Senaste kommentarerna i forumet

Hur många gånger har vi inte hällt upp ett glas vin för att snabbt slappna av för att vi är värda det?Hur många gånger har det blivit fler glas & att vi mått sämre än vi gjorde innan?Med dålig/obefintlig sömn,huvudvärk,hjärtklappning & oro?Det har iallafall hänt mig många ggr.Här kommer några alternativa sätt för att varva ned med. 1)promenad,cykla,yoga eller annan träning. 2)meditation,mindfullness.Finns appar/spotify. 3)Skriva:Hur mår jag.Hur känner jag mig?Vad behöver jag.Vilka 3 saker är jagvtacksam över att få uppleva tack vare nyktra val. 4)Läs/lyssna på en bok/en podd. 5)Lyssna på musik.Skapa en spellista med avslappnande musik på Spotify. 6)Ta ett bad/lång varm dusch med väldoftande hudvårdsprodukter. 7)var kreativ:måla,rita,lös korsord,baka,sticka,sy ,spela spel,lägg patience. 8)En promenad i naturen/ i en park. 9)praktisera djupandning.Fokusera på djupa&långsamma andetag. 10)spänn & slappna av en muskelgrupp i taget. 11)Boka en tid för massage. 12) kolla en film hemma/ bio. 13)Drick något gott A-fritt:te,äppelmust, kombucha,läsk,bubbelvattenetc….. 14)Lägg ett pussel.

Hej!

Låter som ett klokt beslut! Allt går bara man vill! Låter som du har ett bra stöd i din fru. Var öppen med henne med din målsättning hon kommer garanterat stötta och peppa dig! Kämpa på!

Jag flyttar hit till det här forumet för att tidigare ha skrivit på "Att försöka sluta med överdrivet drickande".
Jag inser att det finns inget alternativ till ett alkoholfritt liv för mig, något annat klarar jag inte av. Har nu för femtioelfte gången hållit upp i 4-5 dagar för att därefter tycka att det här går ju så bra så nu kan jag väl ta bara 2 glas vin till helgen. Innan kvällen är slut är jag återigen uppe ca 1 1/2 till 2 flaskor och mår skit hela natten, för att inte tala om morgonen. Så jäkla illamående så att jag naturligtvis behöver ta ett glas vin för att det ska ska gå över. Och sen fortsätter det i ett par dagar innan jag återigen "orkar" sluta och börja träna mm mm.
Jag har bara tur att min fru står ut med mig. Jag blir aldrig riktigt full eller så och är alltid på gott humör men initiativlösheten och tröttheten som kommer dagen efter är ju helt meningslös. Jag vet ju att det blir så mycket bättre bara efter 2-3 dagar!
Nu gör jag ett nytt försök för jag kommer aldrig att ge upp.

Jag kommer att flytt över till forumet alkoholfritt för det är det jag måste sträva mot.

@Pianisten Tack att du skriver tillbaka.

Jo, Riddargatan 1 i Stockholm, där jag har gått, bekräftar att alkoberoende inte är ett kroniskt tillstånd, men att endast kanske en på tio klarar av att dricka sk socialt sedan. Läkaren sa, då vi skildes till sist: -Minns nu att detta är en kraftfull fiende. Jo, jag vill mena det.

Jaså, bipolär säger du, dessa eviga signalsubstanser - själv får jag hjälp med serotoninet. Vad bra att det verkar för dig nu då, och nu ska jag inte försöka lägga ord i din läkares mun, men sikta inte att på att klara allt på en gång - vitt tillstånd är viktigast nog, så är andemeningen här på AH.

Du får bättre sömn utan alkohol, alla gånger. Fast såklart kan det svänga fram och tillbaka över tid.

Ha det bra, Pianisten, kompis, spela på, jag kör gitarr, vi får höras mera framöver är så kan vi stämma av läget :)

En kram till kommer här @blenda
Glöm inte att du är oslagbar. Och inte minst, all jädra viljestyrka du förmedlat till alla oss här på forumet under all tid vi haft sällskap. Ta ett gram av den och förflytta ner till vad det nu är du ska åstadkomma.
Detta grejar du. Du har sällskap av oss alla i soffan när dagen är slut. Stor kram 🥰

@Tröttiz Tack för att du skrev! 💓 Känns så oerhört skönt att inte vara ensam. Jag ska vara väldigt noga med mina gränser. Hittills har han nästan aldrig varit otrevlig när han dricker. Han är en väldigt snäll och omtänksam person. Men det är ju det oroande i att beroendet har makten, inte han själv. Det finns alltid en otrygghet i det.

