Senaste kommentarerna i forumet

Detta att utvecklas,gå framåt i sitt inre.
Det är ju yttre eller inre faktorer som tvingar fram en förändring.
Å sen rullar något igång.
Det är nu mässan 10 år sedan jag bröt upp från min alkoholberoende sambo.

Det plus insikten vad medberoende egentligen är satte mitt liv i en rutschkana jag inte var beredd på.

Nu har jag gjort grovjobbet sen några år tillbaka.
Jag har strategier och knep när livet tokar till sig.

Nu sitter jag här och prioriterar mig själv och vad jag behöver.
Och det gick så mycket lättare den här gången.
Men ställningstaganden och beslut är alltid svårt.
Jag jobbar vidare.

Under torsdagen och början av fredagen drabbades Alkoholhjälpen av ett problem på den server där tjänsterna ligger. Problemet var centralt hos vår leverantör och är inte kopplat till tjänsten i sig. Vi hoppas att problemen nu är åtgärdade och ber om ursäkt för det besvär som det kan ha orsakat.

En nackdel och fördel med hur vi har valt att lägga upp tjänsterna är att Alkoholhjälpens data endast finns på ett ställe. Det gör att vi har full kontroll på era uppgifter och att de är säkrare. Samtidigt kan det leda till avbrott om den aktuella servern ligger nere.

Om ni har några frågor eller funderingar kring detta så får ni gärna skriva här eller i en privat fråga under Stöd --> Fråga oss.

Vänliga hälsningar
/magnus

@Daemon Wow, sex månader!!!, grattiskramar!

Å här kommer tankar kring min relation m min dotter….

När min mamma dog förstod jag hur hårt knuten jag var till henne. Navelsträngen hade liksom aldrig klippts. Jag såg det inte då men jag kan se det nu. Jag förstod inte hur hårt mamma knöt mig t sig eftersom hon aldrig använde ord till att bekräfta sin kärlek t mig. Dessutom kunde hon ju skämmas ibland….över vad egentligen???

Jag blev därför en mamma som dränkte/dränker mina barn m kärlek. Krama, säga ord och visa m handling. Men stopp…blev det ändå inte lite väl mycket ifrån mig?? Och samtidigt fanns/finns den där känslan av att duger jag som förälder…Har jag nog inte ändå överfört lite av den här känslan t mina barn…att inte duga? Småbarnsåren så lätta…och känslan att vara älskad som mamma. Sedan kom tonåren….så svåra…känslan av att inte duga som mamma så stark…och därefter ung vuxen också så svårt. Tonåren förknippad med föräldrar som dör plus sjukdom…känslan av att inte räcka till inte duga var så stark så där kom vinet som en räddning😳

Men barnen har ju inte kommit till oss för att bekräfta mig som en bra förälder en bra vuxen. Någon behöver mig …men sedan behöver någon mig….fast mer på avstånd. Fast hur gör jag då?? Jag vet ju inte vad avstånd är. Så kanske är det så att jag klamrar mig fast fastän jag inte förstår. Det är ju lättare att klamra sig fast vid en dotter som blir sjuk som behöver stöd i detta virrvarr. Tills den dagen då hon blockar mig…jag förstår att det är jobbigt m en mamma som tjatar om medicin om alkohol men mamman har varit lite väl mycket på tidigare i livet.

Så här är en mamma som befinner sig i ett kaos av känslor. Som har en dotter som ibland är som en 15-åring men ibland som en 25-åring som är otroligt skör just nu. Och här är jag och förstår med mitt förnuft att det är dax att släppa lite mer på taget, låta samhället ta sitt ansvar och min dotter ta sitt utifrån sin förmåga. Jag behöver släppa in Varafrisk i mitt liv. Jag undrar hur man gör? Har hon varit i sitt egna liv ngn gång? Min dotter finns kvar men hon har fyllt ett stort rum i mitt liv. Vad gör jag med den platsen? De nära vännerna är få…barnbarnen som de som har kallar för livets efterrätt…vad gör man om efterrätten uteblir? Då många i min ålder börjar vakna t liv igen…Vad gör man? Vad gör jag? För ett ögonblicks sekund kom jag att tänka på att det hade ju varit enkelt att dämpa tomrummet, sorgen med ett glas vin.
Fast tanken försvinner bort riktigt fort för det är inget som jag varken vill eller önskar. Det är bara att stå ut i dessa känslor i sinom tid kommer ngt dyka upp men inte nu för jag får lov att sörja, vara ledsen…gråta.

