Senaste kommentarerna i forumet

Vill så gärna bara ta ett glas vin och sjunka ner i soffan....
Har dividerat med mig själv hela dagen, men kommit fram till att jag inte ens kan minnas att det en enda gång stannat vid ett glas...

Missan, jag känner som du. Vill inte sälja huset, är livrädd för att bli ensam. Hur ska jag klara mig ekonomiskt mm. Jag tror också man kanske måste ta hjälp utifrån, men jag skäms. Varför? Det är ju inte jag som dricker! Förstorar jag upp det? Är det kanske inte så farligt? Men det har inte ens gått en vecka sedan han sa att han skulle dra ner på alkoholen enligt löfte, men det märks inte. Idag startade han med en GT och sedan fortsatte han med öl. Jag hade berättat för honom att hans son var rädd för att han skulle dricka i helgen. Han skulle ta hit sin flickvän för första gången och ville inte att hans pappa skulle göra bort honom inför henne. Men vid middagen ikväll kom alla hans korkade frågor och det han sa lät som goddag yxskaft. Både jag och mina barn skämdes. Min man fattar ingenting. Tyckte bara att han var sig själv och ja, det var ju just det han var. Tyckte synd om min son! Bara några dagar kvar på semestern nu. Händer det inget därefter få jag väl försöka på nytt. Men jag vill inte, orkar inte.

Förväntade sig att hamna på ett forum som det här.
Men det är fint att känna att trots den egna skammen, finns det vänskap och vänlighet.
Vet du, först hade jag citattecken på vänskap men tog bort dem. För faktiskt finns här vänskap på riktigt. Framförallt förståelse och empati.
Det är fint!
Välkommen hit!
Orka

Då du klarat av 2 månader a-fri. Det är givet att du ska ha både en klapp men krama om dig sjäv också. Ha en fin dag...

Och det känns idag faktiskt Bra!!

Fortfarande lite lågmäld och ibland lite ledsen. Det känns fortfarande tomt, konstigt, tokigt och rastlöst. Men nu börjar det värsta att släppa. Inatt har jag fått sova hyfsat, trots att jag kom i säng sent och trots mardrömmar.

En form av frihetskänsla blandat med sorg börjar infinna sig. Min slkoholfasta ska vara året ut, minst. Sen får det bli babysteps Om det känns bra och Om det känns värt det, men det blir Då. Nu är nu och det blir inga avsteg. Ska på middag hos vänner i helgen, kommer tacka nej om det bjuds, inte en chans att jag bryter det här löftet mot mig själv - för det är ju precis vad det är, ett löfte till mig själv om ett bättre liv, bättre hälsa och verkligen ge Mig chansen att få vara mig, vem det nu är utan ah men det visar sig.

Hoppas ni alla får en trevlig kväll och helg!!

Heddali... Usch vad du kämpar!! För mig är det svart eller vitt, jag skulle aldrig må bra om jag stod med ett ben i var vågskål. Men du är stark, var snäll mot dig själv och belys allt det positiva som du genomför och Är ❤️

en hel del forskningsresultat på senare år om detta. Jättebra att det undersöks, forskas och uppmärksammas detta med konsumtion och beroende av alkohol. Alla former av minskning av drickande för människor som haft problem med alkohol är bra och positiv. Sedan måste nog många göra flera försök innan de hittar rätt nivå, som lågkonsumenter eller helnyktra. Dessutom mycket bra om det kommer flera olika typer och former av hjälp och behandlingar från samhällets sida.

Jag följer dina framgångar Träningstanten52, och gläds med dem. Du är på rätt väg.