Tänker på alkoholismens olika ansikten. Hur vi vill tänka att det är de där andra, de på parkbänkarna, de som dricker sprit, de som är si och så. Inte den snälla killen som lagar fantastiska middagar och bjuder på champagne flera dagar i veckan för att fira kärleken. Som köper blommor till dig varje fredag. Som sköter sitt jobb och älskar det, och tjänar massor av pengar. Som reser och älskar naturen, och som ju faktiskt snickrar, lagar mat, städar, är morgonpigg, sover gott och vaknar full av energi varje morgon. Han är inte alkoholist, möjligtvis lite beroende...
Men han har byggt upp ett helt system runt alkoholen för att leva ett fungerande liv med den som daglig ingrediens. Och det systemet blir jag en del av.

Hur allt blir nu när jag själv inte dricker (eller dricker måttligt) vet jag inte.

PS. En annan bra sak är att sänka ribban rejält. Du har kanske haft en tanke om det ”perfekta” jobbet. Men kunden/mottagaren vet inte hur du tänkt, de får vad de får. Och det är bra nog. Säg det till dig själv 20 gg. De får vad de får, och det är bra nog. I allra värsta fall får du inga mer jobb från just den kunden, men du har ju pensionen som hägrar 😍

@Blenda En massa styrka kommer här! Svårt att råda, när man inte alls vet vad för projekt det handlar om. Vad det än är kan det vara hjälpt att bryta ner i småbitar. Även en elefant kan käkas upp i småbitar. Och var glad och stolt över varje småbit du får klar.

Kram 🐘

@LAO TACK för stöd och pepp! Japp, var alkoholfri igårkväll och planen är att även vara det ikväll!

@JoLi - ett sätt att motivera dig att fatta rätt beslut är att agera helt logiskt och rationellt: gör en enkel riskanalys. Du har ju berättat om att du inte säkert vet när dessa minnesluckor kommer, och du upplever dessa som mycket ångestfyllda i olika sammanhang. Det betyder att du tar en kalkylerad risk varje gång du bestämmer dig för att dricka alkohol, så vinsterna med att dricka vid detta tillfälle bör vägas mot risken för dessa negativa konsekvenser.

Det låter kanske som en kyligt robot-aktig metod men kan vara effektiv.

Hej @xyz23 roligt att höra från dig.
Ja det där med viljestyrka har jag tackochlov insett för längesedan, att 15% ändå tycks klara det är imponerande. För de resterande 85% inkl jag är a och o att bryta mönster och fokus.
Problemet med min bipolaritet har varit att fokusbytet gått för snabbt när det vänder. Jag får energi att förändra allt första veckan. Allt från träningsprogram, kost, städning, to-do listor, helst ska hela familjen ska vara med. Man tror att denna gången ska jag lyckas men går i väggen inom ett par veckor, kroppen säger stopp. Ännu ett misslyckande som begraver den lilla självkänslan som kanske grävts upp igen.
Tackochlov är de yttersta polerna av detta historia sedan jag fick medicinering, men också med insikten att det här är så min hjärna fungerar, det är inte brist på viljestyrka eller "karaktär".
Just därför är mitt fokus nu första veckan bara återhämtning. Återställa sömnen, nervsystemet och balansera signalsubstanserna. Nästa steg, kanske nästa vecka är lättare motion utan prestation, det är min supermedicin om nått.

Kvällen igår gick bra, det var ingen tanke på garaget (även om spriten är uthälld). Till att börja med somnade jag skönt. Orkade inte läsa mer än kanske ett tiotal sidor i min bok innan ögonlocken tyngde. Men senare delen av sömnen blev orolig. Jag vaknade långt tidigare än det var dags att säga god morgon efter intensiva drömmar och tankar mellan himmel och gjort började snurra bananas. Jag var uppstressad och försökte djupandas men fick nöja mig med något mellanting av vakenhet och lättsömn under ett par timmar fram till väckarklockan. Har känt mig lite piggare idag ändå. En dag i taget.

@Andrahalvlek det är du som ska ha tack för tålamodet! Vi har tagit proffshjälp i felsökningen och hoppas att det här ska gå att rätta till så snart som möjligt.