🍁❤️

Från och till pratas det här på forumet om hur relationen har varit m våra mammor. Ofta en komplicerad relation, många gånger med en mamma som missbrukar/har missbrukat…hur det har påverkat våra liv. En sådan diskussion sätter igång tankarna hos mig om min och min dotters relation men även relationen m min son. Jag granskar mig själv, och jag är en den tuffaste kritikern mot mig själv. Tänker även på relationen m mina föräldrar. Min och min mans relation m våra barn påminner en del om min relation m mina föräldrar måste jag medge om än lite motvilligt.

Min mamma hade två sidor den ena avskydde jag el avskydde är ett starkt ord men tyckte inte om men den andra måste jag beundra henne för.
Mamma var den som styrde i hemmet tills det kom gäster då tog hon inte så stor plats. Hon bar ofta på ilska. Kunde skämmas inför grannarna om hon tex skjutsade mig till bussen. Hon var enormt tjatig vilket ledde till att vi ofta var osams. Hon flyttade fr Österlen upp t Västergötland jobbade som kokerska och barnflicka på en gård. Träffade min pappa, gifte sig och fick fyra barn där jag blev en sladdis. Avskydde att vara sladdis…den lilla. Under 15 år hade vi sommarbarn. Minns mina somrar m huset fullt av folk….släktingar fr Skåne och sommarbarn plus övrigt folk. Minns det som det var inte annat än matlagning och disk. Jag och sommarbarnen fick hjälpa till en del.
Men när hösten och vintern kom då var mamma aktiv i föreningslivet. Hon var med i Centerns kvinnoförbund, Röda korset, Kyrkliga syföreningen. Tog körkort vid 40, läste engelska vid 50 och vid 60 blev hon dagbarnvårdare. Fick jobbarkompisar.
När jag fyllde år fick jag aldrig vad jag önskade. Mamma sa ”det är ju inget kul för då vet man ju vad man får”. Jag försökte förklara för mamma att det är det som är själva grejen. När vi var iväg för att hämta våra barn var vi borta sex respektive åtta veckor. Jag sa till mamma att du sa aldrig att du saknade oss. Mamma svarade, men det gjorde jag ju och jag sa..nej mamma du gjorde aldrig det. Mamma kramades men hon sa aldrig med ord att hon älskade mig, vad jag betydde för henne. Jag ringde henne varje dag, om jag inte ringde så ringde hon upp och frågade om jag var sjuk. När jag pluggade på socionomprogrammet och läste äldreomsorg skulle vi intervjua en äldre person. Jag intervjuade min mamma. Frågade om hon ångrade ngt och hon svarade….ja…att jag aldrig utbildade mig…så lade hon till…fast det gick ju inte…man var ju tvungen att hjälpa till hemma på gården.

Så ..under hela mitt liv tills några år före hennes död längtade jag efter bekräftelse. Jag gjorde det även av min pappa fast inte på samma vis som med mamma. Pappa skämdes aldrig. Jag har i vuxen ålder förstått att hennes ilska berodde på att hon levde inte det liv som hon ville leva. Jag tänker att hennes styrka gav mig modet att börja plugga till socionom när jag var 39 år och barnen var 3 år resp 7 år. Jag kan se att hur jag än önskar att jag inte hade en del negativa sidor fr henne har jag även de positiva. Skillnaden är att jag är medveten om de negativa och har blivit det ännu mer genom mina barn. Det är smärtsamt att se de sidorna men att inse att de finns gör det ändå lättare.

