Senaste kommentarerna i forumet

Vad fina och viktiga insikter du får om dig själv, HimmelochHelvette. 🌟..Alla får ju och ska hitta sin egna inte motivation till förändring, annars kan förändringen vara tillfällig, om man gör den för andra. Jag menar även din man. Han har erkänt att det är svårt att dricka måttligt, och det är det för de flesta med risk- och missbruk. Nu när jag levt nykter i flera år, så kan jag känna en frustration med alla som försöker dricka måttligt, trots att det nästan alltid slutar likadant, dvs med fylla och överkonsumtion. Men det är något jag själv måste deala med. Jag kan inte styra över någon annan än mig själv. Jag kan inte ” hjälpa” någon som inte vill bli hjälpt. Jag har några exempel runt om mig i mitt liv. Dom flesta vill inte ens diskutera problemet, bara prata bort. Som tur är gäller det inte mina barn, för då hade det varit svårt. Ingen av mina vuxna barn har a- problem, och hoppas att dom aldrig får det. Allt har sin tid, och för att må bra, så måste man begränsa sitt umgänge med människor som inte vill göra goda val, så tänker jag. Min x- man trodde sig kunna dricka måttligt, vilket de flesta ( även han) förstod att det inte kommer att gå. Facit: Skilsmässa, barn som tog avstånd, ny tjej med svårt missbruk, mycket frånvaro från jobbet, livet i en dålig nedåtgående spiral, med mer a- konsumtion än någonsin. Jag mår fint i min nykterhet, håller fast vid goda val, och känner mig oftast nöjd med livet. Så gick det för oss, men det finns många andra och bättre sätt det kan gå på. Jag hoppas på dig/ er. ❤️

@Varafrisk @Andrahalvlek Ni ringar in frågorna och precis så är det. Jag orkar inte riktigt (kom upp vid diskussionen i går) med hemma som förr. Å andra sidan är han 18 nu så jag avstår medvetet från att göra vissa saker och vill att han bidrar i annat. Känns helt rimligt eftersom han måste lära sig hur ett hushåll ska skötas och vad som krävs. Extra viktigt eftersom han har ADD och har noll motor för sådant som inte intresserar. Men känslan av att jag är trött kan nog tära på honom. Och att jag varannan vecka är helt upptagen med hans lillasyster. Det här med att göra saker tillsammans har jag verkligen försökt men med dålig framgång. I bland har han hängt på för att han känt att han måste andra gånger inte alls. Jag har frågat miljontals gånger (med exempel som typ filmkväll hemma eller bio) om det är något HAN vill men fått nekande svar. Han har ett stort socialt umgänge så det saknas INTE.

När han vaknat i dag pratade vi lite om att vi ska kartlägga bråken. En gång om dagen ska vi definiera vilka bråk vi haft och skriva ned det lite enkelt på ett papper. Så att vi får en gemensam bild av hur det är med just bråken. Kan ju vara en början till något som bara kan bli bättre. Jag reflekterar mycket över mitt föräldraskap men diskussionen i går kom som en blixt från en klar himmel för mig så tydligen inte tillräckligt.

En annan sak som var jobbig i går är att han sa att det skulle vara "ännu värre" hemma hos pappa. "Där är det ju kaos". Himmel alltså, undrar hur flickan har det egentligen. Får ont i magen av detta...

Det 'r just det som är grejen. BÅDE polis och sjukvård har anmält henne, ändå händer absolut ingenting. jag var på ett möte på socialen för att diskutera tvångsvård. Jag, min mamma, min pappa och en av hennes döttrar var där och gjorde en anmälan var, samtidigt som vi hade ett möte med dom. Det de sa var att det är jättesvårt att få någon tvångsvårdad, eftersom det inte finns någon lag mot att missbruka alkohol. Vi tryckte på att hon är en fara för sig själv och andra, men det hjälpte inte. Så de gör ingenting. Då missbrukade hon även tabletter, som hon stal från vårdtagare, då hon jobbade inom hemtjänst. Hon blev tagen på bar gärning, då en an sönerna till en vårdtagare misstänkte att en i personalen stal medicin och satte upp en kamera. Hon blev dömd för det, men anses ÄNDÅ bara lida av alkoholmissbruk. Systemet är ju helt skruvat, och hon kommer supa ihjäl sig.

God förmiddag!

Hoppas allt är bra med er alla där ute!

