Senaste kommentarerna i forumet

@eling Jag förstår dig helt, och jag tror att så långsamt kommer jag dit också, men än är jag inte där helt ännu. Däremot är jag till 100 % med dig när det gäller det där 1-2 glas med vin- då vill jag bara ha mer. För tillfället känns det bra att inte dricka något alls- och ju längre jag kommer i att inte dricka alls desto skönare tycker jag att det är. Framförallt måndagar när jag inte druckit någon alkohol under helgen känner jag mig pigg och utvilad inför veckan.
Detta är helt nytt för mig :-)

Hur har det varit under helgen för dig. Har din man druckit och hur kändes det?

Måndag och nu är det en ny vecka med nya möjligheter och utmaningar. Men tänker man bara positivt eller åtminstone inte onödigt negativt som det är lätt att göra så kan denna dag bli hur bra som helst funderade jag nyss på. För trots en jobbig helg med många knepiga tankar så tog man sig då igenom den utan att behöva ta till alkohol vilket inte hade varit något positivt alls. För när jag tidigare drack öl och vin med mera i tid och otid så var jag ju inget gladare för det. Visst är jag väl fortfarande lite förkyld men det är det ju många som är den här tiden på året.

Har nu kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos. Sitter och dricker en kopp kaffe och har redan dragit upp mina persienner här i köket fast jag efter knappt fyra timmars sömn väl inte hade tänkt att bry mig om att göra det idag då jag väl höll på att falla in i samma gamla dystra och felaktiga tänk att inget är något värt att bry sig om. Det negativa automatiska tänkandet som inte lyfter mitt sinne alls utan tvärt om bara trycker ned mig i dyn av negativitet ställde jag idag märkligt nog helt åt sidan för en gångs skull.

När jag som nu helt spontant börjat tänka mer realistiskt på saker och ting och försöka att ha en mer balanserad inställning så slog mig plötsligt en tanke att det ju är jag som styr över mina egna steg och vilka tankar jag låter få färga mitt sinne. Något säkert rätt så självklart för de flesta som väl inte har dystymi och angränsande lite jobbiga psykiska deldiagnoser att dras med. Men då sade mig för första gången på säkert ett helt år som alkoholfri en positiv känsla, att det ju är jag själv som väljer hur jag ska se på min egen situation alltså.

För egentligen så har jag ju inga större problem i stunden, åtminstone inte av fysisk art i alla fall. Jag är ju så lyckligt lottad att jag faktiskt kan klä på mig själv. Sätta på mig ett par skor och gå åt vilket håll jag spontant känner för. Det är när jag börjar djupanalysera saker och ting och börjar jämföra mig själv med hur mycket bättre jag tror att andra har det som jag snabbt faller in i en negativ känsla. Något som ofta tidigare när jag var tanklös slav under alkoholmissbruk fick mig att sitta ensam i ett dystert mörker och misströsta oftast helt i onödan.

När man försöker att hålla åtminstone en neutral syn på saker och ting och undvika att ta del av kanske sånt som deprimerande nyheter och i stället mera medvetet fokusera på att exempelvis kolla på trevliga filmklipp från naturen på nätet och kanske ta del av sånt som man gillar och som lyfter ens sinne till ljusare nivåer, så blir det ju lättare rent allmänt. Nu har jag druckit två koppar med uppiggande kaffe och vaknat till en aning och har konstigt nog inte den minsta lust att handla onyttigheter för att berusa mig med. Den här positiva känslan är då något att vara tacksam för. Förresten @Vinägermamman, Tack för att du tittade in igår kompis, det behövdes verkligen.

Ha en fin dag!

@åträtthåll ja det kan du, bra att du är tillbaka! ❤️

@Fastforwardnorewind okej jag förstår. För egen del har jag ganska klart för mig att jag inte ska eller vill dricka alls. Jag har försökt minska och pausa från alkohol flera gånger tidigare och det har aldrig lyckats. Jag ser min 1 månad som ett delmål för att belöna mig själv då, för att sedan fortsätta en månad till och en till osv. Jag ser för egen del ingen vits med att dricka ett eller två glas för min hjärna vill bli berusad. Så jag vill bli helt alkoholfri utan undantag. Det är för stort att säga för resten av livet redan nu men jag skulle behöva ett halvår som nykter till att börja med tror jag.

