Senaste kommentarerna i forumet

@Lonely Man Gör vad som är bäst för dig. Det viktigaste är ju att du klarar att vara nykter. Och att träffa filk i verkliga livet är ju ändå det bästa om det funkar. Hoppas det gör det.❤️🌺

Du låter som mig för några år sedan. Jag var i en relation med en man med problem och var medberoende under 8 års tid innan jag lämnade.

Jag tror du bör försöka prata med honom, även om det är svårt. Du låter som jag gjorde när man ifrågasätter om det verkligen är så illa som man tror eller att man inbillar sig, alternativt att man låtsas som att allt är bra utåt mot vänner och familj medans man ser alla tecken själv.

I mitt fall fanns det tyvärr ingenting jag lyckades göra, även om jag fått höra i efterhand att han sökt hjälp efter jag lämnat. Kan inte ge några råd därför om vad som funkar men jag testade allt. Gråta, bli arg, dricka med honom, hota osv osv. I hans värld hade han inte problem utan tog bara en god grogg efter jobbbet. Ni har däremot ett barn med i bilden vilket man kan hoppas gör skillnad. Enda rådet jag kan ge dig, är att hota inte med att lämna om du inte följer upp det. Det tappar effekten och rädslan som kan komma hos den beroende när de inser de håller på att förlora det som betyder mest, hota därmed inte att få om du inte menar det. Det skadar bara er relation mer om du stannar kvar

Hej alla.

Behöver en plats att skriva av mig och kanske få ett peppande ord eller två, även om jag vet att det troligtvis inte finns något ni kan skriva egentligen.

Min historia lite kort:
Bor för stunden med en helt fantastisk sambo och vi väntar vårt första barn i januari 2024. Vi har varit tillsammans i snart två år men känt varandra sen tonåren (ca 15 år).

Innan min nuvarande sambo hade jag ett 8 år långt förhållande med en fin men trasig man. Vi bodde båda utomlands tillsammans under dessa 8 åren i medelhavet. Han hade sina inre demoner och kämpade med olika problem och dämpade dessa Med ett grovt alkoholmissbruk. Han var fantastisk när det var bra men majoriteten av tiden hade vi ett komplicerat beroende & medberoende förhållande och jag försökte desperat i flera år göra allt för att hjälpa han sluta dricka, må bra Och prata om varför han mådde som han gjorde. Under våra 8 år tillsammans öppnade han aldrig upp sig om sin barndom men jag förstod att något traumatiskt inträffat och satt sina djupa spår. För 3,5 år sen bestämde vi oss under pandemin att göra slut då jag ville flytta hem och han ville vara kvar.

Jag har varit inne på detta forum tidigare och skrivit i råd av stöd. Oavsett, efter år som medberoende gav jag upp. Vi var båda överens om att det var dags att göra slut även om det krossade oss båda. Jag älskade honom men orkade inte mer. Alkoholen och hans ovilja att förändras knäckte mig.

Igår fick jag det tragiska beskedet att mitt ex har gått bort, troligtvis pga av djup depression även om jag inte vill spekulera i orsaken. Känner sån skuld som lämnade och har fått höra av hans vänner att han gått ner i mörkret sen jag flyttade hem för 2,5 år sen. Han hade även kommit till insikt om sitt beroende för en period sen och sökt hjälp, men därefter försvunnit in i mörker igen. Jag vet att jag gjorde allt under 8 år men kan inte låta bli att undra om han levt om jag varit kvar där idag? Har samtidigt svår skuld över att jag gått vidare och blivit lycklig samt väntar barn medans hans liv sen vårt uppbrott var mörkt, ensamt och till slut tog slut.

Behövde någonstans att skriva, jag har gråtit nonstop i ett dygn nu och jag mår illa av alla skuldkänslor och sorg över att jag inte kunde rädda honom. Det var ju inte så hans resa skulle sluta. Allt jag ville var att han skulle bli frisk och få må bra igen, hitta någon ny och bli lycklig.

Usch hur ska man undvika att tänka alla dessa ”tänk om jag varit kvar”? Älskade honom och gör ännu, inte som en partner men som person och det går så ont att veta att hans mörker tog över till slut och att han kom till detta beslut.

