Senaste kommentarerna i forumet

Också mamma till tre. 5 dagen nykter. Skäms så oerhört för vem jag blivit :(

Det känns skönt att någon talar om för mig vad jag ska göra. Men jag är helt säker på att han slänger ut mig eller lämnar mig om detta kommer fram. Jag orkar inte det just nu. Jag vill att våra barn ska flytta hemifrån så att inte de blir ledsna. Har en son i en känslig ålder och jag vet inte om han fixar detta just nu. Ursäkter? Ja kanske! Men jag är rädd. Bl a för ensamheten, både den jag lever i nu och den jag kan hamna i. Men jag ska försöka ta tag i detta! Tack!

Det du beskriver Reimar kunde lika gärna vara jag som skrivit. Vi är i ungefär samma ålder. Vi har två barn som är 17 och 19 år. Tyvärr får jag dem inte att förstå att deras pappa har alkoholproblem. För dem är en alkis en som sitter och super ur en påse i en park. De tror att alla dricker lika mycket som han och att det är normalt. Jag försöker prata med dem men de vill inte riktigt inse. Samtidigt kallar de honom efterbliven eftersom han säger och gör så korkade saker. Jag dricker i stort sett aldrig, har kommit att hata alkohol. Det blir en cider eller ett glas vin kör vi har gäster eller är bortbjudna. Annars vill jag finnas där för mina barn. Jag vill att det alltid ska finnas någon för dem oavsett när. Det är alltid jag som kör eller hämtar eftersom han inte kan. Vår yngsta övningskör, men vill inte köra med sin pappa. Han tjatar att sonen ska övningsköra och när han sedan vill, på kvällen när det inte så mycket trafik, då kan pappa inte ställa upp....
Min man dricker nästan bara öl, jag får riktiga rysningar när jag hör dem sprättas upp i tid och otid. Han har också börjat smygdricka i garaget när han tror att jag inte ser. Precis som du skriver har jag tappat mina känslor för honom eftersom han är onykter i stort sett varje kväll. Jag är också kluven. De tillfällen han är nykter så tucker jag om honom, men det är så sällan. Han sköter sitt arbete bra och har aldrig kört full. På så sätt är det ingen annan som vet och det är ensamt, mycket ensamt. Jag är glad för att mina barn finns där, men de har inte riktigt förstått än, så ganska ensam. Därför är det skönt att skriva lite här. Jag följer gärna dig eftersom våran situation påminner om er. Kram på dig! Jag hoppas du vet hur du ska göra efter semestern. Jag tänker likadant. Har ett protokoll med antal öl så länge....

Hej Tösabiten,
du vill berätta för hans syster men du tvekar. Jag ser att du befinner dig precis i det skede där jag var för många år sedan i min mans tilltagande alkoholmissbruk. Jag valde att vara tyst, av lojalitet -ville inte "svika"- vilket var det mest okloka jag kunde ha gjort. Du är rädd att din man kommer att hata dig. Jag kände också så. Och din kille kanske KOMMER att hata dig, i stunden. Smaka på tanken. En gång till. Det sved, va? Men...än sen då? Sen går det över, hans hat och din sveda. MEN, du kommer att ha visat honom (alkoholen) att han (den) inte kan använda sig av dig. Så, prata redan nu med hans syster. Det är en alldeles utmärkt idé. Vänta inte en sekund. Förstora gärna upp det. Och du ger din kille en chans att inte fastna i alkoholträsket.
Var inte tyst!
Ursula

I söndags sa jag ifrån att det får räcka nu. I söndags drack han ingenting, i måndags en starköl, i tisdags minst två (var inte hemma så jag kunde inte kolla), i onsdags 4-5 st, idag torsdag 3-4 st. Det är betydligt färre öl än en vanlig vecka, men hallå! Hur ska han kunna förändra sitt intag när han inte kan stå emot helt? Det började så bra och jag kände lite hopp, men nu vet jag inte. Sista semesterveckan. Ska avvakta nästa vecka om det blir lite mindre när han jobbar. Men om inte? Vad gör jag då? Mitt nästa steg i min plan är att berätta för hans syster. Vet inte om hon kommer tro mig, eller skylla på att jag är nojjig. Min man kommer hata mig om jag tar upp det med någon annan. Är det rätt eller fel? Gud, jag vet inte vad jag ska göra......