Jag tycker det är så skönt att ha hittat någon här som har det så likt mig. Tyvärr ändå eftersom man inte vill att någon mer ska ha det som jag.
Ja öl är ju min mans passion med. Kan bli whiskey också tills den tar slut....
Tråkigt när det går åt så mycket pengar till öl. Min man åker tillsammans med kompisar till Tyskland och storhandlar. Då kommer det hem 15-20 flak öl! Då tycker min man att han likaväl kan dricka starköl till maten på vardagar för det blir billigare än att köpa folköl på Ica. Jo det är sant, men jag tänker mer på procenten. Han vänner köper lika mycket öl men deras flak räcker säker 6-8 månader längre än hans. Nu är flaken slut och jag såg systempåsar i garaget med öl i. Då köper han 50 cl istället för 33cl och gärna starka som t ex 7,0. Det blir inte bättre vill jag lova.
Jag är oftast också som en tickande bomb. Vissa dagar kan jag inte se på honom utan känna mig arg, andra dagar orkar jag inte bry mig.
Ja mina barn har nog en gammaldags syn på alkisar, men jag kan inte säga så mycket för så tänkte jag också för ett tag sedan. Han sköter sitt jobb, spelar golf, klipper gräset mm. Därför så är det ingen mer än jag som vet. Tvekade länge innan jag insåg att han har problem. Läste mycket här inne och började förstå att min syn på en alkis inte stämde.
Är det någon mer än du som vet Reimar om din mans problem? I så fall vem vet mer? Din familj? Hans familj? Hur berättade du? Jag vill inte berätta för mina föräldrar. De har en gammaldags syn på livet och min pappa har varit mycket sjuk det senaste och jag vill inte att de ska behöva oroa sig för mig också. Jag funderar på att berätta för hans syster. Han har inga föräldrar kvar som jag kan berätta för. Men jag vågar inte. Hur har du gjort? Ja här kom ett långt inlägg till ;). Instämmer, heja oss, vi kämpar på! Kram

Har nu börjat läsa boken jag beställde och den säger ganska positiva saker om alkoholproblem. Bl.a att uttrycket en gång alkoholist alltid alkoholist inte stämmer på gruppnivå.
Forskningen som han läst visar att det är 25 procent som är beroende vid uppföljning, 20 procent är nykterister, 40 procent är riskkonsumenter utan beroende och 15 procent är normalkonsumenter.
Och diagnosen missbruk är på väg att försvinna och med den en nedvärderande syn på den som har alkoholproblem.
Jag fortsätter med en ny nolla idag men lusten att öppna en flaska vin och ta ett glas finns det är ju fredag och vanans makt är stor!

Förstår dig alltför väl mammatill3

Bra jobbat mammatill3!
Jag lovad att det kommer att kännas bättre snart. Jag har nyss varit där..
Fortsätt att kämpa, du gör det enda rätta!
Stor kram!

Välkommen hit - bra att du skriver en egen tråd! Jag själv har dessvärre ingen erfarenhet med Naltrexon, men jag är övertygad att det finns många här som har - och som gärna delar sina erfarenheter med dig. Häng kvar - ibland så kan det ta lite tid innan man får svar. Annars så kan du läsa andras trådar - eller skriva i din egen. Tror att det i sig kan vara av godo - bara det faktum att skriva ner det som man själv upplever som ett problem. Kämpa på!

Jag kan skriva under på precis det du skriver om den gnagande oron och ångesten - och de mörka tankarna. De första dagarna så känns det som att det är stämplat i pannan att man varit inlagd. Känns som att alla ser och vet. Det gör de INTE! Det blir bättre - men det är helt normalt. För egen del så brukar det kännas betydligt bättre efter drygt en vecka - då brukar det klinga av sakta men säkert - och jag brukar sträcka på ryggen, lyfta mitt huvud och börja känna igen mig själv igen. Det är inga roliga dagar - tvärtom, riktigt avskyvärda ibland tycker jag. Försök bara att hålla ut och stå ut - och vänta på att det faktiskt vänder. Om du har fått något lugnande från doktorn så tveka inte att ta dessa i början - de hjälper för att coola ner hjärnan och kroppen - och ger utökade möjligheter att återhämta sig. Det där med musklerna känner jag också igen - men det försvinner nog ganska snabbt. Kroppen brukar ha en vilja och önskan om att snabbt ta sig tillbaka till normalläge - även om det känns lite skakigt den första tiden. Kämpa på Niclas - du är på rätt väg. En dag i taget som du säger - och i morgon så är det 6 dagar. Efter det så kan du räkna in 1 vecka!!!

