Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Visst är det många som kan känna igen sig i det du skriver. Att alkoholen mer och mer känns som det enda roliga är en del av beroendet. Den känslan försvinner när man blir av med beroendet. Första nyktra tiden kan kännas extra deppig, antagligen för att man undermedvetet försöker hitta ursäkter för att börja dricka igen. Men det blir bättre, och man lär sig njuta av livet utan alkohol. Och mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt på kuppen. Testa att börja med tre nyktra månader. Läs och skriv mycket här, läs fakta om beroende. Sen väljer du efter tre månader hur du går vidare.

Tänker så här klarar du att din mamma avlider pga sitt missbruk och du inte gjort vad du kan. Förstår din tvekan men missbruk är en dödlig sjukdom. Kanske skulle alanon vara något för dig eller kanske något anhörigprogram..

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

@Snödroppen
Visst är det så. Inte alla människor som har förmågan att ha sunda / friska relationer om man själv inte är hel.
Som Åsa skriver om att söka hjälp, hade även mitt ex sökt hjälp hade kanske läget sett annorlunda ut. Men viljan hans fanns inte där. Och inte heller insikt.

Jag vet dock förhållanden där det funnits beroende och det blev nyktert och mindre alkohol, i ett med rattfylla, otrohet och allt möjligt. Ett par som hittade tillbaka. Denna person sökte själv hjälp efter att det yngsta barnet sett och hört saker det inte borde. Det var vändningen liksom. 🙏 🌹

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

@Andrahalvlek
Det gick fort, accepterade ett bud idag och skriver kontrakt på söndag.
Lite förlust blir det men sån är marknaden idag tyvärr, priset ligger i paritet med vad motsvarande lägenheter gått för de senaste månaderna.

Skönt att ha det gjort utan hela cirkusen med visningar osv. skall bara få kontraktet påskrivet sedan kan jag släppa det oket :)

@Andrahalvlek Tack!

25 veckor - 175 dagar. Det låter jämnt och bra på flera sätt :) Snart ett halvt år... Det finns möjlighet att åka dit om jag skulle börja ... må jättedåligt och fantisera ihop att jag mår bättre av ett par öl eller så. Men det finns ju inget i livet som blivit sämre av att sluta. Mindre ryckigt och lägre ångest. Kanske ocskå tydligare konturer på vem jag är.

Kram

Det också! 😃

Kisse är hemma och mår bra 🥰

Haha, ser att jag läste för fort.och läste in en helt annan innebörd. Förlåt.
Men för mig blev det en ny innebörd 😃
"Älska friskt" man behöver kunna ta ansvar för sig själv och sitt liv för att kunna ha en frisk relation.

"Älska någon friskt" älskar uttrycket. Tack!

@Stormenlilla får jag fråga, har du testat antabus? Om inte kanske du kan ge det ett försök?

@Andrahalvlek Givetvis ser botten olika ut för oss alla, vilken tur att du nådde botten innan nåt allvarligare hände.

Det är sant det du skriver: Drickandet avancerar efterhand - och det går bara utför. Frågan är bara NÄR det tar stopp. Det låter hemskt men så är sanningen.

@Stormenlilla ❤️

@Anonoym1987
Oj, du har nog druckit på dig ett rejält beroende. Ditt sätt att dricka kallas kontrollförlust, det är när det inte finns någon botten…Men du kan ta dig ur beroendet. Jag och många fler här har druckit på liknande sätt.
Bra att du kom hit! 👍🤗 Här finns massor av erfarenhet i alla trådar.
Hoppas du sett att det finns ett Alkoholprogram under Stöd. Där kan du få mer stöd och hjälp. Där rekommenderas tre månaders alkoholfrihet till att börja med.
Om du inte klara detta själv så hoppas jag att söker hjälp på annat håll också. Vården eller jobbet. För när det kommit för långt kan det eskalera och bli mkt värre.
Så ta hjälp och fortsätt skriv och läs här!❤️🙏🏻❤️

Jag håller med om att rådet att lämna ofta kommer snabbt, men jag tror det är av ett skäl. På det här forumet finns vi som levt i detta helvete länge, prövat allt, blivit desperata och uttröttade. Vissa har vuxit upp med missbrukande familjer och råkat hamna i mönster där de söker sig till partners som också är missbrukare. Jag tycker inte det är konstigt att människor som levt som medberoende länge och har fått sina liv förstörda av det vill rädda andra från att begå samma misstag, för det är det jag tror att det handlar om.
Jag kan bara tala i egen sak, men om mitt ex hade varit mottaglig för hjälp hade det kanske sett annorlunda ut för mig. Då hade jag kanske gett rådet till andra att stanna och kämpa. Alla måste göra sina egna val och bedömningar. Det är många sorgliga historier här, och många hemska livsöden. Ibland läser man om någon som lyckats med sin behandling, men oftast verkar det vara oerhört svårt att bryta beteendet. Det tror jag att många uppfattar som dränerande och utsiktslöst. Det är inte ett liv som de flesta väljer att leva, eftersom det är så psykiskt betungande. Orkar man och vill, försöka hjälpa missbrukaren och vårda relationen är det ju fantastiskt. Men jag tror att man måste se nyktert (pun intended) på möjligheterna att "älska någon frisk".

