Senaste kommentarerna i forumet

Grattis VaraFrisk! 💖🌷💖
Åtta månader! Grymt!✌️💪🤗

🌷🌷🌷

@Samsung50
Vi kämpar på. 💜
Jag håller med att man ska vara förlåtande mot sig själv och I nästa relation bryta direkt då man anar varningstecken. Personligen har jag inte haft viljan att arbeta för att gå på dejter eller ha en relation. Känner mig rädd .. 🙄
Kram.
🌺🌺

Hallå i stugan!

Har haft en lång morgonstund med kaffet och ena kissen på balkongen och det är ett fint väder. Idag vill jag hitta på nåt trevligt och känner ett lite större socialt behov idag. Vi får se vad jag hittar på, det är iaf en glad dag 🙂

Önskar en skön fredag 💕

@Amanada L. Jag hoppas på att det skall kännas ok, men hittlls har jag valt undvika framföramöta de "problemen". Jag vet att tillfällena snart kommer och att jag måste ta itu med dem, är väl egentligen inte jätte orolig men lite obekvämt känns det allt. Tack för stödet.
@Kristoffer. Jag har satt ett första mål på 3 månader, det känndes som ouppnåligt i början men nu känns det som det kommer att gå. Som jag känner det nu så räcker det nog inte med 3 vita månader för mig, med ett mål i taget. Jag borde förmodligen ha målet "nykter för resten av livet" men det känns för tufft än så länge.

@m0lly Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Du har en lång historia av att på olika sätt drabbas av din förälders drickande. Du har fått utstå mycket du inte ska behöva utstå, det är verkligen inte konstigt att du är trött och ledsen. Du är nu i ett läge där du nått en gräns men inte vet hur du ska gå vidare. Så himla klokt och bra av dig att skriva här!

Det finns lite olika spår att fundera på när det gäller hur en kan gå tillväga i din situation. Eftersom det generellt är svårt att få nån som inte vill ha hjälp att ta hjälp så kanske ett första steg är att fundera på hur du ska få tillbaka energi, oavsett vad din förälder gör. Har du något annat stöd eller någon att prata med om situationen? När mår du bra, kan du göra mer av det? Du skriver att det blev bättre när du flyttade hemifrån och slapp se allt, finns det andra saker du kan göra för att skydda dig från din förälders drickande? Skriv gärna mer och berätta vad du tänker.

@Ölandstok I vår erfarenhet är det lite olika vad för typ av målsättningar som fungerar bäst. Vissa funkar bäst med att ha målet "aldrig mer", vissa delar upp det i kortare mål för att lättare upprätthålla förändringen över tid. Alkoholfri tre månader, sex månader, ett år i taget. Fördelen med det kan vara att efter varje uppnått mål stanna upp, utvärdera och ta aktiva beslut om fortsättningen. Hur är livet nu, hur blir det om jag skulle börja dricka igen? Vet inte om det är nåt som är hjälpsamt för just dig, vad tror du själv?

Godmorgon från konferensresa. Sista dagen och imorgon träffar jag min misse igen 😻 Lite trött men idag blir det bara en halv dag. Sen en kväll med svärmor och hemåt. Trevlig helg!

Hehe, vi får väl förresten se hur klok och nyanserad jag låter nästa vecka. Ska snart dra igång med lite kravställning på sonen…

Jag har tänkt på att det kanske kommer en dag. Den där dagen när alla oförätter man har gjort mot barnen ska upp på bordet. Det är ju vanligt och det kan nog vara sunt, även om det inte känns så i stunden. Det finns så mycket som jag hade velat göra bättre för mina barn. Och då menar jag inte mest med alkoholen, den har inte varit central, utan mer läsning, mer utflykter, mer vänner etc etc.
Jag minns när min syster var runt 18-29 och ifrågasatte allt i sin uppväxt. Hon var väldigt arg och såg bara bristerna. Och jag tänker att det ofta är så och kanske också att det är lite sunt att i den åldern vara lite egofixerad. Framförallt så tror jag att det är en tid av vilsenhet, ifrågasättande och att klara hitta sig själv i vuxenlivet.
Jag tycker att det lät som om du hanterade den här ilskan oerhört moget. Ni har en plan framåt.
Nåt som jag märker på mina barn (i samma ålder), är att de är väldigt känsliga för kritik. Vi bråkar inte så mycket och jag märker så tydligt på dem när sambon bråkar om ordning och reda att de känner sig så orättvist beskyllda. Även om jag kan se att de borde ha gjort mer. Det är såklart lättare att se när det inte är jag som är arg. Men jag har stoppat sambon ibland för att de är så stressade och ledsna och det lönar sig inte att vara arg. Ibland oroar jag mig för att mina barn blir helt konflikträdda eftersom vi så sällan grälar.
Men vad jag försöker skriva är att det är väldigt intressant att han upplevde att ni bråkade oftare än du. Jag tänker att det ibland kan vara det lite dåliga samvetet som gnager. Han vet att han borde ha gjort mer säkert, men har inte förmått, inte kommit igång etc. Jag fick en gång en utskällning av en vuxen man i en förening som jag var med i för att han tyckte att jag ställde krav. Jag hade helt ärligt inte sagt någonting alls, men han gjorde inte det han skulle och jag fick ta hans besvikelse över sig själv utan att ens säga nåt. Han bad om ursäkt sen.
Just ilskan tror jag ibland handlar om projektion. Det är lätt att ta ut sin egen sorg och besvikelse på någon nära och kär som står pall. Och det gjorde du!
Jag minns också din historia. Skitjobbigt att få den slängd i ansiktet. Det är så oerhört skamfyllt att inte hantera alkoholen på nåt sätt och att heller inte fatta beslut som överensstämmer med ens egna värderingar. Jag fattar precis varför du inte vill tänka på det och jag vet inte om jag nånsin kommer att förlikas med de gånger som jag misslyckats totalt. För mig kommer det att vara skitjobbigt om dottern tar upp det i ett gräl, men det går inte att göra ogjort. Förresten kommer alla andra misstag man gjort vara jobbiga också, men jag ska åtminstone försöka att inte bara gå i försvar och inte heller känna mig nertryckt.
Jag har ändå gjort så gott jag har kunnat.
Tänk så jäkla bra du ändå hanterade det där, tänker jag. En riktig utrensning på något sätt. Det är bra att det kommer upp till ytan även om det inte känns så just då. Tänker att vi får tala om för oss själva vad som varit bra. Och som de andra skriver så har det varit en jobbig period för er. Kanske har sonen heller inte känt att han kan bråka som han vill förrän det lättat lite.
Sköt om er!