Jo, jag tog chansen - och som jag trodde, inget problem att hitta något att prata om. Hon plockade direkt upp saker som vi pratade om förra veckan, och sen var samtalet igång. 45 snabba minuter senare så kände jag mig glad och lättad över att jag gick dit. Jag har redan från början signalerat att jag vill fortsätta "behandlingen" med att få träffa en psykoterapeut under lite längre tid. Idag så tog jag upp det igen - och fick positiva signaler tillbaks - och att chansen att jag skulle kunna få det är stor, även om hon inte kunde lova. Det skulle vara så skönt - och en möjlighet att kanske tillfriskna och minska risken för att hamna i träsket igen. Det skulle förhoppningsvis ge mig en stabilare grund att stå på - och verktyg för att möta motgångar och psykiska påfrestningar i framtiden. En stor fördel om terapeuten är knuten till beroendevården är ju att jag slipper förklara just alkohol/beroendebiten ingående för terapeuten. Det kommer att finnas en förståelse för det redan från början. Om man däremot träffar "terapeuten vemsomhelst" så måste jag ju själv förklara den delen - med en ovisshet om/hur denna terapeut relaterar till den "delen" av problematiken. Jag hoppas verkligen att jag får som jag vill - jag håller tummarna.

Härlig läsning! Vad kul att det går så bra för dig. Hatten av för dig:-) Jag har ju också sökt hjälp ett par ggr, och jag är faktiskt tacksam för den hjälp jag har fått när man varit som mest illa däran. De är ju faktiskt proffs på det de sysslar med - och jag aldrig blivit annat än respektfullt och professionellt bemött. Sen att man själv kanske upplever det som skamligt, där och då, är ju ens egna känsla - och inget jag har känt från läkare/sköterskor på beroendeakuten eller mottagningen. Häng kvar i den härliga nykterheten!!!/Anders

5 dagar, bra jobbat!
Är inne på 3e och känner mig så sjukt aggressiv!! Vill bara ställa mig och skrika rakt ut!! Och att inte kunna säga, håll käft allihop, mamma vill dricka sig full!!
Men det går ju inte, biter ihop och ansas bort ångesten...

Jag har helt klart druckit för mycket och ofta hemma, inte varit ett större problem i sociala sammanhang. Jag tror logiskt också att det bästa vore ett längre sammanhållet uppehåll men jag är helt enkelt inte beredd att göra det, kanske kommer... Men den sammanhängande minskningen jag nu lyckats med under en månad har för mig varit iaf en ordentlig förbättring. Som du skriver innefattar det både koll och kontroll från min sida att inte halka dit igen med stegring av ah. Jag är lite skrämd av det starka sug jag känt under denna period och det har samtidigt motiverat mig att avstå. Blir dyr restaurang ikväll så det blir begränsat ?. Sen tänkte jag avstå minst en vecks igen.

Underbart att läsa om din nykterhet, stort grattis till dig ?
Det gick hyfsat bra för mig innan sommaren, men precis som du skriver så kretsar sommar och semester kring alkohol för många och jag körde i diket.

Jag är nu inne på min tredje nyktra dag och jag sätter korta mål som dag för dag, jag känner mig motiverad och med hjälp från forumet så har jag en stark tro på att man kan lyckas.
Jag följer dig, kämpa på ?

Det peppar verkligen att höra era erfarenheter när det känns som det är otänkbart att klara detta. Det där med att kunna köra när jag vill är något som jag verkligen saknar pgr av att jag är supernoggrann att verkligen inte köra morgonen efter. Och jag har ångest över att inte kunna göra aktiviteter med barnen lördag och söndagar förmiddagar. Det är verkligen ynkligt hur det är, hur stor del av livet som a skall ta. Min sambo och jag var ute och gick idag och då tog jag upp att jag tycker inte att vi skall dricka varje helg, att man lägger så mycket pengar på a. Och faktiskt han höll med!
Nä nu måste man ta sig i kragen, ja är ju förbaskemej 44 år, hur svårt kan det vara!!
Kram till er!

Vad fint att du hittat hit! Din historia berör mig och att du fortsatt aktiv försöker finna vägar för att må bättre är imponerande. Du beskriver verkligen dubbelheten med alkohol. Berusningen som bedövar delar av hjärnan och får oss att släppa hämningar (vissa bra: bli social, dämpad ångest, vissa sämre: ljuga göra överdrivna saker) och sen de negativa konsekvenserna, mer ångest och risk att utveckla ett beroende.