Hej Reimar
När jag läser dina inlägg så känner jag exakt igen din beskrivning av din man. Det låter som en kopia av min. För mig är det så svårt att reda ut att en person kan vara två olika. På kvällen full och hur dum som helst och sedan nästa dag snäll och go som om ingenting har hänt.
Jag har läst mycket här på forumet och jag känner mer och mer att jag måste lämna. Det är bara så svårt att ta det där steget.
Men om man känner som du beskriver, att man inte ser fram emot att umgås med x längre, då finns det ju inte så mycket kvar av förhållandet.
Sedan ska man ju stå ut med allt ältande och tjafs, samma visa helg efter helg och vissa kvällar i veckan också.
Nej nej nej detta är inte mitt liv längre.och inte ditt heller. Vi är värda att ha lugn och ro, göra vad vi vill och leva våra egna liv.
Det är dags att ta det svåra steget.
Jag känner hur det börjar göra ont inom mig, att jag inte orkar med en helg till.
Vår son som också är 14 år, vill inte vara hemma längre utan är med sina kompisar. Det gör också ont, och jag känner mig väldigt ensam.
Känns som att det är hög tid att göra något.
Jag har inte så mycket styrka att ge dig, men jag hoppas att vi kan stötta varandra att genomföra en förändring.

Dag 2
Är snart slut. Klarat mig förbi alla "fällor"
Matlagning, syskongräl, grinig make, nattning...men det var inte lätt. Kunde nästan känna smaken på tungan...
Och har flera ggr tänkt att jag förstorar upp allt, att jag inte alls dricker för mycket. Men det räcker ju att kolla vad jag skrivit själv här så ser jag ju att det inte stämmer...
Imorgon, ännu en NYKTER dag!

Avklarad utan en droppe. Känner nästan avsmak bara vid tanken på alkohol efter hur veckan började.
Ingen direkt matlust men lyckas få ner lite näring ändå.
Sömnen funkar också lite bättre även fast jag inte har någon jättebra rutin på den än.
Kroppen känns fortfarande märkbart medtagen och känner mig allmänt seg i skallen (effekt av oxascanden som lämnar kroppen?), vill bara må normalt igen.

Det som egentligen är värst just nu är den här gnagande oron och ångesten, har någon märkt? Är det någon som vet? Ser dom ner på mig lika mycket som jag själv gör? Osv..

Nåväl, försöker intala mig själv att ta en dag i sänder och göra något litet varje dag för att må bättre.

Tack Miss lyckad! Det är så skönt att få respons och känna att man inte är ensam. Idag gav jag bort vinaren till till grannen som hjälpt mig med en grej. Skönt, nu krävs det ett medvetet val att gå till systemet för att ha alkohol hemma igen.
Det här kanske är löjligt, jag har bara varit alkoholfri i fem dagar, men jag har börjat svettas på ett konstigt sätt. Känner mig klibbig som att svetten inte vill komma ut. Någon som känner igen detta? Är också otroligt rastlös vilket lett till att källaren äntligen blivit städad.
Kramar till er alla!

