Senaste kommentarerna i forumet

Här är en till som är trött på ”guldkant” och hur svårt det ska vara att leva livet som det är, alltså att bara själva levandet med för de flesta av oss goda liv, ska behöva så mycket mer för att få godkänt. Det är kanske den, eller iaf en väldigt stor och viktig behållning av att vara nykter, att livet räcker till. Att man får en chans att närstudera glädjeämnen och känna att inget mer behövs.
Jag kan bli så trött på detta eviga tjat om guldkant. Ibland tänker jag att det kanske är bortskämt av mig, som ju har guldkant i form av friska barnbarn och jobb och annat. Men jag tror faktiskt inte det handlar om det. Var lika mycket tjat om guldkant (eller snarlika ord) hos mig med när jag drack. Att man be-hö-ver för att göra livet bra nog. Allt ligger framför näsan på en. Om man ger sig själv chansen.
Tack för påminnelsen 😍

@åträtthåll Eloge till dig som blickar framåt och fortsätter räkna nyktra dagar. Har själv gjort flera vurpor under min tid här på forumet men aldrig givit upp. Att ta med sig erfarenheterna från misstag är också ett lärande och jag är inte säker på att din kroppens process avbrutits. Själv har mitt beroende de senaste åren varit att jag tagit återfall i smyg.. Du behöver inte svara men hur tänkte du inför middagen/festen? Det är, enligt mig och min tyvärr långa erfarenhet inom området, alltid enklare att skippa drickat.
Vi fortsätter här tillsammans, stor kram 🥰 och en dag i taget. Ett mantra som jag brukar tänka (förutom att aldrig glömma, aldrig ta första glaset) är att man aldrig ångrar en nykter dag. ❤️

@Yojo yes!Nu kör vi.Nyktra,lite klokare mot ett bättre liv!

@åträtthåll Så bra att du inte ger upp och istället fortsätter på din nyktra inslagna väg! Räkna dagarna precis som det känns bäst för dig själv, det finns ingen mening med att sätta krokben för sig själv och tappa motivationen. Det viktigaste är att inte ge upp och att inte glömma.

Se framåt och gå med nya starka steg! Sköt om dig❤️

@B.Å är så glad att ha dig tillbaka på forumet! Tack för att du delar tankar, känslor, upplevelser.

Glad läsning att du känner att du kan vara okej med att vara den nyktra i umgänget. En målbild!

Kramar

@B.Å @eling

Tack fina ni ❤️ det känns någonstans ok, jag tror det är för att jag fick en sån inblick i hur jag verkligen känner. Jag är trött på alkohol. Så sinnessjukt trött på skiten. Det smakade verkligen etanol, gift!

Det är 1 tillfälle på idag 5 veckor så den vågen tänker jag rida på. 🌊

Kram till er!

@Carisie Din beskrivning av guldkant låter inte så sexig😂. Jag påminns om när mina tankar som nykter började förändras om guldkant till att bli ångestkant. Allt prat om att vilja ha kvar sin guldkant i livet och hur det skulle försvinna med nykterheten, fick mina tankar på att vilja ha kvar sin ångestkant i livet! Att man håller fast hårt vid sin guldkant, fast den orsakar så mycket smärta och ångest. Men när man är mitt i det kan man ha svårt för att se klart, jag hade det. Kanske därför jag också inte gillar ordet guldkant så mycket längre, det är så förknippat med att alkohol skulle vara guldkanten och hur förblindad jag var. Så tacksam för att vara ute på andra sidan och se klart och ha fått tillbaka det som ger livet mening, kanske just att kunna känna äkta tacksamhet.

Tack och bock, sov gott!❤️

@Ros Grattis till 38 veckor!🥳 wow så bra du gör det! Jag tycker att du tänker så klokt om att hitta dig själv i ditt nya nyktra jag. Att du ska vara snäll mot dig själv. Vara ärlig i dina tankar och svar. Att vara sann och ärlig ger ro och skön känsla i själen. När man är sann så behöver man inte lägga kraft och energi på att stå emot eller gå runt saker. Man blir autentisk och mer i kontakt med sitt äkta jag. Det håller heller inte i längden att stå emot sig själv, man kokar över eller exploderar till slut eller att man blir tyst och sluter igen sig.

Att vara snäll och ha självmedkänsla är den rätta vägen att gå, då blir man sann och autentisk, även om det kan kännas svårt och ovant att ta för sig, så blir man fri. Vägen ut är vägen in❤️

@Flarran Håller med, det är häftigt att uppleva hur man efter ett tag tänker helt annorlunda. Brukar påminna nykomlingar om just det - att så som du tänker just nu kommer du inte att tänka om ett halvår-ett år. Nu är inte alltid, långt ifrån.

