Senaste kommentarerna i forumet

@Villmåbra79 snyggt med 8 dagar och tack för att du delar listan med positiva förändringar! Det är verkligen en källa till inspiration!

@Leffe62
Hej o välkommen.
Fen första tiden är svår men du klarar det. För mig har det fått ske stegvis. Har provat både AA och Länkarna. Skulle du få ett återfall så försök igen tills det går,
Är också viktigt att skaffa andra intressen och se det positiva med att inte dricka.
Ha de bra👌

Den här dagen har då i sin stilla enkelhet verkligen varit rätt så lärorik. För med bara en liten subtil vinkling, blink, ett litet tecken, parentes eller allmän input. Kan det så att säga om man är lyhörd för resonemanget i sin helhet så att säga, ske att ögon öppnas för ett lite bredare perspektiv.

Man kan med ord, precis som med toner och rytmik i musikens värld öppna dörrar till tanken och känslans olika rum och till sådana man kanske inte varit in och utforskat ordentligt med ett nyktert sinne tidigare. Med ord kan man måla upp en bild för andra eller sig själv att ta del av. Ord har i sanning verkligen makt, kraft eller betydelse om man tänker efter lite på djupet.

Ord kan inspirera, och ord kan lyfta anden högt, eller trycka ned densamma. Precis som inre tankar ofta har förmåga att färga ens känsla som då kan höjas eller sänkas. Ganska naturligt egentligen då att jag väljer att sällan skriva på andras sidor, utan håller mig till min egen sida så att säga. Den här dagen har det analyserats som väl en metodik för att väl undvika resa till bolaget för skingrande av ett visst inre skav som kom där en liten stund efter lunch.

Började ifrågasätta saker och ting. Ja, inte något själsligt allvarligt som att ifrågasätta Skaparens existens och att hans son Jesus är vägen sanningen och livet. Nej, det var väl mera mig själv och mitt knepiga sätt att vara, agera och uttrycka mig på min egen sida som väl djupanalyserades utifrån min psykologiska problematik. Hade ju ingen energi som så ofta och inget annat för mig en stund så roade mig att googla iväg en spontan fråga till en svarsmotor:

Kan en dystymiker med add framstå som överambitiös och berätta mer om sig själv än vad betraktare kanske anser vara helt normalt?

AI-översikt

Ja, en person med både ADD och dystymi kan uppfattas som överambitiös och prata mycket om sig själv, eftersom dessa tillstånd kan samverka och påverka hur en person upplever sig själv och uttrycker sig. ADD kan leda till svårigheter att reglera uppmärksamhet och att bibehålla fokus, medan dystymi ofta innebär en känsla av nedstämdhet och pessimistiska tankar. Dessa två tillstånd kan skapa en inre konflikt där personen kämpar med motivation och självkänsla, vilket kan yttra sig som ett behov av att kompensera, framstå som framgångsrik eller att "prata bort" sin inre oro och självkritik.

Hur ADD och dystymi kan samverka

ADD: Svårt att fokusera på det som är viktigt, lätt att bli distraherad. Svårt att fullfölja uppgifter. Planering och organisation kan vara en utmaning.

Dystymi: Ett lågt stämningsläge som varar under en längre tid, med låg självkänsla, hopplöshet och pessimistiska tankar.

Kombination:

Överdrivet presentationssätt: En person med ADD kan ha en tendens att prata mycket om sig själv, särskilt om ämnen som intresserar dem. Det kan också vara ett sätt att kompensera för tidigare misslyckanden och en känsla av att inte räcka till.

Överambitiös: En person med ADD kan uppfatta sig som överambitiös för att kompensera för de svårigheter de har med att fullfölja uppgifter. Det kan också finnas en stark inre drivkraft som inte matchar den yttre prestationen.

Kommunikationsproblem: Det kan vara svårt för personen att förstå hur mycket de pratar eller att anpassa sin kommunikation till omgivningen. Det kan också vara en utmaning att växla mellan att prata om sig själv och att lyssna på andra.