Du är ung, bara det förbättrar dina möjligheter att förändra dina alkoholvanor! Du har sannolikt en del erfarenhet utifrån din beskrivning av kontakt med vården. Vad kan vara mest hjälpsamt nu?

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Du behövs här.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen

Välkommen och tack för din generositet att dela med dig. Ditt inlägg pekar på något viktigt dvs. inre värden. En del värden förändras medan andra är mer fundamentala. Att bli förälder får oss ofta att djupdyka och tydliggöra för oss själva vad som är viktigt. Vad vill vi ge detta nya liv? Vilken kultur vill jag förmedla? Vad som gällde innan föräldraskapet kanske inte längre är giltigt. Det handlar så klart också om vad man förmår och vad man har med sig i bagaget det är olika lätt eller svårt att anpassa sig till den nya situation som föräldraskap innebär.

För dig har det blivit tydligt att du och din partner har olika syn på vilken alkohol/drogkultur som ska gälla i er familj. Du är klok som tar din oro på allvar. jag ska inte gå "moraltant" på dig (eller er andra) nu samtidigt är det viktigt att veta att för barn är det nästan alltid skrämmande att se en förälder påverkad oavsett. Även mycket små barn märker. Dessutom skapar det ibland konflikter mellan föräldrar vilket barnet naturligtvis känner av.

Jag tycker du är modig som skriver här och vågar lyfta frågan med din partner! Ibland tar det tid innan en tråd tar fart, fortsätt gärna att skriva och berätta hur tankarna går och vad du gör.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen

Jag vet inte hur man tar bort ett inlägg. Men jag suddade ut mitt då det hade hamnat helt fel. Sedan såg jag att det hade hamnat rätt och då försvann det jag just skrivit. Suck! Inte sa haj på detta!

Tänker att du kanske kan göra som jag och bara dricka i sociala sammanhang. Skippade länge vinet i soffhörnet med sambon och det kändes skönt efter ett tag och blev en vana. Kommer inte att börja med det igen. Drack sparsamt i sociala sammanhang, annars också ett par glas. Varvade ibland a-fritt o a ute. Jag rekommenderar fortfarande en periods avhållsamhet, men jag lyckades inte särskilt bra med detta själv när det skulle vara antingen eller och det fungerade för mig ändå rätt bra att bara socialdricka. Konsumtionen var väldigt, väldigt måttlig under flera månader. Ibland vit ett par veckor -mån. Men det är ibland lite farligare att hålla på så och man får hålla koll. Jag drabbades av en personlig förlust och halkade tillbaka i gamla vanor... Dock inte helt eftersom jag inte drack öppet hemma längre och har nu kommit tillbaka. Tänker att om man ska dricka så får man se till att hålla konsumtionen över tid under risknivå, helst mycket under och det kräver medvetna strategier annars är det lätt att halka tillbaka och dessutom att hamna i en ökad konsumtion i stället om man får tro alla här som varit där.

Hej!

Jag har funderat på samma sak som dig. Alkohol är en drog som borde vara förbjuden i samhället. Alkohol har funnits i vår kultur under en lång tidsperiod och är därför socialt accepterad. Det är även fler människor som brukar alkohol än illegala droger. Jag kan tyvärr inte komma på ett bättre svar för tillfället. Har du tagit upp din alkoholproblematik med dina vänner? Dricker de också alkohol?

Hälsningar,

Holistic

Minns inte riktigt om svettningarna var annorlunda, dock vet jag att mina som jag trodde "nattliga klimakteriesvettningar" försvann när jag slutade dricka och kom tillbaka när jag började igen. Har slutat igen nu och tror verkligen att kroppen blir mer påverkad än man vill tro av alkohol. Jag märkte när jag började igen att kroppen går lite in i stress, och att rastlösheten kommer dagen efter att jag druckit..., men städa förrådet skulle jag också behöva göra så det var ju synd att jag inte passade på. Vad bra att anvönda energin till nåt vettigt! Och a-fritt hem har varit nödvändigt för mig! Låt dig nu inte komma på nån anledning att besöka "tant Grön". För mig var det lite lurigt där i början.

Några nollade dagar, hade ett väldigt sug igår mellan 17-22, sen försvann det och jag la mig trött men nöjd utan ah. Idag middag på stan, målet är ett par glas vin inte mer. Dagarna efter ska sen bli noll igen.