Kram❣️

Jag började också dricka konstant varje dag för tre år sedan. Öl här med. Dock drack jag 3 liter mindre än dig. Jag drack 10-12 33 cl öl 5,2%.

Ibland kunde det bli en platta loppet inom ett dygn på 24 h.

Men nu har jag bestämt mig att spola ölen. Testa alkoholfri öl. Speciellt staropramen. Smakae as bra!

@Påvägmothälsa Hoppas du får hjälp av din psykolog idag, brukar vara bra att prata av sig och att någon lyssnar.

@vår2022 @Andrahalvlek @Amanda L @Himmelellerhelvette tack snälla ni❤️ ja det börjar kännas ganska stabilt🥰

Vecka 15. Nu börjar tiden med glöggmingel och julbord så det sprutar sprit ur öronen. Skämt och sido, företaget jag jobbar för har en väldigt strikt alkoholpolicy, det är tre drinkkuponger som jag kommer ge vidare (eller så river jag sönder dom bara, vill jag att någon ska dricka alkohol?) och glögg finns alkoholfritt.
Så många jular och hela decembrar jag dimmigt verkat igenom. Kommer knappt ihåg några. Jag har gått in i perioden med mina barnsliga romantiska bilder i huvudet, diffust sken från tända ljus, svag julmusik i bakgrunden, umgås med glögg och goda tillbehör, ni vet.
Snabbt kast till några timmar senare och man mår som en örn och en ångest som dryper. Ledsen familj för att man förstört det mysiga, igen.
Jag läser många trådar här, det ger mig så mycket. Några fastnar jag för extra och jag blir alltid lika nedstämd om någon bara försvinner, slutar skriva nästan mitt i en mening. Jag tänker mycket på vad som kan h hänt. Det behöver ju inte vara något dåligt men ja dom stannar hos mig. Hoppas dom mår bra och är nyktra.
I början av min resa var jag orolig för att jag skulle få tråkigt som nykter. Så fel jag hade! Jag har alla mina sinnen i schack, jag ser till och med färger klarare?! Färgerna i naturen nu🍁🍃🍂🌳🪴💚🧡🤎
Alkoholen har blåst mig i så många år, lurat mig, den förändrade mig till nåt jag inte är. Jag saknar inte alkohol för fem öre. Den är bluff och båg!

Hej,
Det låter som att du behöver något nytt i ditt liv som ersätter alkoholen. Att hitta rätt direkt är kanske inte så lätt, men det finns mycket du skulle kunna prova om du orkar. Oavsett om du är troende eller inte så brukar Svenska kyrkan ha verksamhet som du kan engagera dig i som volontär. Eller gå med i en kör? Att regelbundet komma ut och träffa människor är viktigt tror jag, och i de förslag jag nämnde finns inga krav på att du måste konversera och spela det sociala spelet, du kan bara gå dit och delta. Eller kan du höra med hemtjänsten om det finns möjlighet att hjälpa till, kanske se till att en hemmasittande äldre får möjlighet att komma ut lite? När alkoholberoende är borta finns möjlighet att fylls tomrummet med annat. Ge inte upp, det kan ta tid, men är värt det. Kom ihåg det du skrev om när du badade i somras- såna dagar finns också. Att vara i naturen är helande, har du någon skog nära där du bor?

@Himmelellerhelvette Jag vet också att jag aldrig någonsin kan dricka alkohol igen oavsett vad. Å jag tänker har jag klarat mig utan att dricka alkohol nu under de senaste månaderna då ska jag ha minnet kvar att jag valde inte alkohol. Jag ser ju även hur alkoholen varit destruktiv för min son och är för min dotter.

