Senaste kommentarerna i forumet

@Detblirbättre att även identifiera de största utmaningarna är jätteviktigt, nu vet du hur du ska hantera ensamhet i några dygn och undvika bolaget.

Kvällsavstämning ✅
Tåget och nykterheten tuffar vidare. En lugn och nästan sval journatt. Idag en lugn dag hemma med några regnskurar. Barnen på middag. Alla dricker vatten och cola. Kaffe & vattenmelon. Imorgon ska det regna så jag tänkte ta mig till gymmet före jobbet och på torsdag efter jouren ska jag träffa en kompis på baddejt om det är väder. Är det inte väder så blir det nog nåt trevligt fik eller så...

Önskar alla en angenäm och nykter afton
🩵

@Detblirbättre kul att läsa att det går så bra för dig. Bra jobbat och fortsätt så!

Jag tror jag håller på och klarar det svåraste nykterhetstestet för mej. Det när jag är ensam hemma i några dygn och har all möjlighet i världen att dricka (minst) en flaska vin om dagen.
Igår eftermiddag steg jag till och med upp för soffan för att klä på mej nåt anständigare och gå till bolaget (som dessvärre finns på gångavstånd).
Men jag besinnade mej och tänkte på ”det första glaset” och kontrollen jag har före det är drucket.
Nu verkar det som jag klarar av detta och det känns verkligen bra. Det är inte lätt. Fasiken vilken kraft det finns i suget då en skapligt smart och ganska sportig person går iväg för att köpa nervgift.
Har inte varit 100% alkoholfri de senaste veckorna men det har inte varit någon urspårning alls.
Tittade på podcasten med Ulrika Jonsson, ni vet den svenska tjejen som blev tv-kändis i Storbritannien. Hon blev nykter ifjol och det var mycket igenkänning i det hon sade. Man hittar den på Youtube, podden heter Untapped.
En drivkraft för mej nu är också vikten och midjemåttet. Det eländiga bukfettet har ju en förmåga att fastna på en som 60+-are. Förutom att a ju innehåller tomma kalorier så tappar jag totalt besinningen och självkontrollen efter en flaska vin och kan då äta i princip hur mycket som helst.
Jaja, finns ju inget som talar för att dricka. Verkligen inte.

Hej alla

Min sambo sen 5 år tillbaka, har de senaste 2 åren börjat dricka allt mera. Nu med eftertanke så har hon förmodligen druckit ganska mycket hela tiden.
Hon har 3 barn sedan tidigare 6,14,16. Jag har 2 barn sedan tidigare 14,16.

Hon gömmer vin hemma, i garderoben, under sängen mm. Hon häller upp i vanliga dricksglas eller vattenflaskor för att det inte ska synas att hon dricker.
Hon kan t.om. dricka en hel dunk 3L själv på en kväll, har hänt ett par gånger, annars brukar det "bara" bli halva...
Hon kan gå å lägga sig i badkaret i flera timmar..(hon får vara ifred att dricka då)
Hon har tom. åkt fast för rattfylla med 2,3 promille.. Hon hade tur då hon stod stilla på en skogsväg å inte körde bilen, så hon fick bara samhällstjänst.

Problemet när hon dricker ´, blir hon inte "över glad" skrattar... etc. så blir hon istället elak, och vill gärna starta bråk och gräla om skitsaker.
Hon kan även bli lite elak mot barnen, framförallt hennes 14:n och mina två...
Till mig så blir det mera att allt ät mitt fel, å att jag aldrig gör något... etc
Mot barnen är det mera att hon kallar dem fula ord, och kan gräla på dem tex hon ber dem städa rummet.. om de då inte på en gång gör det hon begär så eskalerar det.. så pass att hon kan ställa sig å "övervaka" tills de gör det..

Mina två barn är inte vana att man gör så mot dem.. utan de vet att om man tex bett dem städa, så bara det blir gjort så är man nöjd. självklart har det hänt att man får stänga av dator, telefon etc.. men har aldrig gapat å skrikit på dem eller kallat dem fula ord för att de inte omedelbart gör det man säger..

Resultatet av detta är att framförallt min äldsta, inte accepterar detta, å det har i sin tur gett att hon tycker att han framförallt inte respekterar henne.
Samma lika har även min yngre börjat säga ifrån.

Det har gått så långt nu att bara för att mina två inte hoppar upp å gör vad hon säger på en gång, så vill hon nu inte ha dem i kring sig. enligt henne så "respekterar de inte henne" Och att allt strul och tjafs mellan oss är att mina barn inte kan "bete sig" enligt henne..

