, det är inte så!
Jag tycker bara inte att man dricker sig berusad framför barn. Och jag tycker inte man röker weed varje dag bara för att man har semester. Man anpassar sig till att man har fått barn.
Jag fattar inte varför hon är med mig om jag nu inkräktar så mycket på hennes frihet.

Anyway, vi kom fram till att vi ska ta kontakt med den terapeut jag har gått till några gånger i våras, som vi också gick tillsammans till två gånger. Det rann sen ut i sanden av olika anledningar.

Jag hatar dessutom att prata om våra problem när hon är full och stekt.
Hon tycker inte att hon blir personlighetsförändrad när hon dricker.
Fan, jag känner mig som så elak och störig när hon säger att hon hela tiden går runt på tå runt mig för att hon tror att jag är arg på henne hela tiden.
Är det nåt man blir arg av är det väl när nån tror det hela tiden?

Hon sa också att den gången när vi höll på att göra slut (jag gjorde faktiskt det då men vi stannade tillsammans, jag sa åt henne att vi inte kan leva tillsammans längre och hon flyttade till sin mamma ett tag.) det väckte tanken i henne att det var nåt som kunde hända, så nu har hon distanserat sig från mig för att inte bli för sårad ifall det händer.

Summan blev iaf att hon tycker fortf att jag är frireligiös, orättvis, sur och försöker förändra hennes personlighet, och jag tycker fortf att man inte ska dricka framför barn. Jag har inga problem med att man dricker ibland men inte varje/varannan dag så man blir full.

Jag kände att jag ville skriva till dig nu, för jag vet hur det känns, det här med AA-möten. Första gången jag gick dit höll jag på att dö av skam och skräck. Jag kände ju ingen! Och detta var det mest privata och skamfyllda jag någonsin upplevt. Huva.. Numera går jag gärna på möten, trots att jag varit nykter bra länge (för att vara jag alltså).
I princip alla som går på mötena har gjort, känt och gått igenom precis samma som du. Det finns inget bättre stöd, det finns ingen plats där det finns sådana möjligheter att läka som på AA. Där finns människor som förstår dig och som verkligen har massor med kunskap om alkohol. Det är min upplevelse i alla fall!

Hej och hallå!

Vad kul med vykort, tack så hjärtemycket! Låter intensivt med ditt turnerande, Ebb, låter som värsta tågluffen. Men du, jag har också ränt, och mer blir det till veckan. Fast jag vet att jag hela tiden är i Sverige.

Oj, vad det känns länge sen sist. Hur har vi det allihopa här inne? Såg på teve om att alkohol numera anses skadligt även i små doser och då blev jag extra nöjd med att ligga i torrdocka. Det sliter på hälsan att oroa sig för sin hälsa.

Tänk vad förbaskat bra det här forumet är ändå. Jag har sen en tid tillbaka tänkt extra mycket och med extra mycket inlevelse på alkohol. Gnölat inför Lucas och tänkt för mig själv att jomen, visst skulle jag väl ändå kunna... Nu, efter så lång tid och allt det där. Men se, den gubben går inte! För jag är en medveten forummedlem, jag! Här har jag lärt mig att det oftast skiter sig om man ger efter för såna inbilska tankar. Måhända skiter det sig inte vid första återträffen, eller andra, men ack, skiter sig gör det sannolikt. Vem vet om man kan ta sig ut ur labyrinten den gången? Säkrast att låta bli. Lugnast och tryggast och klokast att avstå från alkoholcomeback. Lättast också.

När jag äntligen hittade ut ur den vinhöljda labyrinten så påbörjade jag en resa. Jag trodde det handlade om en resa mot nykterheten men det har visat sig att resan är mer genomgripande än så. Ett förbättringsarbete på alla plan är inlett och alla mina jag på alla mina plan räknas och ska med. (Usch, nu fick jag politikervibbar helt plötsligt). Vem hade kunnat räkna ut det scenariot på förhand?

Ja, kära nån så det kan gå när man plötsligt inser att man sitt öde rår på.

Pusspuss!

...och en hälsning för den händelse du tittar in här. Själv är jag inte inne på forum så ofta, tror att det beror på att det känns hopplöst med alla nykomlingar, att alkoholen skördar så många offer och att det aldrig tar slut. Inser att jag lämnat vänner bakom mig då... Hur går det med alkoholen, maten och allt? Hoppas du är ok!

