Senaste kommentarerna i forumet

Första helgen avklarad, grymt jobbat 👊
Kan verkligen skriva under på drinktipset ovan från Amanda L ☝️
Tack för tipset förresten, läste det när du tipsat i en annan tråd och wow! 🙏
Har verkligen blivit min nya helgdricka. Vuxet och lyxigt. Kör varianten med grapefruktjuice, i med is och frysta tärnade jordgubbar.
En helt annan festkänsla än läsk eller citronvatten 😊

@Pianisten Det låter jobbigt, men samtidigt verkar du känna dig själv väldigt väl och veta hur du ska hantera det hela. Träning, kost, sömn, återhämtning. Precis så!
🌻

@Fjärilen81 härligt 🤩Du är helt klart på rätt spår, vilken väg du än väljer i det långa loppet. Härlig kämparinställning ! 😊🌻

@esterest Vilka strategier man kunde komma på 🫣Vin i maten så var flaskan redan öppnad. Exakt. Jag kunde också låtsas att jag hade vin i någon sås sådär så fanns det en förklaring till att ca två glas var borta. Men nu är en sådan tanke puts väck. Peppar, peppar ska en kanske tillägga. Skön måndagskänsla du fått med detta nya 😊🌻

@Jolle

Hej,

Otroligt rörande att läsa det du skriver, jag kan inte ens förstå hur jobbigt det måste ha varit för dig som barn att genomgå detta(förmodligen detsamma som mina barn har fått genomgå med min alkoholism..... =( )

Stor eloge till dig att du hittills har hållt dig till din plan och är beslutsam att ge dina barn andra förutsättningar än vad du själv hade som barn! Jag hade samma inställning som du till AA innan jag började gå där och det ÄR mycket prat om gud men på senaste mötet sa faktiskt han som höll i mötet att "äntligen har jag hittat en sida i boken "en dag i taget" som inte handlar om gud, jag tycker det är för mycket text om gud i boken" så det var skönt då jag uppfattar pratet om gud som jobbigt då jag själv är uppvuxen med en extremt religiös familj.

Nog om mig!

Kämpa vidare och vi alla finns här om du behöver oss, finns extremt mycket positivitet i denna grupp att ta tillvara på när saker och ting är tungt.

@Eirene Tack, jag vet själv hur mycket sådana inlägg hjälpte mig i början av min resa och känner mig så pass positiv att jag bara var tvungen att dela med mig :D

@Andrahalvlek Stort tack för det, det är ambitionen att jag ska! Guld värt att kunna vakna(trött men inte med ångest) utan mer "vill sova ett par timmar till för att det är så skönt"

Hej @Alma-non,

Du har startat en tråd här och berättar om en situation flera här inne kommer kunna känna igen sig i, satt ord på det på flera sätt som berör och beskriver hur du har det. Du kan verkligen föra dig fint med orden!

Du har tagit dig ur en relation och hamnade sedan i en liknande relation som du nu befinner dig i, du känner dig villrådig och ett sätt att ta hand om dig nu är att skriva här.

Vad tror du mer att du skulle behöva för att ta hand om dig just nu?
Fint att du är här och startat en tråd, hoppas du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt!

Jag skulle också vilja skicka några rader till dig @Änglatroende.
Du har också varit i en tung situation länge med en man som dricker på ett problematiskt sätt och detta går ut över er relation, ditt mående och dina barn. Innan detta har du haft en relation med en man med psykisk ohälsa, och du har växt upp med en far som mådde mycket psykiskt dåligt. Detta har tärt på din energi och ditt mående.

Du kan till och med få tankar om att ta livet av dig när allt stundvis känns meningslöst. Så här ska du inte behöva må. Det finns hjälp att få och du kommer kunna må bättre. Du skriver också att du vet att det inte alltid känns såhär, livet kan också kännas underbart. Fint att läsa det. Du vet också att dina barn behöver dig. Ni behöver varandra!

När livet känns underbart, vad är det du gör då? Vad skulle du behöva mer av just nu för att komma mer åt det hållet där du kan få må mindre dåligt och ta hand om dig i allt det här?

Om du vill kan du starta en egen tråd och skriva mer så blir det lättare för oss att följa dig där, som du vill såklart!