Jag tänkte bara skriva ett par rader att livet går faktiskt ganska bra överlag. Hade ett sjuhelvetes bråk med frugan i helgen vilket var tufft, hon säger att det är så många faktorer och egenskaper jag har som hon aldrig hade ens funderat på att gifta sig med så allt slutade med att jag frågade henne om det skulle underlätta hennes liv om jag skulle skilja mig med henne. Som tur var så sa hon att det är många fördelar med mig också och att hon går i terapi för att hantera de dåliga sidorna. Dit har inte jag kommit ännu då ingen terapuet har varit ngt för mig, det är liksom ingen som förstår mig fullt ut, eller så är det jag som inte förstår mig själv?

I alla fall, jag är fortfarande gift, och även om detta var en extremt tuff dag i mitt liv så tog jag inte till flaskan, och hade inte ens en tanke på att göra det. Det är numera ett liv med hinder som måste lösas utan alkohol och även om det är motgångar ibland så löser man det mesta.

Barnen har i alla fall börjat komma mer till mig, vill mysa, läsa böcker och även om mitt tålamod och ork inte finns där alla gånger så är det härligt att de i alla fall har börjat "älska" mig mer och att de kommer närmre mig varje dag. Till och med sonen kan säga till sin mamma att han saknar mig vilket aldrig hänt innan <3

Men jag mår faktiskt bra, det gör jag! Ett liv utan alkohol är liksom en vardag nu, det är inte så tufft. Ingen alkohol sedan 3:e juli(förutom 0.5%) är en riktigt bra början och tänker fortsätta! Ska till Florida i december och även där kommer med stor sannorlikhet vara utan alkohol, får dricka lemonad istället vilket jag älskar. Så mycket bättre än den skitlemonad vi säljer här i Sverige!

Ett problem jag dock har är att jag inte äter så mycket....... Brukar bli ett mål om dagen då jag har men för livet från min barndom. Jag har alltid varit stor(vägde 85kg när jag var 15 och kanske 1.5 lång). Nu väger jag 78kg och är 176 lång men ibland tittar jag på mig själv i spegeln och tycker att jag är för stor för VAD JAG SJÄLV KÄNNER är normalt. Jag vet att det bara är skitsnack från min egna hjärna och jag ser rätt så bra ut, säger i alla fall min fru haha. Hon är fortfarande attraherad av mig vilket är det viktigaste! Men måste bli bättre på att få en hälsosammare vardag och ett hälsosammare liv. Jag väntar nu på en investering som kommer göra mig ekonomiskt oberoende och när och OM jag väl får ut de pengarna så kommer jag börja med att anlita en PT och även lägga upp ett kostschema så att jag kan ha lite mer rutin i vardagen :D Och köpa en sportbil.....

Det är så mycket drömmar man har och det är väl det man lever för? Man måste få drömma lite tycker jag, så man har något att se fram emot.

Nog om mig, nu ser vi fram emot en dag av nykterhet och en fantastisk dag i våra liv. Jag hoppas att jag kan inspirera någon att ta samma steg som mig, och kom ihåg "baby steps". Jag var otroligt rädd i början om ett liv helt utan alkohol, jag kan inte säga att jag är där än utan sätt delmål, en månad, tre månader osv. Det är lättare (för mig) att kunna belöna sig lite mer kontinuerligt än att tänka att man aldrig kan dricka igen. Men det är BARA JAG OCH MINA TANKAR!

Kram till er alla!

@Charlie70 Åh, vad jag lider med dig, det finns inga tröstande ord som räcker till. Mer än att våra barn är som jävligast mot de människor där de vet att kärleken är förbehållningslös. Det funkar liksom så. Det beter sig som små as mot dem som de älskar allra mest, för att det vet att de banden håller hur de än beter sig. Allt är så dramatiskt med barn också, de har inte lärt sig hantera sina känslor. Om de ”hatar” så hatar de verkligen just då. Det finns inga nyanser.

Jag tänker att du tvingats ägna mycket tid åt lillasyster. Att storebror inte känner sig sedd och bekräftad kanske. Och sen blev du stressjuk ovanpå detta, och kan än mindre räcka till för honom. Jag är säker på att han efter några timmar, eller en natts sömn, tänker helt annorlunda men kanske har han inte de verbala uttrycken för att beskriva det.

Det allra bästa vore om ni två fick möjlighet att göra något ihop, något han tycker är kul. Man kan sällan sätta sig ner och prata med barn på beställning. Man får småprata om ditt och datt i timmar kanske innan det där viktiga kommer upp. Liksom kratta manegen väldigt noga och långsamt.