Liten reflektion
Pratade med min man häromdagen om skillnaden nu när vi inte dricker, att det är en aktivitet som är borta. Att det är en vana och rutin som är borta. Jag har haft stunder när jag är lite rastlös och har tråkigt och förr var det lätt botat med att ägna sig åt aktiviteten att dricka. Det slog ihjäl tid och grumlade tankarna. Nu när jag inte dricker får jag hitta på något annat att göra. Jag tycker om att ha lite olika projekt på gång, det stimulerar mig och när jag sen vilar känns det som att jag förtjänar det. Jag känner mig tillfreds. När man en gång blivit beroende och använt alkohol som en ett sätt att leva livet på, ett sätt att få livet att gå framåt, att slappna av på från stress och ångest, så blir det en stor skillnad att leva livet helt utan alkohol. Med distans till det och vid en jämförelse inser jag verkligen att det är en drog och ett beroendeframkallande gift. Och hur jag tidigare kämpat med att på något sätt ha kvar denna drog i mitt liv även fast det så tydligt varit just denna drog som gjort mitt liv så svårt att leva och att hantera det. Det är ju just för att det är så beroendeframkallande, det går nästan inte att leva ett liv utan drogen när man blivit fast i den. Inte undra på att det är så svårt att bli fri från drogen. Även när jag försökt dricka måttligt, har det ju handlat om att jag inte helt kan vara utan drogen. Jag måste få den, i alla fall lite grann. Men då har jag tänkt att jag inte är beroende, för jag dricker ju mindre dagar och mindre mängd. Det blir så tydligt för mig hur farligt alkohol är, det är ju inte något annat än en beroendeframkallande giftig drog oavsett om jag dricker varje dag eller färre dagar, för jag måste ändå ha drogen för att kunna orka leva och stå ut. Droga mig mellan varven för att stå ut. Denna drog är så rumsren och accepterad i samhället. Hela samhället måste droga sig för att stå ut att leva. All reklam och försköningar i media uppmuntrar till att vi ska droga oss för att livet ska vara roligt att leva. Om man inte drogar sig har man nog inte ett så roligt liv, en allvarlig tråkmåns. Något fel torde det ändå vara på den som inte dricker och vill ha kul! All skit som drogen framkallar och för med sig, den pratar man tyst om och det är en skam om man inte kan hantera drogen. Skyll dig själv om du inte kan ha kul med drogen, vi som kan fortsätter i alla fall så länge det funkar!

Jag är tacksam för att jag så småningom synade denna bluff. Jag var en av dem som inte kunde ha kul och hantera drogen, men det tog sin tid att förstå det. Drogen nästlar in sig och lägger in hjärnan i en långtidsverkande alkoholmarinad och som kräver otroligt mycket kraft, energi och finputsande av hjärnan för att man ska bli fri från alkoholmarinaden. När marinaden var helt borta började jag kunna tänka klart utan påverkan från drogen. Det var då jag blev fri från drogen och kunde syna bluffen. Det tar tid, men det är så värt när livet inte längre styrs av en beroendeframkallande drog.

Ha en fin måndag!❤️

Hej..
Jag kommer att gå tillbaka till AA en dag i veckan. Tänkte inte det först men jag behöver det också tror jag. Detta forum är helt fantastiskt bra men nu är det allvar måste klara detta nu.
Ta hand om er alla.
Kram

@TessaMa Ja du, att inte göra andra samt mig själv besviken, att göra det för att bli en bättre människa och kunna vara mer närvarande. Om jag hade tagit något att dricka så vet jag om att jag förmodligen, iaf med storr sannorlikhet falla dit igen osv.

Du har även inspirerat mig ska du veta, med ditt fantastiska jobb och målmedvetenhet <3. Sluta aldrig kämpa, vi ska klara detta tillsammans!

Nu har jag inte varit inloggad på ett par dagar och gick in och kollade nu. JÄVLAR vad ni är underbaqra allihopa @FriNu @Lora @Lonely Man @TessaMa @Himmelellerhelvette . Ni har så kloka ord om mina bekymmer och tankegångar och jag blir stark av er alla. Helgen var knappt inget sug efter alkohol alls, och höll mig såklart. Ingen anledning att börja dricka igen nu när det gått så pass bra. Jag har nu skakat av mig alla känslor och kommit på att jag gör ju faktiskt detta för mig och inte för ngn annan...? Så nu upp på sadeln igen, och sätter de gränser som passar mig och som jag mår bra av.

Tack för att ni finns!