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

Mrx, förstår det känns skamligt inför dig själv att veta man "medicinerat" men du är bland vänner här så skriv så mycket du orkar och sätt ord på situationen.
Trots man själv vet vad saker handlar om med alkoholproblem, psykisk ohälsa så när det drabbar närstående är det så jäkla komplicerat. Jag har en bror som nu också fastnat i alkoholens grepp och jag vrider och vänder på hur jag kan hjälpa honom på ett sätt som jag tror hade fungerat för mig men tyvärr är vi inte jättelika som personer. Jag går på spåret och vetskapen om att skammen är det sista man behöver förstärka. Döma, anklaga, och uppmaningar som att "skärpa sig!" är meningslösa enligt min tro.
Kanske så lite som att skicka ett SMS då och då, bara fråga om allt är bra kan göra mer än man tror. Visa att man respekterar en distansering men också omtanke och att man finns där när väl behovet finns.
Har gått igenom ett par tuffa veckor själv med lite ångest och stress som är ganska ovanligt för mig nuförtiden så jag behöver också komma in i bättre rutiner med fysiska aktiviteten igen. Vi kämpar på på gymmet nu Mrx! 👍

@höst23 hej höst 23 , det gör ont i mig när jag läser att du kämpar hela tiden, symtomet du bär på heter tankemässig koncentration på alkohol, läs det en gång till. Du kan aldrig fokusera bort något,,, om jag säger tänk inte på din bil nu,, vad fokuserar du då på... är du med, med din metod kommer du alltid att fokusera på något du vill sluta med, inte elakt menat, men good luck,,,, jag är övertygad om att du förstår. Om du verkligen om du verkligen vill få bort allt vad det innebär med alkohol i resten av ditt liv behöver du en helt annan plan, sluta kämpa,,,,, ge upp,,,surrender inse du kommer aldrig att vinna denna kamp, ska du kontrollera resten av ditt liv på det här viset,, ge upp, släpp taget min vän, titta bakåt,,,,,titta framåt, erfarenhetsmässigt vad ser du. Först, bestäm dig. Hur skulle det kännas slippa allt detta, svettiga nätter dåliga morgnar, skam skuld, alltid dåligt samvete, och tankarna på alkohol. Är inte detta ocd vet jag inte vad det är. Einstein sade, dåren gör samma sak om och om igen och förväntar sig alltid ett annat resultat. Bestäm dig för att sluta. Inte när,,,,bara bestäm dig, när det är förankrat i dig, kommer du att känna en slags glädje, hoppfullhet, i att en dag får du ro, lugn, inga skuldkänslor, låt beslutet växa i dig, gör dig ingen brådska , det kommer att växa sig starkare i dig med tiden och det finns inget tvång, en dag är du redo, den dagen kommer. Om en månad, om ett år, om en vecka, eller dagen före din förestående död, när dina organ gett upp, men den kommer. Jag är ledsen att detta blev så långt, och måhända dramatiskt på slutet, men 33 år som beroende pedagog har gett mig dessa erfarenheter. Önskar dig all framgång och glädje i detta. Hr

@Kristoffer Tack för din input och för att du bekräftat evidensen 🤗 Jag har beslutat att jag ska ha en vit period för att bryta vanan ordentligt. Givetvis har jag försökt skala ner på mina mängder förut men det har som ni ser inte fungerat särskilt bra 🙄 Långsiktigt hoppas jag att måttlighet kan vara ett alternativ, om det blir svårt så avstår jag hellre. Säkert är iaf att högkonsumtion inte längre är ett alternativ för mig! Jag känner en stark beslutsamhet 👊🏼💪🏼

@esterest Tack snälla! Jag tar med öppen famn mot all pepp som jag kan få 🙏🏼 jag har påbörjat alkoholprogrammet här på AH men inte hunnit/orkat hela vägen i mål ännu. Det verkar vara ett bra verktyg att använda sig av. Alkoholkalendern är definitivt ett mycket bra verktyg! Tävlingsmänniskan i mig går direkt igång på att samla ”nollor” 😁
Åh vad jag känner igen det där med matplanerandet, både förr och nu. Jag ställde in oxfilén i lördags för att minska suget efter ett gott rött och har planerat veckans mat precis som du, utifrån passande alkoholfri dryck. Så småningom hoppas jag att oxen är lika god utan att jag måste ha ”rätt” dryck till. En vanesak antar jag! Hoppas att din nästa helg blir bra och ”lagom” 🍁

@Vilsenpappa Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Svinbra jobbat - fortsätt så!

