Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Blev så glad när jag hittade detta forumet.
Känner mig ganska maktlös och ensam just nu, behöver prata med folk som är i samma sits.
Jag har en son på 25 år som är alkoholist.
Jag blundade i många år för hans missbruk, han hade alltid så bra ursäkter till varför han kom hem dyngrak eller varför han åkte fast av polisen pga cannabis.
Det var allt från att någon vän tagit livet av sig till att dem var taskiga mot honom på jobb.
Han har förlorat 2 jobb pga att han druckit på jobb, han jobbar som kock så alkohol finns alltid tillgängligt.
Han har stulit mycket alkohol hemma så tillslut fick vi låsa in allt (det lilla vi hade kvar).
Förra sommaren ställde jag ett ultimatum, antingen åker du ut (han bor fortfarande hemma) eller så söker du hjälp.
Han hade precis förlorat ett jobb då och han erkände för mig att han hade problem.
Fram till dess hade jag förnekat att där var ett problem, snacka om medberoende🥺.
Men jag tvingade honom att gå på möten hos AA och han gick dit. Tror han tyckte det var bra även om han tyckte det var lite jobbigt med allt snack om gud.
Jag ville även att han skulle gå och prata med en psykolog då han mår ganska dåligt med ångest o liknande. Han gick till vårdcentralen och fick antidepressiva men där blev aldrig något samtal, han tycker nog det är jobbigt att behöva öppna sig för en främling.
Sakta men säkert mådde han bättre. Han började träna och äta ordentligt.
Han fick ett nytt jobb på en liten familjär restaurang.
Allt var frid och fröjd tills för 3 månader sen. Då drack han när dem hade en personalfest. Efteråt hade han sjuk ångest i flera dagar plus en rejäl bakfylla.
Han var öppen med allt och jag trodde att detta var en engångsföreteelse.
Men efter ett par veckor kom han hem från jobb på kvällen och jag luktade att han hade druckit, han var inte speciellt påverkad.
Och nu tar han ett eller ett par glas efter jobb flera gånger i veckan.
Han vet att jag blir ledsen av det och han i sin tur mår dåligt då. Och då lovar han att han inte ska dricka mer, men det kan han inte hålla.
Han har sagt upp sig från det jobbet då han inte klarar stressen i dagsläget och det är positivt, men han har 4 veckor kvar att jobba och det kan snabbt gå utför på den tiden.
Min fråga är, hur ska man reagera/agera när jag upptäcker att han druckit?
Ska man visa att jag blir ledsen? Ska jag blir arg? Ställa ultimatum?
Vill tillägga att detta är en jättefin kille med ett stort hjärta. Han har väldigt få vänner och det är nog självvalt.

Jag håller med ovan. Nu får det räcka! Du förtjänar någon som behandlar dig med respekt.

Jag tror inte man kan välja - blir man kär så blir man. Det man kan välja är att ta av de rosatonade glasögonen. Mitt ex mådde skitdåligt psykiskt och medicinerade med alkohol. När jag väl fattade det, och att jag inte kunde laga honom (och hur skulle jag kunna göra det?!) var jag lättad när han dumpade mig efter en panikångestattack mitt i natten.
Mitt råd: ta hand om DIG.

@Åsa någonstans inom mig säger det också, att det inte går att leva ett bra liv med en alkoholist. Men nästa tanke blir att det är nog bara jag som skapar ett problem som inte finns, att hans drickande inte är så farligt och det drabbar inte mig jättemycket... men känslan av att han dricker och väljer alkoholen framför att vara med mig sårar, eller att han inte orkar göra saker på dagen mer än de han anser vara viktiga, vad jag vill spelar ingen direkt roll, för det känner han inte för. Tyvärr har han ett arbete (bonde och egenföretagare) som tillåter att han kan gå upp kl. 10 varje dag eller senare. Bannar mig själv att jag satte mig i denna situationen.

