skrev L6HJS i Är jag alkohollist?
@Amanda L Tack! Det ska jag verkligen göra.
skrev Amanda L i Är jag alkohollist?
@L6HJS Jo, du har ett allvarligt alkoholproblem och är beroende. De du träffat på AA har bara kommit en bit längre. Låt det inte gå dit. Det räcker som du hamnat nu! Ta hjäl här också, i trdarna under Vara alkoholfri kan du läsa om många andras olika resor. Välkommen! ❤️🙏🏻❤️
skrev Ajoupa i Jag måste göra något radikalt för att sluta dricka
@Sisyfos Var hittar jag Axiennes tråd?
skrev Saber i Nu lämnar jag
@Snödroppen
Ja kan inte låta bli att tycka att det sårar, likadant att allt ska vara på hans premisser, får han inte som han vill, då duger det inte.
Jag vet att jag egentligen ska vara stark och inte låta mig påverkas, men det känns som han fortfarande har en så stor del och betydelse i mitt liv. Jag vet att jag borde tycka att jag förtjänar bättre.
Kanske inte bara svar till dig, men skönt att skriva av sig lite.
Tack 🩷
skrev esterest i Min mitt
Jag har egentligen inte skrivit något om hur jag druckit innan. Jag blir sällan full och har inte haft någon blackout, gjort bort mig onykter osv. Har en del struktur sedan tidigare om hur jag tänker om intag. Men märker att jag gärna kommer på en orsak till ett dagligt glas. Plus vet att jag lätt kan fortsätta efter 4 glas. Blir lite girig helt enkelt. Sista tiden har jag känt mig lite som en slav till alkohol. Att jag lite letat orsak till ett glas. Unnet har gått över till något mer stressande. Vill sluta dricka varje dag som det har varit lite för länge. Jag vill dricka färre glas per dag och färre gånger per vecka helt enkelt.
Sedan som parallellspår behöver makens konsumtion minskas ganska omgående. Därför är min resa även för att påverka hans kommande. Vi nuddar ämnet lite. Men visst är det en elefant i rummet. Det var uppenbart igår när jag inte drack något alls till maten och han drack av vana hur snabbt jag störde mig på hans beteende.
Några middagskvällar med vänner som höjt min glas-statistik nedan men jag vill gärna jobba ner snittet på glas/kväll.
Idag kom jag på mig själv med att känna att det här projektet är roligt trots semester. Ska gå ut på torsdag och kommer på mig själv att tänka, ok, jag måste hålla nollan ikväll för statistiken.
SUMMERING
Antal dagar med vin: 8 av 16 (dvs varannan dag som snitt)
Medel antal vinglas/dryckesdag: 4,5
Totalt antal vinglas på 16 dagar: 36 (dvs snitt på 2,25 vinglas per dag)
Största antalet vinglas/dag: 6
skrev Himmelellerhelvette i Att välja livet …mitt liv!
@Varafrisk Så otroligt bra framsteg du gör i medberoendet❤️ Blir så glad i hjärtat över att läsa hur du först tänker avbryta hotell och även sticka i väg och fixa frukost till att sedan dra det ett varv till och tänka om. Det är precis så vi måste göra.
Kram❤️
skrev L6HJS i Är jag alkohollist?
Hej,
Jag är 30 år och har nyligen insett att jag har problem med alkoholen som jag inte längre kan kontrollera och som jag precis har börjat tagit tag i.
Detta är något som är väldigt nytt och första gången för mig då jag aldrig vågat insett att mitt drickande har varit ett riktigt problem. Så det är väldigt många tankar som snurrar i mitt huvud för tillfället.
Jag ska dra min story och försöka beskriva den så bra ja kan. Jag är kanske missar några detaljer eller inte är så bra på menings uppbyggnader och så vidare. men det får ni ha lite överseende med.
Jag har väl alltid haft en osund och en dålig relation till alkohol ändå sen jag började dricka vid 16-17 års åldern. Jag ha väl aldrig sett alkoholen som något konstigt eller farligt.
Jag märkte väl tidigt att jag inte kunde dricka på samma sätt som mina kompisar kunde utan jag var nästan alltid den som blev för full, drack mest eller vart fullast. Jag var även oftast den som vaknade upp dagen efter med minnesluckor från kvällen innan.