Kram 🐘

Mitt mående spökar lite igen, det är obehagligt svajigt. På ett par veckor gått från känslan av en skön topp till att vara nere i lätt handfallenhet igen. Har senaste veckan upplevt ångesttryck över bröstet och okontrollerbara stressreaktioner från ingenstans. Känslan av att sakna kontroll på tillvaron.
Jag är så pass familjär med de här känslorna nu att jag ändå är ganska bra på att behålla lugnet, men kännedomen får dem inte att försvinna och ett par gånger har jag snudd på närmat mig en panikkänsla.
Vad jag kan minnas var det väldigt längesedan jag hade så här starka reaktioner och på just de här känslorna får jag mörka flashbacks när jag gått ner i källaren till min gömda spritflaska och klunkat. Det går nästan att ta på minnet av känslan när spriten strömmar ut i kroppen och stressreaktionen avtar och det blir lite obehagligt hur det finns ett litet lockande kvar trots att det var flera år sedan.
Nu har det utan vidare varit över 4 nya nyktra veckor så jag är inte på nått sätt orolig. Det kommer inte att hända men kan ändå kännas obehagligt.
Vi blickar framåt. Jag kör på med det jag vet fungerar. BTB = Back to Basics = Träning, kost, sömn och återhämtning.

@Jolle Så fint att ta del av , har också läst ditt första inlägg som jag berördes av. Blir också berörd av hur starkt och fint det är att vilja och kunna bryta både alkoholberoende men också mönster som går i generationer . Du vill ge något annat till dina barn . Det är stort 💪❤️

Jag har inte skrivit tidigare i detta forum men @Kameleont jag käner igen mig i vart enda ord du skriver så nu gick det inte att låta bli att skriva längre.
Kanske borde jag göra ett eget inlägg men det kommer kanke inom sin tid.

Jag känner igen precis allt i dina inlägg från min relation med min man, våra barn, jobb och veckor som bara flyter på. Så som du har även jag tagit de första samtalen men vardagen trillar tillbaks och allt återgår så som det var innan samtalen.

Jag kan inte ge dig några visdomsord. Däremot suger jag åt mig massor från tråden här.
Du verkar vara en väldigt klok och stark person och jag hoppas att du tar hand om dig!

@TessaMa Hej underbara "onlinevän"

Jag förstår att det är tufft och du är så otroligt stark och hittar sätt som hjälper dig. Jag tänker att du kanske kan gå på det du känner och inte känna att du behöver välja? Allas tillfrisknanden är annorlunda och inget är rätt eller fel FÖRUTOM det du själv tycker är rätt eller fel. Jag går fortfarande i AA och mycket som sägs är klokt och mycket är ren skit men man får sortera ut godbitarna och strunta i det andra.

Vad är "normal"? I min mening är det en norm som är satt av sociala medier, reklam och så vidare=inget jag vill vara. Men måste själv sätta prägeln på personen som man trivs med och vara nöjd med sig själv som man är. INGEN är eller kommer någonsin bli perfekt och fy vad tråkigt det hade varit. Nej du verkar vara en absolut underbar människa och även om jag inte kommenterat dina inlägg på ett tag är du alltid den första jag läser när jag går in här(förutom mitt eget inlägg då)

Kämpa på precis som du har gjort, du är underbar precis som du är och låt ingen annan säga något annat!

Tonvis med styrkekramar till dig så firar vi väl snart 3 månader tillsammans?

@Vilsenpappa Vilket härligt positivt och peppigt inlägg!
🌻

Ja det är svårt första gången, man kan kanske inte ha bilen med sig jämt men jag var ganska ärlig och sa att jag har genen som gör att jag mår alldeles för bra och kan inte stoppa när jag väl börjat, jag bär alltså på en livsfarlig sjukdom, som diabetes, och jag behöver sköta om detta, jag tror de flesta förstår och vill inte åsamka dig skada, dessutom har ju detta inget att göra med din karaktär så där går du fri. Mvh HR

@Eirene ja jag kanske inte ska grubbla för mycket över varför det har blivit som det har blivit. Tycker det har blivit "roligare" med måndagar sedan jag började den här resan. Att det är ett antal dagar där jag inte behöver kompromissa så mycket utan bara köra på med "noll glas" varje dag. För två månader sedan var nog måndag betydligt mer stress , där jag på något vis skulle få in vin till maten utan att det syntes så mycket. Tex laga en risotto som behövde vitt i tillagningen. Så var flaskan redan öppnad. Nu tänker jag inte ens i de banorna.

