Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det ett tag sedan jag skrev i denna tråd och tänkte jag skulle skriva av mig lite :D

Det går fortfarande bra, idag är det två månader sedan min son stod i köket och frågade mig varför jag alltid dricker alkohol....... Helt jävla galet att en 7 åring ska ens behöva ställa sin förälder en sådan fråga. Hur lät man det gå så långt, varför tänkte jag att jag alltid behövde alkohol för att klara av vissa tuffa situationer osv? BARN ÄR JOBBIGA! FRUN ÄR IBLAND JOBBIG. Men detta kallas även LIVET! Det finns inga genvägar utan det handlar om personlig utveckling genom hårt arbete, det går inte att undvika bara för att man dricker alkohol.

Så ni kanske undrar hur det går för mig? Förutom mina "återfall enligt AA" med 0,5% Alkoholfri öl går det faktiskt fantastiskt bra, inget vidare sug efter alkohol eller den ångest den ger heller för den delen(hur man nu skulle sakna det). Jag sover förbannat bra på nätterna, jag är mer eller mindre en mycket bättre make och pappa.

Igår hade vi folk över och då passade jag på att bjuda bort öl och vin från min tysklandsresa innan midsommar, visst jag doftade på vinet och kände mig lite sugen men suget gick bort så fort jag ställde ned glaset igen. Jag har en så otrolig disciplin på mig själv på ett sätt jag aldrig haft tidigare vilket är otroligt skönt. Även svärmor och svärfar från Florida är här nu och de dricker rätt mycket men för mig själv går det ruskigt bra.

Ett litet tips till er som gillar bubbel och cider förresten. Igår när vi hade folk över hade en man med sig en Briska saviognon blanc grönt äpple. Frågade om jag fick smaka lite(såklart alkoholfri men det tog jag för givet att ni förstod när jag ger tips om dryck här). Fy *** vad god den var. Härligt frisk från grönt äpple och även rätt så torr smak. Perfekt substitut till ett gott bubbel. Det är som frugan säger, det är inte svårt att vara alkoholfri med alla drycker som finns idag, det stora utbudet på markaden.

Nu är jag färdigskriven för idag och skriver detta med ett leende på läpparna, NU GÅR JAG MOT MÅNAD 3. sen kommer jag utvärdera stegen framåt efter det.

Ha en underbar dag allihopa och var starka! Även om det är tufft i början är det som alla här inne säger, DET ÄR VÄRT DET! Jag hoppas att jag kan inspirera någon att ta steget, för jag vet hur jävla svårt det är att göra det själv!

Hej @fjärilen81! Jag är gärna med och peppar på din resa! Kikar du på min tråd så ligger jag ett par veckor före. Mitt enda tips är att skriv så mycket du kan på programmets veckofrågor, man kan absolut skriva i förväg, det är bara för din skull. Tror jag skrev för 5 veckor på en kväll. Men det har verkligen hjälpt att gå tillbaka och läsa när jag vinglat lite. Plus att jag redigerat och uppdaterat. Statistiken i kalendern har verkligen puffat mig i rätt riktning, precis som med alla träningsappar som finns.

Jag har valt att "minska radikalt" men inte "slutat", tänker att man kan göra lite olika, bara man är trygg med den körstil man väljer. Men det innebär också en del planering. Som den här veckan ska vi bort på middag på fredag. Då blir det viktigt för mig att hålla "noll" dagarna fram till dess. Plus överväga "nollor" på lördag och söndag. Jag är också matintresserad och har även ändrat middagsmaten lite för att inte tänka VIN till varje rätt. Betydligt mindre italienskt till exempel för att inte hjärnan ska tänka "vilken röd druva". Medan mer husman eftersom det passar med alkoholfri öl. Kall cola till hamburgare känns också rätt.

@Kristoffer Tack 😊
Jag har lärt mig att jag är otroligt stress känslig och jag söker lugn med att dricka A. Vad jag gör när jag blir stressad nu är att jag pratar om det med min man eller skriver ett mess till min teraput, tar en lång promenad.Sen måste jag också varmt rekomendera antabus som hjälper mig något otroligt mycket. Jag känner ett sådant lugn och kan fokusera på min nykterhet på ett helt annat sätt.

Vilken tuff sits, vad klokt att du skriver. Du har försökt nå fram till din syster utifrån din oro för hennes alkoholvanor, men upplever inte att det blir någon förändring. Du är orolig för dina syskonbarn som du upplever mår dåligt och är rädda för din syster. Du ser inte heller att det är någon i barnens närhet som agerar för att skydda dem. Klokt att du själv inte bara tittar på utan att du söker stöd för att hitta ett nästa steg!

