Senaste kommentarerna i forumet

Under mitt långa uppehåll var det faktiskt en av de saker som kändes skönt. Plötsligt kunde jag tänka att kl var 15 på en lördag och känna "jaha". Så skönt att inte dricka. Så skönt att inte behöva se till att ha tillräckligt hemma. Så skönt att kunna köpa i vanlig affär (jag körde a-fritt). Så skönt att vara körbar alltid och inte känna det som ett streck i räkningen när barnen behövde skjuts tidiga morgnar eller sena kvällar. Och så skönt att tänka på annat än a. Den tiden kommer och det tar inte så lång tid. Tror att jag var relativt "besatt" i två veckor sen blev det långsamt bättre och bättre. Och sen när man kunde börja reflektera över sitt ickedrickande så var det så skönt. Det hindrade mig visserligen inte från att efter 9 mån halka dit igen, men ni är klokare än så :-). Och det har varit betydligt enklare att ta sig tillbaka upp igen. Håll ut nu! Det är så värt den vånda ni har nu och det går över ganska snabbt ändå. Efter två mån fick jag min verkliga belöning i måendet. Det blev ju gradvis bättre innan det också förstås, men då föll det på plats ordentligt. Det är ganska kort tid ändå om man jämför. Håll ut!

Förstår hur du menar Sisyfos, jag försöker tänka så nu att när jag vaknar på morgonen så bestämmer jag mig " att vad som än händer idag så ska jag inte dricka "
Sen får man med all sin kraft stålsätta sig och göra allt så bra man kan.

Sen har vi det där malandet som kommer i hjärnan, suget, tomrummet och nedstämdheten om hjärnan inte får alkohol, så fruktansvärt jobbigt.
Vi vet att man kan bli frisk igen, men det tar tid, vill minnas att man bör räkna med nästan ett år i nykterhet innan man känner en markant skillnad i kroppen och hjärnan och suget börjat klinga av.

Har inte varit helt vit dessa dagar men denna morgon vaknar jag upp helt nykter och mår så gott av det! Fokuserar på mina morgnar - hur mkt bättre jag mår dessa dagar utan bakfylla, illamående, svettningar och panikslagen ångest. Sånt gift alkoholen är och hur förrädisk och farlig.
Jag har nu två garanterat alkoholfria dagar framför mig o bör väl fix att ta söndagen som en vit dag också. Nästa vecka är det lite utmaningar iom planerat socialt umgänge. Men stopp nu till mig själv: ta EN DAG I TAGET! Inte rusa iväg i tanken, stanna kvar i nuet o framförallt - fokusera o känn in hur gott jag mår i kropp o sinne utan alkohol!
Önskar er alla en fin fredag!

Mitt liv har tagit en drastisk vändning som jag tänker använda till något bra. Nyseparerade och undrande om vart jag ska bo i framtiden och vad jag egentligen vill...?
Friska sunda tankar?

Tack pi för pepp:-)). Går in på dag 8 nykter. Oj, tiden flyger iväg.... Känns ok, sådana där inget speciellt dgr, livet innehåller ju dom oxå. Allt är mellan liksom. E ju inte riktigt bekväm med det, vill ju ha svart eller vitt, allt eller inget, av eller på. Helgen väntar, kan nästan lova nykterhet hela helgen, men kör bara 24h för säkerhets skull. Hopp om kraft till alla som behöver, kram