Och allt det där vet du, jag ville bara påminna dig. Av omtanke ❤️

Kram 🐘

@Grelod Klart att du vet bättre. Tyvärr struntar sjukdomen i dag. På't igen, let's go sober!

@Sisyfos @Delfinen80 @vår2022 Tack för fina ord.

@Delfinen80 Ja, de landade rätt. Jo, innerst inne klandrar jag mig själv. Så är det nog. Tror jag lite förväntar av mig själv att jag skulle rest mig på stuberten och sagt vad i H-vete håller du på med? Istället försökte jag markera lugnt i hopp om att han bara skulle sluta vilket gjorde att han bara fortsatte istället, värre och värre. Har aldrig haft annan mans hand innanför mina byxor förr om jag inte velat. Har varit med samma man sedan 20-års åldern och har aldrig varit otrogen så jag är väl inte direkt van.
Du har nog rätt i det. Vem skulle se den komma inne på ett ljust cafe? Så märkligt och fullständigt gränslöst. Så gör man ju inte ens med en partner. Pinsamt.
Skiten får ligga hos honom. Nu slänger jag den där ölen. Får köpa blommor istället. Nått med fina associationer. Kram

Imorgon reser jag till barndomsstaden. Besök hos släktingar och olika träffar med gamla vänner är inbokade. Planen är att rekognosera inför en resa i vår som jag tänker göra med min mamma. Hon har tjatat i flera år om att hon ”vill se allt en sista gång”.

Just idag är lillprinsen fem månader och våra rutiner här hemma sitter riktigt bra. För några dagar ska vi släppa alla rutiner och skapa nya på annan ort. Det hinner inte ens bli rutiner, men allt grundläggande som mat, promenader och sömn ska vi nog lyckas uppfylla. Det ska bli mysigt att traska the memory lane ihop med lillprinsen. Uppleva allt gammalt på nytt, upptäcka allt nytt som inte har funnits förut.

Vi ska bo i en stuga på en släktings tomt. Där är min pappa uppväxt, där bodde min farmor, lite längre bort min mormor och morfar, och åt andra hållet hade vi husvagn på säsongsplats i många år, från att jag var 12 år. Många minnen finns på det stället, och det ska bli spännande att se hur det har förändrats.

Jag ska också köra hem till förorten och kolla hur den har förändrats. Ta hunden på en promenad. Se hur ”skogen” växt upp till oigenkännlighet. Se hur det har byggts hus på tidigare tomma ytor. Se hur jag ska köra till gamla och nya ställen, så att jag kan allt det där när jag tar med mig min mamma på ungefär samma resa till våren. Genrepa. Men till våren ska jag inte ha med mig lillprinsen, då får han stanna hemma hos T. Rullator, hundbur, sängkläder och packning för två personer och en hund går inte in i min bil.

På tal om hundbur är det dags att levla upp nu. Första resan i nuvarande hundbur såg han helt övergiven ut, plutteliten. Nu fyller han ut den hundburen åt alla håll. Var på väg att köpa en begagnad hundbur, men eftersom jag fick möjlighet att prova den innan så insåg jag att den fyllde några cm för mycket upptill. Jag kunde inte stänga bakluckan. Fördelen med det var att jag då fick veta exakt vad jag behövde, så då beställde jag en helt ny hundbur för kampanjpris. Den hinner inte komma innan resan, men när han väl ligger ner är det okej. Det är in och ut som är mest bekymmer.

Igår blev det av olika skäl 13.830 steg, trots att cirka 8.000 steg är önskvärt. Det känns i benen kan jag säga. Idag blir det betydligt färre steg. Ska köra runt och göra diverse inköp inför resan, plus tvätta och besöka yngsta dottern. Vi äter alltid middag ihop på onsdagar. Idag är det hon ska bjuda på tacos 😋

Kram 🐘

@finito Hej finito, jag tänkte och hoppades på samma sak. Att kilona skulle rasa av mig. Men nu har jag förstått att jag måste ta en sak i taget. Kanske är det samma sak för dig. Låt det ta tid.

Anmäl igen både för missbruket och att hon slår sina barn. Är det så illa som du beskriver bör ju sjukvården vara inblandad. En anmälan från läkare väger tungt eller från polisen. Min uppfattning är att socialen agerar så kanske har ni haft otur.

@Charlie70 Tänker inte att det är så märkligt att du inte vill ta i det. Jag tänker att det är för smärtsamt. Jag minns att du beskrev din sons blick när du kom hem m ”snubben” och det är smärtsamt. Jag kan lova dig vad vi i behandlingsgruppen har gjort är hemska minnen som vi inte vill minnas men måste möta för att gå vidare.