🍁❤️

@prinsessa @Natalia Godmorgon. Livet går långsamt framåt. Känner mig skör. Försöker använda mig av all kunskap jag har om mig själv för mitt välmående. Nå. Skall till min psykolog idag i alla fall. Mitt kaffe dricker jag med mjölk, slutade med socker för länge sedan ...Inga enheter igår, enligt plan. Har inte så mycket aptit heller. Önskar er en fin dag, här är det grått.

Passar nog inte in någonstans är känslan som finns alltför levande i sinnet så här mitt i tidigaste morgonkvist. Har aldrig haft några vänner. Har aldrig gått på krog eller fest eller sånt då jag aldrig känt behov av att sitta och dricka tillsammans med några främmande människor som jag egentligen inte känner att jag har så värst mycket gemensamt med alls förutom att jag väl använder alkohol som en slags avkopplande medicin för att slippa tänka och känna så himla mycket.

Vill mest stänga av det inre grubbleriet av livets ständiga känsla av allmän meningslöshet liksom. Har just lyssnat på en låt av Hank Williams och låten – I'LL NEVER GET OUT OF THIS WORLD ALIVE. Titeln som sådan är så talande till mig. För visst är det väl som så att man aldrig någonsin kan lämna denna värld levande hur duktig man än kanske är på att stå ut så att säga.

Jag har insett att jag i alla år mest druckit för att orka stå ut med att leva en dag till, vad det nu har för sots betydelse när man ändå bara till sist hamnar som utspridd aska i någon minneslund på en kyrkogård liksom. När jag nu tagit mig tid att analysera tillvaron som nykter i snart fyra veckor så förstår jag lite mer om hur jag fungerar. Har endast druckit alkohol för att orka stå ut med min meningslösa tillvaro där jag alltid har känt att jag inte passar in i något sammanhang alls över huvud taget som jag kan se det.

Farsan var alltid helnykterist precis som morsan, och vi som familj hade inga nära vänner utan existerade mest och gjorde det bästa av tillvaron utifrån våra unika förutsättningar. Farsan precis som morsan var alltså nykterist i alla år. Han liksom morsan så länge hon kunde innan svår rökhosta, rökte däremot som en borstbindare i många år.
Men när farsan en dag fick sin första hjärtinfarkt som 52-åring så klippte han alla band till rökning. Men sade att han väl inte gjorde det av fri vilja direkt utan helt enkelt mest för att kunna överleva ett tag till.

Kan säga att jag nog är inne lite på samma linje. Jag är medveten om att min kropp inte tål att förgiftas av alkohol, samtidigt så känner jag ingen mening med att gå vidare utan traskar bara på i ett tomt vakuum liksom för att man väl har en viss stolthet och kroppslig självbevarelsedrift och inte vill må fysiskt dåligt med märkliga kroppsliga sjukdomssymptom. Har i över drygt tjugo år faktiskt komponerat musik som väl en slags terapi för att bearbeta inre mörka känslor som psykiskt alltid varit betungande. Har läst det mesta om min form av en ständig lågintensiv depression och ångest.

Det jag uppskattar mest här i livet är lugn, harmoni och balans i tillvaron. Brukar då och då skapa något nytt musikprojekt där jag försöker att genom egna kompositioner musikaliskt i instrumental form sätta toner till hur den inre känslan i stunden upplevs. Startade igår en ny artistidentitet med artistnamnet Flarran Stuff som man hittar om man går in på Sondcloud och söker efter efter nämnda artistnamn. Har alltså lagt upp en elektronisk ambient lugn låt som heter Balance. Låten är min egen originalkomposition skapad med gratisprogrammet - BandLab Cakewalk som jag faktiskt gillar att pyssla med ibland när andan faller på.

Har ibland funderat på varför jag bryr mig om att ens skapa låtar över huvud taget, då nästan ingen hittar till mina alster, vilket väl inte är så konstigt då jag inte har ork att marknadsföra dessa enligt konstens alla regler och lägga upp dessa på Spotify och sånt. Så att de ska synas på bästa sätt och hittas på enklaste sätt av de som kanske gillar ny instrumental musik som inte bara låter som alla andras hitlistors prylar så att säga. Min information om detta ska inte ses som någon reklam, då jag endast ser detta nämnda musikprojekt som lite av en egen musikterapi liksom.