Ha en fin dag!

Hej @restaurangbranchen,
Att du har berättat det för dina närmsta och att du skaffat konto här är super!

Kan tipsa om podden Don’t wine about it.
Där berättar inbjudna om hur de blev nyktra.
Det finns många vägar att gå beroende vilken ort du bor på.

Som någon skrev ovan:
Var snäll emot dig själv.

Jag själv har kämpat i många år och det handlar om att inte ge upp.
Ett tips från mig är att skriva ner vad du känner och tänker när du inte kan stå emot. Att försöka hitta orsaken. Använd Anteckningsappen i din mobil så har du alltid lätt åtkomst.
Jag hade lagt till med ett levnadsmönster under så många år och kunde inte riktigt förstå varför jag alltid hamnade på puben.

Lite tankar från mig såhär på morgonen.
Du fixar det här!

Du kommer fixa det här!

Ska försöka vara snäll mot mig själv. Känna efter vad vill jag. Inte på ett bittert sätt utan mer på ett ärligt sett mot mig själv. Jag behöver inte ha bråttom utan försöka landa i känslan och tanken, vad vill jag, vad innebär detta för mig. Försöka plocka de bär som jag mår bra av. Ge mig själv ärliga svar och tankar, tror det skulle ge mig mer ro och skön känsla i själen. Detta innebär inte att jag ska bli ett bitter nej säjande dam utan bara hitta och komma in i min egen själ. Hitta mig själv i mitt nya nyktra jag. Ha en skön måndag🤗

Hej alla,

Blev full i fredags. Det kändes så konstigt. Var inte alls gott eller särskilt intressant.

I mitt huvud sa ja nej till flera av glasen, men mitt sällskap var så snabb med att fylla på och beställa in mer så allt gick så snabbt.

Jag vaknade med den hemska, ilande huvudvärken, naturligtvis. Har inte fått något gjort alls på hela helgen.

På ett sätt bra att känna och bli påmind av detta igen:
1. Det var verkligen inte gott. 2. Jag ville inte ens dricka hälften av glasen. 3. Jag känner så starkt att jag vill fortsätta vara nykter, jag är så ointresserad av alkohol och det gör mig någonstans trygg. Det gör att jag kan ta mig upp på sadeln igen och köra på med mitt livs mål och inte falla pladask.

Jag lär mig under tidens gång. Jag vet vad jag vill.

Jag har druckit vid 1 tillfälle på 34 dagar. Börjar jag om på 0 så kommer motivationen dala. Detta känns bra för mig och de alkoholfria dagarna kommer fortsätta att fyllas på.

Jag förstår att kroppens process har avbrutits och ahh jag borde börja på 0, men för mig är det så viktigt att bryta mitt tidigare mönster och känslan säger att jag fortfarande kan göra det med detta utgångsläge.

Kram.

Torsdagar också 18.45-20
Du klarar detta.
🥰💕

@Solrosfrö_
Hej.
Det finns också en AA grupp bara för unga
YPAA online möten måndagar och onsdagar 18.45-20 och lördagar 18.15-20.
Ta hand om dig

@Ny dag Just nu tränar du på att hantera ångesten utan att dränka den i alkohol. This too shall pass. Men ångesten är ett symtom på något skav. Det är där du måste börja rota. Hitta orsakerna. Och om stress är orsaken kommer ångesten ge vika när du har fått vila, vila, vila. Jag tror att meditation eller yoga hade varit hjälpsamt för dig. Provtänk på det ett tag.

Min upplevelse är att jag ibland, ofta när det rör min dotter, kan ha en inneboende oro som jag inte ens är medveten om. Den tuggar på, gör sig ibland tillkänna genom en orosklump i magen. Eftersom jag inte ens är medveten om den är den väldigt svår att hantera. Varje gång det händer henne något, stort som smått, kommer oron tillbaka som en spann iskallt vatten. ALLT vi har varit med om ihop kommer åkande som ett expresståg: ”Baaam”. En synnerligen överdriven reaktion och extra svårt eftersom jag inte ens är ett dugg medveten om att jag ens är orolig för henne där och då.