Du har gått från en hög konsumtion till att vara nykter, nu snart en vecka! Jag tycker det är väldigt bra gjort då jag för fullt upplever hur svårt det är att sluta/minska. Även jag fortsätter på den "rätta" vägen, inte genom totalstopp men med minskning, nu 3 vita dgr, överlag kanske 20 dgr sista månaden och då har det ändå varit juli och semester... Och jag har inte druckit mkt de andra tillfällena heller... Men det är kämpigt tycker jag och vill bara skicka dig än mer pepp att fortsätta, finns ingen annan vettig väg att gå :-)

Hur går din dag 6? Jag samlar tyvärr inte på mig dagar i sträck varaktigt men dag3 utan här och överlag så är det en minskning att vara glad för... Är inte lätt dock, har både ett starkt sug idag och känner mig malplacerad i mitt eget liv, vandrar runt utan större ro...

Ja i det stora hela har jag på en månad minskat bra, juli månad semester skulle annars varit rätt vitt vin indränkt..,. Men nånstans känner jag ändå frustration, dels att det är så svårt att avstå och kampen känns så intensiv så jag tvivlar på att jag i längden klarar av en hållbar minskning. Dels så är jag inte beredd-ännu- att satsa på ett långt uppehåll vilket känts både som en insikt och ett nederlag. Jag tror ändå att jag ska försöka fokusera mer på vad jag ändå klarat av, att konsumtionen minskat ordentligt, både i tillfällen och mängd.

Sommaren e dock inte slut förrens ja badat vid klipporna vid havet! Inte hunnit med det än.

Hej sisyfos, glad att det verkar gå hyfsat bra för dig. Jag försöker dra ner till 8 öl i veckan igen, drack 4 i tisdags (trots att ja hade 5, men ja kände mig nöjd). Blev säkert 20 förra veckan då det var ett event och vi hade gäster. Försöker se realistiskt på det, att sluta kommer inte gå och vill ja inte, men 8 öl i veckan tycker ja e ok.

Du har mkt som är svårt men mkt som är bra i ditt liv också som du beskrivit. Låter som din man inte var vatten värd och ingen du ska förstöra dig själv för genom att dricka för mkt ah. Många barn är i det stora hela underbart men ansvar och praktiska hemma sysslor kan oxå vara slitsamt. Jag brukar tänka på alla kvinnoöden genom tiderna och då känna mig stärkt av vilka möjligheter som faktiskt finns idag för oss alla. Kanske steg mot nykterheten oxå ger dig kraft att tex hitta jobb/sysselsättning du trivs med. Jag har haft så många motgångar i livet men bär mitt huvud stolt och kämpar på trots att det ibland känts snudd på omöjligt...det ger kraft att klara av saker, det gör du med!

Å jag tänker på dom dagar som gick.
Dumpad fru. Pga för många barn,
Ensam, i villa med renoveringsbehov. Arbetslös. Och yngsta barnet med särskilda behov.

Nu är det svårt... Fick dock mens igår så snart blir det lite bättre.
Började storgråta då jag läste era fina inlägg, jullan och heddali.
Mina barn är mitt allt. Och dom ger mig så mycket.
Har skrivit upp på min svarta lista.
Boka tid hos läkare, terapi,

det är en insikt om någon att jag också saknar snabb avstängning, två snabba glas vin så börjar kanterna suddas ut lite. Det är en långsam tyst kamp mot ett liv med för mkt ah och kampen ser ut på så många olika sätt. Sug, längtan, konfrontation med minnen, känslor och beteenden. Trötthet, rastlöshet, uppgivenhet.,. Men som vi alla vet, inget som är värt något är lätt, och det är så värt att få ett bättre liv långsiktigt och dessutom med goda odds, ett längre friskare liv!

De är 3 4 och 6. Treåringen är sjukt krävande just nu, 4åringen har alltid varit väldigt mycket och 6åringen är uttråkad och gnäller mest hela tiden.
Älskar ju dem mest av allt men de driver mig till vansinne ibland...och då är det så lätt att ta till vinet för att lugna sinnet.
Men inte idag...

Idag börjar jag se en liten strimma av ljus. Mitt humör är fortfarande bitchigt men klart bättre, det känns. Jag fick sova aningens mer inatt även om jag ännu vaknar ofta och av diverse mardrömmar.