Ha en fin onsdag! Hos mig är det grått och duggregn men du har kanske sol☀️kram

@Vinäger 300 är en väldigt snygg siffra. Snart blir det 1 igen för då börjar du kanske räkna år.
Grattis BÄST!

@Varafrisk hur går det för dottern? Är hon fortsatt inlagd? Tänker på er och som sagt (går inte att säga för många gånger) vilken himla tur att vi är nyktra!

Kram!

@Varafrisk tack. Känns på något sätt tryggt och fint när du bekräftar att du minns händelsen med snubben. Varför är det så, när den andra sidan av mig inte vill ta i det med tång? Märkligt.

Sonen sover men kan inte låta bli att med ett leende på läpparna fundera på hur många gånger vi ska bråka i dag. Ingen gång, för så är det i min värld - men uppenbarligen inte i hans. Något är det som trycker honom och som jag gärna vill att vi får fatt i. Vi ska ju må bra tillsammans här i vår lilla familj som säkert kommer bestå i några år till (under samma tak, familj kommer vi ju alltid att vara så klart). Hmmm.

@Lora Jag tänker att det var ett starkt intigitetsintrång och håller med om det som @Delfinen80 skriver om ang övergrepp. Det ruckar till ordentligt inom en. När jag ser fulla människor idag, mår jag dåligt. Dels kan det komma tankar om, herregud var det så där jag betedde mig och en oerhörd lättnad över att att inte vara på det sättet längre. Kanske har händelsen också triggat skulden, skammen och avskyn, att det poppat upp och kopplas till när du själv drack. Att det ställt till det i hjärnan, som minns hur man löst situationer förr, man drack för att slippa känna. Det där minnet finns där i hjärnan, men idag har du hittat verktyg och alternativa lösningar för hur du ska handskas med situationer. Tänker också att du kanske hade en helt annan förväntan om att prata med honom som gick i total krasch, då det visade sig att han var påverkad och antastade dig, en helt annan person än den du hade en föreställning om.

Borsta av dig skiten och fortsätt på din inslagna väg. Händelsen är obehaglig och ruskar om ordentligt, men det handlar inte om dig. Det är inte din skit så släng iväg den där den hör hemma. Tänk vad skönt och härligt att vara nykter och vara den som styr sitt liv och även bestämmer vad livet ska bestå av och vad det ska innehålla.

Ha en fin dag!❤️

Dag 2

Godmorgon!
Blir glad att höra det @Fia L! 🙂❤
Idag vaknade jag också på en bättre sida och det är förstås alltid skönt att vakna utan alkoångest och seghet.
Idag känner jag däremot att jag är lite i gung efter besked om arbete och det handlar om att mina vardagsrutiner med själva fokus på arbetsansökan förändrades. Det är förstås positivt men det gick fort och jag behöver ställa om mentalt.

Nu skapar vi oss en ny bra dag ❤

Hej @lindislindis!
Håller helt med om att det är bäst att kontakta vården och sluta helt. Jag har själv druckit i väldigt många år och de senaste 10 åren på tok för mycket, typ 50cl wiskey varje kväll och på helgerna ibland mer. Har försökt ett flertal gånger att trappa ner, det gick fint ett tag men sen var man tillbaka igen. Jag har kontakt med vården och fått bra hjälp och har även haft ett par samtal med alkoholhjälpen. Har nu varit helt nykter i 32 dagar och det känns väldigt bra, visst var abstinenesen lite jobbig i början men den var ändå överkomlig så jag rekomenderar dig skarp att testa hel vitt. Själv har jag satt ett första mål på 3 månader.
Lycka till!!!

Jag hoppas att du markerar att det inte är okej. Nykter eller ej så får han inte behandla dig hur som helst.

Alkoholen förändrar människor. Mitt ex blev gråtmild och fick ångest när han var full. När han var nykter låtsades han som att det regnade och att han inte sagt något konstigt alls.

Man blir konfys, streessad, ledsen och orolig av sådant beteende och det är inte nyttigt i längden att vara i närheten av en sådan människa. Tänk på dig själv först.