@Humptydumpty Som tur var berättade jag för min chef om mitt beroende innan det hände ngt allvarligt som tex rattfylleri. skada ngn annan mm mm. Min chef mötte mig m stor förståelse dessutom skulle jag börja på en öppenvårdsbehandling. Skammen släppte när jag hade berättat och oron för att chefen skulle få reda på att jag var beroende.

Jag undrar hur tänker du att den typiske alkoholisten är?

Lycka till med nykterheten🤗

@Sattva Håller med, jag är glad för din skull att det känns så bra ❤️

Kram 🐘

@Liten72 Jag gillar också de där lyckokickarna som kommer då och då och alldeles av sig själv. 👍❤️

DAG 60 - DEL 2

Plus en reflektion till efter 2 månader. Jag har blivit jäkligt bra på att "riva av plåster" på sistone. Saker som tidigare gett mig ångest att göra. Skriva jobbiga mail eller ringa jobbiga samtal. Nu gör jag det med mycket mindre ansats. Visst kan det ta lite tid ibland men jag stressade upp mig mycket mer, gick i cirklar och fick ångest för mycket mer grejer förut. Vet att jag läste i någons tråd, minns inte vem, om oron att sluta dricka kunde försvåra hanteringen av GAD. Jag inser att det har blivit precis tvärtom. Den typen av oro har minskat massor. Herregud vad alkohol kan göra livet jobbigare.

Hejsan!
Jag känner igen en del av det du beskriver. Men det är tyvärr inte av den positiva arten för jag ser en hel del varningssignaler i din beskrivning.

"Jag skadade ingen och körde på otrafikerad väg"
Är en tydlig varningssignal om att du inte tar situation riktigt på allvar. Sen att du skriver att du har alkolås och dricker EN öl nu och inte har problem med det, men vad händer när alkolås är borta och arbetsgivaren får reda på ditt snedsteg och i värsta fall blir av med jobbet? Du beskriver att du lever ditt liv som "vanligt" är också varningssignal för mig.

Att du har kniven mot strupen genom att hålla dig till enbart en öl åt gången pga av alkolås i bilen är inget konstigt, men varför dricka en öl när du i själva verket hade svårt med just detta?
Du utmanar verkligen dig själv och är precis som du beskriver dig själv, som en "ticking bomb" . Skillnaden är just alkolås, MEN du vet att det är inget som varar för evigt utan är borta ur bilen när din spärrtid är över.

Du beskriver dig själv som att du ej faller under den typiska alkoholisten. Är även det en ursäkt och ett sätt att förmildra den händelse som trots allt åkte dit på en fyllekörning.

Alla s.k försvar i våra beskrivningar till våra förhållanden till alkohol är en varning om att du och jag är på helt fel spår.

Jag är nykter alkoholist och känner tyvärr igen din beskrivning alldeles för väl. Jag "föll inte heller under den vanliga alkoholisten"
Den vanliga alkoholisten sitter i hemmet och dricker sin alkohol och sköter om sitt arbete. Dom andra bänkalkisarna är några enstaka procent. Sedan har vi hundratusentals som som är dom riktiga alkisarna som lever sina liv och betalar räkningar, sköter sina jobb ända tills vi börjar tappa greppet...

@Fia L tänk på att varje beslut räknas just nu. Man får "fira mentalt" istället för med glas. Varje gång du trycker in en nolla i kalendern så är det ett steg framåt!

9:e dagen! Sovit bra igen men känner mig nedstämd och vet inte riktigt varför just nu. Har varit ute och gått en snabb promenad på 5 km men hjälpte inte riktigt idag😒 Ska försöka mig på en sväng på gymmet med en bastu efteråt, kanske kan hjälpa mig att må ok. Kan det vara så att det är första helgen jag går in i som nykter (förra vecka var jag nykter men hade ju för mycket ångest för det jag gjort)? Kul är det inte i alla fall men flaskan kommer inte på tal i alla fall, har man mått så här dåligt i 9 dagar är det inget man någonsin vill gå igenom igen! Trevlig helg!

@Andrahalvlek Det var inte riktigt så som du tolkat det som jag menade. Men vet du, jag släpper detta nu. Jag får landa i att jag inte kan sätta ord på det. Känslan jag menar är väldigt tydligför mig o det räcker gott så!
🍃🌟🌸

@esterest
Vad strongt! Du är där jag vill vara. Med en plan och måttlighet. Jag längtar till den dagen jag ska fundera på om jag ska ta 2 glas eller inte imorgon..
men jag är i början och ska först ha 3 månader utan vin. Är på typ dag 10.
Lycka till och kämpa på.