Utifrån det du skriver får jag några funderingar. Har du funderat på att vända dig till Socialtjänsten? När det gäller barn som behöver hjälp är det viktigt att de som har ansvar för att hjälpa får kännedom om situationen. Ett första steg för vissa är att ringa och börja samtalet med att du vill vara anonym, och sedan beskriva situationen och rådfråga.

Det framgår inte om du redan pratat med din syster och lyft din oro för hennes barn, men är det annars ett alternativ? Ibland kan det vara hjälpsamt att vara transparent med sin nivå av oro, och att en inte vet hur en ska gå vidare. T ex: "Det känns som ett drastiskt steg att ta att kontakta socialtjänsten, men jag är så orolig nu och upplever att inget händer så det känns som att jag inte har något annat val snart. Jag tror att jag kommer behöva göra det om det inte sker någon förändring, så barnen kan få hjälp och stöd. Förstår att det här är svårt för dig att höra, men vad tänker du om det?"

Du behöver såklart formulera dig på ett sätt som stämmer med vad du tänker och hur du upplever situationen. Kanske känns det inte alls rätt eller som att det skulle kunna leda till något positivt att ha ett sådant samtal med henne (eller så har du redan haft det), och då är det klokt att du lyssnar på din känsla kring det.

Som sagt, det är en tuff sits att vara i och det är inte konstigt att du tvekar på hur det blir bäst att gå vidare. Samtidigt är det bara du som kan besluta kring hur du göra. Oavsett hur du gör det så är du så viktig när du ser och reagerar när barn i din närhet far illa. Det kan vara en skyddsfaktor för barnen, att det finns någon i systemet som reagerar och agerar. Nu blev det långt här med en massa olika tankar, vad tänker du när du läser det här? Hittar du något som kan bli hjälpsamt för dig?

Ja det är en massa känslor i mig just nu, det går upp och ner. Jag vet att jag inte har någon skuld egentligen, mitt huvud säger det, men i hjärtat skär det.

Jag har som tur ett starkt socialt nätverk även om en del bor 30 mil härifrån, men visst kan jag sakna någon nära som kan vara här fysiskt.

Är fortfarande osäker på att åka in, han behövde vila sa läkaren och hoppas på att han är piggare till eftermiddagen. Jag både vill åka in samtidigt som jag drar mig lite för det. Vet inte riktigt vad jag mår bäst av.

Hej @Saber
Detta är verkligen tungt, du har tagit stora steg och de har inte varit lätta att ta. Du beskriver känslor av skuld som förstärkts då han uttryckt att du inte kämpat nog. Nu när detta hänt, att han försökt ta sitt liv får jag tankar om att dessa skuldkänslor ökat hos dig. Det gör fruktansvärt ont när någon en bryr sig om mår så pass dåligt så något sådant händer, samtidigt är detta inte ditt fel eller ditt ansvar.
När det kommer till att åka dit eller inte känner du nog bäst själv hur du vill göra. Vad tror du kan hjälpa dig komma till ett beslut? Har du något stöd omkring dig?

Välkommen tillbaka @Åsa07! Tack för den fina uppdateringen. Tänker att det kan vara supervärdefullt för den som står och väger och funderar på att söka vård, att få läsa om att du är så nöjd med ditt beslut. Blir nyfiken på dina reflektioner som väcks av de här hemuppgifterna, vill du får du gärna skriva mer om dem!

Grymt jobbat @Fjärilen81! Åtta dagar nykter trots bråkande diskmaskin och fredagskänsla på behörigt avstånd. Fortsätt gärna rapportera, spännande att se om du upplever nästa fredag som lika tuff eller om det lättat lite.

Tänkte bara kommentera forskningsläget eftersom ni tagit upp lite kring det. Det stämmer som @Eirene skriver att det inte verkar vara någon större skillnad i utfall mellan de som har måttlighet som mål och de som har alkoholfrihet som mål. Däremot verkar det gå bättre med måttlighet för de som inleder med en nykter period, jämfört med de som förändrar genom att direkt minska ned. Det är därför vi alltid rekommenderar det, för att maximera chanserna att det blir som en vill till slut. Som alltid behöver det poängteras att det här är på gruppnivå och det finns såklart många andra faktorer som påverkar hur lätt eller svårt det är med måttlighet.

Därför behöver var och en prova sig fram. Om en märker att en fortsatt kämpar med starkt sug efter alkohol även efter att ha uppnått sitt måttlighetsmål, t ex, kan det vara värt att prova en vit period. Vissa upplever att det är mer ansträngande att skära ned på drickandet än att inte dricka alls, och för andra fungerar måttlighet jättebra. Oavsett vad du väljer @Fjärilen81 hoppas jag att du fortsätter att berätta här om hur det går och vad du tänker!