Social osäkerhet: En kombination av ADD och dystymi kan leda till social osäkerhet och svårigheter att upprätthålla relationer. Personen kan ha en tendens att prata om sig själv för att "fylla" tystnad eller för att maskera sin sociala oro.

Vad du som betraktare kan tänka på

Var förstående: En person med ADD och dystymi kämpar ofta med inre konflikter och svårigheter som är svåra att förstå för utomstående.

Ge positiv feedback: Uppmuntra och visa uppskattning för de starka sidorna, men undvik att kombinera beröm och kritik. Fokusera på att visa förståelse för svårigheterna.

Ställ frågor: Fråga om personens tankar och känslor på ett öppet sätt. Det kan hjälpa personen att känna sig förstådd och accepterad.

Var tålmodig: En person med ADD och dystymi kan behöva mer tid och tålamod än andra. Var beredd att ge dem det utrymme de behöver.

AI-läge

Ja, en person med både dystymi och ADD kan absolut uppfattas av andra som både överambitiös och som någon som berättar mer om sig själv än vad som anses vara normalt. Detta beror på hur symptomen från de båda tillstånden samverkar och yttrar sig i sociala sammanhang.

Överambitiös

Att framstå som överambitiös kan vara en strategi eller ett resultat av specifika symptom:

Kompensation: Personer med ADD kan kämpa med koncentrationssvårigheter och svårigheter att organisera sin vardag. En del kompenserar genom att sätta orealistiskt höga mål för att försöka hantera eller dölja sina svårigheter, vilket kan uppfattas som överdriven ambition av utomstående.

"Hyperfokus": Även om ADD främst handlar om ouppmärksamhet, kan personer med ADD ibland uppleva "hyperfokus" på specifika intressen eller uppgifter. Detta intensiva fokus kan misstolkas som extrem ambition.

Dystymi och prestationskrav: Dystymi (kronisk mild depression) kan påverka självkänslan och leda till en känsla av otillräcklighet. Att ständigt sträva efter att prestera kan vara ett sätt att försöka höja sitt eget värde eller undvika de negativa känslorna associerade med depressionen.

Berättar mer om sig själv än normalt

Tendensen att dela med sig av mycket personlig information kan också vara relaterad till samsjukligheten:

Impulsivitet i kommunikation: Även om ADD har mindre synlig impulsivitet än ADHD, kan det finnas en underliggande impulsivitet i tankar och tal. Detta kan leda till att man avbryter andra eller oavsiktligt delar med sig av information utan att först tänka igenom de sociala konsekvenserna.

Svårigheter med sociala signaler: Personer med ADD, kan ha svårigheter att förstå och tolka sociala signaler och oskrivna regler för social interaktion. De kanske inte märker att samtalet har blivit ensidigt eller att den andra personen inte är intresserad av den detaljnivån.

Behov av förståelse: Att berätta om sig själv kan vara ett omedvetet försök att förklara sina inre svårigheter och kamper (kopplade till både ADD och dystymi) för att få stöd och förståelse från omgivningen.

Sammanfattningsvis kan kombinationen av svårigheter med sociala signaler, impulsiv kommunikation, kompensationsstrategier och de emotionella aspekterna av dystymi leda till ett beteende som av andra tolkas som överambitiöst och överdrivet självutlämnande.
-
Där ser man, då låg det en hel del logik, eller viss normalitet kanske i att man så ofta varit tyst, stängt av och gått in i sig själv i stället för att säga ifrån, och på det sättet väl sakta byggt på sin depression många gånger och egentligen helt i onödan genom detta sätt att tiga still sedan hemfallit åt att slå sig själv i skallen med en flaska alkohol i form av vin eller sprit genom åren.

Nu har det blivit kväll i stugan igen och lite allmän skrivterapi blev det, och så sparade man in en vacker slant på att inte besöka bolaget som väl fanns i tankarna en stund tidigare idag. Men nu så är ordningen återställd och magkänslan påminner mig om att de nog är dags för kanske åtminstone en makrillmacka med tomatsås och ett glas mjölk i alla fall.