@Varafrisk kram! ❤️❤️

@Mollie87 Det finns säkert olika slags sug. Att tycka allt är tråkigt och trist är säkert en av beroendets olika sätt att få tillgång till drogen igen. I varje fall tror jag att man ska vara uppmärksam på det.
När det gäller saknaden så har jag tänkt på det. Och det finns för mig två saker. Det ena är det där flowet jag kunde få efter ett eller två glas vin. Man är oövervinnerlig… Men nu är jag också medveten om baksidan. Om jag inte drack mer, blev jag grinig och deppad senare när alkoholen började gå ur kroppen. Oftast löste jag det genom att fortsätta dricka, mängder. Så även om jag kan känna sug en stund är jag alltför medveten om nackdelarna. Ja, jag viftar bort tanken.
Det andra som kan ge mig sug är när jag har tråkigt. Jag har tråkigt och förr skulle jag dricka vin för att fylla ut tråkig tid….Det är ju lättare än att hitta på något. Dock minns jag även där hur det blir efter det första och andra glaset.
Ibland skutade det även med gräl med min sambo. Det tråkiga blev ännu tråkigare.
Kort och gott det finns en känsla som jag kan sakna, det är väl bara det att den kommer med en alltför stor kostnad för mig.

Hallåj!

Jo jag har sett vad endel skriver men det råder ingen förnekelse här. Är smärtsamt medveten om precis vart jag befinner mig både i mitt beroende och i min livssituation men jag har andra kanaler att bolla ut det i. Tankar, planering och reflektioner kommer således kanske inte ut skriftligt på just forumet men det är inte likställt med att tankar, reflektioner, förståelse eller planering inte finns 🙂

Kikar in och önskar en fin måndag. Fokus ligger på välmående och skapandet av en bra dag och morgondag. Har varit ute och farit här på förmiddagen och ska just åka och träna.

❤

@Amanda L Du sätter fingret på det, exakt som du säger är det. Men jag har inget trollspö att svinga.
Jag har klargjort precis det till dem båda. Att jag inte kommer att välja mellan dem. Tror inte att någon av dem fattar hur illa jag mår av detta eftersom jag verkligen gjort allt för att livet ska fortgå. Men terapeuten sa det sist "Jag tycker Sattva är väldigt tydlig med att hon mår dåligt av den här situationen".
Och då drar min man bara ytterligare ett exempel på när dottern betett sig illa i hans ögon. Det är som om han inte kan kliva ur sin egen bubbla. Och det är nog inte hans fel. Han förmår liksom inte. Suck!

@Sattva Omedvetet kanske de också tänkt att du ska ” lösa problemet ” genom stt slänga ut den andre. Och matat dig med hur eländig den andra är…
Inte jobbat på att själva åstadkomma något….
Vet inte om det är så, men fick den tanken. På så sätt blir det ju också ”ditt” problem…
Kanske har du klargjort att du aldrig kommer att välja mellan dom, men att DU mår oerhört dåligt av situationen?
Åtminstone den vuxne borde förstå… Kram❤️

@Mollie87 Jag känner så med dig! Hur mår du idag? Hoppas det känns bättre! Jag kände mig träffad av det du skrev om att alla bara skriver om hur underbart allt är med alkoholfritt och inget om saknaden. Bra skrivet! Det fick mig att tänka till. Tack för det! Jag berättar lite mer i min tråd om du är intresserad. Du är inte ensam om att sakna alkoholens fördelar. Det är bara det att fördelarna med alkoholfritt överväger för mig. Kram 🥰

Jag kände mig lite träffad av vad @Mollie87 skrev i sin tråd om att alla bara skriver hur underbart det är med alkoholfritt och ingenting om saknaden. Bra skrivet, det fick mig att tänka till! För min del handlar det dels om att jag är rädd att andra ska uppfatta det som triggande och dels om att fördelarna med att låta bli överväger fördelarna med att dricka. I går kväll tex saknade jag det. Jag kom hem sent, trött och hungrig med en massa packning och skulle laga middag och matlådor till jobbet. Då saknade jag min genväg till positiva känslor. Ett glas där på bänken hade snabbt fått mig på bättre humör, gjort matlagningen trevligare och söndagsångesten lindrigare i stunden. Men sen tänkte jag vidare på hur det skulle bli. Det skulle bli ytterligare ett glas till maten och sen ytterligare ett i soffan framför tv-n. Jag skulle sova oroligt, vakna trött och komma energilös till måndagens jobb. Detta saknar jag verkligen inte och en sån livsstil vill jag absolut inte ha! Då fick det bli en god alkoholfri cider i fint glas på bänken för att få lite av den positiva känslan utan biverkningarna. Denna ”förmåga” att inte stanna i tanken på det positiva i stunden utan även se konsekvenserna har blivit snabbare ju längre tid jag varit utan (dag 101 idag) . Tidigare såg jag de positiva effekterna först morgonen efter, nu kan jag ha två tankar samtidigt och lättare väga för- och nackdelar. Idag är jag pigg och glad på jobbet och känner mig precis som en sån kollega och chef som jag vill vara! Att kunna vara såhär nöjd med mig själv är nytt, stort och viktigt för mig så jag är
nog en av dem som kan verka lite frälst ibland.