Kram och klapp på axeln, klart du skall ha det.
Att ta tag i sig själv och sen ändra på sig själv, kräver mer energi och insikt än någon kan tro.
Tycker du är en fantastisk människa som skall hålla huvudet högt och vara stolt över det jobbet du lägger på din egen resa.
Önskar dig en riktigt fin dag

att du har det fortsatt bra Konstnären. Att du kan njuta av sommardagarna och tillvaron. Hoppas också att du haft ett bra utbyte av Eckart Tolles bok som du skrev om.
Grattis lite i efterskott till dina två månader. Hoppas du nått 2½ nu.
Själv har jag bl.a. skaffat och läst en bok med tips på KBT-övningar som man kan göra för bättre sömn. Om det kommer att hjälpa när jag kommer in i en stressperiod vet jag inte. Men kanske.
I övrigt har jag nu de sista skälvande dagarna av semestern kvar som jag ska försöka ta tillvara på. Har just också haft en kort och intensiv förkylning. Men sådana går ju över av sig själva.
Min nykterhet jobbar jag på. Jag uppnådde 2 månader för en knapp vecka sedan. Känns bra ut.

Många sommarhälsningar, vi hörs

om dåligt mående de senaste dagarna, då jag haft en ganska intensiv sommarförkylning. En natt med först frossa när febern steg, och sen svettningar när febern avtog. Sedan ett par nätter med hostande. Detta har gett några nätter med lite mindre och ytligare sömn. Men jämfört med att avbryta en kraftig fylleperiod och försöka bli nykter och människa igen, med nästan helt sömnlösa nätter, abstinens med skakningar och kramper, och en ångest svart och tjock som tjära, har förkylningen varit mångfaldigt lättare att uthärda.
Men det är bra att få påminnelser. Fyllor och följande hemska tillnyktringsfaser är självförvållade och orsakade av alkohol. Men alkoholen kan man välja bort, med stark vilja, beslutsamhet och förnuftiga tankar.

Nu finns bara små rester av förkylningen kvar, medans nykterheten är orubbad och fortlöpande, dag för dag.

Önskar er som läser detta en nykter och förhoppningsvis förkylningsfri sommardag

Vissa dagar, ofta en vecka. Ibland hela tiden ftån ägglossning och ett par dagar in i mensen, ramlar jag ner i PDMS hålet.
Idag känns det bättre.

Heddali. Den tiden ligger nåt decennium bak i tiden. Har rest mig, utbildat mig. Har ett jobb jag trivs med, även om det stundtals är extremt hård belastning. Barnen är stora idag. Strax finns ingen kvar.

Jag har sprungit så fort, kämpat så mycket. Att jag tror att jag tappade bort en stor drl av mig själv på vägen.

Nu har jag tid att reflektera över hur livet är/har varit. Vilka val jag gjort och konsekvenser. Hur jag vill leva i framtiden.

Å jag verkligen längtar till klimakteriet. Hatar dessa hormondippar. Helt utan kontroll.

Nu en campinghelg med goda vänner och hundar.

är det idag sedan jag först satt här på forumet med darrande händer och fullt utvecklad ångest. Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det. Nog tycker jag att jag har gjort något bra och förtjänar en klapp på axeln. Men å andra sidan; förtjänar jag verkligen en belöning för något jag inte gjort? Om man ska hårddra det hela så är allt jag behöver göra för att hålla mig nykter - ingenting. Så länge jag inte åker till bolaget, inte korkar upp, inte lyfter glaset så är allt ok. Att däremot supa varje dag och ändå prestera på jobbet, ändå klara vardagslivet trots bakfylla eller berusning, det är en prestation.

Visst, jag jobbar hårt med mig själv varje dag, men är det för att hålla mig nykter eller för att få ett bättre liv? Det där livet jag levde för två månader sedan känns så avlägset nu. Allt arbete jag lägger ner numer går ut på att bli den person jag vill vara, att leva det liv jag önskar, och där har alkoholen ingen plats. Jag tror att även personer som inte har missbruksproblem skulle må bättre om de gjorde vad vi gör. Så egentligen ska jag nog ge mig den där klappen på axeln för att jag har blivit den jag är, inte för den jag inte är.

Mina allitterationer på veckodagar får vara slut nu. Jag tänkte från början att det skulle vara en utmaning till mig själv, men när jag redan i onsdags blev tvungen att ta till ordboken så insåg jag att en vecka får vara nog. Jag har nog ett mindre ordförråd än jag trodde.