@Lora Hej! Jag har stor förståelse för att du blev chockad av det som du berättar om att du var med om. Det jag tänker är att det handlar om något mer än alkohol och att händelsen på det sättet inte handlar om alkohol oavsett om han drack eller om du drack eller inte . Det han gjorde var ett övergrepp på dig. Du berättar att han stoppade handen innanför dina byxor helt utan ditt samtycke vilket är ett övergrepp . Jag tycker att det är viktigt att understryka det. Jag läser också in att att du delvis rannsakar dig själv , ”hur kunde jag läsa honom så fel ” men ansvaret och skulden ligger enbart hos honom och inte hos dig ❤️ Det är vanligt att lägga skulden hos sig själv i liknande händelser men vi kan inte bära ansvar för andra människors beteende och de allra flesta (eller alla !) människor skulle inte kunna räkna ut /se ett sådant gränslöst beteende på förhand !

Jag hoppas mina ord landar rätt , jag vet att detta är ett forum tydligt kopplat till alkohol men det jag utläser här är inte en direkt konsekvens av alkohol utan som sagt ett övergrepp som han begått. Det är ju långt ifrån alla med alkoholproblem (vilket jag inte vet något om han har eller inte och det är inte heller det avgörande tänker jag ) som begår olagliga handlingar och i synnerhet övergrepp mot andra människor .

Jag skriver det här med förhoppningen om att du inte ska lägga nån skuld på dig själv i det som hände dig 🩷 En sån händelse kan för övrigt vara något du behöver samtala med någon om , vanligt att det annars kan komma tillbaka i form av oro /rädsla , och som sagt att du lägger skulden på dig själv .

Kram 🩷

Tänk vilken tur att inte du också drack. Då kanske situationen hade varit ännu svårare att hantera. Jag vet inte heller om det räcker med bara alkohol för att bli sådär. Nu vet jag inte heller var du befinner dig, men han kanske fick lite andra förväntningar bara på grund av det faktum att du gick med honom på café. Obehagligt hur som helst och som du skriver blir man nog så förvånad att det blir svårt att hantera av den anledningen. Det är lätt att i efterhand tänka att man borde ha gjort si eller så annorlunda, men där och då är det svårt att förutse att det ska bli värre. Och återigen: så skönt att du inte drack, då hade det varit ännu svårare att hantera kanske. Hopppas att det inte påverkar dig för mycket nu.

@Kameleont
Ser framemot det 🤗❤️
Sov gott 🙏

@Andrahalvlek Tack för din input 🤗. Ja, det är nog så att han kanske enbart hade druckit för mycket, för länge. Tog ju både shot & öl när jag drack melondricka. Alltså helt alkoholfritt.

Det har varit några tuffa dygn. Det ligger en öl kvar från maken i kylen. Har tänkt tanken på hur det skulle vara att ta den? Allt här påminner så himla starkt om en väldigt destruktiv period i mitt liv. Det har tagit år att ta mig tillbaka. Sist hade jag en väska full med öl och drack vansinniga mängder. Tyckte inte då att det var så attans farligt men insåg samtidigt att det var överstyr. Drack alltid 2 snabba stora stark när jag gick ut och åt på kvällen.
De känner igen mig och igår ville de bjuda. Jag berättade att jag slutat dricka helt och avstod. De bara log. Hemskt egentligen...

Det blev ett friskt uppvaknande med den där mannen. Där fick man känna på baksidan. Nu är jag helt avständ igen. Avskyr allt drickande och oerhört tacksam att jag själv inte dricker. Lugnet, den inre balansen mitt i allt brus betyder allt egentligen. Det var nog meningen att detta skulle hända. Känns lite som sista biten på plåstret är borta. Att jag kan ha tilltro trotts min känsla sista dagarna. Det har hänt fler saker här nere. Men jag betar mig framåt och har så många fler verktyg idag att hantera mig själv och andra. Det inger en grundtrygghet att stötta mig emot. Kram

@minresamotlugnet
Det kniper i hjärtat när jag läser det du skriver.
Kära vän, så jobbigt du har det!
Och det är tungt att känna sig ensam, särskilt som förälder. Förstår dig.

Läste längre upp i din tråd o du beskrev vilket mirakel att fått bli mamma o hur mycket du älskar din dotter. Så fint! ❤️
Kan du plocka fram den känslan o fortsätta kämpa... Kämpa för dig o din dotter. Finnas där nära för din dotter, för det vill du ju egentligen.

Försök samla kraft ,ge inte upp. Sök hjälp, den finns, det är viktigt!

Fortsätt gärna skriva o ventilera dina tankar, vi är många som bryr oss om dig här.

Kram 🤗

@Majaella Jag hoppas att du snart mår bättre 🙏🏻 Och antidepp ska absolut inte kombineras med alkohol, och det är ju bra!

Kram 🐘

@Tulpanflinga
Tack, det var fint att höra!
🌼