Senaste kommentarerna i forumet

@Källarmannen Kattstugan är nog ett bra omnämnande 🥰
🐈‍⬛🐈‍⬛

@Se klart Klappa dig själv på axeln för att du varit så snäll mot dig själv idag. Visst är det svårt att öva bort ”borden och måsten” men det är kul när man inser att ett som man tror är ett måste inte är det. Jag kan tänka att jag till exempel, måste åka och handla, men så tänker jag ett varv till, jag måste inte det idag, kan göra det imorgon😁

Kram❤️

Bra jobbat @esterest!
Man blir mycket bättre på ”bara gör det” när man inte dricker. Handlingskraftig och ganska tydlig med sig själv och med andra.
Jag kan dra på grejer fortfarande- men det är i första hand pga tidsbrist, inte ångest eller dåligt samvete.
Det där blir bara bättre med tiden, lättare steg helt enkelt! 🤗

@Delfinen80 Vad roligt att du skriver just att du aldrig känt dig mer vuxen än sedan efter du slutat med alkoholen för jag känner exakt likadant och jag tycker det känns underbart att vara vuxen!
Det behöver inte vara roligare än att njuta av att skrota runt i hemmet och trädgården, fixa och dona. Det viktiga är att man mår bra.
Idag kom jag på en tanke jag hade förut, nämligen att jag inte kunde förstå att folk inte passar på att dricka när det är fredag och lördag. ”Hur kan man slösa bort sånna dagar med att inte dricka”
Jag undrade verkligen det! Helt galet! Tänkte inte för en sekund att det var jag som var konstig utan att det var den som inte drack dessa två dagar som var det.

Invanda mönster och tankebanor som aldrig reflekteras över är farligt. Tänk så många tankebanor och mönster vi alla fastnar i som begränsar oss. Det är intressant att omvärdera. Jag tycker det är intressant att ändra på mina mönster i mycket och att utvecklas.

Mönster att ändra kan tex. vara:
-Jag kan inte åka till affären i dessa kläder och utan smink.
Varför då?

-Jag kan inte resa iväg ensam.
Varför då?

-Jag kan inte sitta på ett fik ensam.
Varför då?

-Jag måste ha ett städat hem, där allt är på sin plats trots att jag knappt orkar gå på benen för jag är så trött så ska det vara städat.
Varför då?

Jag försöker så ofta jag kan och orkar ifrågasätta mig själv när jag gör något, om det är en gammal tankebana som jag vill bryta eller inte. Idag skulle jag till exempel hämta upp en vän och då tänkte jag, trots att jag egentligen inte hade tid, att ”ska jag inte ta med källsorteringen när jag ändå ska åka iväg, då slår jag två flugor i en smäll”
Detta är något jag försöker bryta, att jag ska tidseffektivisera så mycket som möjligt men det gör mig stressad och jag vill slippa stress så mycket jag kan.

Kram❤️

Jag har ju börjat på kör, vilket är otroligt skojigt, sjunger högt här hemma och har fått en lättare hybris över att jag dessutom tror att det låter snyggt (vilket det ju gör när man sjunger många tillsammans)
Ridningen kommer jag att köra igång med genom att följa med en vän till hennes stall/häst, däremot får själva ridskolan vänta till nästa termin.
Men en ny sak att testa varje termin känns himla kul.

Idag har jag haft den slappaste dagen i ÅR, varit på hudfix (sista omgången för nu- skulle skrämma barnen om de säg mig men svullnaden går över på nån dag)
Var helt utmattad efter det och sov en stund på em, en hederlig tupplur skulle jag säga.
Jag hade kul igår, aw i en annan och livligare del av stan. Drack gott a-fritt bubbel, favorit. Sen blev det spontan middag hos en kompis, jag åkte hem vid 21, trött efter veckan, och helt lagom socialt för mig.
Tog en lång lång promenad vid 17-tiden och sen lite middag och tv. Jag har kämpat emot de där borde/måste-tankarna idag för det var så otroligt länge sedan jag inte hade något projekt eller socialt en ledig dag.
Tänkte mycket på att veckan varit så intensiv att det är rätt med motion och återhämtning en dag.
Imorgon ska jag en sväng till Nationalmuseum med en av mina döttrar, sedan tidig middag här hemma.
Jobba en kortis och så måste jag lösa allt från mitt Sats-abonnemang till DN-pren, ja ni vet- de där grejerna man aldrig får tid till i veckan.
Kram på er 💕

Du har helt rätt @himmelellerhelvete, att alls ha ett körkort är för mig en enorm utmaning- seger, går knappt att sätta ord på! Kram 😍

Det blev ingen övernattning för lillprinsen. T fick förhinder. Vi tar det en annan gång, när det passar bättre.