Förresten, vår2022 det var trevligt att du tittade in och skrev några ord av mer upplyftande karaktär. Sådant uppskattas kompis. Nog har ord allt betydelse, för fick faktiskt lite positiv energi, vilket då behövdes en stund när det kändes som att balansen och cirklarna liksom var rubbade på något sätt. Tacksamhet är jag ingen mästare på att visa så värst ofta, men tack för att du tittade in idag.

Ha en fin kväll!

Dag 8 idag! Här kommer listan på positiva förändringar som alkoholstoppet haft med sig hittills:

Markant bättre sömn. Tyvärr är jag lättväckt och sover för lite i allmänhet då jag i princip vaknar om någon andas i huset.. men utan alkohol sover jag betydligt mer sammanhållet och djupare. Jag vaknar ibland, men inte som förut när det alltid var kl 3 i en svettpöl med hjärtklappning och oro över för lite sömn.

Nästan inget magont alls. Jag har i princip haft magkatarr hela livet annars.

Suget och tankarna på alkohol minskar för varje dag.

Jag är klarare i huvudet generellt och har kommit ut på fler promenader än vanligt.

Lite mindre plufsig.

Liiiite mindre mörka ringar under ögonen.

Har sparat några hundralappar.

Däremot: jag har inte gått ner i vikt. Jag hade förväntat mig ett RAS omgående med tanke på de flytande kalorier jag hällt i mig tidigare. Detta eftersom varje gång jag gjort en större kostförändring (fasta, räkna kalorier, olika kostprogram) har jag fått stor effekt på vågen direkt. Och så mycket choklad och chips har jag faktiskt inte kompensationsätit i veckan. Detta är en riskfaktor för att jag ska tappa en stor del av motivationen. Tyvärr.

Men ska gå tillbaka till listan om jag börjar vackla.

Osäker på nytt mål. Kanske ett lite kortare denna gång? Jag kör t o m fredag till att börja med och utvärderar sedan.

@Hanna0425 snyggt jobbat! Det är så bra att sätta mål man klarar! Är du alkoholfri ikväll?

Tack alla för all pepp! Det behövs ❤️💕

@Hanna0425 Min plan nu är att inte dricka själv hemma utan bara i sällskap, jag är motiverad nu men vet att jag brukar börja lätta på reglerna när det gått en tid och jag känner mig stark. Har tänkt att jag ska hålla detta under november, inget hemma, och inte bli berusad med andra men tillåta mig att dricka lite socialt. Det låter bra att inte banna sig, utan ta små steg... Jag läste här någon som skrev att det är det sociala drickandet som leder till det ensamma drickandet, känner igen mig i det...

@frihetenfinns Hej, tack för din kommentar! Jag vet att jag just nu inte kn hejda mig när jag väl börjar och jag tänker att jag behöver ta ett steg i taget. Jag börjar med att införa fler och fler alkoholfria dagar per vecka, i rimlig (för mig) takt. Sedan får jag ta tag i antalet glas. Det är min plan som jag tror fungerar för mig. Hur tänker du?

@Leffe62 Styrkekramar tillbaka! Så tufft detta.

v. 44 AVKLARAD!
Jag höll mig till två alkoholfria dagar, de första på länge. Sen drack jag "som vanligt" tyvärr, men det var ju så jag också hade tänkt att det skulle bli. Försöker verkligen att vara snäll mot mig själv under detta och inte "banna" för mycket. Det blev mer motion och rörelse i helgen än vad jag brukar, det kändes skönt. Och de två alkoholfria dagarna kändes inte oöverstigliga på ngt sätt. Känner mig motiverad inför denna vecka!

@JHL tack fina du.
Det låter som en toppenbra förmiddag du hade. Baka scones var en bra idé det är ju så himla gott, det ska jag göra på lördag morgon 🙂 Väldigt hungrig just nu 😄
Jag längtar tills det blir lättare. Jag har en tung period nu med stress och en del ångest, en upplevelse av att sitta fast i ekorrhjulet som jag har svårt att hitta någon väg ut ur. Det underlättar inte, men jag kämpar på och idag ska jag också vara nykter!