Jag har varit inaktiv på forumet ett tag, fullt upp med livet och vardagen, därför har det inte blivit någon uppdatering här sen jag faktiskt påbörjade resan mot ett nyktert liv.
Lite kortfattat: jag har varit nykter sen 20 augusti, helt enligt plan. Än så länge har det gått oförskämt bra, de få tillfällen som suget har slagit till har gått att hantera.
Istället för att säga att jag ska vara nykter livet ut så har jag ändå satt ett mål:
Att vara nykter så länge att mitt alkoholberoende inte riskerar att smitta av sig på mina barn (mer än det eventuellt redan har gjort förstås).
Alltså är mitt mål att vara nykter i minst ca 14-15 år. Om jag lyckas med det så misstänker jag att det inte kommer falla sig särskilt naturligt att börja igen, men det får framtiden utvisa.
Min högsta prioritet är att inte mina barn ska få växa upp på det sättet jag själv gjorde.

@Heffaklump Grattis till 50 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och till genomfört maraton! 🥳🥳🥳 Lopp på en eller två mil är nog mer skonsamt för kroppen, och då kan man njuta av folkfesten mer tror jag.

De där tankarna ”det borde nog gå att kontrollera, jag har nog inte så stora problem egentligen” är väldigt förrädiska. Utan att veta skalle jag gissa att 9 av 10 återfall beror på att man ger sådana tankar mer och mer utrymme. Börja aldrig förhandla! Lista i skallen topp 5 över fyllesynder och ryt ”NEJ, minns du…” varje gång alkoholdjävulen börjar viska ”kanske” i ditt öra.

Kram 🐘

@Eirene @Natalia Tack! Livets under 🫶🏼

@Cloette skönt att höra! Ja, det är många beslut med begravning, jag är ju mitt i. Det mesta är bestämt o det är två veckor kvar. Kram! 😉

@Varafrisk Så tungt du har det. Förstår att det känns hopplöst. Håller med om att testa medicin. Min svårt bipolära väninna har aldrig under de femtio år jag känt henne tillfrisknat utan tvångsinläggning. Förstås jobbigt också och tär på förtroendet. Tycker det känns klart att du behöver sjukskrivning. Kram från mig 🥰🥰

@Varafrisk Det är intressant tycker jag att titta på sina defekter och jobba med dom. Det är intressant överhuvudtaget att lära känna sig själv, tycker jag. Den dåliga självkänslan jag hade förut gjorde att jag inte kunde hantera att titta på mina defekter på djupet, det blev för mycket skam och ångest så jag la locket på och hade nerverna på utsidan. Jag blir så nöjd för varje framsteg jag tar och blir lugnare och mer harmonisk. Går inte in i krisläge lika lätt och om jag gör det tar jag mig ur lättare nu än förr, mycket med hjälp av andningen och analyser av situvationen samt sinnesrobönen som hjälper mig se om det är något jag kan förändra eller behöver acceptera som det är.

Kram❤️

@Fjärilen81 kattungar 🥰
Ni verkar må bra i stugan idag!

Hoppas @Prinsessa och @Källarmannen också är ok. Saknat er nån dag. Hur har er helg varit?

Jag ska ägna veckan åt förberedelser inför en kommande intervju för ett arbete jag verkligen skulle hoppas på. Ta tag i lite eftersläpande saker i hemmet och så verkar det bli ett fint väder i veckan. Ska varva avslappnande promenader i naturen men todo-listor och träning. Känner mig pigg, fokuserad och driven. Men jag tar en dag och ett steg i taget och börjar med att skapa en bra måndag.

Kram!

Grattis 🥳Fjärilen81. Det finns ju inget sötare än kattungar 🐱🥰

Godmorgon ☕️ Här har det hänt grejer inatt! Min katt har fått 4 st ungar så jag är extra glad över att jag var helt nykter och kunde vara barnmorska och vara 100% klar i knoppen 💕 Hoppas att ni har en fin måndag 🤗

Godmorgon alla i kaffestugan ☕️Måndag och nya tag 💪Var inte så utvilad efter intensiv helg men sov 😴 otroligt gott och började veckan med en löprunda 🏃‍♀️så nu är jag pigg och redo för veckan. Visst är det skönt @Påvägmothälsa när en kan jobba hemifrån? 😅Försöker få till det någon dag i veckan men lyckas inte alltid. Inga enheter här förrän tidigast fredag.
Ha en fin dag
🌻

Det är en ledbruten man som skriver idag.
Igår gick Göteborgsvarvet marathon av stapeln, 42km av lidande men jag tog mig igenom :)
De första 21km gick bra men efter 24km ville inte fotlederna vara med mer så fick gå en hel del, tog mig ändå i mål på ungefär den tid jag hade räknat med så är ganska nöjd, tveksamt om det blir något mer marathon dock.