Mina två barn har börjat uttrycka att de inte längre tycker om henne "de tycker hon är elak"
å att de inte heller vill vara här.

Jag älskar fortfarande henne men jag älskar inte att hon dricker, detta har jag även sagt till henne. men så fort jag tar upp hennes drickande så byter hon ämne eller blir än mer arg/elak.

Jag har försökt att prata med henne men det har än så länge inte gett resultat, hon hävdar att allt strul och även hennes drickande har med "mina" barn att göra.

Hon lägger även allt på mig att lösa detta kaos, jag har då sagt att jag inte kan göra det själv, utan att vi behöver sätta oss att prata alla 4:a, hon håller inte med om det.
Jag har också sagt att stor del av problemet mellan henne och mina barn beror på att hon dricker. Det pratar hon ofta bort å återigen så ligger endast problemet hos mig..

Jag har försökt uppskatta hur mycket hon dricker per månad, det varierar med hur mycket pengar hon har.
Det är alltid värst i anslutning när barnbidrag och lön kommer, men jag uppskattar att det går mellan 1-2 dunkar i snitt per väcka och ibland mer. detta gör också att den ekonomiska situationen är väldigt stressad.
Jag själv har ganska dålig ekonomi sedan tidigare (något jag aktivt jobbar för att förbättra)
Det har till och med varit tillfällen då hon bråkat om att hon inte kan eller tänker "försörja" mina barn när de är hos oss, men samtidigt kan jag hitta en nyköpt dunk vin i garderoben..

Förlåt för ett långt inlägg, men behövde få ur mig lite av tankarna.
Håller på att bestämma mig för om jag ska fortsätta eller om jag ska avbryta förhållandet.

Hej jag vet inte vart jag ska vända mig eller hur jag ska göra. Har två väldigt bra vänner som har problem med alkoholen en av dom har haft ett hjärtstopp och dom dricker dagarna igenom är väldigt orolig o vet inte vart man ska vända mig ????

Lyckades ta mig till badhålet idag igen, ingen A med mig trots att jag var förbi ICA och gick förbi systemet! Känns bra och ska kämpa vidare med dagen. Inget direkt sug än, men dagen är fortfarande ung. Jag ska dock inte dricka idag heller!

Jag har märkt att min aptit liksom helt försvinner när jag dricker. Det i kombination med mängden A är ju en garanterad katastroffylla. Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare, men en öl räcker och sen är som hjärnan helt fokuserad på bara det. Iaf fram till sena småtimmarna. Så sjukt egentligen, att äta och känna hunger är ju en fundamental överlevnadsgrej. Undra hur det egentligen kommer sig?

@Molnet 🙂

Hej på er,
Inne på andra semesterveckan och dagarna rullar på. Första veckan var främst golf och rensning av förråd, garage, bod samt en del turer till återvinningen och bortskänkande av diverse idrottsutrustning. Skönt att det blev gjort för det var ”long over due”. Jag hann även med en del styrketräning och slappande /bad i poolen också. Nu har vi varit några dagar i en av stugorna vi har inom familjen och det har varit mest slappande, bad, grilla och en del fiske. Vi får se om det blir en sväng ut på sjön med kajakerna i em. Jag startar varje dag med en 5 km löprunda vilket är skönt och drar igång kroppen. Nykterheten hår finfint och jag känner inget sug alls, det närmaste är ett konstaterande att jag har med mig ett par flaskor Loka itsf för ganska många öl mär jag fiskar. Så nykterhetsträningen flyter på utan problem.

Ha det bra. En dag i taget.

Min sambo har semester nu och det innebär drickande. Det dricks öl och drinkar varenda kväll. Mitt framför barnen vilket normaliserar ett konstant drickande och att alkohol är ett måste för att varva ner och slappna av. Han använder argument som "men jag blir inte full och odräglig" och "det är ju semester, det är bara en (2,3,4,5) öl" och vägrar inse att konsumtionen går till överdrift. Det tjatas på mig att dricka och han blir sedan sur när jag säger nej. Försöker jag prata förstånd med honom blir det bara bråk och jag får höra att jag trycker ner honom och förstör hans semester. Han gör allt för att flytta över ansvaret från sig själv och framställa sig själv som offer och mig som skurken. Framförallt inför barnen. Han sköter jobbet men innan semestern hände det att han drack på förmiddagen när han skulle åka och jobba på natten. Ingenting jag säger hjälper, han vet bäst och jag har fel. Han måste ju vara en så kallad periodare som måste dricka så fort det blir minsta lilla ledighet. Vad tusan gör jag?