Jag kände att spärren av att sluta dricka vid 2-3 öl aldrig riktigt fanns där för mig eller inte riktigt existerade hos mig som den gjorde för mina kompisar. Utan jag fick bara ett större sug efter en öl till och en öl till och sedan kunde ja inte sluta dricka.
Detta är något som bara har fortsatt för mig genom livet och som bara har blivit oftare och värre med åren som gått.
Jag började även ganska tidigt med att dricka alkohol på veckodagarna. Redan vid 20 åldern. Om det t.ex hade vart stressigt eller mycket på jobbet, om det hade varit en dålig dag och ja var nerstämd, om jag var sjuk i feber eller om ja kände bara för att få koppla av lite extra. Alkoholen blev lite som en tillflykt för vad som helst för mig.
Drickandet på veckorna skedde inte lika ofta de första åren, men det var något som blev vanligare och vanligare för mig ju mer åren gick. Sista 2-3 åren blev det varje vecka att jag tog några glas utöver helgdrickandet, sista året blev flera gånger i veckan utöver helgdrickande och sista månad blev det mer eller mindre varje dag.
Det var dock aldrig samma mängder jag drack på veckodagarna som jag gjorde på helgerna utan jag höll mig oftast till 4-5 öl eller 2-3 glas whiskey. Det var lite min sweetspot för att inte bli för full men ändå känna mig berusad. Jag visste att jag inte kunde dricka samma mängder på veckodagarna då jag behövde kunna ta mig upp till jobbet dagen efter och jag behövde kunna köra bil i mitt yrke. Sen var jag även väldigt rädd att någon på jobbet skulle märka av något.
Jag har dock haft perioder i mitt liv där jag har försökt att sluta dricka alkohol, trappa ner eller haft vita månader.
Det har ibland funkat i 2-3 veckor och även någon månad, men på ett eller annat sätt så har jag alltid fallit tillbaka och börjat dricka igen. Delvis tror jag det är för att jag aldrig riktigt ville sluta dricka så gav det aldrig en ärligt chans.
Jag har även haft tillfällen och kortare perioder där ja har kunnat dricka utan att blivit för full med. Men det har inte alls vart lika vanliga men de har hänt. Då har det delvis berott på att jag inte haft med tillräckligt med alkohol eller att det inte har funnits tillräckligt med alkohol att tillgå.
Jag har även i omgångar försökt att få kontroll över mitt drickande genom att bara dricka öl eller bara dricka cider men även detta är aldrig något som funkat för mig.
Det är nu de senaste 3-4 åren som jag har känt att alkoholen har börjat tagit större och större plats i mitt liv.
Jag började tänka mer på alkoholen.
Jag började längta mer till helgerna där jag kunde få dricka mig riktigt berusad.
Det var oftare att jag drack någon mer dag på veckorna.
Jag blev bara vanligare och vanligare att jag vart för full när vi festade på helgerna.
Jag drack oftare själv hemma på helgerna.
Men det är nu sista året som jag verkligen har märkt att mitt drickande och förhållande till alkoholen gick över styr helt och hållet.
Jag började festa betydligt oftare, det blev både fredag och lördagar.
Jag hittade nya kompisar för att kunna festa oftare.
Var det ingen utav mina kompisar som kunde festa så drack jag mig själv ordentligt berusad själv hemma istället.
Jag började dricka oftare och oftare på veckodagarna.
Suget efter alkoholen blev bara större och större.
Jag hittade oftare på ursäkter för att få dricka på veckodagarna.
Jag märkte att min toleransnivå bara ökade och blev högre.
Jag kunde börja dricka tidigare på veckorna för att jag ville att min tolerans skulle bli högre så ja kunde dricka mer på helgerna.
Jag blev sällan lika bakfull som jag vart blev tidigare.
Jag började jobba in luncherna på jobbet för att kunna komma hem tidigare och knäppa första ölen.
Jag började välja att dricka öl istället för att äta middag på kvällarna, tänkte ju att det är ju kalorier i ölen med som mättar.
Jag slutade nästan helt att umgås med mina kompisar som inte festade eller drack.
Jag prioriterade mer eller mindre helt bort mina intressen för att få dricka eller festa istället.
Jag började ljuga mer och mer om mitt drickande på vardagarna för familjen och vännerna.
Mitt drickande började sakta men säkert gå ut över mitt jobb då jag vart mer trött och seg på jobbet samt inte lika fokuserad.