Idag ska jag in och fixa håret, på en eftermiddagstid. För bara ett par veckor sedan var jag på väg att omboka den (då är det ändå 2 mån väntetid) bara för att det är just en eftermiddagstid. För hur skulle jag kunna hålla mig ifrån vinet så länge? Semester var ju lika med vin med start på morgonen eller allra senast förmiddag. Just nu känns det bra, menar känner fortfarande efter och ifrågasätter om jag är nykter??

Varje sak vi hittar på tänker jag, hur nykter är jag? Kan jag köra? Hur kommer andra uppfatta mig? Dessa tankar sitter tydligen djupt rotade. Men jag ÄR nykter och tänker så förbli ett bra tag!!

Jag har alkohol-fasta. Jag vill inte se mig som absolutist i framtiden, men den är inte här än. Nu är det balans, eftertanke, detox och hitta tillbaks till livet. Alkohol-fasta.

Jag har också familj, vänner, jobb jag trivs med osv. Jag har ingen ångest över barndom, eller andra traumatiska händelser. Jag har förstått att jag druckit så ofta och mycket så jag har blivit fysiskt beroende av a. Jag har länge förstått att det börjar gå utför med drickandet, men först nu fattat det kemiska beroendet jag har. Det verkar som om man dricker av olika anledningar. Vissa blir ju beroende relativt snabbt, för andra tar det årtionden. Bra att du tagit tag i problemet. Läs på forumet, det ger insikter som är värdefulla för oss som kämpar mot a-beroendet. Styrkekram

Äh vaddå, alla svar som stöttar, vare sig mig eller någon annan, mottages med tacksamhet. Har förresten inte tackat dig för tipset om Stingos tråd, TACK ❤️ Det fanns många viktiga och tänkvärda inlägg, insikter och tankar.

Försök vila när du kan. Ta med barnen ut till lekparken och "gofika" till er. Eller hälsa på vänner. Ut i skogen? Barnen bråkar oftast mindre ute. Min minsta är 12. Men kommer ihåg när jag var så trött och det enda man önskade va att dra täcket över huvudet och sooova. Styrkekramar till dig...

Min barn är 10,12 och 19 så jag har inga små barn. Men mitta (små)drickande började när de var små med lite lugn när de gått och lagt sig, ca 2 glas vin och det var det. Senare så vart det mer och mer, och till slut så cirkulerar de flesta tankar omkring alkoholen. För mej så finns det inte heller på tapeten med aa möten, jag skall banne mej klara detta. Vi är många som är duktiga i det vi gör och undrar hur det kunnat bli såhär, vi sköter våra barn och arbeten. Det var en kollega som sa till mej för ett tag sedan att-Du verkar ha koll på allt med barn och hus och hem! Jo, tänkte jag, att så har det varit men nu så är det inte lika ordentligt. Jag vill så gärna få distansen till alkoholen, ha varit utan i 10 dagar så att tankarna får skingra sig men just nu är tankarna ständigt där. Men det är bara jag som kan göra att det sker så det är bara att hänga på! Jag skall tänka på er alla när det blir som värst:)
Apråpå jobbiga barn så är det en kämpig tid under småbarnstiden, blir nog skönt för dig när vardagen kommer. Och en dag sitter man med lite större barn och skrattar lite om hur tiden var med småbarn (om hur rörigt det var emellanåt).
Kramar!

Jag brukar säga Nu eller aldrig och med tanke på hur det har eskilerat det senaste året med drickandet och hur jag alltid tänker på det. Hur planering av helger med div aktiviteter cirkulerar om jag kan göra det pgr av att jag ska ha tid att dricka vin också:( Alkoholen tar mycket utav tiden. Vad konstigt att det blivit så! Idag känns det bättre men jag tänker just nu hela tiden på det, och jag vet inte hur jag skall släppa det.
Kram på er!