@Silvertärnan .Hoppas att du får en bra arbetsvecka.Fokusera på dina arbetsuppgifter & känn dig trygg med att det här kan du.Nya kollegor & ny chef kan du inte påverka på så mycket.De måste ju sätta sig in i arbetet.Och sånt påverkar ju hela arbetsplatsen.Ha tålamod med den processen & bemöt dem med intresse & stötta dem om det behövs.Sedannär du går hem från jobbet så släpper du allt & fokuserar på din egen återhämtning.En promenad.pyssel med middag & disk.En a-fri drink/dryck.Lite musik&/ en film & kura skymning.

@Varafrisk Stort grattis till 2,5 år!🥳. Helt fantastiskt! Så starkt av dig efter ditt ”tragglande”, du tog dig dit, till ditt ”där”. Du ska vara superstolt över dig själv!🌟. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att samhällsnormen är att semester är förknippat med alkohol och det är helt ok om det är varje dag. Det förgyller semestern och när man dricker så får man ju en förhöjd känsla av dopamin, även de som inte blivit alkoholberoende. De dricker något glas och kanske inte varje dag. De vill inte känna av ruset så starkt, bara lite ”lagom” typ ett glas och ibland två. De som är beroende får ett giltigt skäl till att få ”koppla av” med alkohol, för det är ju semester. De dricker varje dag och tills man blir påverkad, mer en dag och kanske mindre en annan. För mig som är sårbar för alkoholberoende, var det höjdpunkten att få dricka alkohol, känna ruset och zooma ut. En gång i tiden endast när det var fest, som samhällsnormen var. Sedan varje helg och sedan varje dag. Samhällsnormen har också förändrats under årens lopp, nu är det AW och att ses över ett glas vin på vardagar, för var det ses över en kopp kaffe och inte dricka på vardagar. Att dricka varje dag på semestern gjorde man inte förr, men idag är det helt ok.

Som jag uppfattar det tycker du att det är jobbigt med att din make dricker varje dag själv. Jag förstår dig verkligen. När man inte längre dricker så har man gjort en stor förändring i sitt liv. Man har tagit bort aktiviteten att dricka och hjärnan har blivit ”ren” från alkohol. Man tänker och känner på ett lite annat sätt. Man njuter av ”renheten” och blir mer reflekterande kring sig själv och alkoholens påverkan. Man ser en annan värld bortom alkoholens inverkan. Man vill njuta av den världen och vill vara aktiv i den. Talar från egen erfarenhet. När man lever med en som inte är på samma plats/nivå kan det bli skav. Denne vill njuta av ruset från alkoholen och befinner sig i en annan ”värld”. Det kan bli skav om denne inte tillåts få njuta och ”koppla av” med alkohol. Där vi själva, jag, var förr. I en annan värld. Jag hade inte inte och ville inte upptäcka världen utan alkohol, dels för att jag hade blivit alkoholberoende, jag ville få ruset och min hjärna var kidnappad av alkoholen.

Det blir nog lätt lite skav när man gör en förändring i sitt liv och när ens partner inte följer med i förändringens riktning. Då tror jag man måste sitta ned och samtala om sina behov, hur man vill att det gemensamma livet ska se ut. Hitta ett sätt att leva som funkar för båda två, där båda får ge och ta.

Sköt om dig! Kram❤️

@Havre .Mig har det åxå varit så för men sakta men säkert börjat rättats till.Inte somna förrän 00 och vakna kl.03/04 är inte kul.Många av oss som kämpar med beroende har det kämpigt med sömnen.