När jag skapar musik är och har jag alltid varit helt nykter, för annars får jag inte kontakt med mina känslor som är förutsättningen för att jag ska kunna skapa något över huvud taget. Skriver och har även aldrig skrivit ett ord som publicerats under inflytande av alkohol, då det inte skulle kännas okej att inte vara helt sann i känsla av vad som presenteras i ord eller ton så att säga. Uppmanar inte på något sätt någon att gå in och lyssna på nåt, men om någon ändå gör så är det helt okej för mig.

Den period av nykterhet som jag har lyckats att hålla så här länge har visat mig att jag kroppsligt sett mår lite bättre av att min kropp inte är helt förgiftad av alkohol. Men när mina depressiva känslor kommer över mig extra starkt så önskar jag att det skulle finnas någon medicin som fungerar utan att skada min kropp på det sätt som jag är starkt medveten om att alkohol gör. Psykiatrin har uttömt allt av kunskap och mediciner som de har haft att erbjuda mig.

Just nu skulle jag omedelbart korka upp en flaska vin och svepa den direkt för att slippa tänka och känna så här mörkt som jag nu gör. Varje dag är en kamp för att orka gå vidare. Förstår att rätt få som inte har en psykiatrisk problembild med dystymi i botten kan relatera till mycket av vad jag skriver på detta forum. Men jag uppskattar ändå fina ord om min kamp mot alkohol. Så ni får gärna skriva något upplyftande ord om ni känner för det.

Ha en fin dag!

@prinsessa Svart 👍

@vår2022 bra att du kunde lämna över lite ansvar. Även om hon är dement- sorgchock yttrar sig precis som du säger. Jag har ibland som stora hål i huvet. Minns inte, blandar ihop, kopplar inte. Och det precis när det är så mycket att ta ställning till. Kram till dig! ❤️🐳

@Natalia Socker i kaffet?! Nä, kaffe ska vara med mjölk :-)

God morgon på Er! Längesedan jag kikade in och sa hej, men nu blev det av. Strax gott kaffe, och det kommer att smaka bra. Ha en toppendag alla. Kram på Er 🥰

@Ny dag Du har säkert läst det innan, men här kommer Annie Graces recept på en lyckad nykterhet, fritt tolkat av mig:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka och inte börja igen. (Just nu måste du jobba på den här punkten!)
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten, minsta lilla yttepyttegrej.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol. Punkt.

Du skulle kanske prova Annie Graces 30-dagarsprogram ”The Alcohol experiment”? Det är på engelska, och det är gratis. Där vet jag att man jobbar just med den där biten att sluta ”sluta dricka”. Eftersom ständiga återfall är så destruktivt, både för resultatet och för ens mående.

Kram 🐘

@Daemon Grattis till 6 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Hur går tankarna nu?

Kram 🐘

@Daemon Grattis till 6 månader!🥳. Wow! Fy fasiken vad bra jobbat! Fortsätt så!❤️

@Geggan @Ny dag @Himmelellerhelvette Tack för fina ord ❤️ Just nu försöker jag vila i förvissningen att det går vägen, till min fördel, men gör det inte det så vet jag att jag åtminstone stod upp för mig själv och gjorde allt jag kan. Och det är alltid tillräckligt.

Kram 🐘

Godmorgon!

Idag smakar kaffet inte gott men det är inte för att jag är bakis, det är för att jag har slut på socker. Brukar även kunna ha honung i men den är precis också slut. Långpass idag. Det blev inga enheter igår så energin är ungefär där jag vill ha den idag. Det ger bättre förutsättningar till att skapa mig en ny bra dag 🙂

Ta hand om er!

@orolig_fru
Välkommen hit! Med min erfarenhet så upplever jag den här meningen "Han erbjöd sig att också vara nykter genom graviditeten." att det fanns ett problem redan då.