@Crusade Verkar som du överlevt i alla fall. Väntar på fortsättningen.🥰

Tillägg; tror att varför jag låtit dem använda mig på det sättet är för att jag i grunden känt mig ansvarig. Det är jag som valt att flytta ihop med en man som min dotter inte trivs med. Och det är jag som har en dotter med mig i boet som min man anser orsakar att han inte trivs. Så jag har nånstans dragit slutsatsen att det är jag som är orsak till deras respektive dåliga mående.

@Varafrisk Hur mår du idag? Tänker på dig.❤️

@Sisyfos Jag skriver nog att jag ska släppa hoppet för att skydda mig själv. Lägga några skyddande lager kring mig. Min mamma har blivit akut sjuk igen o är på sjukhus, vi vet inte hur länge. Kanske därför också som jag skrev om hemmaläget just nu, jag är väldigt trött. Tur jag har semester. Och jag har en nära vän som jag pratar varje dag med, men det blir ju bara hennes input.

Ska fundera på det om dottern o hur hjälpa henne vidare på bästa sätt. Jag får ta så mycket av hennes mående, så ibland tänker jag bara att "det är hennes liv, hon får reda ut det själv". Men såklart jag vill hjälpa henne om jag kan. Hon jobbar nu sedan studenten o är ganska trött o inte mottaglig alls.
Släppa ansvaret, ja det är konstigt att jag på nåt sätt har ansetts ha ansvaret för deras konflikt. Nu är det bättre sedan vi började hos terapeuten, som klargjort att jag bara är vittne till deras relation, inte del i den (men påverkas såklart). Men att jag har en egen relation till min man och en till min dotter. Som den andre bara är vittne till. Här har varit en salig soppa där allt dem emellan gått via mig eftersom de inte pratar. Och de har båda haft åsikter om min relation till den andre. Och åsikter om den andre som de har känt sig fria att mata mig med. Det är nog min största vinst med att gå till terapeuten, jag har fått klarhet i denna dynamik o hjälp att avgränsa o sätta gränser.

@Varafrisk Ja, vad bra @Himmelellerhelvette! Att flytta fokus en stund till sig själv och sina behov. Jag minns när min son hade det kämpigt för något år sedan. Han hade flyttat till en annan stad för att studera men mådde inte bra alls. Han vantrivdes med allt. Det var oerhört psykiskt påfrestande för mig, hur jag skulle handskas med detta. Jag försökte få honom att stå ut och sade att han bör ge det en chans på några månader. Detta upptog större delen av mitt liv och jag blandade in mina egna känslor i hans mående. Jag måste inte så bra och hade inte slutat dricka än. Då drack jag också för att slippa känna ångest. Jag började ändå hålla tider för oro och hur ofta jag skulle kontakta honom. Till slut gick det inte mer, han flyttade tillbaka hem. Det var inte värt att må som han gjorde och jag stöttade honom att komma tillbaka. Under tiden slutade jag att dricka och jag tänkte att jag själv måste vara nykter och stark för att kunna stötta honom bättre och för min egen del, sluta fly och gå in i dimman. Han flyttade hem. Jag tänkte att jag ska visa honom vägen att det går att komma upp, må bättre och gå vidare. Jag lät honom vara ifred väldigt mycket, fast jag många gånger ville prata med honom, men jag stålsatte mig. Tänkte att hans känsloliv är inte detsamma som mitt. Jag visste att vi måste separeras mer, han måste ta tag i sitt liv och jag i mitt liv. Det bästa sättet för oss båda att komma framåt. Slutligen hittade han ett jobb som passar honom och efter ett år hemma hittade han även en lägenhet. Han är lite av en ensamvarg, inte så social med massor av kompisar. Men han verkar trivas med det. Det är en stor skillnad på honom idag, han har fått mer egenmakt, visar glädje och tar hand om sig och sitt liv. Han tar mer kontakt med mig och vi har mycket bättre relation. Han är väldigt stolt över mig för att jag är nykter och han ser hur det påverkar mig och att jag håller min linje. Jag tänker att jag är en förebild för honom om att det går att ta sig ur och må bättre. Visst kan jag känna oro för att han är mycket ensam, men det är hans liv och han måste föra det och leva det på sitt sätt. Jag är mycket stolt över honom, stöttar honom och han vet att jag finns där för honom.