Jag kände hur mitt välmående och psyke bara blev sämre och sämre.
Jag började se personlighetsförändringar hos mig och slutade mer och mer känna igen mig själv som person.
Mina nyktra vänner började ana en oro för mig och tyckte inte jag var mig likt längre.
Så alkoholen tog bara större och större roll i mitt liv. Så mycket att jag tillslut kände att den började ta över helt för mig och att jag mer eller mindre blev beroende av den.
Jag fick ett uppvaknade när jag vaknade upp en söndag efter att jag hade varit ute festat. Jag hade i vanlig ordning druckit för mycket och hade svagt minne av vad som hände kvällen innan.
Det första jag gjorde var att kliva upp ifrån sängen, gå direkt till kylskåpet och ta mig en återställer som det vore på ren rutin. Även fast jag knappt var bakfull på morgonen.
Detta är aldrig något som har hänt mig tidigare utan jag har alltid tyckt att dricker man en återställare så är det stora alkoholist varningar. Så det är något som jag alltid har avstått ifrån och det har varit lite tabu för mig.
Men då kände jag att nu är det något som inte står rätt till och detta är något som har gått överstyr.
Jag insåg även när jag tänkte till att jag nästan hade druckit varje dag i över en månads tid. tror det hade varit 4-5 dagar som ja inte hade druckit någon alkohol den månaden.
Jag fick se att jag hade druckit ca 55 öl den veckan när jag tittade i kylskåpet igen. Jag kollade även mitt lönekonto och insåg jag hade väldigt dåligt med pengar kvar och knappt halva månaden hade gått.
Då förstod jag på riktigt att detta är något som gått överstyr och jag måste få hjälp med detta. Annars kommer det bara gå åt skogen om jag fortsätter på samma bana.
Så jag åkte bort till min familj, öppnade upp mig helt och berättade allt om hur det låg till.
Jag bokade även en tid hos en läkare som jag fick komma till veckan efter. Jag berättade för hen hur det var och efter hens undersökning och samtal fick jag Antabus tabletter utskrivna som jag nu ska ta i 8 månaders tid.
Jag öppnade upp mig och berättade hur det var för mina närmaste vänner. Då jag kommer behöva deras stöd för att kunna bli nykter och komma bort från alkoholen.
Jag började ta Antabus tabletterna samma vecka som jag var hos läkaren, jag har nu varit nykter i 22 dagar. Jag känner att antabus tabletterna har varit en bra morot för mig för att inte våga ta ett återfall då jag läst att effekterna av antabusen inte ska vara trevlig alls.
Jag var på mitt första AA möte igår, men det är fortfarande många tankar som snurrar för mig då det kändes som att alla på mötet hade haft det så mycket värre än vad jag har haft det och att det hade gått så mycket längre för dem än vad det har gjort för mig. Då jag nog har insett mitt problem mycket tidigare och inte behövt vara in och ut på behandlingshem osv.
Så de tankar som snurrar just nu är, är verkligen mitt problem så stort? övertänker jag bara detta? är det verkligen ett beroende jag har? är mitt problem verkligen så stort att AA skulle kunna hjälpa? Jag kan väl inte vara alkoholist? mm.
Tack på förhand.
skrev Himmelellerhelvette i Min värderade riktning
@vår2022 Jag längtar dit du är i din utveckling kring skammen. Min skam sitter långt inne fortfarande eftersom jag inte jobbat med den, det har varit så mycket annat jag jobbat med men nu är tiden inne att arbeta med skammen. Det hjälper mycket att lyssna på alkispodden, jag har börjat från avsnitt ett denna gången. Förut har jag lyssnat lite här och där men nu känner jag att jag behöver riktigt mycket stöd i hur det är för oss beroende och då är alkispodden riktigt hjälpsam då dom avsnitt efter avsnitt går igenom olika delar av beroendet och arbetet kring nykterheten.
@Andrahalvlek Jag förstår precis liknelsen med att trolleritricket aldrig går att göra osynligt efter det genomskådats in i minsta detalj men jag tror också att vi för alltid måste fortsätta jobba med oss själva på olika plan för utveckling och medvetenhet kring oss själva. Det är spännande och härligt att jobba på att vara en bättre medmänniska och på självkärleken.
