Senaste kommentarerna i forumet

Hur får man en äldre person att förstå att dess alkoholkonsumtion sprungit all världens väg? Det som brukade vara något glas vin i veckan är numera några glas vin om dagen (En 4L tetra varannan dag).

Fick en intressant fråga under veckan på en bar, om vilken typ av glas jag ville ha min alkoholfria öl upphälld i. Fem, sex personer beställde starköl, men de fick aldrig någon fråga om typ av glas. Snällt att de frågade iaf och att jag inte automatiskt fick ett barnglas (lite plus i kanten där), men till alla bartenders där ute:

Alkoholfri öl hälles med fördel upp i ett ölglas. 😉

@Kameleont Käraste vän, att läsa dina ord är som att kastas tillbaka tio, tolv år. Det gör nästan fysiskt ont att känna din oro och smärta mellan raderna. Jag vet ju så förtvivlat väl vad du går igenom. Ensam fast ni är två. Finns det en större ensamhet. Barnen, det dyrbaraste vi har. Hur är det möjligt att en drog t o m kan blockera de mest grundläggande instinkter vi har, att ta hand om vår avkomma. Mina ungdomar gick igenom svåra saker, vilket nog de flesta gör, men de flesta kommer ju också helskinnade ut på "andra sidan". Du finns där, du lägger dig i. Det räcker väldigt långt. Jag gjorde likadant och det räckte tydligen med en förälder för allt har gått bra för mina barn som nu är vuxna med egna familjer. Däremot har det funnits många känslor kring varför jag inte valde dem och flyttade ifrån den missbrukande föräldern som kommit fram i ljuset då och då. Jag har förstått att det för dem känns som ett lika stort svek som att välja drogen. Det är nog den största sorgen och jag känner mig väldigt liten när de ger uttryck för detta. Men det måste jag ge dem. Jag måste lyssna på deras känslor, deras besvikelse och deras ilska. Det är mitt kors att bära. För det är ju sant, jag valde inte mina barn, inte helt och fullt. Jag valde medberoendet och det får jag leva med.
Du kommer klara det här. Vilka val du än gör, så kommer du att lotsa dina barn vidare i livet. Hur du än gör så kommer dina barn att ställa dig mot väggen och det är ok. För du kommer att lyssna, svara ärligt och de kommer att läka. Det kan du vara säker på.
Du kan också vara säker på att du finns i mina tankar 🧡

@Amanda L Äppelpaj och vaniljsås är vansinnigt gott! Favorit! 😋

Härligt att livet kändes gött igen. Det är något magiskt med löpning. Man ska bara närma sig med lagom försiktighet i början, sen blir den ens vän. 😀

Hej allihop, det var längesen! Jag har haft mycket att göra på jobbet och har bara kikat in här sporadiskt. Jag har varit sugen ibland pga stressen men ett under har skett. Maken har äntligen fattat galoppen och sa förra helgen att eftersom jag varit sugen på v*n i veckan så hade han inte köpt hem något. Det har han fortfarande inte gjort. Det är skönt och gör allt lättare och roligare för mig. Just nu tvivlar jag ordentligt på att jag kommer hålla mig i längden men tar en dag i taget och försöker att inte oroa mig.

@Varafrisk jag hade lite att läsa och ta igen men så tufft du har det nu. Din oro är verkligen fullt förståelig, och jag kan inte föreställa mig hur stark du är som kämpar på. Att ha vuxna barn som man inte får ta beslut åt och samtidigt se dem vara i så stort behov av hjälp, och vara så maktlös i lagens mening måste vara något av det jobbigaste en förälder kan kämpa med.
Vilken enorm kärlek och omsorg du visar. Och du håller dig nykter. Om snacks o hämtmat är det du behöver så är snacks och hämtmat det du ska ha, så länge du håller dig nykter som du själv skrev.
Bra att börja jobba så smått, nu med din dotter inlagd kanske det är bra att få något annat att tänka på, om du kan ändra fokus.
Det kan ju vara ok att din dotter är arg just nu. Jag föreställer mig att det kan bli annorlunda när hon har landat lite. Tid brukar ha bra effekt på många känslor.