@Villmåbra79 Detsamma till dig 🌸

@Bubbelmorsan så glad att du mår bra i det här!🌸
Det har inte hänt något särskilt- till och från ökad konsumtion- konsumtionen är nog inte jättehög egentligen, det som framförallt förstör för mig är de gånger när jag inte märker att det "slår till". Sitter med vänner, lagar mat pratar och sen poff så är minnet borta. De som är med har inte märkt något, jag har gått på autopilot och skött mig men minnet är borta. Ångesten blir då brutal. Har även hänt när mina barn varit med💔 Jag dricker inte varje dag och när jag dricker så är det oftast 0,5-1 flaska bubbel eller vin. Lever ett väldigt aktivt liv som egentligen inte kretsar runt A men blir en "lyx", avstressande när jag kommer in efter en lång dag med mkt jobb och aktiviteter. Min man är medveten om min ångest och stöttar men han förstår inte varför jag har den.
Jag har ångestproblematik även annars nuförtiden som jag inte haft förut. Ångesten grundar sig i föräldraskapet tror jag framförallt, jag borde gjort si eller så.
Jag kan inte landa helt i min plan med hur jag ska göra.. provningen i helgen är en liten del i en stor aktivitet (i övrigt utan alkohol)vi ska göra och jag har ännu inte bestämt mig om jag ska stå över eller inte. Känns konstigt att bestämma att jag efter det ska ha vit period. Skjuta på en sån sak känns lite "falskt", kan man säga så?🙃

@Blenda Jag skickar en stor och varm kram till dig. Har fler till övers om du behöver dem. Jag tänker att det är bra att du inte tänker på alkohol ens 🙏🏼 och tänker på en av mina deviser "allt du sätter framför din nykterhet kommer du att förlora". Det brukar jag sätta i samband med @molnet s pilar ➡️. Så länge du är nykter så fungerar resten liksom ❤️. Här har du en kram till 🤗 Du kan ju spara den till i kväll 🩵.

@Blenda, du får gärna luta dig mot min virtuella axel.

Jag känner igen mig i vad du skriver, att du ibland - eller kanske till och med ofta - upplevt att du "räddar leveranser" genom kontrollerat intag av alkohol.

Det jag hör dig säga är att alkoholen hjälpt dig hantera känslor av att det du gör inte riktigt lever upp dina egna krav på perfektion, men att du genom detta ändå kan leverera på en nivå som är "bra nog" för att passera som godkänd prestation. Objektivt sett är förmodligen arbetsresultatet inte i klass med vad det skulle vara i nyktert tillstånd, men det var tillräckligt bra och du levererade i ett läge där du upplevt spärrar.

När du nu sitter som nykter med en komplex uppgift i knät och känner att du inte ensam har kompetens att hantera alla detaljer: dra nytta av din långa erfarenhet, ditt kontaktnät, din kännedom om andras kompetensområden och delegera ut deluppgifter till dina kollegor. Du sitter som spindeln i nätet och koordinerar mot det övergripande målet; hanterar kunder, intressenter osv. Kort sagt: se dig som projektledare, och känn dig hedrad av att du fått detta uppdrag. Du hade inte fått uppdraget om folk inte var övertygade om att du klarar uppgiften.

Det är som jag tänker spontant.

Lycka till!

Går ju i terapi och har även börjat skriva för att försöka få klarhet i hela livet.

Ser ju lite vad jag gjorde, jag gick medberoende utbildningar, läste på och pratade med alkoholister så jag blev lite av en expert. Jag gjorde slut men kunde inte hålla det 100%, sista 2 åren umgicks vi som vänner. Jag led för jag tyckte så synd om honom, jag visste allt om alla följder alkoholism kan få, såg honom ramla, pissa på sig, och dö där ute i sin ensamhet. Så har han haft sitt ex springande där i flera år....det är ju fullständigt patetiskt och pinsamt. All oro och sorg jag burit på har ju egentligen varit helt bortkastad, eller slöseri av min tid om jag bara vetat.

Jag har förhoppningsvis lärt mig massor av detta, men än så länge är jag inte där....jag är tyvärr rätt bitter imellanåt, men det är ändå bättre än att romantisera något som mer var en fantasi än verklighet.