Kram❤️
skrev FriNu i 10 dagar....... början på livet
@Vilsenpappa
Härligt💪
Desamma 🌸😀
skrev Nell i Stanna kvar
Det berör så mycket att läsa din historia, @asdaysgoesby, så ensam du har varit i den här situationen. Din sambos familj ser det du är med om, men du har inte fått någon förståelse eller praktisk hjälp för att komma ifrån. Din egen familj erbjuder hjälp, men som du berättar det förstår jag att de har starka synpunkter på vilka val du ska göra, och det passar inte nödvändigtvis ihop med det du önskar eller mår bra av. Förstår jag dig rätt att du skulle önska och behöva praktiskt stöd av stödorganisationer för att ta steg bort från det här, och även strategier för att hålla fast vid ditt beslut?
Du har sökt professionell hjälp tidigare på olika sätt, och det är förståeligt att det känns hopplöst när situationen inte har förbättrats. Det tar energi och kraft att behöva be om hjälp och samtidigt själv jobba för förändring. Det är inte alls ovanligt att en behöver göra flera försök till förändring, och att en kan behöva be om hjälp flera gånger. Kanske personen du pratar med förstår bättre nu och gör en annan bedömning, har något mer att erbjuda, kanske är du på en annan plats nu? Det finns hjälp att få, både samtalsstöd och praktisk hjälp, hos våldsteamet på Socialtjänsten, kvinnofridslinjen, kvinnojourer och brottsofferjouren.
Du kommer även att få ett personligt meddelande av oss. Om du vill kan vi hjälpa dig att hitta stöd där du är.
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen
skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!
Godmorgon!
Nu gör jag ett nytt försök med att skriva ett inlägg..ja dvs nu ska jag spara det!
@Sisyfos @Himmelellerhelvette @vår2022 @Amanda L @Geggan Tack till er alla för goda råd och all värme❤️❤️❤️ Tar t mig råden och ska verkligen öva på tid för ro och tid för oro.
Under behandlingen lärde jag mycket om mig själv och dessutom om mitt medberoende till min dotter. Jag har blivit så mycket bättre på det när hon är i sitt vanliga jag så mycket svårare när hon befinner sig i ett skov.
Innan min dotter fick diagnosen bipolär sjukdom visste jag inte så mycket om den, vad jag visste var hur sjukdomen uttryckte sig i min dotter.
Jag vet inte vad ni har för kännedomen om sjukdomen. För tre år sedan innan vi visste om sjukdomen ( fast den hade pågått i ca fem år) gick det så långt att hon blev psykotisk. Hon drog iväg t Gbg. Jag ringde psykakuten, polis och socialjouren men ingen kunde hjälpa mig/henne😳🥲 Nu har hon inte blivit psykotisk. Hon har sökt hjälp men följer kanske inte alla råd pga den stress och ångest som plågar henne. Hon skulle vilja dricka alkohol hela tiden. Hjärnan går på högvarv. Behöver sova men rädd för lugnet då kommer ångesten. Pratar hela tiden…superfort…så tar energin slut…pulsen blir hög…hjärtat slår. Är väldigt aggressiv men kan styra det ganska bra vilket också tar energi för henne. Denna gången har hon inte sagt ngt fult t mig eller skäller på mig. Jag har också lärt mig hur hon fungerar.
Jag får jobba mycket m mig själv och min ångest. Ibland går det bra och ibland går det inte. Jag har många svåra minnen m mig i min ryggsäck.
Så jag hade bokat två hotellnätter som jag avbokade för jag tänkte att jag behöver vara nära min dotter. Men så tänkte jag att …vad kan jag mer göra?….vi kan prata i telefon var jag än är…hon kanske ändå inte är med mig..Så jag bokade nya rum. Det passade så bra så vår dotter åkte m oss ner t Gbg t sin pojkvän. Det var kul för då fick vi träffa honom en kort stund (har träffats tidigare) och se hur han bor. Nu har hon ringt mig och vi har pratat lite grann. De hade ingen frukost hemma. Jag var på väg att ändra mina planer ..hjälpa till men tänkte ett varv till. Ska checka ut nu. Vet inte riktigt vad vi hittar på men så småningom drar vi t västkusten och Spa! Kanske blir det både havsbad och Spa! Ja…nu ska jag försöka göra det bästa av denna dag🙏🏻
Orkar inte läsa igenom så kanske blir det lite fel….