@Tröttiz så klokt skrivet 💕
Jag funderar också en del på vilka val jag gjort och hur jag betett mig. Att jag blivit kontrollerande och försökt styra min man vilket jag själv fått kritik för. Undrar då om hur det skulle varit om han varit pålitlig och svarat när jag ringer, inte försvunnit iväg på kvällar, nätter, dagar. Hade mitt beteende varit annorlunda. Försöker vara förlåtande mot mig själv och honom. Tänk framåt nu, ta med sig erfarenheterna och se till att aldrig hamna där igen. Om jag träffar en ny man, bryta direkt när man se ev varningstecken och inte se förbi och tro att någon annan kommer att bli bättre. Det man ser är det man får av en person. Vi kämpar på.

Grattis till 8 månader VaraFrisk! Och som du har prövats under den här tiden. Förstår att det är mycket oro, maktlöshet, sorg och kanske lite ilska.
Så bra att du också tar dig tid att jobba med dig. Det är ju annars också en försvarsmekanism att se till andra i första hand. Hoppas du hittar nåt som kan vara hjälpsamt. Tänkte på det du skrev om att dottern blev arg för att ni tröstade. Lyssnandet är underskattat tror jag.
Sen gäller det nog att verkligen minnas att ilskan kanske är ett uttryck för den sorg och skam som hon känner över att det ör som det ör och att det hon säger måste ses i det sammanhanget.
Du och din man är helt fantastiska föräldrar. Inte perfekta såklart, men som ni ställer upp och finns där. Du dessutom nykter.
Snälla VaraFrisk, se på dig själv utifrån. Tänk vad du var imponerad över andra som firade 8 månader, vad du skulle ha känt om någon beskrev det jobb med en dotter som du gör. Så ge dig själv en stor kram, fan vad du är bra!

@Amanda L Samma här, jag var inte medveten om
alla andra förändringar som ägt rum mer än att hantera alkoholkonsumtionen. Att man samtidigt jobbar så mycket med sig själv och därmed kommer underfund med en massa nya saker. Det är intressant och spännande 😍
🌻

Klokt att sätta den gränsen. Hans beslut inte ditt.
Så bra att få en liten kickstart både med alkoholstopp och med träning. Tre veckor, bra jobbat. Nu kanske det är tidigt, men jag tänker att du behöver skapa en bild över hur det ska se ut efter den här två månaders perioden. Håll alkoholstoppet en månad till, tycker jag och känn efter lite hur du mår i det. Det är en sån bra början att bygga vidare på, då passa på. Nu är det träningsfokus. Insiktsfullt att skriva att du ”tävlar”. Men gör ett försök att lägga fokus på dig själv även i träningen.
Och Lycka till!