Idag skulle jag behöva en nära människas axel att luta mig mot.
Jag kände mig tvungen att hoppa på ett uppdrag för att rädda min ekonomi och det håller på att knäcka mig. Mycket mer komplext och svårt än vad jag trodde. Har slitit hela helgen och försökte faktiskt hoppa av igår för jag känner inte att min kompetens är tillräcklig, men det gick inte…
Detta är exakt ett sådant tillfälle som jag hade kunnat dricka mig genom för några år sedan. Och det hade räddat leveransen. Vinet gav mig ironiskt nog hjärnkraft, kreativitet och fokus i de ”normala” mängder som jag klarade av att hantera tidigare.
Jag har använt samma metod även efter det att gränsen för beroende var nådd. Det hjälpte då också, jobbet fixades för stunden, men de många glasen förstörde mig på andra plan.

Denna gång försöker jag inte ens ta till alkohol. Jag är tacksam för mitt ändrade mindset som verkar fungera just nu. Nykterheten ÄR viktigast. Jag kan känna mig stolt mitt i paniken över uppdraget. Jag är mer, och jag är viktigare, än mina prestationer.
Dock hade det varit skönt med tröst och närhet i soffan ikväll, efter ännu en frustrerad arbetsdag.
Men som en klok kvinna på AA ofta sa: Om du inte har någon hemma som kramar dig, så får du krama dig själv.

Vi är lite grupp på 3 "gubbar" som umgås där den ena är alokolist vilket han varit under en väldigt lång tid men efter han blev förtidspensionär (numera pensionär från i år) efter en arbetsskada och efter flera år fick han rätt mot försäkringskassan så han fick ut en stor summa pengar retroaktict så eskalerade drickandet, han utser sig som ett offer vilket troligtvis rättfärdigar hos honom "rätten" att dricka, ser sig inte ha alokholproblem även fast has ex för flertalet år sen ställde ultimatum att välja henne eller alkoholen, därav ett ex. Jag har inte känt han så jätte länge men de 3:e av oss och han är bardomspolare så mellan dom är vänskapen djupare och längre än vad det är mellan han och mig. Jag tog själv ett beslut i Augusti fölrra året att sluta helt med alkohol då det blev för mycket när jag drack och kände att kroppen tog stryk, har enbart druckit en gång sen dess vlket var på nyår men nog om det. Vi 3 försöker ta lite längre promenader tillsammans på helgerna samt att jag och han tar ibland promenader ibland på förmiddagarna när jag jobbar hemifrån, stinker han inte sprit så ser man att han är bakis eller druckit mycket dagen eller flera dagar innan. Jag har varit rätt likgiltig till hans drickande innan man efter helgen nu så har sagt till den 3:e i vår lilla grupp(under en promenad) att han är så ensam och att han tycker det är trpkigt att jag inte hört av mig till honom efter förra söndagen då han var för full att följa med på en promenad som han och jag hade bestämt sen eftermiddag/kväll dagen innan. Är både likgiltig och inte likgiltig kring det men jag vetefasen vad jag ska göra, vi har försökt prata med han men det hjälper inte alls för han anser först och främst att han inte har problem med alkoholen samt att "vad gär väl det om han tar en öl eller 2 om dagarna för han är ju ändå så ensam". Vi brukar ibland träffas några stycken och spela lite poker och sist vi gjorde det för 3-4 veckor sedan så märktes det att han hade druckit vilket då får till konsekvens på att han kan reta upp sig på precis vad som helst vilket han gjorde (vi vet fortfarande inte idag på vad) och drog hem redan efter ett par timmar. 3:e "gubben" utav oss är till ingen hjälp, konflikträdd och stoppar huvudet i sanden och duckar. Just nu har jag ingen lust alls att ha någon kontakt med han och jag tror redigt inte efter hans alla år av drickandet att han faktist vill sluta dricka, det tråkig är dock hans humör och att "offerkoftan" kommer fram under flera dagar av drickande, tidgare så var han nykter flera dagar än onykter men nu är det tvärtom. Finns det något att göra eller är det kört och ska jag låtsas som ingenting när vi träffas eller hur gör man ?

@Vitvargen tack för att du delar med dig av den erfarenheten!

Det ger perspektiv att höra att det finns andra där ute som levt nära psykisk ohälsa utan att ”alkohol varit enda lösningen”.

Jag tänker själv att jag har inte bett om att födas med ångestsyndrom, det är ngt jag behöver deala med hela livet.
Jag kan bara göra min del.
Jag kan inte göra hans - om han väljer att dricka så är det hans beslut, så hur kan det vara mitt fel?

Jag vill verkligen att han ska prata med ett proffs för att göra det en gång för alla på rätt sätt. Ingen av oss kommer orka ett ping-pong-liv.