Kram🐬❤️
skrev Sisyfos i Jag måste göra något radikalt för att sluta dricka
Hej och välkommen hit!
Det låter som om du haft det rätt jobbigt och att du nu är redo att ta tag i ditt liv. Läs Axiennes tråd här på forumet. Spännande tråd om en helomvändning från ett allvarligt missbruk. Jag tänker att du har använt alkohol som medicin. Du fick tabletter utskrivna också som du inte mådde bra av. Det är så viktigt tror jag att ha inre balans, annars är det så lätt att börja självmedicinera som du har gjort och sen utvecklat ett riktigt allvarligt beroende. Tabletterna kan mycket väl ha bidragit negativt.
Hur känner du inför att söka hjälp för ditt beroende? Det går att sluta själv, det går att söka hjälp, kanske kan du behöva prata med någon också och få lite perspektiv på ditt liv och dig själv. Att bli nykter har för mig också varit en inre resa för att lära känna sig själv, acceptera och förstå, förlåta. De goda egenskaper och jobba med de mindre goda egenskaperna. Alkoholen för mig fungerade som ”bromsklossar” (nu snodde jag det ordet från Kaffestugan). Vad jag menar var att den stoppade initiativförmågan rätt effektivt. Jag blev seg och orkade inte få saker gjort. Jag är rätt aktiv och igång annars, så en del i min medicinering med alkohol var ju att jag ville vila. Det blir en konstig sörja.
Det är full möjligt för dig att sluta dricka. Och jag tror att du mår bättre då efter ett tag. Synd att du hann bli av med din praktikplats, men du hann uppleva glädjen i jobbet och det är positivt. Jag tycker att det låter som om du har mycket driv och är en positiv person i grunden. Låt inte alkoholen hindra dig mer. Sök hjälp eller sluta på egen hand om det funkar men var försiktig med abstinensen. Du har allt att vinna på att lägga av och det låter som om du helt har tröttnat på alkohol.
skrev Andrahalvlek i Vara alkoholfri eller måttlig?
@Daemon Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra och din lista är verkligen kanon. Just att hjärnan funkar så mycket bättre är en aha-upplevelse. Alla tjatar om att man minsann fixat jobbet även när man drack. Jo, tjena! Men hur bra hade man skött jobbet om man var nykter!? Men gjort går inte att göra ogjort, man får vara tacksam att man vaknade upp till slut.
Kram 🐘
skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts
Första semesterveckan blir delvis lugn och delvis aktiv. Dansa. 💃🏼 pausa. ⏸️. Jag tänker lite som när barnen var små att varannan dag är det lagom att åka iväg och hitta på något, sen behöver man hem och vila. Och ”hitta på något” räcker med en kortare utflykt med glasspaus. Det är bara så skönt att inte behöva kolla klockan hela tiden.
Jag är verkligen inte en person som ”flänger runt” som någon skrev i @Se klarts tråd. Jag har ingen reslust alls. Sista utlandssemestern var tio år sedan och de utlandsresor som gjorts historiskt har inte varit på mitt initiativ. Jag trivs hemma. Gillar att resa i närområdet och göra kortare spontana övernattningresor till närliggande platser. Vandrarhem, stuga eller B&B i en grannkommun kan vara lika wow 🤩 Och nu har jag hund så då får jag resa till hundtillåtande ställen, no problems. Och jag åker även gärna iväg över dagen och sen hem och sover i egen säng.
Andra halvlek i mitt liv inleddes vid 50-strecket. Det var då jag bestämde mig för att bli nykter, men sen tog det dock några månader. I höst fyller jag 54 år och mina artrosknän påminner mig dagligen om att jag inte är ung längre. Jag kämpar på med styrketräningen, för jag tänker att jag vill behålla det på den här nivån åtminstone många år framöver. Bli sittande är det värsta jag kan göra. Någon löpare blir det dock aldrig av mig igen, dock en hundpromenerare. En hyfsat rask sådan hoppas jag.
Jag tänker också att jag behövde passera 50 för att både inåt och utåt stå upp för vad jag gillar och inte gillar. Jag gillar inte marknader, festivaler och stora konserter. En lokal trubadur på en uteservering en varm sommarkväll är mer min melodi. Jag gillar inte stora mingelfester då man ska chitchatta med rätt folk för att underhålla sitt nätverk. Att laga mat ihop med mina närmaste och sen sitta och tjöta och kanske spela spel eller kolla på en film ihop är mer min cup of tea. Jag gillar inte utlandsresor och resor till ställen där tusentals andra flockas. Gotland, Öland, Båstad, Smögen och Österlen går bort för mig sommartid. Off season gör jag dock gärna ett besök.