Så försök att rota i orsakerna när du kommer ut på andra sidan. Ångest går alltid över. Ju lättsammare inställning vi kan ha till ångesten, desto snabbare ger den vika.

Kram 🐘

@Ny dag Självföraktet är hemskt! Men du är stark som vill förändra och jobbar med dej själv! Toppen att du träffar en psykolog! Jag ska också på samtal nästa vecka! Önskar dej verkligen en god natt❤️

@Ny dag Låter som mycket oro, rädsla och skam som står i vägen. Som liksom stoppar upp och skapar felaktiga hjärnspöken i tankarna. Förstår att det dränerar dig och lusten till att försvinna för att slippa obehaget. Bra att du ska träffa psykolog i veckan så du kan bolla det som pågår. Hoppas du får sova i natt och att du kan slappna av en stund. Det kommer att bli bra❤️. Sov gott❤️

@vår2022 Har inget starkt sug efter alkohol, inte på det viset som det varit tidigare iaf. Dock är min största rädsla att falla. Obehaget som ångesten ger är snudd på ohanterligt och det enda jag vill är att få sova för då slipper jag den. Känner heller ingen egentlig lust utan vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Skamkänslor över att jag blivit den jag är. Känner mig inkapabel till nästan allt vilket gör mig sjukt rädd. Att leva med vetskapen att jag inte kunnat lita på mig själv är jobbig och dränerande. Att inte kunna veta när jag somnar hur jag kommer må imorgon är hemskt. Detta faktum gäller när jag inte dricker, när jag drack var jag ju alltid mer eller mindre bakis och det bedövade alla starka känslor som jag hela tiden måste hantera. Detta är så tröttsamt. Ska träffa ny psykolog i veckan, igen…. Ger inte upp detta heller, jag måste må bra i mig själv och få hjälp. Jag skriver här nu som en galning men behöver verkligen få ut mig detta. När jag träffar psykologen kommer jag säkert må prima och det är så viktigt att det jag förmedlar här nu kommer fram. Hoppas snart få sova, ska somna med en bra podd. ❤️

God kväll @Flarran Jag vill bara kika in lite såhär på kvällskvisten och säga att jag tycker att du är en alldeles fantastisk kämpe! 💪🤗

15 dagar är det förresten! 🙌🥳

@Ny dag Heja dig, vad fint du kämpar. Och så mycket fina, kloka råd och infallsvinklar till tankesätt du fått. Kan bara instämma i det som skrivits tidigare. Nu önskar jag oss båda ( och alla andra som oxå lider av sömnproblem och oro) en god natts sömn 😴 🥰

@Se klart Så klokt och bra!! Leva i nuet med tanken på att just idag dricker jag inte.
Livet är för kort för att ha ångest över framtiden!

@eling Helgen gick bra, drack 2 glas alkoholfritt vin, maken drack både öl och vin, och det kändes helt ok!
Jag har nog också bara planerat en månad till att börja med, men tanken är att det ska bli åtminstone 3 månader.
För tillfället har jag inga planer på att berätta för min man hur stora problem jag själv tycker att jag har. Varför? Jag tror inte att det skulle hjälpa mig just nu. Just nu (får se hur länge det håller i sig) är jag motiverad och jag pratar istället med en tjejkompis som har samma tankar som jag har, för tillfället räcker det. Om jag inte klarar av det så kommer jag att berätta för både honom och andra så att jag får mer press från utomstående.
Jag känner att för mig har mycket ändrat sig det senaste året i mitt eget förhållningssätt till alkohol och mina mål. Helt klar över vart jag vill komma och hur jag vill hantera alkoholen i framtiden är jag nog inte. Jag är helt klar med att jag definitivt vill dricka mindre, och inte längre i smyg och inte ta det där första glaset vin för att inte dricka en hel flaska och ha ångest och vakna upp på natten. Jag vill definitivt göra en alkoholpaus för att se om jag lyckas på egen hand att ordentligt dra ner på drickandet. Om det inte går så får jag fundera igen och utvärdera situationen igen.
Hm- om det överhuvudtaget låter någorlunda förståeligt vet jag inte.
Jag är bara så trött på slentriandrickandet vilket tar bort min motivation till allt och jag är så trött på att känna mig trött och dåsig och utan energi.
Jag får ta det som det kommer. Om jag lyckas hålla mig till ingen alkohol kanske jag gör ett undantag eller två fram tills jul, men just nu vill jag inte.