Ha en bra dag!

Gå till alanon. Det kan hjälpa. För mig var det en start. Berätta för andra. Jag har berättar för många nu. På jobbet, i vändkretsen. Av ca 15 som jag har berättat för har alla utom två någon i sin familj sommar alkoholproblem, mamman , pappan, morfar, bror som sitter i fängelse. Du är inte ensam!!! Att känna sig ensam är det som sakta sakta bryter ner dig och till sist förgör dig, det är min sanning,

Varför ska du skämmas?

Det är okej att hata alkoholisten och älska personen,

Kram

Ursula! Det är en konstig känsla. Som om att jag liksom är skild från han och hans dumheter och nästan står utanför och tittar och skrattar. Som den gången han drack TRöd för att alkoholen var slut, då skrattade jag på riktigt också. Gapskratt. Och frågade honom vad han höll på med egentligen, om han kunde se sig själv utifrån?
Efter TRöd tillfället gick han hos AA. I rätt lång tid.
Men han lurar sig själv, han tror han ska klara sig själv. Han fann ingen insikt hos AA. Det där att erkänna sig maktlös inför alkoholen, det är det bara jag som gjort.

Han har alltid kämpat med alkoholen, alltid erkänt att han är alkoholist, det är nästan värre. För hur ger man upp någon, hur ger man upp ett liv där den andre försöker?

Han har varit nykter i ca ett års tid i två omgångar, gått på antabus, gått till AA. Men hela tiden kommit tillbaka. Han har fastnat i förhandlingsstadiet. "Nu kan jag dricka, för nu är jag glad". "Jag ska bara dricka sprit, för då går det säkert bättre" "jag funderar på att byta till hasch, det kanske funkar bättre"
Och blandad nykterhet.

Ja. Vad säger man.
I höstas var jag sjuk. Av oro. Av ångest. Mådde illa och kunde knappt stå. Fysisk sjuk av mitt med medberoende.

Nu har jag så sakta början frigöra mig, vem är egentligen denna man? Jag har skapat en bild av hur han är egentligen men frågan är om min bild är skev.

Den lördagen jag skrev senast. När han inte kom hem. Han kom hem, vid 11 morgonen efter. Jag betraktade det som lyckat. Men sen visade det sig varför att han inte kommit hem, han blev lob:ad. Herregud. som sagt, det är dags att erkänna maktlösheten inför alkoholen nu.

Gör det du har bestämt dig att göra och glöm inte att ge dig själv en belöning när du har lyckats! Och det behöver inte vara att sluta för resten av livet. Men skriv här och fortsätt även när det går dåligt.

Så skönt att höra att man inte är ensam i detta! Och att du Tösabiten också för protokoll över hans verkliga konsumtion. Jag känner att jag måste göra det för att ha "svart på vitt" när den dagen kommer när jag ska konfrontera honom. Som det är nu så anar han absolut ingenting, så detta kommer att komma som en fullständig chock för honom. Jag har funderat på om jag skulle ha min son där också då, men jag vet inte om det är rätt mot honom, han ska ju inte behöva stå mittemellan sina föräldrar. Men det hade känts tryggt då sonen är en oerhört klok ung man.

Det här med övningskörningen har sonen också sagt till mig att han inte vill köra med sin pappa, men detta har löst sig då min man aldrig frågar honom om han vill ut och köra.

Sen det du skriver att du får rysningar av det eviga öppnandet av öl, så känner jag också.

Det som blir svårt också är att säga att han dricker för mycket öl, för det är just öl som är hans stora intresse. Han dricker också mest öl, men ibland händer det att han köper en whiskey, och de brukar inte vara så länge då jag märker att han går och "smådricker" nästan varje dag då.

Jag räknade ut idag att han har redan handlat öl för 1000 kr sedan lönen den 22 juli, och i morgon ska han köpa hem ännu mer då det ju är den traditionella "fredagsinhandlingen". Sen ska vi till Danmark på lördag och då handlas det både öl och whiskey. Och så hade han mage att klaga på att vi skulle betala 5000 kr till sonens körkort...