Med ryggsäcken jag har och nystarten på mitt liv som blev 2019 så trodde jag inte att jag skulle hamna där igen.
Det är 5 år sedan jag fick min bipolär-diagnos, ca 2 år efter mitt första inlägg här 2018. Jag har varit måttlig under ett antal års tid, ibland mer som en 9 månader total nykterhet. Ibland mindre under semestertider och ledighet, men på nått vis plus minus noll.
I somras hade jag en av mina bästa perioder på länge. Alla livets nyckeldelar samspelade i perfekt harmoni. Sömn, motion, kost, alkoholrestriktion. Vanor, rutiner och grundpelare som är a och o för livet i allmänhet, för en bipolär i synnerhet.
Men, tänk att nått så vackert som en efterlängtad sensommar-solsemester med familjen, då jag bestämt mig för att "unna mig" en vecka, en kort paus från vardagens fyrkant, skulle rasera allt värre än på många år.
På semestern försvinner all rutin, dygnsrytm och trygghet. Pizza, pasta, vin, öl och drinkar avlöstes på löpande band. Klart det var härligt men.
Hemma igen så föll jag, hårdare och djupare än vanligt. Jag ville inget annat än tillbaka i hjulspåren snabbt men precis som hela mitt liv fungerat så spelar det ingen roll vad hjärtat vill när huvudet säger stopp.
Jag hade druckit mycket gott vin på resan så vi fick ta och köpa hem ett par flaskor direkt. De gick åt på ett par dagar mitt i veckan. På nått vis så såg jag den där hägringen igen, idyllen av att kunna stå i köket, laga mat och ta ett glas vin lördag som onsdag. Nya flaskor köptes, det blev snabbt lite varje kväll och min fru började reagera. En bekant känsla av misslyckande att återta kontroll gnagde och mitt kvälls-vin var skönt och tröstande. Jag vet ärligt talat inte hur sjutton det gick till i mitt huvud, bara att det gick obehagligt fort men vid nästa inköp följde det med en flaska vodka. Som hamnade i garaget.. Några klunkar gav en fin spets på kvällslugnet, kamoflerat i ett glas vin.

För drygt tre veckor sedan gick en av mina närmsta vänner bort. 40 år, pang en hjärtinfarkt i löpspåret. Ödets ironi hade han anmält sig till ett lopp, och börjat komma igång och träna.
Fy fan va livet är skört, man får aldrig, aldrig nånsin ta nått för givet. Det gjorde inte saken bättre. Kvällarna fortsatte på rutin. Några klunkar i garaget sen ett mindre glas vin i köket så kunde jag både skylta med måttlighet och känna full effekt, sjunka ner i soffan och våga möta min sorg. Tom flaska i garaget byttes ut till en ny. Förra måndagen stod jag och ställde upp ännu en flaska vodka på kassabandet på Systembolaget. En måndag, och jag tittade på mig själv uppifrån och kände lika mycket tragik som en obehaglig likgiltighet.

Igår vaknade jag upp med en tung huvudvärk. Till trots en bekant liten inre gnista som plötsligt blottar sig, -dagen hade kommit när det får vara nog. Igår blev första dagen på tre veckor som jag inte gick till garaget.
Nu ska jag göra det jag vet att jag kan. Förvalta gnistan. Allt annat än förhasta mig, hejda en lockande mani. Börja med återhämtning; Sömn, lugna korta promenader, avslappningsövningar, varma duschar och läsning. Förenkla vardagen och minimera krav. Det är min medicin.

Vad är din medicin?

@Leffe62 hej👋🏽! Det finns mycket att göra, jag började med att kontakta en beroendemottagning och gick genom den igenom en kbt kurs. Samma kurs finns här på AH.
Vad starkt att du redan är igång, det blir bättre!

@JHL tackar! Ja, den här gången är jag betydligt lugnare och det är skönt att veta att det går. Idag blir det promenad efter middagen, trots mörker och allt!