@esterest
Hej! Jag har läst din tråd och känner igen mig i väldigt mycket så jag skulle gärna följas åt! Det du har skrivit in i alkoholprogrammet om t ex målen för måttligt drickande, dina tänkta strategier etc är på pricken som mina. Jag gjorde nyligen klart steg 5, ”Sug”, men i princip är vi i samma skede. Jag övar på att dricka måttligt fredag och lördag efter att ha druckit betydligt oftare än så i flera år. En stor skillnad mot dig är att jag kan dricka på eftermiddagen och ensam, och att jag och min man inte har något umgänge med fester eller liknande (inflyttade, släkten bort långt bort). Faktum är att på min arbetsplats har man i princip inga AW heller, så alla mina glas sker i hemmet. Har inte kommit mig för att starta en egen tråd men har surfat runt här och läst i flera veckor.
Det var faktiskt toppen att börja med det här projektet under semestern, kanske hjälpte det dåliga vädret så det blev inte mycket rosé på altanen.. jag har börjat jobba nu och känner att det kan bli svårt att stå emot om något finns hemma.
Så bara så du vet att du inte är ensam, kämpa på och som sagt jag följs gärna åt :)

@Daemon Varmt grattis till dina 3 månader! Vilken härlig lista med fördelar!

Min väldigt begränsade erfarenhet säger att det inte går. Vi var ihop i ett drygt halvår och bodde inte ihop. Jag har full respekt för alla som orkar mer än så, men själv hade jag inte klarat det. Jag gick in i relationen med ett långvarigt medberoende sedan innan, så jag tror det gjorde det hela omöjligt från början...

Undrar om det får att leva ett bra liv tillsammans med en alkoholist? Någon som lyckats? Skrev här för mer än ett år sedan då jag funderade på om jag skulle flytta in till min partner, redan då visste jag att han drack. Men valde att flytta till honom ändå, idag undrar jag om och hur klarar man att leva tillsammans och kan man få det att fungera trots att en är beroende av alkohol?

@Smillans så bra gjort av dig💪🏻🤗

Dagarna flyter på bra utan alkohol, är helgerna framförallt fredagkvällar som är min största utmaning.
Men det ska gå det med!

Kram🤗

@Natalia Snabbt svar innan jag går på träning. Svårt att uttala mig om utsättningssymtom. Lite huvudvärk på mornarna, lite rastlös. I stora hela helt okej. Var rädd om dig ❤️

@Smillans Samma tanke som jag hade morgonen efter sista fyllan.
Så skönt att slippa ha det så!
Livet är värt att levas.❤️🥰❤️

@Smillans Det gör du definitivt 💯😁 Mycket bra beslut! Kram till dig!

Dag 15. Idag har jag tänkt på den sista dagen efter. Hur jag vaknade heeelt under isen. Låg med sån fruktansvärd ångest och ville egentligen bara dö. Jag kände så tydligt att jag antingen super ihjäl mig eller att jag tar livet av mig. Jag kände sån hopplöshet och allt kändes så meningslöst. Jag skulle bli bjuden på lunch samma dag som jag avbokade. Låg i sovrummet med persiennerna nere. Nånstans där under dagen kom den inre rösten: du måste sluta nu, det kommer inte sluta väl det här. Bryggde kaffe och händerna skakade lätt. Såg mig själv i spegeln och det var en trött, sliten, plufsig, ledsen människa jag såg. Var gick det fel? Kommer jag kunna rädda detta? Vill jag det? Och svaret var och är JA. Jag vill leva. Jag vill vara frisk och nykter, finnas där för min familj, vara den trygga famn en förälder ska vara. Och finnas där för mig, bära mig värdigt genom livet. Jag har gjort så jävla mycket tok genom åren, men det får ta slut här. Jag förtjänar ett gott liv.
Banne mig!

@Sattva Förstår. Så jobbigt!!!
Du har inte bara ett besvärligt barn, utan två…
😞❤️

@Stellabruden Men det är ju fantastiskt bra 👍 ❤️❤️❤️!
Grattis!