Jag är inte säker på att jag kan vänta med att ta detta efter semestern, det liksom "sipprar" irritation från min sida hela tiden - jag går runt som en tickande bomb.

Jag tycker att du Tösabiten ska berätta för dina barn att dagens alkoholister ser inte alls ut som de gjorde förr - dagens alkoholister lever normala familjeliv och är väldigt duktiga på att dölja det för omgivningen. Jag tror att de innerst inne förstår att deras pappa dricker för mycket, men de förnekar det för sig själva. Även om dina barn är så stora så gör de allt för att skydda sina föräldrar.

Det blev ett långt inlägg, men det är skönt att skriva av sig här. Heja oss - för det är vi värda?

Tankar som ofta handlar om a. Det är ju så man haft det under en lång period. När kan jag dricka? Hur mycket ska jag köpa? Ledig imorgon? Bra då kan jag dricka ännu mer. Nä jag kan inte köra på kvällen då kan jag inte dricka. Så var i alla fall mina tankar och under flera år. Det är klart att inte det ändras på en gång. Men med tiden så... Det finns många filmer om alkoholberoende på Youtube som är bra. Kram...

Häll ut, håll ut!
Eller
låt bli första glaset!
Beroende på hur du dricker idag så blir svaren olika.
Men ha ingen alkohol hemma till en början. Begränsa tillgången. Det är mitt bästa tips. Lycka till, det är så värt det!

Ibland tänker jag att man kan bestämma sig för något... Om man tänker att det blir svårt till sommaren så blir det det. För mig funkar det mycket så att hag i princip har bestämt mig för att dricka vid vissa tillfällen. Svårt att låta bli när tillfälle ges. Får hoppas att det till viss del stämmer för jag inbillar mig nu att det ska vara lätt till hösten. Den förra hösten gick ju galant. Ska hitta en ny vårstrategi sen om det behövs.

När någon kommit på dig har du tagit tag i det... Hmm det lät precis som jag. Galet eg för det sista man vill är att bli påkommen, men det är det enda som hjälper. Ja, ja att älta hjälper ju inte som du skriver. Lycka till fortsatt!

Mycket lättare att hålla sig a-fri då. Jättebra att du gav bort vinet. Kände mig nog lite svettig från och till dom första a-fria dagarna. Det är väl den gamla fyllan som ska ut? Vilken bra grej att du blir rastlös och använder det till något vettigt. Ta nu en dag i taget och tänk vad din kropp är tacksam av att få vila upp alla organ som jobbat så hårt tidigare. Kram på dig...

Grattis till din nyktra period! Jag vet inte säkert, men jag tycker att jag har läst andra inlägg om relationer som blir lite jobbiga när någon slutar dricka härinne. Det finns ju troligtvis en medberoende problematik hos din fru och det är inte alltid uppskattat att styrkeläget förändrats. Tycker att det är omoget av henne att raljera över att du inte dricker, men det kanske hör till medberoendet och är ett beteende som hon borde jobba med. Hoppas ni kan reda ut det och som sagt, du är nog inte ensam i detta. Tror jag har läst det förr.

Drog lite på munnen när jag såg ditt förra inlägg om att det är skönt när semestern är över. Känner lite likadant. Rutiner! Det är grejer det ?. Och samtidigt, samtidigt så verkar vi båda ha lite svårt för samma gamla hjulspår... Rätta mig om jag har fel. Kanske har tolkat in för mycket i det du skrivit tidigare.
. Tror att den där underliggande rastlösheten och gillandet av ordning och reda och rutiner ibland krockar i mitt liv. Det är inte lätt att vara människa

Ensam känner jag mig också. Tänker ofta på vad min mamma sa när hon och min pappa skilde sig för många år sedan -"det är värre att vara ensam i tvåsamhet än ensam i ensamhet". Det ligger mycket i det. De skilde sig dock inte pga alkoholproblem, utan det var mer att de hade slutat att kommunicera och glidit ifrån varandra.