Tack för ditt råd och kramar, där kommer vi hamna till slut men vad kan man göra innan man tar det steget. Finns det ingen som gått genom detta tidigare med olika erfarenhet. Vad ska man göra för att bibehålla respekten för varandra och ändå se om det är möjligt att komma ur sjukdomen. Har någon prövat antabus eller liknande, finns det professionell hjälp, att prata med någon utan att man riskerar att blotta hela sitt liv med risk för att det blir officiellt för människor runt oss?

stöd@. Tråkigt, men ägna inte fler år på att försöka ”laga” henne genom att offra dig själv. Om det inte funkat, så är det dags att hon får ta konsekvensen av sitt val. Gång på gång har hon valt kung alkohol före dig och före barnen. Skilj er, sälj ert gemensamma gods och börja leva ditt liv. Det blir bäst så… och vem vet kanske kan det få henne att vakna och revoltera mot kungadömet Alkoholigen? Men det är hennes val, inte ditt. Styrkekramar till dig och barnen 🤗

Har en fru som jag älskar så innerligt men som inte lyckas få bukt med sitt beroende. Vi har haft det tufft under egentligen hela vårt samliv men alltid hittat tillbaka till kärleken. Hon betyder allt för mig och vi har kämpat med beroendet i 20 år. Jag har förstått att något är fel men vi gjorde verkligen en tuff resa tillsammans när vi startade eget och det har tagit väldigt mycket insats och tid, vilket gjort att man blundat för de mindre bra sakerna och trott att det blir bättre. Vi måste bara klara ett år till och så har det rullat på.. vi har pratat mycket om hennes beroende som gått i vågor men aldrig släppt greppet om henne. Jag har fått lite av en livskris som undrar om jag slängt bort livet då hennes prio fortfarande är lugnet som alkoholen ger henne. Hon har haft verkligen tufft i sin uppväxt med skilda föräldrar och sin mamma som gick bort alldeles för tidigt. Hon är stenhård och det är först de sista åren som hon öppnat upp sig lite mer och berättat om hennes uppväxt. Hon är rolig, vacker och omtänksam . Hon valde mig och glesbygden för att bygga något tillsammans och lämnade toppjobb och kompisar i storstan. Som sagt vi har pratat mycket men det hjälper inte, från vin så är det nu vodka och hon är inte ärlig. Tex så skulle hon för några veckor sedan hämta mig men kom inte fast jag ringt för 10 min sedan. Vi har iPhone och tillåter varandra att se position mest som en säkerhetsgrej och då finner jag henne på bolaget. Först så säger hon att hon glömde och jag pressar henne inte för att erkänna men till slut förstår hon att jag vet och plockar fram en liten tetra. Jag tänker inte berätta allt här men hon har varit duktig på att hålla sitt beroende privat för andra och så även mig. Jag förstår ju att detta är en sjukdom och vill inte lägga för mycket press på henne, vi har gräl i perioder men det blir alltid försoning. Mitt förtroende för henne och mitt självförtroende fick sig dock en rejäl törn efter detta (och en annan lögn som drogs helt naturligt fast vi precis pratat om ärlighet) och gjort att jag kommit helt ur balans. Man börjar tänka såsom: om hon ljuger så naturligt om detta ljuger hon även om andra saker? Jag kunde inte gå med dessa tankar så jag ställde frågan om otrohet då vi haltat lite på slutet med samlivet, vilket har varit fantastiskt bra. Dock har jag känt att det liksom blir lite gränslöst (på ett bra sätt) när vi tagit något glas tillsammans men att jag gärna hade sett det när vi är nyktra. Ja fy katten vad jag ogillar hur det blivit. Hon säger att på ett sätt blir hon triggad av beroendet ännu mer när jag tagit upp det till diskussion. Vi har ganska vuxna barn hemma så att prata om detta, ha ett samliv känns helt omöjligt, fast det gick en gång i tiden. Det ska sägas att vi är i en annan situation nu då hon har börjat jobba heltid på annat jobb för ekonomin och vi ses mindre. Jag blir bara så j-a orolig att när vi hittat en väg för bättre ekonomi så kommer hennes beroende komma fram och hela vår familj och tillvaro slås i spillror. Vi är rätt hårda bägge två och viker oss inte i första taget när det gäller att hugga i men det här beroendet börjar verkligen få mig att må dåligt . Det värsta är att jag kan inte vara mitt bästa jag för barnen, jobbet ,föräldrarna. Jag blir liksom avtrubbad och frånvarande och gräver ner mig i jobb och träning för att inte tänka på det. Finns det något sätt som kan göra att vi når fram och bryter detta beroende? Jag känner lite grann att det liksom inte är värdigt att leva så här längre fast hon är mitt livs kärlek och jag har svårt att se ett liv utan henne. Råd..

Semester... Första starkölen tar han kring 12. Sen fortsätter det. Vin till maten. Vill helst gå ut och äta varje kväll. Då hör öl, vin & Irish till. Ikväll lämnade jag honom på lokala restaurangen efter 4:e ölen & gick hem. Inte sur, inte osams men sorgsen. Det är inte kul

Wow 2,5år @Varafrisk ❤️ Det ska du verkligen vara så otroligt stolt över!