Tack . Skönt att få skriva av sig här. Så svårt bara att ta tag i problemen eller rättare sagt har jag ju verkligen försökt jag har skinn på näsan men det hjälper ju inte. Hur många gånger man än försökt påtala hans alkoholproblem kan han bara inte förstå. Han är världens martyr o försöker vrida o vända på allt så det ska bli synd om honom i slutändan. Och det retar jag mig på och när han kör med det blir jag riktigt förbannad. Jag vet att jag är ung och därför tänker jag om detta livet är värt o leva . Men som sagt svårt att släppa den nyktra karlen jag älskar ? men efter semestern nu ska det bli skönt att han åker iväg lite. Behöver tid att tänka . Jobbigt för dig tösabiten. Men att få skriva av sig här är oerhört skönt ! Att få slippa känna sig ensam mitt i denna smörja. Massor med styrke kramar till dig ?

Hej Anders! Tack för ditt inlägg. Idag blir det sjätte dagen utan A och kroppen känns mer eller mindre normal igen, sömn och mat funkar helt ok och det känns helt fantastiskt :)

Mentalt är det som att slitas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden känner jag världens pepp att bygga upp mig själv igen och känner att jag kommer vända det här. Helt plötsligt byts sen allt hopp mot en helt fruktansvärd skam, ångest och uppgivenhet. Känner att jag vill prata om hur det har varit och vad som hänt med någon som gjort samma resa. Vet ju att dom gör sånt på aa-möten men känns konstigt och dumt att berätta om sig själv för massa människor man inte känner. Har inte vart på något möte än, kanske testar på det ändå nästa vecka..

Nu blir det OS och mineralvatten :D

Tack för dina stödjande ord.
Sist jag skrev hade jag druckit.
Plågande ångest för att jag ytterligare fallit för frestelsen.
Idag är det lördag och jag sitter och tittar på Sommar krysset och inte en droppe alkohol i blodet. Känns så in i helvetes skönt, att jag är nykter en lördag. Har inte hänt på flera år.
Jag läser varje dag här och får stöd från allas berättelser.
Tack!!

Nej nu e sommaren över, nu har ja badat i havet! Det var iskallt, bara doppade mig och gick upp igen. Ja låt oss kämpa på! Vi klarar det, även om ja fick 3 starkcider nu av föräldrarna som de inte ville ha, svårt o inte dricka dom, speciellt som ja håller på o fixar me min bok. Men idag e ja nykter iallafall och har inga öl i kylen.

Att förklara läget är inte aktuellt. Han är näst intill utbränd just nu och att då droppa att hans fru är alkohol beroende skulle nog vara en total katastrof...dessutom är det jag som alltid varit den starka och hållt ihop familjen genom åren.
Har gått helt ok idag, men sov jättedåligt, vaknat minst 5ggr och drömt mardrömmar...

Jag känner igen känslan som du beskriver. Att du hellre vill vara själv hemma och längtar tills han åker. Jag är glad att min man spelar så mycket golf, för då slipper jag ha honom hemma. Ser aldrig fram emot helgen. På fredagen är det dags att häva i sig massor öl. Jag hatar fredagar. Skönt att ledigheten kommer men annat kommer samtidigt och det vill jag inte ha.
Jag tycker också att min man blir otroligt oattraktiv när han dricker. Nästan så man får äckel-känslor. Så ska det ju inte vara. Tyvärr kan jag inte släppa den känslan när han är nykter. Semestern är en lång plåga. Öl och grogg, öl och grogg.....
Jag kikar också på annat boende i smyg. Jag skäms också, även om det inte är jag som ska skämmas. Fy vad trist det är. Vill bara han ska sluta, men det är väl inte troligt. Hoppas du orkar ta tag i det och att det går bra. Du är så ung och förtjänar ett bättre liv. Håller tummarna för dig!

Det är så himla skönt o slippa förneka . Att få stöd av släkt o vänner för att de förstår de förstår också att det är svårt att lämna annars är det ju bara enkelt att säga lämna honom det har jag gjort. Det är enkelt att sägs som sagt men svårt att göra. Nykter är han en fantastisk pappa som engagerar sig i sina barn och är med dom . Men annars låter han alkohol gå före mycket. Det är så himla tråkigt att stå här o välja vilken väg man ska gå . Svårt att ta beslutet . Så skönt att skriva av sig dock! Man mår lite bättre när man får ur sig allt ?

Smart idé att skicka meddelande innan man går på en sammankomst med andra, att man inte ska dricka. Förhoppningsvis lite mindre frågor då när man kommer dit.
Jättebra om ni båda, du och din fru, kan stötta varandra på vägen mot hållbar nykterhet.

Kämpa på