Min man blir ju inte full i den bemärkelsen och inte dum heller, men jag märker ju direkt att han har druckit för mycket då han ibland sluddrar och har svårt att hitta ord och att han blir lite "trög".

Klart Denize att vi ska stötta varandra när vi är i liknande livssituation. Det behöver vi?

Ta chansen! Tycker att det hjälper rätt mycket att prata med någon oavsett om vad. Och när någon arbetar med att lyssna ska man passa på att prata om sig själv och sina funderingar. Jag tycker inte jag tar så mycket plats annars för det mesta, så de få tillfällen som jag haft i såna situationer har varit guld värda. Lycka till nu!

Tack för hälsningen Andreas! Jag har hunnit bada vid klipporna vid havet. Varmt i vattnet har det varit i år faktiskt. Hoppas du hinner dit, fast vänta gärna längre. Vill inte att sommaren tar slut för fort. Tror att vi som försöker ha koll på vårt drickande ska vara noga med att hålla det under riskkonsumtionen och tror att 8 öl är under i alla fall för män (livet är bra orättvist). Sen handlar det om högsta mängd vid samma tillfälle också om man ska vara säker. Men vi kämpar väl på helt enkelt, vi har ju båda ganska långa lyckade perioder.
Och Orka, det blev lite bättre igen sen jag skrev. Kanske för att jag kom igång med träningen. Det kanske är ett måste ändå. Mår så sjukt mycket bättre när jag tränar. Blev lugnare och mer harmonisk och fick en jäkla massa gjort utan offerkofta. Men det kommer väl andra dagar igen. Fast just a känns inte som nån grej just nu.
Vi är ju så jäkla många högpresterande kvinnor härinne som kopplar av med a och även sköter vårt jäkla missbruk hyfsat exemplariskt, i smyg. Det är lite beklämmande att läsa att historierna kommer igen hela tiden. Ansvar, jobb, prestation, ingen tid för sig själv och ingen prioritering av sig själv och sina behov. Störd sömn! Där har ni receptet för hur man hamnar i missbruk... Eller hamnar och hamnar... Jag har verkligen jobbat hårt för att gå över gränsen. Gillade ju inte riktigt fyllan förut. Gillar den inte nu heller egentligen, men det är betydligt lättare nu att känna att jag vill ha mer. Aldrig offentligt dock, så sålänge jag inte dricker hemma så funkar det ok. Gäller att komma ihåg det bara när stressen kommer. Lycka till alla ni andra som kämpar också.

Hej Tösabiten! Jag känner igen mig så ... i det du skriver. Jag har också en öldrickare o starksprit. Det är nog 4 öl o sen klunkar starksprit på det....Ibland håller han nog igen men då är han sur o tyst. Jag har pratat med några. Släkten vet men säger inte så mycket. Ser hur fler o fler tappar förtroendet för honom. Det har gett honom ännu mer ångest tror jag. Verkar deprimerad emellanåt. Jag vet aldrig riktigt hur han kommer att vara. Jag brukar säga till honom att han är schizofren....Det är så ..han är så olika personer. Alkoholen har gjort han sån. Han kan vara trevlig också. Han tom säger så själv.. -Ikväll har jag tänkt att va trevlig. Jag har också haft ursäkter i alla dessa år. Vänta tills barnen blivit stora.... Dom är stora nu( bara en kvar hemma) men jag är fortfarande kvar.Är också rädd för ensamheten( fast jag är ensam redan nu) Vill inte sälja vårt hus o rädd för att klara mig själv. Tror som många skriver här att det är bra att söka hjälp utifrån ( prata med kurator ) Försöka bli stark! Kämpa på.. (Jag har en egen tråd om du vill läsa min historia ) Kram!