Jag ligger ju ett halvår före dig, vi har verkligen utvecklats otroligt mycket men jag kan fortfarande känna att ”varför tar inte det obehagliga slut” Jag har mött på motgång på motgång under mina snart tre år. Jag har precis som du kommit igenom och ut på andra sidan. Lärt mig släppa mer taget om det jag inte kan påverka men nu är jag till och med less på min man och det är läskigt! Jag vet inte om det beror på för mycket tid tillsammans nu under semestern, man är ju ändå van att vara på jobb och träning och annat isär så det är väldigt mycket tid ihop och vi har så lite gemensamt numera när jag ändrat mig så mycket. Vi går isär på så många olika värderingar och moral. Det är väl det största sedan att han har andra intressen än mig skulle väl vara lättare att acceptera men det är trist att hans intresse ligger kvar i fest medan mitt är leva livet fullt ut. Jag vill njuta, se, känna djupt och innerligt, han vill skynda, komma till nästa mål, inte leva varje dag som om den var en härlig dag. Det är som när vi såg livet som en transportsträcka till nästa gång vi fick dricka, hans liv verkar bara vara en transportsträcka och den stör min harmoni. Lite funderingar såhär när tröttheten börjar gripa tag. Kram❤️

Jo men innan vi blev beroende @Andrahalvlek. Hur är det för de som inte är beroende? Ser dom det som meningslöst utan alkohol? Jag minns tiden jag bara drack om det var fest, hade ingen aning om att folk drack bara för att det var fredag eller varje dag i fyra veckor på semestern. Dricker de allra flesta varje helg och varje dag på semestern? Varför? Att jag gjorde det var för jag var beroende tänker jag. Jag försöker förstå om det är normalt, jag vill tro att om man inte har några problem med alkohol så tänker man inte att man behöver dricka lite varje dag om man gör det själv dessutom, ingen annan dricker i familjen bara pappan? Är det ändå inte knepigt?

Starkt jobbat @Auti!

Jag fick också lite skev dygnsrytm i början och vaknade rätt ofta runt kl ~04 på morgonen. Det gav med sig efter ett tag i mitt fall. Detsamma med den där totala energibristen som kom i början när kroppen återhämtade sig. Nu snart 4 månader senare som nykter kan jag uppleva en energi jag inte visste att jag kunde ha.

Kväll och man kan nu pusta ut och konstatera att man har tagit sig igenom en plågsamt varm sommardag. Faktiskt enligt skrivande nykterkvists ringa mening, en helt otroligt fenomenal prestation, värd guldmedalj av största storleken. Detta utan någon som helst dikeskörning ned i alkoholträsket eller hjärtslag på grund av värmebölja. När man senare i höst och kommande vinterrusk längtar efter sommar, då ska man minnas även de plågsamma dagarna som denna. Då borde det allt gå lite lättare att stå ut med dagsregn, snöslask och allmänt segt gråväder som man ibland konstigt nog alltså kan sakna. Det här låter ju nästan som en isbjörns klagan. Man får väl vara tacksam till skaparen att man inte föddes i tropikerna. För då hade man väl avlidit av värmeslag innan man tagit det första steget i denna jämmerdal kan man tro.

Ha det gott allihopa!

@Andrahalvlek Tack❤️Ja, jag är stolt men har väldigt lätt att glömma av min stolthet.

Kram🥰

@Ny dag Tack❤️Jag vill gärna vara en förebild på så vis att även om min resa var lång och krokig så kom jag fram till målet🙏🏻Du kommer också komma dit en dag så är det❤️

Kram🥰

Idag började en ny arbetsvecka. Ska jobba två veckor och sedan vara ledig igen två. På jobbet mår jag bra på ett plan, det är något jag kan och är bra på. Det gör att jag känner mig trygg i min roll. Men just nu är det lite skakigt med nya kollegor och snart även ny chef. Den nuvarande slutar tidigt i höst. Jag har mycket av min identitet i jobbet och trivs väldigt bra. Så där finns det bra grund att samla kraft att fortsätta den inslagna, alkoholfria vägen. Den oro jag har kring jobbet är förknippat med chefsbytet. Jag ska försöka att släppa oron och fokusera på att jag inte kan påverka så mycket gällande det mer än mitt eget förhållningssätt.