Jag önskar dig en helg med vila, återhämtning, snacks och bra filmer, så du får komma tillbaka till jobbet med iaf lite ro i kroppen.
❤

@nybliven.sambo Hej! Jag förstår vad du menar och jag känner åtminstone tre relationer i min närhet som tagit sig igenom ett lyckat tillnyktrande, på olika sätt. Deras gemensamma nämnare är dock att missbruket har fått omvälvande konsekvenser. I två fall lämnade partner och barn förhållandet och i ett fall blev det fängelse för rattfylla. Själv levde jag i en relation i 30 år som medberoende till en alkoholmissbrukare. Vi köpte hus, bildade familj, hade ett rikt socialt liv, skapligt välbetalda jobb etc etc. Och vi hade alkoholen och min mans beroende. Ett beroende utan aggression eller misär, "bara" en lallande fåne torsdag kväll till söndag eftermiddag och alla ledigheter. Sakta men säkert släcktes "lamporna", en efter en. Intresset för barnen blev mindre och mindre, det sociala livet krympte och blev så småningom obefintligt, likaså intresse och ambition i arbetet och till sist sa han helt enkelt upp sig och ställde bara mig inför fakta. Jag accepterade allt detta såtillvida att det aldrig blev några riktiga konsekvenser av hans missbruk. Han hade både alkoholen och ett "helt vanligt familjeliv". När jag till slut lämnade, gick han först ner sig helt i några månader och sedan bestämde han sig för att ta hjälp och försöka sluta dricka. Bli nykter för gott! Han säger att relationen till mig är viktig i detta tillnyktrande, utan mig är det ingen idé. Men jag vill inte längre, det är för sent. Lång inledning, jag vet, men jag tror jag med detta vill säga att just det att jag stannade kvar och lät åren gå inte hjälpt någon av oss. Lämna behöver ju inte betyda att man aldrig mer kan mötas och börja om, men det är en väldigt tydlig och kännbar konsekvens av missbruket.
Ibland tänker jag att man egentligen inte har något att förlora på att visa på det tydligaste vis man kan att så här kan jag inte leva. Endera blir det den ögonöppnare som behövs eller också fortsätter missbruket och då vet man att det skulle varit likadant om man låtit allt fortgå. Men det är väl det som är det skrämmande, sätter man ner foten en gång för alla så kommer man att få svaret. Svaret på vad den man älskar kommer att välja. Alkoholen eller mig? Väntar man så länge som jag, så kvittar det. Jag vill inte bli vald längre och det är ju också sorgligt. Bara du vet vad som är rätt för dig, men jag skulle inte rekommendera någon mitt val att vänta så länge. Sköt om dig 🧡

@Syster A Hej 👋 . Vad bra att du tagit upp det; bra beslut. Jag tänker att anhöriga kanske ibland tvekar inför att säga något eftersom de kanske tänker att det kan vara skambelagt och därför inte vill bidra till att göra det jobbigt? 🤔Bara en tanke. Stort grattis till dina två veckor!
🌻

@Helahea Jag tror att du och jag har samma avslutsdag. Jag har också ont i huvudet men saknar inte skräpet ett dugg. Hejja oss!

@Vjlo Märker du skillnad över tid, vid 3 mån respektive snart 6 mån? Jag brukar tjata om andra året, men då ägnar man det knappt en tanke och det är så skönt.

Plus att man får lyckokickar av andra saker - umgänge med andra tex. Jag älskar fester! De första tre timmarna när man kan prata och skratta och alla är glada och trevliga.

Kram 🐘

Tack. Nu har vi pratat och det var inte så dramatiskt alls. maken sa bara "jaja, det har jag märkt" och så ville han veta hur jag kom fram till det beslutet. Jag var så uppriktig jag kunde och sa att det (drickandet) var klart och att jag inte behövde det eftersom jag inte längre har så ont av utmattningen. Och nu är det tre veckor sedan jag blev nykter och jag har till och med klarat en dust med mina föräldrar utan att höja glaset. Hejja, hejja oss alla!