Jag tror det beror på hur drickandet har sett ut om det går eller inte. Vet inte om jag överskridit Kjell Olov Feldts nuvarande veckoranson (25 glas) ens när jag drack som mest. Han ligger långt över riskbruk även om han halverat sin alkoholkonsumtion. Men som sagt så tror jag att det beror på hur drickandet har sett ut om det ska lyckas. Har du haft svårt att sluta när du väl börjar? Dricker du periodvis? Dricker du som medicin? Älskar du berusningen? Finns säkert ett gäng frågor till att ställa sig.
Jag hör till dem som rekommenderar en längre nykter period inledningsvis. Bra att börja på 0 och känna hur alkoholen påverkar även i liten mängd.
Jag har medicinerat med alkohol och slutat 2 gånger eftersom jag återupptog drickandet första gången efter nästan ett år med mycket sparsam konsumtion. För att lyckas den här gången har jag en massa restriktioner. Jag dricker aldrig hemma, endast i sociala sammanhang, högst 2 glas per gång. Det är oerhört lätt att halka tillbaka i gamla beteendemönster, så det finns fler restriktioner - jag måste må bra.. j
Nu har jag heller inte ett jättesocialt liv, så de nya rekommendationerna om högst 4 enheter per månad är väl ungefär det jag kommer upp i och det gäller att se upp om det blir för tätt. Då vaknar ett visst sug.
Men att komma hit har också tagit lång tid. Jag har heller aldrig gillat berusningen, utan dövat med alkohol. Jag tror sånt spelar in. Jag har också haft långa helt nyktra perioder. Hjärnan har återhämtat sig och jag känner av hur även kroppen påverkas av alkohol i liten mängd. Eftersom jag använt alkohol som medicin har jag haft mycket vånda över längtan att medicinera. Därav ingen alkohol hemma. Det är lätt att halka tillbaka. Att normalisera alkoholen igen. Så för mig har det också krävt stora livsförändringar och att jobba mycket med mig själv, med tankar, livet i stort, träning, vila.
Väldigt många härinne landar i att det är meningslöst med endast ett -två glas eftersom det är berusningen de egentligen är ute efter och eftersom alkohol har så många negativa effekter. Men oavsett vad du i slutändan bestämmer dig för så är det helt klart värt att se över alkoholkonsumtion och livet i stort.
Lycka till!

Jag har nu varit nykter sen den 4/9 och det känns väldigt bra. Har varit bortrest och inte behövt tänka på att hålla mig nykter eftersom bilkörning har ingått varje dag. Det är som Hr säger att man måste bestämma sig ha en bra dag.

Tror att hennes symptom kan relateras till mycket hög alkoholkonsumtion. Om du läser om alkohol psykoser och delirium sk fylledille så stämmer nog mycket in på din syster. Ska någon möjlighet till återhämtning ske så krävs ju total nykterhet. Risken är stor att det finns permanenta skador efter ett så omfattande missbruk. Har du prövat något anhörigprogram? Det hjälpte mig mycket.

Ps Jag googlade på Lifering och där fanns en text om hur de tänker kring det hela. Kändes bra. Och de har tydligen även träffar via nätet.

@Lonely Man ❤️👍

@Katti@ ❤️👍

@Vilsenpappa Hej! Härligt att läsa att det är mycket som känns bättre i ditt liv.

Jag har också levt med en ätstörning som fått mig att aldrig bli nöjd med mig själv. Nykterheten har hjälpt mig med den. Jag har övat på att tycka om mig själv och matintaget har stabiliserats. Jag kan unna mig och kroppen har normaliserats. Äter jag mer en dag så gör kroppen automatiskt att jag är mindre hungrig dagen efter. Jag kan bara lyssna på kroppens signaler och jag kan numera lita på dom. Jag har arbetat med mina känslor och därigenom lärt mig att inte äta på känslorna utan äta när jag behöver äta. Jag kan äta precis det jag vill men har en grund i sånt som är bra för kroppen, ser till att få i mig alla näringsämnen jag behöver och sedan blir det automatiskt så att jag inte blir särskilt sugen på det som är ”dåligt”.

Träningen flyter på som en normalitet, inga måsten eller dåligt samvete om jag inte tränat. Unnar mig vila om jag inte orkar träna vissa dagar. Men även där säger kroppen numera till mig att det är dags för träning.

För mig har mat och träning blivit en del av livet som inte längre är något jobbigt utan lika normalt som att gå till jobbet.

Du är fantastisk!

Kram❤️

Hej.
Blev inget nytt boende för mig, inte i nuläget. Trivs dock så bra på jobbet och det blir alltmer stabilt från mitt förflutna liv med missbrukande ex. 🙏 Oron i magen har försvunnit mycket. 🤗

Jag tänkte på mitt "tidigare liv" och konstaterar med facit i hand hur jag borde ha gjort annorlunda. Lätt att säga -nu. Undrar hur många timmar jag spenderat i telefon med en onykter pojkvän, något som inte gynnade honom eller mig. Och så kanske han inte mindes ett jota. Så lätt att i efterhand se hur man borde gjort. 😔

Kom ihåg att ni inte kan styra en annan och dens missbruk, utan er själva och eventuella barn. Stånga inte er blodiga med att försöka ändra eller påverka någon annan för det funkar helt enkelt inte. Vad behöver ni? 💕
Då den personen söker hjälp, då kan ni stöda. Stöd nyktra aktiviteter då det finns tillfälle. Smyg in sånt. 🙂

Sköt om er.

@erivan Tack snälla du 😀🥰 Läste i din tråd att det går bra också för dig , heja 🥰

Ja men absolut samma för mig , det är effekten jag velat åt!

@Varafrisk Massor av grattisar till 8 månader!🤩🥳. En fantastisk bedrift! Tänker ofta på dig och hur slitigt det är för dig och att resurserna ändå finns där. Hoppas verkligen att det ska komma en lugnare period och någon hållbar lösning för din dotter. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Tack! Hoppas din dag blir bättre imorn. Sov goo kram❤️