@Flarran Ibland är det svårt att förstå vad som menas när det skrivs kommentarer i ens tråd. Kanske handlar det mer om den som gör inlägget? Det ligger i betraktarens ögon som man säger, en personlig åsikt eller subjektiv upplevelse, att värderingar skiljer sig från person till person. Hur något uppfattas beror på individens bakgrund, erfarenheter och personliga smak. Det viktigaste är att få vara sig själv och använda sin tråd som man önskar och så klart att man är hövlig och respektfull mot varandra. Och det är du ju! Så fortsätt skriv på som du önskar, det som i stunden faller dig in. Vad andra tycker och tänker kan man lägga åt sidan om det inte känns givande eller meningsfullt.

Ha en fin kväll kompis!❤️

Min kille hade igår en helnykter dag. Vi gick promenad, lagade middag och såg på en film. Ölen fanns i kylskåpet och i bilen (och kanske på andra gömställen) men han drack inte. Det kändes helt fantastiskt. Det är också helt absurt att jag är så glad över en enda nykter dag, som nog är den första på ca åtta månader... Hur verkligheten förändras och hur skev den blir.

Jag träffade min kille i början av året och vi blev störtförälskade. Han är väldigt snäll, omtänksam och lyhörd. Vilket kändes så viktigt för mig då jag varit i destruktiva relationer tidigare. Jag älskar hans kreativitet och energi, hur vi samtalar och funkar tillsammans. Han är också generös och har en god ekonomi, vilket jag antar påverkat mitt omdöme en del. Jag har haft det rätt tufft, men har klarat mig igenom saker, gått i terapi och utbildat mig, kommit till en punkt där jag blivit ganska nöjd med mitt liv och även klarat fint att vara singel.

Jag förstod ganska tidigt att han hade problem med alkoholen. Tog upp detta med honom och han sa att han vet att han dricker för mycket, och vill gå tillbaka till ett kontrollerat drickande (inte i veckorna utan bara till helgen och inte varje helg). Men försöken han gjorde då på våren lyckades inte. Han började dricka mer i smyg, och jag sa till honom att det blir ännu värre för mig med lögner än att se honom dricka. Han lyssnade på mig och drack öppet igen. Jag mådde dåligt av all oro och att pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag kunde inte acceptera att den här underbara personen jag träffat var ännu en person i mitt liv som jag skulle behöva lämna - bara på grund av alkoholen. Allt annat var ju bra.

Det här skäms jag över, men jag ska berätta som det är. Jag har själv druckit tillsammans med min kille under hela sommaren och hösten. Det var svårt att se honom dricka och bli erbjuden och säga nej och vara nykter. Det blev en flykt från problemet. Så länge han inte tagit tag i det hade han ju heller inte misslyckats. Och jag slapp loopen av hopp och förtvivlan.
Ska också förklara att när jag var yngre hade jag en relation med en man som var beroende av alkohol och drack i perioder. Där gjorde jag alla de klassiska sakerna: räknade burkar, hällde ut sprit, kontrollerade vart han gick, letade efter honom på krogar, tvingade honom att söka hjälp. Allt detta var totalt lönlöst och jag lämnade relationen efter några månader.

Men nu har jag alltså hamnat i ett nytt slags medberoende.
Förra veckan bestämde jag mig för att såhär kan jag inte leva. Jag förklarade för honom att jag själv ska hålla mig under den rekommenderade mängden på 10 enheter/vecka för att ta hand om min hälsa. Han sa igen att han inte ska dricka alls i veckorna. Men jag föreslog en nykter dag i veckan till att börja med, för att sedan bygga på när det går bra. Realistiska mål. Vi kom överens om söndagen och det var alltså igår. Han hade också en spontan nästan nykter dag på torsdagen när vi hade samtalet. Han hade då tagit en öl men tog sen en Selincro och var nykter resten av kvällen.