Livet är för kort för att göra saker som man borde göra eller som alla andra gör. För att fylla sitt sociala medier-flöde med rätt typ av flashiga bilder. Andra halvlek, tiden efter 50 år, är min och bara min. Jag bestämmer. Och nu har jag bestämt mig för att dela livet med en storpudel och jag älskar varje minut. (Minus de minuter morgon och kvällstid då han är överstimulerad och beter sig som en speedad krokodil 🐊 Just då är han till salu!)
Igår träffade vi en kompis i en grannkommun som har en treårig storpudel. Så stor 🤩 Mötet gick bra och det blir snart en ny playdate. De var nyfikna på varandra igår, men ingen av dem visste riktigt hur de skulle interagera med varandra.
Ett minne kom plötsligt till mig. Min äldsta dotter har alltid haft mycket integritet. Hon har nog många gånger känt sig lite annorlunda, hon har inte varit så snabb på att ta för sig och då går man ofta miste om konfekten. Lik sin pappa. När hon var liten, dvs under 3 år, åkte vi ofta på playdate med det gäng vi knöt ihop på mödravårdscentralen. Vi mammor utbytte erfarenheter och barnen lekte. Min dotter stod vid min sida hela tiden, tog inte ett steg närmare de andra barnen. Där stod hon, och där fick hon stå. Efter två timmar, då vi skulle åka hem, tog hon ett trevande steg fram för att delta. Först då.
Jag pushade henne inte, hon fick stå där. Efter ett antal playdates lärde hon sig vad som förväntades av henne och hur hon skulle interagera med de andra barnen. Jag kunde inte lära henne det, jag kunde bara skapa förutsättningar för att hon under trygga former skulle lära sig ta steget själv. Nu ska jag göra samma resa med min valp, 25 år senare.
Kram 🐘
skrev FriNu i Nu är jag där igen!
Tisdag, hyfsat bra dag. Lite huvudvärk men går snart över.
Känns ändå bra. Ser saker på situationer ned nytt och klarare ljus.
Jag är på rätt väg, jag är mig själv.
Emellanåt klandrar jag mig själv hårt, känner mig värdelös, mest som en dålig partner, och att jag kan känna en avsky och fruktansvärd vrede gentemot min partner. Jag försöker bättra mig, mitt sätt, men blir aldrig bra nog. Vårt förhållande är en berg och dalbana, ena stunden är det fantastiskt, nästa stund katastrof.
Jag vill fakt8inte leva så, men kan inte, förmår mig inte att ta mig ur den.
Kram på er, ni fantastiska människor.
Tack för att ni finns❤️💪👊👊👊
skrev Amanda L i Hur ska jag veta?
@June76 Hittade en riktigt gammal tråd från en Santorini på förändra sitt drickande. Nu firade hon tio år som nykter! Men så berörande att läsa lite längre bak i tråden, med hälsningar och inlägg sen lång tid tillbaka. Folk som gått före…❤️
skrev Amanda L i Måste bli ett slut på detta!
@ Santorini Stort grattis till tio år!!🌺❤️🌺 och toppen med tio så fina år ( kunde varit tvärtom)!
skrev Amanda L i Att välja livet …mitt liv!
@Varafrisk Händer mig ofta…bara jag ska tänka en stund så hänger den upp sig…😾
skrev Andrahalvlek i Min värderade riktning
@vår2022 Vi tillhör en liten exklusiv skara - de upplysta, The Sober Club. Finaste gemenskapen man kan ingå i - för vi har fejsat sanningen. Vi har genomskådat alkoholromantiken som hela vårt samhälle dräneras och förgörs av. När man väl har klivit över på rätt sida så finns ingen återvändo. Varför skulle jag vilja dricka något som förgiftar min kropp och hjärna? Lika lite som jag vill dricka bensin.