Först valpkurs och sen grillfest på dotterns boende kl 17-20, med en massa främlingar, var träning nog idag för Emil. Han behöver sova tryggt hos matten i natt ❤️

Kram 🐘

Idag förstod jag något.
Jag har under väldigt många år trott att mitt dåliga mående har berott på att jag druckit men idag förstod jag att jag druckit för att jag mått dåligt men inte förstått att jag mått dåligt.
När jag haft tendens att känna en känsla jag inte tyckt varit okej så har jag druckit för att slippa känslan.
Känslorna har jag alltid dämpat.
Först genom mat när jag var liten, sedan genom att kontrollera maten, alltså inte äta, eller äta extremt lite, sedan genom att kräkas upp maten för att det var lättare än att kontrollera maten. Sedan genom att bli förälder för där kunde all min uppmärksamhet gå till barnen och därefter genom alkohol.

Jag har druckit alkohol för att minska suget på mat och därigenom misshandlat min kropp och hjärna med att äta för lite, dricka istället, fått kravings på mat och därefter kräkts för att sedan fylla på med mer alkohol på tom mage för det ökade effekten av alkoholen.

Jag har inte förstått att jag alltid dämpat känslor, i hela mitt liv har jag funnit knep för att lindra jobbiga känslor.

Jag vet att jag tänkt att jag inte förstår varför jag dricker för mycket när jag har det så bra. Men nu förstår jag varför jag gjort det.

Det har varit en resa att ta sig igenom mitt liv de senaste månaderna, så många insikter som idag pusslades ihop och det känns bra att förstå.

@Emilia @vår2022 Tack snälla. det bästa med att vara nykter är mornarna. Ljuden, luften, gå en promenad eller bara sitta och njuta av kaffet till tidningen.

Planer framöver... jag måste nog ta en dag i taget, att bestämma mig för att nykter för resten av livet känns inte rimligt även om det är min önskan. Det skrevs i en annan tråd att det är lätt i början att vara nykter. Men så hände något här hemma och jag fick lämna läsningen och nu hittar jag inte tillbaka till den. Vad händer efter fösta månaderna?

Vidare planer. Jag behöver bli frisk från utmattningen och vill börja träna igen. Innan jag blev sjuk tävlade jag en del och var instruktör i gruppträning. De senaste åren har det bara blivit långa hundpromenader. Pulshöjande träning har gett mig ångestattacker eftersom kroppen var så inställd på att behöva försvara sig från angrepp av min närmaste chef. Inget fysiskt men gudars vad hon kunde vara raffinerat elak och som hon bröt ner mig under flera år. Hennes favorit var att göra bort mig på möten med andra kollegor och därutöver antyda att det pratades kritiskt om mig, men vad som kritiserades fick jag aldrig veta... oh well, läka och vara nykter är vad som gäller nu.

Tack för att ni lyssnar. Kramar!

Jag äger nu hela gården själv, det känns skönt men till viss del något skrämmande med. Allt är färdigt med banken och grejer, nu är det bara för mig och barnen att göra det till vårt. Ett hem där vi trivs och mår bra.
Det är verkligen ett steg i rätt riktning och en stor vikt som lyfts från mina axlar.
Nu kan jag börja ta mer tag i mitt mående.

Hej!
I kväll tycker jag allt känns tråkigt. Har varit nykter drygt 6 månader i är stolt över det. Men det känns trist att inte kunna koppla av med ett glas vin. Tyvärr går det inte men det är inte alltid så lätt fast man varit nykter länge. Tänk att det ska vara så här nu resten av livet.. Jag vet att jag är negativ ikväll men det är så jag känner. Lätt att falla dit då men jag ska inte det. Känns bara så trist o det går väl över. Ha en bra kväll alla!

@anhou
Hej.
Fint att du skriver här, att få svar av andra i liknande situationer, och att få ur sig saker är klokt tror jag.
Nu vet jag ju inte hur gammal denna "äldre" person är. Detta är mina tankar som kommer här nedan ... Jag har varit tillsammans med en alkoholist och känner flera, och jag har uppfattat att de nog, åtminstone emellanåt, inser att det finns ett problem men att man inte tar tag i det. Det jag upplevt är att man inte kan få en anhörig att sluta. Det funkar inte.