Nu är det ett tag sedan jag skrev i denna tråd och tänkte jag skulle skriva av mig lite :D

Det går fortfarande bra, idag är det två månader sedan min son stod i köket och frågade mig varför jag alltid dricker alkohol....... Helt jävla galet att en 7 åring ska ens behöva ställa sin förälder en sådan fråga. Hur lät man det gå så långt, varför tänkte jag att jag alltid behövde alkohol för att klara av vissa tuffa situationer osv? BARN ÄR JOBBIGA! FRUN ÄR IBLAND JOBBIG. Men detta kallas även LIVET! Det finns inga genvägar utan det handlar om personlig utveckling genom hårt arbete, det går inte att undvika bara för att man dricker alkohol.

Så ni kanske undrar hur det går för mig? Förutom mina "återfall enligt AA" med 0,5% Alkoholfri öl går det faktiskt fantastiskt bra, inget vidare sug efter alkohol eller den ångest den ger heller för den delen(hur man nu skulle sakna det). Jag sover förbannat bra på nätterna, jag är mer eller mindre en mycket bättre make och pappa.

Igår hade vi folk över och då passade jag på att bjuda bort öl och vin från min tysklandsresa innan midsommar, visst jag doftade på vinet och kände mig lite sugen men suget gick bort så fort jag ställde ned glaset igen. Jag har en så otrolig disciplin på mig själv på ett sätt jag aldrig haft tidigare vilket är otroligt skönt. Även svärmor och svärfar från Florida är här nu och de dricker rätt mycket men för mig själv går det ruskigt bra.

Ett litet tips till er som gillar bubbel och cider förresten. Igår när vi hade folk över hade en man med sig en Briska saviognon blanc grönt äpple. Frågade om jag fick smaka lite(såklart alkoholfri men det tog jag för givet att ni förstod när jag ger tips om dryck här). Fy *** vad god den var. Härligt frisk från grönt äpple och även rätt så torr smak. Perfekt substitut till ett gott bubbel. Det är som frugan säger, det är inte svårt att vara alkoholfri med alla drycker som finns idag, det stora utbudet på markaden.

Nu är jag färdigskriven för idag och skriver detta med ett leende på läpparna, NU GÅR JAG MOT MÅNAD 3. sen kommer jag utvärdera stegen framåt efter det.

Ha en underbar dag allihopa och var starka! Även om det är tufft i början är det som alla här inne säger, DET ÄR VÄRT DET! Jag hoppas att jag kan inspirera någon att ta steget, för jag vet hur jävla svårt det är att göra det själv!

Hej @fjärilen81! Jag är gärna med och peppar på din resa! Kikar du på min tråd så ligger jag ett par veckor före. Mitt enda tips är att skriv så mycket du kan på programmets veckofrågor, man kan absolut skriva i förväg, det är bara för din skull. Tror jag skrev för 5 veckor på en kväll. Men det har verkligen hjälpt att gå tillbaka och läsa när jag vinglat lite. Plus att jag redigerat och uppdaterat. Statistiken i kalendern har verkligen puffat mig i rätt riktning, precis som med alla träningsappar som finns.

Jag har valt att "minska radikalt" men inte "slutat", tänker att man kan göra lite olika, bara man är trygg med den körstil man väljer. Men det innebär också en del planering. Som den här veckan ska vi bort på middag på fredag. Då blir det viktigt för mig att hålla "noll" dagarna fram till dess. Plus överväga "nollor" på lördag och söndag. Jag är också matintresserad och har även ändrat middagsmaten lite för att inte tänka VIN till varje rätt. Betydligt mindre italienskt till exempel för att inte hjärnan ska tänka "vilken röd druva". Medan mer husman eftersom det passar med alkoholfri öl. Kall cola till hamburgare känns också rätt.