Jag har läst att hjärnans tillväxt hämmas rejält av alkohol. Börjar man dricka frekvent i unga år så avstannar mognaden, så man förblir som en tonåring mentalt. Noll konsekvenstänk och lättkränkt. Usch så plågsamt.

Men positivt är att hjärnans tillväxt piggar på sig när man slutar dricka, så vi som har blivit nyktra har en chans att åldras och bli klokare och visare, och det är bra. Med åren nöjer man sig med mindre och definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har.

Själv är jag lyckligt lottad så till vida att jag nästan aldrig upplever känslor av missunnsamhet och avundsjuka. Det är jag tacksam över, för det måste vara svinjobbigt. Tvärtom älskar jag att vara glad för andras skull, delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Kram 🐘

Kvällsavstämning ✅
Ytterligare en dag utan någon alkoholplump i protokollet. Snart nio månader sedan min sista karatefylla. Tänkte skriva min "senaste" karatefylla men ändrade mig sedan till den sista. Det är så jag ser på det och känner kring det. Jag ska aldrig mer bli karatefull! Jag tänker inte bli småfull eller berusad heller. Nope! Dag läggs till dag och mitt tidigare slentriandrickamde känns som ett minne blott. Guldkant i vardagen genom ett glas här och där känns lika sexigt som sorgekanter under naglarna 🤢

Nollan 0️⃣ avbockad. Tack & bock!
🩵

@Flarran Go kväll! Ja, det är ju en själv som väljer hur man ska se på min egen situation. Det är ju tufft när man är lite ”under ytan” med sina känslor då det så lätt blir negativa tankar som snurrar runt i huvudet. Men kommer man upp lite över ytan kan tankarna och känslorna ändras till mer ljusa och lätta. Som du säger, ingenting är hopplöst förlorat så länge man fortsätter att kämpa på och allting kan man lära sig om man får lite extra tid på sig att nyktert utveckla sin tankemässiga och känslomässiga kompetens. Det är precis det man behöver, tid, nykter tid och att det får ta sin tid. Det tar även tid att lära sig att leva och handla som nykter, på ett nyktert sätt, att hantera livet i nyktert tillstånd. Att hantera ångest och oro i nyktert tillstånd. Allt detta måste vi ge tid även om det kan kännas långsamt och drygt. Tänk så många år som man supit bort, då kan det så klart även ta tid att leva, handla, känna och tänka på ett nyktert sätt. Och det tar även sin tid för hjärnan att få balans i systemet och i alla signalsubstanser. Läkningen tar tid och vi får hålla i och hålla ut.

Ha det gott och sköt om dig kompis! Allt är möjligt! ❤️

@Fastforwardnorewind vad skönt att du kan känna dig pigg och utvilad när veckan kommer, det är ju mycket värt ❤️

Min man har inte druckit hemma i helgen, han var ute och festade i fredags och var som en halvdöd säl under lördagen. Han kan också dricka väldigt mycket när det är "fest". Hemma dricker han aldrig på vardagar och på helgdag 1-2 öl och det känns helt ok för mig.

@Lonely Man
Tack för dina ord också! Det värmer att veta att det finns folk där ute som ser en ändå fast det inte kändes så för ett par dagar sen 🥰

@paniken
Tack så jätte mycket för dina ord! Jag var inte helt nykter när jag skrev och kände mig bara desperat men nu är det den andra dryckesfria dagen 😊

@Smillans Grattis till 16 månader!🥳. Härligt att höra att det flyter på så bra. Jag har också känt av lite ”lurighet” när jag druckit alkoholfritt bubbel. Det har inte känts otäckt mer förvånande. Jag har någonstans läst att man kan känna sig påverkad av alkoholfritt för att man kan ha en förväntan om att det ska kännas, en slags placeboeffekt. Glasen, likheten med alkohol, omgivningen, stämningen kan bidra till denna förväntan och att man känt sig påverkad tidigare i liknande situationer. Hjärnan spelar en ett spratt. Det blir en billig fylla utan att man blir bakis, får ångest och skadar sin kropp i alla fall😂. Men lite märkligt är det.

Ha det gott!❤️

Nu har man sovit några timmar här på eftermiddagen och hunnit fundera lite till, och hunnit tänka på saker och ting på ett lite annat sätt. Vridit och vänt på olika tankegångar, erfarenheter och hittills samlade insikter. Det är faktiskt intressant att i direkt realtid kunna vara med om den relativt snabba utveckling i tänkandet som det är och sker när man tänker fritt med ett helt nyktert och alkoholfritt sinne alltså. Störst av allt är kärleken står det i skriften. För mig har begreppet kärlek inte gått att få grepp om riktigt som missbrukare av substansen alkohol.