Som jag tolkar din fråga angående "stopp" så är det i förhållande till den person med problem. Att sätta stopp för dem. För mig tog det länge att inse att jag kan inte sätta stopp för hans drickande, ville han så gjorde han. Utan mitt "stopp", blev i stället relationen med honom, att sätta stopp i olika saker. Till exempel att lugnt förklara "Nej, jag pratar inte med dig om jag misstänker att du dricker/är onykter, det gagnar ingen av oss". "Far vi på utflykt vill jag inte att du tar med alkohol, då åker jag ensam" m.m.

Något jag i efterhand ångrar är att jag inte satte stopp i relationen tidigare, att i tidigare skede sagt nej, t ex stopp vid "fyllesamtal". Vet inte hur många timmar jag suttit i telefon, timmar som en annan person inte ens minns ... Och att tidigare berättat om mina upplevelser kring hans beroende, att då lugnt berätta ur mitt perspektiv. Det kan också du göra tänker jag, om det känns bra för dig att göra det förstås. Att också då kanske säga att jag har märkt att du från att ha druckit ett glas, dricker några till, är det något speciellt som hänt, hur har du det? Men, det kanske du redan gjort. Det hände för mig massa saker och dagen efter var det som att det inte ens hänt. Men - jag har uppfattat att detta är rätt vanligt hos den medberoende, att dra sig för att prata om upplevelser. Kanske en idé för dig att "smyga in" nyktra aktiviteter nu och då när det är möjligt, något du vet att personen tyckt/ tycker om?
Då det gäller drickande kan man tänka på orsaken, ligger det en depression som grund för denna "äldre" persons drickande, en verklighetsflykt?

Möjligen inte de svar du hoppats på, men kanske mina tankar och ord fått dig lite vidare. Att vara både beroende och anhörig är smärtsamt. Vi kämpar bägge, på olika sätt.
Fortsätt gärna skriva här. Att få ur dig saker och ting.
Kram!!

@Kevlarsjäl62
Glad jag blir att du inte tar illa upp för det är i all välmening 🙏.
Finns här för dig kära forumvän precis som du genom att bara vara du finns här för mig med, det är styrkan i gemenskapen. Att man inte är ensam, att man inte alltid behöver "minsann klara sig och alla andra".
Vi lär av varandra.
💚

Jag har pratat i telefon med missbruksenheten Den som jag pratade med han sa efter att jag berättat min historia att det lät som att jag var den som fått ta på mig ”syndabock-rollen” i familjen. Att det var en ”elefant i rummet” . Att det låter som att jag lever med en narcissistisk person som bara ser till sina egna behov och använder , eller har använt mig som en person som bara skall finnas till för andra och aldrig ”vara besvärlig” ställa frågor, vara arg, ledsen eller ställa krav , för då har jag bemötts med stor ilska. Jag vet inte riktigt vad han menade men det skall bli intressant att gå dit.
Min strategi är att börja träna, bli mer självisk, vila mycket, aldrig mera ta till alkohol när jag mår dåligt, börja ta antidepressiva en tid för min malande ångest,( ist för annat ångestdämpande) gå till psykolog, för att sedan förhoppningsvis orka ta itu med eller förändra min relation, som tydligen är skadlig för mig? Så får jag hoppas att skadorna inte är så svåra på mig att de inte går att reparera.

@Snödroppen Fint att läsa dina kloka kommentarer också 🧡 Du har helt rätt. Jag funderar ofta själv över varför jag alltid måste förtydliga att jag inte levt i en våldsam missbruksrelation. Kanske tycker jag innerst inne fortfarande att mitt medberoende är och har varit ett "lyxproblem" och antagligen är det just mitt medberoende som får mig att tänka så. Undrar vad han skulle ha gjort för att jag skulle ta avstånd helt med gott samvete? För nu är jag ju här och ställer upp igen, fast jag egentligen inte mår ett dugg bra av det. Så klart har jag levt i misär, en känslomässig sådan om inte annat, precis som du skriver. Tack för att du får mig att tänka efter 🙏 Jag har lååång väg att gå. Hoppas du fortsätter gå bredvid mig 💛

@Daemon ❤️👍

@Surkärring Jag kände igen mig i dina tankar. Jag tror att man måste igenom de där femhundrasjuttioelva gångerna innan man VET att man inte kan ta ” bara några glas”. För då går det åt helvete igen.
Och man vet att man inte kommer att missa något genom att fimpa alkoholen, eftersom man redan missat åtminstone fyrahundratolv fester som man inte kommer ihåg. Eller ens vill komma ihåg.
För mig kändes det också så lätt och självklart jämfört med alla andra gånger. 🤔