Jag har inte druckit något på en vecka nu, och det kändes inte svårt när jag väl bestämt mig för att ändra mitt beteende. Det jobbigaste blir väl i längden att vara nykter när han är full. Men jag hoppas ju på en förändring med fler nyktra dagar.
När min kille dricker gör han ofta stillsamma och trevliga saker; hobbysnickrande, städning, matlagning. Men han kan också lyssna på hög musik, bli ganska känslosam och det jobbigaste är när han blir irriterad eller arg. Det brukar inte vara på mig, men jag antar att jag är rädd för att han kommer att bli det mer om jag inte dricker och det irriterar honom. Jag hoppas jag har helt fel. Jag har så dåliga erfarenheter från relationer.
Jag försöker nu så gott jag kan att fokusera på mig själv och vad jag vill göra för att må bra och ha trevliga kvällar, och inte gå in i övervakning av hans drickande. Jag räknar också med att han kommer dricka sex dagar i veckan, för att inte bli besviken när jag ser honom göra det... Men idag på eftermiddagen åkte han faktiskt iväg med bilen till en vän, vilket han aldrig brukar göra (köra på kvällstid). Vanligtvis börjar drickande runt 14, eller så fort han kommit hem från jobb/resa/andra ärenden med bilen.
Han är oftast inte särskilt berusad men ibland blir det lite mer och då blir han full. Jag tycker nog att det jobbigaste för mig är att inte veta hur det ska bli, och hur han kommer att vara. Som mannen jag pratade med på Alkoholhjälpens telefon sa: Du vet inte vem som kommer att stiga in genom dörren.

Igår var en så härlig dag utan alkohol. Men imorse vaknade jag med tanken: vad tråkigt att han kommer att dricka idag igen. Och kom på mig med att det var just det jag inte skulle låta mina tankar kretsa kring. Det är så svårt...

Ber om ursäkt att mitt första inlägg blev så långt! Tack för ett fint forum. Har läst en hel del under veckan och det känns både bra att känna gemenskap och smått överväldigande att ta del av hur alla modiga kämpar för att kunna fortsätta leva med sina partners eller för att kunna lämna.
Jag önskar er en fin måndag, och hoppas att ni vill skriva någon rad i min tråd ifall ni känner igen er eller vill dela något eget om hur veckan varit:) /Kram Myssockan

Är helt ny här. Slutade dricka för en vecka sedan. Orolig i kroppen och det hade varit så skönt och dämpa med ett glas. Har haft väldigt svårt att sova. Vaknar efter en stund och ångest kommer. Sitter uppe halva natten.
Svårt att veta vad man ska göra. Duscha och kyla ner en hjälper. Finns det andra hjälpmedel?

Måndag och ny vecka. Det var lite andligt rörigt i min tankar under helgen som var, men nykter och alkoholfri röra i alla fall, och det får man väl se som gott nog ibland. Har sedan du @xyz23 tittade in idag och skrev några ord, funderat kring en del av mina väl lite knepiga inlägg här på min sida den senaste tiden och är väl nu inte direkt förvånad över att man kan framstå som kanske lite väl ambitiös i sin nykterhet. Har även surfat runt lite allmänt och förstått att man inte är helt ensam om att ha en del andliga frågor. När jag nu även liksom tittat utifrån på en del av mina tidigare inlägg så förstår jag att man för många väl kanske framstår som en riktig knäppgök alltså. Så en nykter sjukdomsinsikt kring mina psykologiska utmaningar finns dock. Kör då hur som helst alkoholfritt vidare.

Ha det gott!

@JHL Skönt att tröttheten börjar ge vika. Känslan när man är klar med något och direkt tänker ”vad ska jag göra nu?” och man har kraft och ork och lust att göra kvar i kroppen… Den känslan är wow 🤩

Kram 🐘

@zalkin Oops, skönt att reflexen var att spotta ut. Jag har aldrig råkat få i mig alkohol av misstag, undrar hur jag skulle reagera? Som när man råkar få i sig kaffe med socker kanske? 🤣

Att folk tjafsar och beter sig illa mot varandra när de blir fulla och dryga är så plågsamt att se. Men det kan vara underhållande också, man kan skratta åt det eftersom man slipper delta själv i cirkusen. Själv har jag uppfyllt just den skämskvoten tillräckligt i mina dar. Smita hem är nice.