@vår2022 Ja då jag fortsätter framåt med de verktyg som fungerar för mig & förstår att det tar tid att tillfriskna & under tiden kommer jag ihåg att inte ta det första glaset!😎👍🙏

@Ny dag Kanske ångesten förvärras av att du måste stå emot att inte dricka, vilket varit ett mönster tidigare? Att du är rädd för det obehag som ångesten ger dig och spänner dig massor? Går det att på något sätt försöka att acceptera att det känns obehagligt och vara i det? Att det kommer att släppa taget som ångest gör. Har du starkt sug? Kanske skulle Campral eller Naltronex vara behjälpligt?

@vår2022 🙏 Ska inte ge upp, får verkligen inte göra det. Men ångesten i kroppen är liksom så smärtsam att härbärgera, vet ju inte hur länge till det kommer kännas så här. Som alkoholberoende är det ju heller inte så smart att söka lindring via tabletter så det enda som står till buds är atarax. Jag är helt urlakad efter dessa dagar. Hoppas få sova inatt. Iaf är jag stolt och glad över att jag under helgen varit fokuserad på att inte falla till föga för a. Tack 🙏fina du för fin outtröttliga support! ❤️❤️❤️

@Molnet Jag tror ändå att det bästa är att fokusera på att fortsätta som du gör med ditt goda arbete. Och acceptera att det kan ta sin tid innan hjärnan återhämtat sig ordentligt. Att det går upp och ned men bara fortsätta ta en dag i taget, ett steg i taget. PAA handlar ju framförallt om att hjärnan inte har återhämtat sig ordentligt. Med tid och tålamod så får hjärnan balans igen. Hur lång tid det tar är individuellt och även hur sårbara vi är inför alkohol. Så håll i och håll ut❤️

@Ny dag Så bra att du kämpar på nu och att du pratat och tagit stöd av din make. Enda sättet att komma vidare är att gå igenom det som händer inom dig nu. Inte lösa det genom alkohol och inte vända ryggen till med ett undvikande beteende till din påbörjade riktning. Bra också att du rör på dig, det ger endorfiner och påverkar hjärnan. Äta bra, sova, avkoppling, acceptans och inte utsätta dig för onödig stress. Du kommer att komma ut så mycket starkare och se att du klarar av det. Du har förmågan och du kommer att fixa det! Du är stark och modig!💪. Fortsätt hålla kontakten och fortsätt skriv, vi finns med dig! Kram❤️

Folk snackar ibland om antabus, men sånt kan man supa sig igenom om man ger sig fan på det vilket man väl har hört och läst en del om. Detta går fast det kan kosta livet då alkohol och den substans som finns i den psykologiskt motivationshöjande substansen ifråga tillsammans med alkohol kan bli alldeles för mycket för en kropp att hantera om kroppen är nedkörd och svag.

Det är väl anledningen till varför sjukvården i mitt fall valde att till synes lämna mig helt åt mitt eget öde utan nån som helst medicin egentligen. För mina levervärden och även njurvärden var väl inte så lovande direkt. Tror att de inom sånt som exempelvis AA brukar säga att det krävs en tro på en högre makt för att ibland ta sig ur alkoholträsket och att sedan inte välja att krypa ned i det igen.

Har varit nykter och alkoholfri i över ett helt år vilket jag känner vara helt otroligt när jag nu tänker närmare på saken. Men viljan till att inte berusa mig när det känns jobbigt vilket det gör titt som tätt är då inte så värst stor. Motivation till att vara nykter är väl inte heller stor så att den stör. För jag har ju inte bara ett litet alkoholsug att brottas med då och då. För i mitt fall så handlar det även om att försöka hålla livsgnistan vid liv vilket tar en hel del kraft och energi.