Jag brukar likna det vid ett flashigt Las Vegas-trolleritrick. Publiken sitter där och förundras, åh-ar hänfört. Vi får komma backstage och får trolleritricket förklarat för oss. ”Det går en lina där och där är det en lucka…” osv. Sen går vi ut i publiken och sätter oss igen - och inser att lösningen vi har fått förklarad för oss inte går att göra osedd. Hur vi än försöker så kan vi inte hänföras av trolleritricket mer - vi ser ju linan och luckan och allt annat! Sett går inte att göra osett. Så vi får lämna salongen och leta upp andra saker att hänföras åt 🥰 Och det finns massor!
Kram 🐘
skrev Daemon i Vara alkoholfri eller måttlig?
3 månader idag! ✔️
1:a maj - 1:a augusti.
Frågade min fru nu på morgonen vilka effekter hon upplever på mig när jag slutat helt med alkohol. Hennes svar:
+ Mer närvarande
+ Piggare
+ Roligare att prata med
+ Luktar godare
+ Lugnare och mindre forcerad/stressad
Luktar godare… well, hon är alltid ärlig min fru! 😍
Några saker jag själv upplevt:
+ Luktade fantastiskt bra tidigare, så nu måste jag verkligen dofta nyponros delux 😁
+ Bättre fokus i hjärnan
+ Bättre ork i hjärnan
+ Fler idéer
+ Får mer gjort
+ Större känsla av kontroll på läget
+ Bättre kontakt med barnen
+ Bättre kondition
+ Färre humörsvängningar
+ Bättre tålamod
+ Positivare
+ Sover bättre
+ Uppskattar sömn
+ Lyckligare!
+ m.m.
En intressant grej är att flera av de där sakerna har tidigare varit mina styrkor, men tack vare / pga alkoholen har de vuxit till problem…!
Det jag vill göra mer av är i korthet, mer träning, få ännu mer saker gjorda, skapa rutiner, och säkert en massa mer. 😊 Jag mår enormt bra av rutiner och bara genom att ha dem kommer flera andra saker boostas per automatik.
Jag känner generellt positiv energi i min omgivning nu när jag lagt ner alkoholprojektet. Jag är över 50 år och det låter kanske konstigt, men jag känner mig mer vuxen nu utan alkohol. 😃 Egentligen behöver jag verkligen inte alkohol. Jag vet inte varför jag hamnade där jag gjorde. Eller det vet jag nog, jag älskade helt enkelt alkohol och att bli berusad. Det dricks betydligt mindre runt mig nu och under vissa bjudningar har jag till och med noterat att vissa personer oväntat hoppar på min alkoholfria väg den kvällen(!)
Nu ska jag arbeta lite, med min nyfunna ’knivskarpa’ hjärna. 😂
Ha en fin dag! ☀️🌧️
skrev Snödroppen i Ny här men desperat
@svenmyra00
Välkommen till forumet, så bra att du hittat hit.
@Kevlarsjäl62 har redan gett dig en massa kloka tips.
Jag tror vi alla på anhörigsidan kan intyga att vi tillhör den kategorin som glömt att tänka på oss själva först.
Framförallt glömt att vi har ansvar över våra val.
Du försöker kommunicera med olika tekniker så du når fram, ibland når man fram och ibland inte.
Vart går din gräns för hur länge du orkar leva så?
Jag vrängde mig ut och in och tillslut var jag bara tvungen att lämna för att leva själv.
Var rädd om dig 🌸
skrev Samsung50 i Medberoende?
Jag fick ett riktigt konstigt uppvaknande igår. Jag ska ju som sagt separera från min man och flytta i oktober. Jag har under separation inte haft kontakt med hans familj då jag behövt ta lite avstånd för att kunna ta detta beslut om separation. Men jag har funderat lite på detta med hans familj då jag inte kommer och inte vill behöva ha koll på honom nu när jag kommer flytta. Hur mycket han kommer att dricka osv, om han sköter jobb etc. Jag har då funderat att kontakta en person i hans familj för att berätta att hans alkoholproblem blivit värre och att de ska ”ta över” ansvaret för honom, på något sätt vill man ju att någon har koll.. kom då på igår att jag har pratat med denna person om mannens alkoholproblem. Jag kikade i en gammal sms konversation från hösten 2018. Jag skriver då att jag kommit på mannen med att smygsupa, hittat gömda burkar, han dricker med barnen vilket jag då skrev att jag tyckte var helt oacceptabelt. Jag skriver om lögner och svek, att han inte svarar i telefon etc. Jag skrev också att jag skulle flytta till en egen lägenhet. Att han var som två personer, en när han är nykter och en när han är onykter. Jag skrev allt som jag förstod när jag hittade alkoholhjälpen i början av året. Familjemedlemen lovade att prata med honom för att det skulle bli bättre.. Det som är så konstigt är att jag under dessa fyra år bara typ glömt detta och låtit livet fortgå som om inget problem funnits. Snacka om medberoende. Jag kan nu svara på min egen fråga i rubriken till mitt första inlägg. Om man ska vara efterklok så skulle jag ställt ultimatum redan då och tvingat honom ta hjälp osv. Nu är hans problem betydligt större och jag känner mig lite skamsen själv att jag låtit det fortgå samt att jag slösat bort mina år på honom som inte varit ett dugg intresserad av mig, knappt en kram har man fått under dessa år..