@Daemon Stort Jättegrattis även från mig!
Så bra jobbat och så roligt att du lyckats klara av alla gupp och svårigheten på vägen. Minns hur orolig du var i början! Nu verkar du stabil som ett kylskåp. (Kom inte på något mer stabilt..)
Hur som helst, kan också se på listan att din fru är nöjd med dina framsteg:)
Och hur känns det för dig?
Nu när denna milstolpe är nådd. Blev det som du tänkt dig?
Jag och min sambo ska också fira dyrt idag. På restaurangen. Åtta år sedan vi träffades! Hoppas ni också kan göra något kul. ❤️🙏🏻❤️

@Saber
Jag tror det är omöjligt att inte ta åt sig.
Det går inte bara att stänga av, då vore man ju psykopat.
Det är klart det är nedbrytande att leva på en sjuk människas premisser.
Kram, du är värdefull.

Hej @svenmyra00 och varmt välkommen hit!
Du befinner dig i en väldigt tuff situation. Vad bra att du skriver här och berättar och ger andra chansen att ge stöd! Din sambo dricker mycket och blir då också verbalt elak mot dig. Många här har liknande erfarenheter som du. Du skriver att du inte vet hur länge du orkar har det så här mer. Det är inte okej att din sambo är verbalt elak mot dig så som du beskriver, du ska inte behöva ha det så!

Du har redan fått fina svar med goda råd här i tråden. Du skriver att du behöver börja prioritera dig själv mer. Vad skulle du kunna göra för att ta steg i den riktningen? Om du känner att du skulle behöva prata med någon om din situation kan du få stöd hos exempelvis Alkohollinjen (020-84 44 48) eller Kvinnofridslinjen (020-50 50 50).
Och fortsätt gärna skriva och berätta mer här om känner att det är hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

@Daemon Jättestort grattis till 3 månader!🥳🎉🌺. Fasiken vad tiden gått fort och fasiken vad bra du gör detta! Alltså tänk hur mycket din hjärna fått återhämta sig och kommit i balans igen! Det visar alla dina härliga effekter på din samt fruns listor😁. Häftigt också att du kan inspirera din omgivning så bra. Håller med, jag känner mig också mer vuxen och mogen som nykter. Nu kan man ta ansvar för sig själv och sina handlingar fullt ut och det känner omgivningen också.

Ha en fin dag med din knivskarpa hjärna❤️🌞🌦️

@Andrahalvlek Ja, The Sober Club is da shit!😂. Det var en bra liknelse med trolleritricket, man kan inte gå tillbaka och låtsas som man inte vet hur tricket funkar när man väl sett facit. Och när man även fått kännedom om hur alkoholtricket funkar finns det ingen spänning kvar. Man har facit i hand och kommer inte att bli lurad någon mer gång. Detta facit gör alkoholdjävulen totalt förhandlingsförlamad.

Ha det gott!❤️

@Torn Håller med Sisyfos: låter både hemskt och underbart samtidigt. Det hemska är klockan tre. Finns det inga fiskar som är sjusovare? 😳😴

@Påvägmothälsa Blir som att göra en smoothie med shaker!😎

@Himmelellerhelvette Just, jag har faktiskt inte lyssnat alls på alkispodden, men kanske gör det någon dag😁

@Himmelellerhelvette Ja, allt har sin tid och det får ta den tid det tar. Det viktigaste är att man är redo att möta sina olika känslor och sin skam. Vi ska ju ha skam, men endast den sunda skammen som guidar oss i vad som är rätt och fel. Skammen kan vara knepig att få tag i, just för att det känns skamligt inom en. Men med små steg och lite i taget så går det. Sen kommer man dit när det inte känns skamligt mer. Jag tänker att arbetet med skammen går hand i hand med att man lär känna medkänsla med sig själv och försonas med sig själv. Jag vet att jag för många, många år sedan, det handlade om en destruktiv ungdomsrelation jag haft, skrev med stora bokstäver, det var inte mitt fel! Det var ett sätt för mig att ta bort skammen som inte tillhörde mig. När skammen börjar lämna, då kan man också bättre stå upp för sig själv och sina behov. Det jag berättat om både gällande min mamma, men också gällande mitt jobb och min knepiga kollega. Så en liten bit i taget och låt det få ta den tid det tar.

Kram❤️