Men jag har ju klarat av värre saker än att gå emot min känsla till att vilja berusa mig. För livet man har fått att tampas med har väl inte bjudit på så värst många ljuspunkter om man ska vara helt ärlig. För när jag är glad en stund så svänger det sedan snabbt till mörker och uppgivenhet och då ser jag egentligen ingen anledning att kämpa på alls. Men då tänker jag rätt ofta på min gamla mor och hur hon hade det, och tänker att kunde hon ta sig nykter genom livet med sina psykiska problem utan att ge upp så vore det väl uselt om jag skulle vara sämre så att säga. Men vissa stunder är det inte lätt.

Tro kan försätta berg har man väl hört och när ens tro har blivit till en övertygelse och skaparen och hans son är mer än bara en samling med fina ord i en skrift. Då förstår man att man väl är mer än korkad om man sviker ett nykterhetslöfte man i en svag stund givit till skaparen. Kanske känns det väl inte direkt som en frihet att inte känna sig kunna dricka sprit som man väl stundtals känner behov av att göra. Hade det varit för ett år sedan och nån månad till så hade man nu inte suttit och skrivit en massa tok som väl ingen borde läsa då det väl inte ger så värst mycket energi och kampvilja har jag tänkt liksom.

Men jag biter ihop och tar allt ett steg i taget och i morgon är en annan dag. Min känsla och sinnet är nog lite grann som vädret det svänger rätt så fort mest hela tiden. Då får man alltså sätta sig över hur man i stunden mår alltså. Fast nog har jag tröttnat för längesen på att vara duktig och alkoholfri då det inte känns som att det ger så värst mycket. Folk snackar om hur bra dom mår i sin nykterhet.

Kanske skulle man lägga sig på knä och be till den högste om att få känna på så sätt att man var förnöjsam och lycklig med tillvaron. Men min tro på underverk som dystymiker är väl inte så stark. Så skulle jag inte bli positivt besvarad på den punkten om att få må skapligt bra så skulle man väl tröttna och snart finna sig själv tillsammans med en flaska i alkoholdimman. Men just nu så får det väl gå en stund till, för nykter och alkoholfri det är jag då och i övrigt känns allt lika underbart som det har gjort sedan jag hittade hit till detta eminenta forum.

Ha det gott!

@isaja Hej. Att du har gått in och skrivit här är bara det ett bra första steg. Det visar på att du har hopp om ett bättre liv och egentligen inte vill ge upp, och det är jätteviktigt. Jag kom själv precis in i forumet, men har sett att det finns mycket råd och hjälp här med hur man kan ta sig vidare.

Jag är också en 21-årig kvinna och känner igen mig i mycket i din berättelse, flytta hemifrån ung och hamna fel, jobbiga relationer och ta ansvar som man inte egentligen borde behöva. Jag vet hur jävla stressigt och tungt det kan vara.

Det är flera olika saker som tynger dig, som du behöver reda ut var för sig, men att sluta dricka så som du gör måste få komma först. Tänk på dig själv och din hälsa, det andra får komma i andra hand och det kommer att ordna sig❤️

Det finns nog många vägar man kan ta för att få hjälp, och det finns andra här i forumet som har bättre koll på dem än vad jag har. Jag själv visste inte heller vart man skulle gå eller vad man skulle säga, när jag ville söka hjälp. Jag vände mig till en kurator på ungdomsmottagningen först, för jag hade varit där förut och visste att de kunde hjälpa en att ta kontakt med vården eller beroendecentrum om man ville det. När man druckit mycket varje dag kan det vara farligt att sluta helt direkt. Det går ju att försöka trappa ner själv men det säkraste är nog att komma i kontakt med en läkare som får bedöma om och hur man behöver avgiftas. Det finns olika journummer man kan ringa anonymt också, då kan du berätta om situationen och få råd om vad ditt nästa steg borde vara. Det kanske är läskigt att ringa, men tänk på att de jobbar med det och är där för att hjälpa såna som oss. Det finns på denhär sidan, om du går in på meny - stöd - ring till oss. Den har öppet 11-19 imorgon, passa på att ringa, du har inget att förlora på det!

Du är inte ensam. Det finns mycket stöd att få som man inte har någon aning om innan. Det är inte försent, vi har hela livet framför oss! Men man måste ta hjälpen själv, ingen kommer göra det åt en. Och det känns svårt och läskigt men det är värt det, jag lovar.

Kram