skrev svenmyra00 i Ny här men desperat
Hej och tack för dina kloka ord! Jag är tyvärr den kategorin av människor som prioriterar andra före mig själv men jag har förstått och känner att jag måste prioritera mig själv mer för att orka. Det finns många kloka ord här i forumet som jag ska ta till mig av. Framför allt den om kommunikation! Det är så lätt att känna sig besviken, arg och frustrerad på min sambo men det har ju inte fungerat hittills så jag måste hitta ett annat sätt att kommunicera.
Tack för ditt stöd 🌸
skrev vår2022 i Bättre liv 😍
@TessaMa Så härligt! Blir glad av att läsa ditt inlägg och hur du tar dig an livet och tar ansvar för sitt liv😁. Hur du riktar all fokus och positiv fokus på det som är viktigt i ditt liv. Det kör över negativa tankar och tankar på att det är synd om dig som inte får..Med positivt fokus på livet och vad som är värt i livet, skapar man nya tankebanor i hjärnan som ”vad tacksam jag är över mitt liv tack vare att jag inte dricker, det ger mig oanade möjligheter att leva ett liv som jag önskar leva det”.
Ha en fin dag och lycka till med den ekonomiska översikten!🌞❤️
@L6HJS Hej och välkommen hit! Grattis till 22 dagar!🥳 Strongt! Så otroligt bra gjort av dig att ta tag i ditt alkoholberoende, för helt klart är du beroende. Så klokt av dig att ta hjälp av vården och modigt att du berättat för dina nära och vänner. Att ta stöd från dem är så värdefullt. Kan känna igen mig i det mesta och just det där att när man börjar ta återställaren på morgonen så har det verkligen gått för långt! Man är så tydligt alkoholiserad och beroende. Extra glad är jag för att du tar tag i detta i dina 30 år och inte låter det gå ytterligare år helt i spillo, det kommer inget som helst gott ur att vara fast i alkoholens klor. Det är lätt att luras av alkoholdjävulen i hjärnan att man inte har problem, inte är alkoholberoende, bara för att man kan hålla upp några veckor eller för att man inte supit bort sitt liv totalt. Vi är så otroligt många med en fasad utåt, klarar av jobb, hem, barn mm, men vi super i smyg och vaknar med skuld, skam och ångest varje morgon. Jag är 55+ och har varit nykter i drygt 1 år och 9 månader och mitt liv har förändrats totalt till ett bra liv som jag trivs med. Jag trodde inte att man kunde ha kul och njuta av livet utan att dricka, men det är bra mycket roligare och mer harmoniskt att att njuta av det som nykter.
Lästips är ”Tänka klart” av Annie Grace. Den ger en bra bild av hur hjärnan blir påverkad av alkohol och hur ett beroende fungerar. Att få kunskap om hjärnans påverkan av alkohol är viktigt för att förstå hur alkoholdjävulen jobbar, tex att man får tankar om att man inte är beroende och kan unna sig lite alkohol. Sen finns Alkispodden, och boken ”skål tamejfan”. På youtube kan du söka på Craig Beck, han är också väldigt bra.
Vad fint att du delade med dig av ditt liv. Fortsätt skrivhär och berättar hur det går. Detta forum är verkligen ett bra stöd och med en fin anda. Sen finns också ett självhjälpsprogram här som du kan använda för att får en bra plan med bra strategier i din nykterhetsprocess.
Ha det gott och fortsätt som du gör, för du gör det så bra!💪❤️