@Kristoffer Tack 😊
Jag har lärt mig att jag är otroligt stress känslig och jag söker lugn med att dricka A. Vad jag gör när jag blir stressad nu är att jag pratar om det med min man eller skriver ett mess till min teraput, tar en lång promenad.Sen måste jag också varmt rekomendera antabus som hjälper mig något otroligt mycket. Jag känner ett sådant lugn och kan fokusera på min nykterhet på ett helt annat sätt.

Vilken tuff sits, vad klokt att du skriver. Du har försökt nå fram till din syster utifrån din oro för hennes alkoholvanor, men upplever inte att det blir någon förändring. Du är orolig för dina syskonbarn som du upplever mår dåligt och är rädda för din syster. Du ser inte heller att det är någon i barnens närhet som agerar för att skydda dem. Klokt att du själv inte bara tittar på utan att du söker stöd för att hitta ett nästa steg!

Utifrån det du skriver får jag några funderingar. Har du funderat på att vända dig till Socialtjänsten? När det gäller barn som behöver hjälp är det viktigt att de som har ansvar för att hjälpa får kännedom om situationen. Ett första steg för vissa är att ringa och börja samtalet med att du vill vara anonym, och sedan beskriva situationen och rådfråga.

Det framgår inte om du redan pratat med din syster och lyft din oro för hennes barn, men är det annars ett alternativ? Ibland kan det vara hjälpsamt att vara transparent med sin nivå av oro, och att en inte vet hur en ska gå vidare. T ex: "Det känns som ett drastiskt steg att ta att kontakta socialtjänsten, men jag är så orolig nu och upplever att inget händer så det känns som att jag inte har något annat val snart. Jag tror att jag kommer behöva göra det om det inte sker någon förändring, så barnen kan få hjälp och stöd. Förstår att det här är svårt för dig att höra, men vad tänker du om det?"

Du behöver såklart formulera dig på ett sätt som stämmer med vad du tänker och hur du upplever situationen. Kanske känns det inte alls rätt eller som att det skulle kunna leda till något positivt att ha ett sådant samtal med henne (eller så har du redan haft det), och då är det klokt att du lyssnar på din känsla kring det.

Som sagt, det är en tuff sits att vara i och det är inte konstigt att du tvekar på hur det blir bäst att gå vidare. Samtidigt är det bara du som kan besluta kring hur du göra. Oavsett hur du gör det så är du så viktig när du ser och reagerar när barn i din närhet far illa. Det kan vara en skyddsfaktor för barnen, att det finns någon i systemet som reagerar och agerar. Nu blev det långt här med en massa olika tankar, vad tänker du när du läser det här? Hittar du något som kan bli hjälpsamt för dig?

Ja det är en massa känslor i mig just nu, det går upp och ner. Jag vet att jag inte har någon skuld egentligen, mitt huvud säger det, men i hjärtat skär det.

Jag har som tur ett starkt socialt nätverk även om en del bor 30 mil härifrån, men visst kan jag sakna någon nära som kan vara här fysiskt.

Är fortfarande osäker på att åka in, han behövde vila sa läkaren och hoppas på att han är piggare till eftermiddagen. Jag både vill åka in samtidigt som jag drar mig lite för det. Vet inte riktigt vad jag mår bäst av.

Hej @Saber
Detta är verkligen tungt, du har tagit stora steg och de har inte varit lätta att ta. Du beskriver känslor av skuld som förstärkts då han uttryckt att du inte kämpat nog. Nu när detta hänt, att han försökt ta sitt liv får jag tankar om att dessa skuldkänslor ökat hos dig. Det gör fruktansvärt ont när någon en bryr sig om mår så pass dåligt så något sådant händer, samtidigt är detta inte ditt fel eller ditt ansvar.
När det kommer till att åka dit eller inte känner du nog bäst själv hur du vill göra. Vad tror du kan hjälpa dig komma till ett beslut? Har du något stöd omkring dig?

Välkommen tillbaka @Åsa07! Tack för den fina uppdateringen. Tänker att det kan vara supervärdefullt för den som står och väger och funderar på att söka vård, att få läsa om att du är så nöjd med ditt beslut. Blir nyfiken på dina reflektioner som väcks av de här hemuppgifterna, vill du får du gärna skriva mer om dem!