Min psykolog rekommenderade familjerådgivning via kommunen, ska tydligen vara den billigaste formen av parterapi. Och hon rekommenderade också Beroendecentrum eller liknande för min man.

Sen ska man bara få dit honom också.

@E89 - Jag har ingen erfarenhet av din situation mer än att jag levt med en person med psykisk ohälsa för många decennier sedan: där var det aldrig aktuellt för mig att ta till alkohol för att hantera situationen utan det krävdes många kloka och nyktra beslut för att få rätsida på situationen.

Med detta vill jag säga att jag inte ser det som konstruktivt alls i din situation att din make skuldbelägger dig för hans drickande, det är snarare tecken på att "alkoholdjävulen" talar. Var och en är ansvarig för sig själv som grundregel, och vi ska stötta varandra så gott vi kan. Alkohol lägger krokben för detta. Det som är positivt är att kan verkar vilja fördjupa och utveckla ert liv tillsammans, till och med har en lista med kul saker att bocka av.

Tror du att du kan få med dig din make på utvecklande psykologsamtal? Ni verkar ju båda vilja ha en hållbar positiv förändring, du jobbar på med dina saker men han behöver förmodligen aktivt stöd från en skicklig psykoterapeut han också för att ni ska kunna göra denna resa tillsammans som ett lag. Är hans sinne förmörkat av långvarigt alkoholbruk krävs det förmodligen mer än bara en from tanke om ett vitt år i ett svagt ögonblick för att detta ska hända i verkligheten.

Varmt lycka till!

Vet inte om det går att länka här, men jag gör ett försök.
En bok med mycket klokskap i som jag återkommer till då och då.
Det är Björns texter och tankar. Utgivna efter hans död i ALS. ”Med öppen hand”.
Den handlar i mångt och mycket om hur man kan förhålla sig till livet.
Rekommenderas varmt.

https://www.adlibris.com/sv/bok/med-oppen-hand-visdomar-att-vila-i-9789…

Tisdag och nu har jag druckit ett glas igen. Men det var bara lite vatten med blandade vitaminer och ingen alkohol för sånt är ju bara lurigt. Man kan känna och tro sig må bra en liten stund av sånt som man ju i längden inte alls mår så värst bra av. Att hälla i sig nervgift för att bedöva sig, det kan ju vara lockande ibland kanske. Men sådant tok är ju bara att lura sig själv och att stjäla energi av morgondagen så att säga tänkes det alltså.

Det började kännas lite småraspigt i halsen och nös ett par gånger gjorde man också. Så det var nog inte helt fel med lite blandade vitaminer av diverse slag. Har nyss vädrat lite här i mitt kök också efter att ha dragit upp persiennerna. Man behöver ju vädra ut lite dålig ansamlad luft och energi ibland så att man kan andas lite bättre.

Nu känns det rätt okej igen och har faktiskt konstigt nog inget speciellt att gnälla och gny över i stunden, kors i taket höll man på och säga. Man ska inte sitta och älta och känna efter så himla mycket sade mig en logisk känsla. Det var trevligt att upptäcka att det fanns lite kaffe kvar i min termos på bänken, tänk en sån enkel grej bara, kan man ju känna tacksamhet över.

Frukost blev det ingen idag, för var faktiskt inte speciellt hungrig, så satsar nog i stället på en lunch av något slag. Kanske någon god färdigrätt från frysen att placera på mikrons karusell eller glasskiva en stund för värmning. Kanske gå på upptäcktsfärd i mitt kylskåp. Har nog faktiskt en rulle med ärtsoppa kvar att ta rätt på. Kanske ska man steka några ägg, morötter har man ju också, som man kan koka på om man får lust till det.

Dagligt bröd lider man då ingen brist på, vilket jag då är tacksam för. Börjar nog med att ta ut en limpa ur frysen. Så får man se var man hamnar sedan. Magkänslan brukar ju leda en rätt på den här punkten. Man blir ofta sugen på det som behövs liksom. Som nykter och alkoholfri så kommunicerar ju hjärnan och magen bra mycket bättre än när man var tokig nog att dricka sig mätt på öl och vin stup i kvarten, som ju var fallet innan man hittade hit till detta eminenta forum och började tänka efter lite nyktert alltså.

Ha en fin dag mina vänner!

@Villhöver. Hej! Hur mår du? Tänker på dig🩷!