Insåg idag att jag inte hade en tanke på öl igår, normalt brukar långlopp firas med pizza och öl men igår blev det bara en pizza och kände ingen som helst önskan att dricka.

Timern säger att idag är dag 50.
Känns bra, har inte upplevt något sug de senaste veckorna, däremot har tankar på att jag kanske inte behöver sluta helt börjat dyka upp. Det går ju så bra, jag borde kunna kontrollera det, behöver bara göra upp en plan och hålla mig till den osv.
Jag kommer inte att agera på de här tankarna då jag vet att det ballar ur förr eller senare om jag börjar dricka igen men de är lömska eftersom de inte är förknippade med något sug, känner ingen önskan att dricka i samband med dem utan tänker snarare att det nog kommer att fungera i framtiden vilket jag innerst inne vet att det inte kommer att göra.

God morgon från sängen, sista dagen av fem utan att jag "jobbat på jobbet". Har varit skönt att styra mina dagar själv och jag har fått mycket återhämtning samt fått mycket gjort. Idag står yoga under lunchen samt ett digitalt möte och ett telefonsamtal på agendan. Först kaffe på sängen. Vardagslyx!

@Amanda L ❤️Ja, visst vore det skönt att ta semester. Åka iväg t ett lugnt ställe. Har tänkt tanken. Vet inte om jag skulle få ro ändå. Vi får se.

@Se klart ❤️ Lyssnar på vad du säger. Förkastar det inte. Om jag får en läkartid så ska jag nog ta upp frågan.

Igår träffade jag min sponsor. Jag var även på möte på fm. Min sponsor och jag skulle börja att prata om det fjärde steget men jag pratade om min situation. Vi bestämde att jag skulle ringa vårdcentralen idag. Även försöka få tag på min socialsekreterare för att trycka på att nu måste man köra igång m insatser gällande min dotter. Jag vet inte om det påverkar ngt men iaf….Min dotter har sagt ja t boendestöd och rådgivningscentrum. Vill inte bli inlagd även om jag tänker att det skulle ha varit bra.

Så nu ska jag försöka få tag på sekreterare på jobbet som ringer och avbokar mitt besök och anmäla mig sjuk t jobbet. Vårdcentralen ringer 8.20 och jag vet inte hur men jag ska försöka få en läkartid idag. Det går bra att jobba när jag går in i min kuratorsroll dvs när jag har besök. Men sen när jag ska ringa samtal t föräldrar, läsa mail mm då funkar inte hjärnan så bra. Det blir för mycket.

Men…jag får dåligt samvete för jobbet, blir stressad…har mycket att göra. Ingen som tar mitt jobb. Får också dåligt samvete gentemot min dotter. Att vara hemma och inte berätta hur läget är. Men jag inte det. Jag försöker ta in att hon är kanske mer sjuk än vad jag vill förstå..känna acceptans.

Nej, nu måste jag försöka få tag på jobbet.

Ha en fin dag🐬Kram🥰

@vår2022 Ja, så tänker jag också, att allt hänger ihop. Jag är en person med en historia, en riktning och ett eller flera mål. Jag har styrkor samt svagheter och gör medvetna val på så många områden. Hur jag förhåller mig till alkohol är "bara" ett av områdena. Det är stort och påverkar mitt liv mycket men det är ändå bara ett av områdena. De val jag gör måste rimma med andra val och hänger ihop med min situation i varje given stund.

@Kennie Hej,
Vad är det för 12 möte du nämner i ditt inlägg ovan? Är det ett digitalt AA möte?

På Lördagen träffade vi ett par gamla vänner som vi brukade semestra med det var ju trevligt. Det som var mindre trevligt var att det blev vin till maten och naturligtvis för mycket. Så då blev det en återställare på Söndagen. Att det ska vara så svårt att säga nej tack jag kan inte dricka alkohol. Men jag måste börja med det jag tror att många förstår att jag har problem. Men det verkar vara ett tabubelagt samtalsämne. Nu mår man skit igen men det är väl bara att börja om och försöka att börja säga nej tack hur svårt kan det vara. Jag försöker inte att skylla på någon annan det är bara mitt fel. Jag börjar om på dag ett ha en bra dag.

Fortfarande osäker på om jag ska åka in på IVA eller inte. Jag vet faktiskt inte, jag vill för att jag älskar honom och bryt mig om honom samtidigt som jag inte vet om det är bra för honom.
Kan ingen bara säga vad jag ska göra?!