Kram 🐘

@JHL Bra jobbat. Var på Halloween fest i lördags och råkade av misstag få i mig en liten klunk tranbärsjuice med brännvin, tog helt enkelt fel glas av misstag. Nåja, brönnvin av dåligt mörke var det och dessutom så jag spottade jag diskret ut. Kändes märkligt men triggade inte igång ngt mera så nyktrheten består. Folk var jävligt fulla vid 12 slaget, Whisky och rom gick åt, allmänt självupptagna och odrögliga blev flera och en konflikt hängde i luften då jag gick. En kvinna som drev med en annan man, liiite för långt, så det inte var kul, utan började bli smått förnedrande, skönt att bo två hus bort då och pysa hem, ingen märkte det ens, förutom min fru
Festen slutade kl 03.00, då hade jag sovit 2.5 h. Vaknade på skitgott humör igår😀

@JHL Hejsan! Men så härligt att din trötthet är bättre och typ normal! Hoppas att migränen också minskar, men fint att du ändå ta det på ett så positivt och bra sätt. Jag håller med, jag har inte heller något intresse av att hitta substitut. Har aldrig ens provat alkoholfritt rött eller vitt vin, ser ingen mening med det. Köper bubbel i butiken enstaka gånger vid nyår eller någon fest, tycker att det är gott, men inget jag vill ha mer än så. Alkoholfri öl kan också vara gott som iskall, men det räcker med en och sedan hellre smaksatt bubbelvatten. Ramlösa granatäpple är en favorit, hemma blir det mest från Soda streamen.

Ha det gott!❤️

@spoix90 Kul att du märker så mycket positiva fördelar av att inte dricka. Lägg det på minnet eller åtminstånde att du lovar att läsa din tråd nästa gånt suget blir svårt.

Initialt var jag livrädd för vården och dess tester eftersom jag visse att jag låg skyhögt i vissa värden och att läkare skulle anmäla mig till Transportstyrelsen. Jag kom dock till insikten att egna hälsan kommer först och annat får jag hantera om och när det dyker upp. Jag fick jättebra bemötande av vård och kommun och blev aldrig anmäld så körkortet är kvar. Det är jättebra att du inte är rädd för vården för sådana tankar kan kosta mycket energi och sömnlösa nätter (vilket det gjorde mig).

Ta fasta på dig själv och ditt mående så kommer övrigt att lösa sig i sinom tid.

Hej på er,
Med mig är allt bra. En mycket positiv uppsida är att jag tycker mig h amärkt är att de senaste veckorna är min trötthet mycket bättre och verkar vara ganska normal. Tyvärr hade jag migrän 2 ggr förra veckan men det är underordnat glädjen över att tröttheten verkar ha försvunnit. Så allt är bra med mig.

Jag har varit på några alkoholltilställningar typ AW och Halloweenfest se jag postade sist och har inte haft det svårt att hålla mig ifrån alkohol. Värdinnan för Halloweenfirandet ursäktade sig med att hon inte hade köpt någon alkoholfri öl så jag fick nöja mig med smaksatt Loka. Jag har märkt för mig så spelar det ingen roll att det inte finns alkoholfria varianter av rusdrycker och Loka duger lika fint som substitut och nästa alla alkoholfria substitut är såpass mycket sämre än orginalen så det är inte värt att dricka det. Jag har inte heller något större intresse för att hitta någor substitut jag gillar och Guiness 0% och A ship full of IPA 0% duger fint och givetvis Ramlösa granatäpple (vilket är kungen av alkoholfritt dricka alla kategorier).

Ha det bra. En dag i taget.

@eling Jobbigt att alkoholen tar så mycket fokus men kämpa igenom så kommer det bli mycet bättre. Exempelvis så var jag på Halloweenfest i lördags kväll, helnykter. I söndags så var det ingen baksmälla så jag vaknade tidigt, bakade scones, tog en långsam frukost, gick ut och tvättade 2 bilar och det var innan lunch. Det finns en annan framtid utan alkohol och utan energikrävande tankar som kretsar runt alkohol. Det kan ta lite tid men ta en dag i taget så kommer nyktra dagar att rada upp sig och tankar runt alkohol kommer försvinna.

Kämpa på, jag tror på dig!