Hej,
Lite nedstämdhet kan komma och gå, det är en del av processen att bli nykter tror jag. Att inse att man kan stå ut med en känsla som man förut tog bort med quick-fixen alkohol. Fokusera på bra saker som kommer av nykterheten. Liksom okej, jag är låg idag, men det priset betalar jag gärna för att slippa fylleångest. Och glädjen kommer tillbaks. Ta hand om dig och unna dig vila och annat du mår bra av!

@esterest tack 🙏. Du peppar mig också 😊Ha en fin helg 🌻

@Amanda L hej 👋. Kul att ha dig här! För mig var det också så att med ett ohämmat alkoholintag kunde jag ju lika gärna unna mig choklad, godis, chips, glass medan jag drack. Blev liksom mer sugen på det med alkohol. Plus då det där behovet av att äta fett dagen efter. 🤦‍♀️🌻❤️

@esterest Så strongt och insiktsfullt 😊. Visst är det intressant att observera alkoholintag i olika sammanhang. Alkohol är både en sådan central och normaliserad och överdriven roll av vårt sociala liv och samtidigt så skambelagt. Känner starkt igen mig i det där med att saker som tidigare nu bara är att göra-liksom. För mig har det att göra med en nystärkt självkänsla. Behöver liksom inte be om ursäkt för något längre. På min kant var det tillåtet med 3 glas idag och det blev det. Ha en fortsatt fin helg 🌻

Skriver under på det där med att oron försvinner när man slutar med alkohol. Jag hade mycket oro och katastroftankar, trodde det var så jag var. Men så slutade jag dricka och upptäckte att en stor del av oron försvann. Och det som är kvar kan jag hantera på ett annat sätt, det tar liksom inte över mig längre.

Hej,
Visst är det många som kan känna igen sig i det du skriver. Att alkoholen mer och mer känns som det enda roliga är en del av beroendet. Den känslan försvinner när man blir av med beroendet. Första nyktra tiden kan kännas extra deppig, antagligen för att man undermedvetet försöker hitta ursäkter för att börja dricka igen. Men det blir bättre, och man lär sig njuta av livet utan alkohol. Och mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt på kuppen. Testa att börja med tre nyktra månader. Läs och skriv mycket här, läs fakta om beroende. Sen väljer du efter tre månader hur du går vidare.

Tänker så här klarar du att din mamma avlider pga sitt missbruk och du inte gjort vad du kan. Förstår din tvekan men missbruk är en dödlig sjukdom. Kanske skulle alanon vara något för dig eller kanske något anhörigprogram..

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

@Snödroppen
Visst är det så. Inte alla människor som har förmågan att ha sunda / friska relationer om man själv inte är hel.
Som Åsa skriver om att söka hjälp, hade även mitt ex sökt hjälp hade kanske läget sett annorlunda ut. Men viljan hans fanns inte där. Och inte heller insikt.

Jag vet dock förhållanden där det funnits beroende och det blev nyktert och mindre alkohol, i ett med rattfylla, otrohet och allt möjligt. Ett par som hittade tillbaka. Denna person sökte själv hjälp efter att det yngsta barnet sett och hört saker det inte borde. Det var vändningen liksom. 🙏 🌹

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

@Andrahalvlek
Det gick fort, accepterade ett bud idag och skriver kontrakt på söndag.
Lite förlust blir det men sån är marknaden idag tyvärr, priset ligger i paritet med vad motsvarande lägenheter gått för de senaste månaderna.

Skönt att ha det gjort utan hela cirkusen med visningar osv. skall bara få kontraktet påskrivet sedan kan jag släppa det oket :)

@Andrahalvlek Tack!

25 veckor - 175 dagar. Det låter jämnt och bra på flera sätt :) Snart ett halvt år... Det finns möjlighet att åka dit om jag skulle börja ... må jättedåligt och fantisera ihop att jag mår bättre av ett par öl eller så. Men det finns ju inget i livet som blivit sämre av att sluta. Mindre ryckigt och lägre ångest. Kanske ocskå tydligare konturer på vem jag är.

Kram

Det också! 😃

Kisse är hemma och mår bra 🥰