Kom just att tänka på att min psykiskt sjuka mor i medelåldern innan fyrtioårsstrecket funderade en hel del på det i sin dagbok för längesen och nog var och nosade på rätt så stora grejer om det hela förstår jag nu när jag nyktert tänker på hur hon skrev i vissa psykologiskt sett rätt klarsynta stunder. Nog hade morsan rätt i det hon sade någon gång att det är en fin linje mellan dårskap och genialitet.

Min uppväxt var väl lite speciell, det känslomässiga, anknytning och sånt som naturlig känslomässig intelligens blev väl en aning störd och lite försenad. För det mesta har då gått på guds försyn och Herrens nåd förstår jag med min medfödda intuition. Men ingenting är tydligen hopplöst förlorat så länge man fortsätter att kämpa på, och allting kan man lära sig om man får lite extra tid på sig att nyktert utveckla sin tankemässiga och känslomässiga kompetens. Det är då inte konstigt att jag trots andlig känsla blev att känna mig så ensam, tom och ihålig inuti liksom, fast jag ju egentligen inte alls var ensam så att säga.

Har i så många år trott att jag skulle bli hel som människa om jag hittade rätt här i världen och kanske hamnade i rätt sammanhang eller i en varm lycklig och nära relation med någon klok, snäll helst snygg, smart och trevlig människa som kanske skulle kunna fylla mitt inre tomrum som jag nu förstår har funnits inom mig och i mitt lite barnsligt tänkande om upplevelsen av att existera liksom. Man lär så länge man lever och är modig nog att våga tänka på sånt som även kanske känns lite svårt att greppa. Nog är skaparen snäll som jag brukar tänka liksom.

När jag nu efter drygt ett år som alkoholfri läser äldre inlägg av kloka skribenter som gått före här på detta eminenta forum. Så förstår jag att det inte var av en slump som jag klev in här som nykter läsare och började skriva av mig en del om min tankevärld och hur jag väl har mått och känt det lite tidigare som trött vandrare i en nästan konstant alkoholdimma. Men nu är jag då nykter och det är väl inte alltid en dans på rosor, men det är då intressant att lära sig sådant som jag aldrig skulle kunnat ha tagit till mig för bara lite drygt ett år sedan alltså.

Ha en fin kväll!

@B.Å Jag skrev ned siffran på varje dag fram till 213 dagar😁. Sedan startade jag min tråd i det vidare livet och numrerade inte varje dag. Hade tänkt skriva dagnr fram till 365 med det blev inte så, det stannade i appen. Jag kan också trivas i ett sällskap där det dricks måttligt och det sker oftast i samband med middagsbjudning. Jag känner mig så stolt över att vara nykter och så med i samtalen som sker. Bra att du försöker hitta de små goa glimtarna, njuta av dem och vara tacksam för dem. Det lättar på sinnet och spar krafter. Superkrafterna kommer, ta det lugnt och en sak i taget, en dag i taget.

Sköt om dig❤️

@vår2022 @Andrahalvlek @TessanTuss ❤️❤️❤️ Er stöttning hjälper verkligen till att göra vardagen lättare. Så tacksam för er outtröttliga support. Orkar inte skriva så mycket då jag är mycket trött. Helt dränerad efter en dag på jobbet, förvisso roligt eftersom jag trivs men då jag kämpar med allt möjligt just nu är det och familjen det enda jag fokuserar på just nu tills måendet blir bättre. Och förstås att aldrig glömma så att jag aldrig tar det första glaset. Så tacksam för er mina forumvänner❤️🥰❤️🙏

I fredags så drack jag alldeles för mycket och tappade helt kontrollen. Flertal personer som jag pratade med påpekade det och många var oroliga. Trotts detta slutade jag inte dricka, festa och betedde mig illa. Nästan alla som var där ser jag flera gånger i veckan och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare.

Jag tror att jag har sagt och gjort saker som jag inte kommer kunna reparera, men självklart minns jag inte. Jag vet inte hur man ska gå vidare.

Det är en enorm lättnad att han inte kan dyka upp på jobbet längre. Det går inte att beskriva i ord.

Även fast både jag, hans chef och hans kollegor alla inser att "fördelen" för oss också kan innebära nackdelen för honom, att han super ihjäl sig där hemma och ingen bryr sig. Inte hans egen familj heller, vad det verkar.
Men jag tror vi alla, som har bevittnat det här, kollektivt känner att vi inte orkar engagera oss mer. Orken är slut. Vill han gå ner sig totalt så får han göra det.