Jag har arbetat en del i mansdominerande miljöer. Och varit nära både VD och andra i maktpositioner i ett mindre bolag, där det flödade pengar. De hyrde även ut kontorsplatser, i ett öppet landskap till andra män med stora kapitaltillgångar. Bubbel flödade. Inte på kontoret. Men på restaurangerna. Eftersom jag såg det där hemma, ville jag inte se mer av det på jobbet, så jag gjorde klart för dem. Att jag inte var intresserad av att träffa kunder och mingla.

Det accepterades. Jag hade dessutom blivit erbjuden jobbet och kände mig i position att forma min tjänst själv. Idag är jag övertygad om att en av mina gamla chefer är en av dem som har en karaktär i serien EXIT. Det var den sjukaste arbetsplatsen jag har varit på. Det är så mycket vi inte känner till, bakom kulisserna.

Hur våra partners har det när de är på konferenser, när de jobbar på "kontoret", när de går hemifrån. Jag fick mitt ex att berätta mycket om sitt drickande. Eller så ville han berätta själv.

Han satt mycket på hotellbarer och arbetade. Där var hans "kontor". Med sina kompanjoner som lekte affärsmän. Jag hörde en historia en gång om en fd elitidrottare som var polis. Han kom till mötet och under mötet så kom en leverans av ett paket via bartendern. Mitt ex förstod vad det var. Och jag blev förbannad. Jag accepterar inte droger, alls. Från den dagen separerade jag från mitt ex känslomässigt. Han ville inte flytta ut. Jag kämpade i flera år, så att han flyttade ut självmant.

Han och jag fastnade i ett trauma tidigt i vårt förhållande. Och det tog jag hjälp av när han äntligen var ute ur bilden. Jag har ett bra liv idag. Jag är inte lika rik, men ändå är jag rikare, i min hälsa och i erfarenhet.

Och jag trodde att vi skulle bilda familj. Det är både en sorg att jag inte fick barn, men också skönt att jag inte fick det med honom. För han var en mästare i manipulation. Jag behövde vara på den arbetsplatsen för att förstå hur det kan se ut. Min chef var bekant med mitt ex. Och det ändå målet dessa män hade var att tjäna ännu mer pengar på sina verksamheter. De blev aldrig nöjda. Och de kunde göra allt. Även mitt ex, men han drack upp alla sina pengar på ett par år. Det var förstås en del påkostade resor till platser som var magiska. Men att resa med honom var aldrig magiskt. Han drack konstant.

@Andrahalvlek Imponerande bra jobbat! Vilken inre kraft du besitter! Tron på dig själv är stark precis som den ska vara. Du vet vad du går för och sitter inte bara och nickar utan strider för din sak! Bra jobbat! Kram❤️

@Qwer1 Tack, känns skönt att kunna inspirera❤️

@Amanda L ❤️

@Varafrisk Jag älskar också att lyssna på allas tider som gått före, den uppfattningen jag fått är att de precis som jag inte tar nykterheten förgiven hur många år det än gått. Vi har alla en enorm respekt för vårt beroende som ligger vilande. Om några dagar var det 15månader sedan jag förgiftade mig. Evigt tacksam över att jag gavs denna chans och tog den, klamrade mig fast vid den och älskar att jag slipper dricka. Att jag på djupet förstår att det bara är skit! Finns inte något positivt med alkohol alls. För mig känns det som att om jag skulle dricka alkohol igen kan jag lika väl balansera på staketet på en bro. Dricker jag så är jag så deprimerad att jag inte ser någon annan utväg och har inget kvar att leva för. Jag ser alkohol som en aktiv dödshjälp. Dricker jag har jag givit upp. Att ha präntat in i hjärnan så stenhårt att alkohol aldrig är ett alternativ, är för mig lika som att jag aldrig skulle ta heroin eller någon annan livsfarlig drog. Jag tror det hjälper mig långt att se på alkohol på detta sätt.

Kram