@Amanda L det tror jag verkligen att du har en stor poäng i . Förväntningarna på både barn men också oss vuxna vad ett bra och lyckligt liv är , en bra /lyckad helg osv osv, det blir inte rimligt . Det jag har gjort idag är dessutom sysslor som inte syns , haha 😅 (något roligare också när våren kommer att ställa iordning altanen än som nu på hösten när man ska plocka undan ) men jag vet att jag gjort det och ja jag har mått gott under tiden🥰. Jag känner mig vuxen och klok som ställer iordning ett halvår i förväg istället för att starta med det då (tvätta osv )… och det här med vuxenhet . Jag tror fasen inte att jag under mitt 40-åriga liv känt mig mer vuxen än sen jag la av med alkoholen . Tråkig och trist i vissas ögon , då får det vara så. Jag har haft så mycket kriser , drama, sorger (många barn och flera i tonåren samtidigt …) , fullt upp både privat och i jobbet så jag har rätten att njuta av lite dötid som jag får pyssla med hur jag vill. Dessutom lär jag känna mig själv och mina behov mer och en av sakerna som är superviktigt för mig som återhämtning är tid med mig själv. Om det är att slöse en serie, promenera , pyssla i hemmet så är det så och det är jag .

Som jag njuter också av aldrig nu förtiden ha dimmiga kvällar med alkohol där jag precis som du beskriver kanske bara minns fragment och där jag panikslagen ska försöka pussla ihop en kväll för att få en slags tidslinje med vad som hänt . Vilket jag i bästa fall fått ihop ibland men lika fullt minns jag ju inte . Tack men nej tack till det livet . Då tvättar jag hellre dyn-överdrag resterande helger av livet 😅

Tack för din pepp ❤️

@Majblomman Jag har läst hela din tråd. Du tog ett stort steg! Väldigt bra gjort. Nu kanske det blev som det blev. Ta ett andetag. Börja igen. Jag är också en vindrickare. Smådricker hela tiden. Det fungerar inte längre. Det hjälper mig att läsa din tråd. Jag har inte hållt upp en vecka, på åtskilliga år. Det är mitt första mål nu. En vecka. Jag är på dag tre. Alkoholfrihet, är det långsiktiga målet.
Styrka till dig!

@Varafrisk Läste ikapp din tråd och vill bara skicka varma hälsningar och kramar. Jag tror som flera andra att det är sjukdomen som talar och inte din dotter. Men jag tror också att våra barn i allmänhet har så mycket lättare att hälla ilska över sin föräldrar eftersom de alltid blir förlåtna. Den kärleken är så stark och det vet ju barnen också, även som vuxna.
Tufft av din dotter att försvara en människa i underläge, även om det kanske blev fel.
Hursomhelst, jag hoppas hon och även hela familjen snart mår bättre!
Och att du försöker ha lite mer distans, din oro hjälper henne inte, trasar bara sönder dig. Försök.❤️🙏🏻❤️❤️

@Delfinen80
Alltså, väldigt många härinne har undrat ”vad GÖR man när man inte dricker alkohol??!! Mängder av tid som ska fyllas. Du verkar ju hitta enkla (och faktiskt möjliga) saker att göra och njuta av i vardagen.
Så bra! Att ständigt förvänta sig fantastiska upplevelser gör ju det mesta grått och trist. Omöjligt att uponå varenda helg i alla fall.
Är det kanske därför många dras till alkoholen?
Förr drack många för att livet verkligen var ett helvete, tunga arbetsdagar, hunger, sjukdomar. Idag undrar ja om det inte är orealistiska förväntningar som vi matas med av sociala medier mm
Att ha det bra och vara närvarande och ta tillvara på livet är en gåva.
Att dricka alkohol är att fly bort, vilket egentligen bara gör livet tråkigare. I synnerhet om man måste göra det ofta och okontrollerat. Och inte ens minns vad som ev var roligt.
Heja dig, tycker jag! 😎👍

@Suburra hmm. Vad tråkigt att höra.
Men körde du på i 6 v alltså? Och mådde dåligt hela tiden?

@pemzz Hej samma här ...blev väldigt trött och slutade efter 6 veckor . Passar inte mig alls

Jag tog 1/4 Naltrexon idag, min första. Och mår jätte konstigt.
Är det värt att fortsätta mår jag känner mig så här. Håglös, trög i huvudet, apatisk, vill sova…

Jag har påbörjat naltrexon idag och mår inte alls bra.
Jag har inte druckit alkohol på 2 v ca, så det är inte fråga om alkohol abstinens. Någon med erfarenhet av Naltrexon?