Min bild är att om man inte gör det för sin egen skull så kommer det aldrig någonsin att fungera. Tyvärr.
Det är rätt självklart att ett så allvarligt sjukdomstillstånd inte kan hanteras enbart för att tillfälligt rädda en relation. Det är ju absurt när man tänker på det. Har man någonsin hört talas om någon som säger "Okej, jag tar cellgifter och strålning mot min cancer,men bara om du stannar med mig?"

@Molnet Tack! O grattis till dina 2 månader! Så härligt!
Jag känner igen mig i det, att inte kunna sluta dricka när jag börjat. Destruktiva relationer och ständig känsla av ensamhet.
Men nu får det vara nog! Nu tar jag tag i det här!

Min barndom var destruktiv. Sen gifte jag mig och fick barn med en narcissistisk man som misshandlade mig. Jag trodde i alla år att det var fel på mig, att jag gjorde honom sån.
Jag är fri från honom sen över 1 år. Men han försöker kontrollera mig än.
Sen rusade jag rakt ut och började dejta en man som hade allvarliga problem med närhet/anknytning. Han avvisade mig gång på gång trots att han däremellan visade och sa att han kände starkt för mig.
Jag har dejtat två andra män. Även de verkar ha problem, märkte jag efter kort tid, den ena med alkohol och den andra med rädsla att bli avvisad.
För att orka dejta började jag dricka vin. Nu efter drygt 1 år som singel inser jag att jag också har problem med nära relationer. Jag får ångest och dricker för att fungera i dejtandet.
Jag får inte ångest av mina barn. Eller nära vänner eller släktingar. Jag får ångest av de här männen. De väcker något svårt i mig. Min pappa var kall och aggressiv mot min mamma och oss barn. Kanske det som ligger i botten. 🤷🏼‍♀️ Känner mig bara så trasig. Som en dålig mamma. Jag vill bara vara i harmoni. Och det är man utan alkohol och trasiga relationer.
Ska ta upp den här insikten med min terapeut.
Idag har jag haft så kraftig ångest att jag gömt undan lite vin. Behöver trappa ner. Imorgon ska jag till läkaren och be om ångestdämpande. Kanske det kan hjälpa en att bli av med alkoholen?

@Prinsessan1 jag tänker att, som med allt annat, är allt individuellt och att det tyvärr aldrig finns några enkla svar.

Däremot tror jag du har rätt i att en person behöver komma till insikt för att tillfriskna.

Jag bad min man dra ner på sin alkoholkonsumtion ett flertal tillfällen (vilket han lovade att göra).

På slutet slutade samtalet alltid i bråk där han tyckte att jag inte hade något att göra med vad han drack. Kom med orelevanta jämförelser som att jag drack läsk eller åt choklad och han klagade ju inte på det!

Om din man är beroende och han lovar dig att vara nykter så kanske det är med ”white knuckles” och får kämpa för att hålla sig.

Med beroendeproblematik kommer så många fler symptom, som manipulation och lögner.

Jag lämnade min man (utan ultimatum, vid mitt försök till samtal några månader tidigare där han menar att jag inte hade med det att göra så sa jag att jag inte skulle ta upp det mer utan gå när jag fått nog).

När jag flyttat (utan påtryckningar om nykterhet) kom han till insikt och förstod själv att allt jag sagt stämde och han hade blivit alkoholist. Därefter sökte han hjälp och har sedan dess varit nykter.

Att leva med någon som har ett beroende är väldigt förvirrande. För mig var det avgörande att själv få stöd för att faktiskt förstå att jag hade rätt, och att han var sjuk (och därför försökte ”trolla bort” min verklighet). Har du själv något stöd utifrån som kan hjälpa dig reda i tankarna och känslorna runt din mans alkoholkonsumtion?

På samma sätt som den beroende behöver komma till insikt, behöver ofta också vi medberoende stöd och hjälp för att komma till insikt och därigenom kunna fatta beslut som blir bra för oss.

Ta hand om dig!

@Yojo Hej & välkommen hit.Känner igen mig i din historia.Hade åxå 4 år som nykter.Sedan hamnade jag i en knepig ,destruktiv relation under ganska många år.Den var nästan omöjlig att ta sig ur.Under hela den här perioden drack jag.Blev beroende på kuppen.Men till slut gick det.(En annan historia)De senaste 3 åren har mitt intag av alkohol minskat drastiskt men fått bevis för att jag inte kan nöja mig med 2 glas vin.Det blir mer & rullar på flera dagar.Efter en hemsk abstinens period sa jag till mig själv att jag aldrig mer vill uppleva det igen.Jag orkar inte.Nu nykter genom rätt val & nya vanor sedan drygt 2 mån tbx.Inte alltid lätt men det går.Inte ta det första glaset-en dag i taget,Keep it simple!