Förstår att det måste vara kämpigt och slitande för dig då din dotter inte mår bra psykiskt samt behöver medicinera för det. Och så otroligt bra att du fortsätter att hålla dig nykter!💪. Hoppas du kan finna någon ro och fokus på dig själv och dina behov emellanåt. Sätta upp tider för oro och tider för ro❤️

@Kennie nej min mamma kommer inte lyssna på mig Tro mig. Det är mer än alkohol hon ljuger om. Så fort man ifrågasätter så blir hon arg, undviker frågor osv. Att byta från rödvin till vitt vin är ju lika illa, alkohol som alkohol? Och ändå har hon druckit rödvin i fredags och i lördags cava samt vitt vin….

Tittar in och säger hej!
Vilken omsorg du visar om din lilla katt. Det är en konst att leva. Att planera lagom, att göra lagom och att nöja sig med det man gjorde. Tror att det var du som skrev att det växer sakta i trädgården i år och det är min bild också.
Så då kan man nog själv känna sig nöjd med att röra sig i sakta gemak, vila, begrunda, jobba på här och nu. Jag vet inte om jag kommer att vara redo för jobb när det blir dags. Det går från 0 till 10, tror jag. Och här på 0 känns det riktigt behagligt just nu.
Ha det så fint!

@Varafrisk Bra att du går på möte så du får lite frid där❤️

Jag har tänkt så som du att ”där går hon runt i sitt hem och mår dåligt” och så sätter jag mig in i hur hon säkert mår, men så började jag tänka på att det är mina tankar om hur hon mår. Det är säkert så att hon mår dåligt men när jag tänker mig in i hur hon mår då är det bara mina tankar och känslor om det och det gör att jag mår jätte dåligt.
Så jag försökte tänka att jag observerar mina tankar och att jag inte ska tänka om situationen för det leder mig ingenvart. Då blev jag lugnare.

Det kanske räcker om du säger till henne att höra av sig om hon vill prata eller vill komma till dig eller vill att du kommer till henne och sedan försöker du bara släppa det. Inte tänka om hur hon mår utan bara fokusera på dig själv och vad du vill göra och vila i att hon hör av sig när hon behöver dig. Kanske bestämma dig för när du ska ringa henne och fråga hur hon mår, tex ”jag ringer henne klockan tolv” fram tills dess försöker du rikta din uppmärksamhet dit du finner harmoni och varje gång du tänker på hur hon mår säger du till dig själv ” Nej det är inte nu jag ska tänka på det, klockan tolv när jag ringer henne, då ska jag tänka på det” och så leder du tillbaka tankarna på det du har harmoni och lugn inför.

Det är svårt men när man tränar på det blir man bättre med tiden.

Och sinnesrobönen 🙏

Kram❤️

@Amanda L ja Amanda ❤ allt är bättre än att missbruka.

Låter jobbigt VaraFrisk. Det är extremt svårt att släppa oron för någon så nära. Det som är positivt och som du ska vara så jäkla stolt över är att du inte dricker med det som ursäkt. Hoppa skovet går över snabbt.
Ha det fint nu!

@DelPotro hej! Bra att du reagerade, det finns mycket bra info här på sidan, både under forum och stöd för anhöriga.
Tips är att ta upp frågan om alkoholen när personen är nykter, inte påverkad eller bakis. Var inte anklagande eller skuldbeläggande då personen då ofta blir defensiv. Ta upp det från ditt perspektiv att du blir påverkad negativt och med omtanke att du bryr dig om personen och vill stötta. Var beredd på att du behöver prata om det flera gånger och att det inte alltid är lätt för personen som ev har ett beroende att varken prata om det eller att agera för att bryta sitt beteende.
Hoppas du får fler svar här för jag har själv inte lyckats nå min man i en dialog då han är för djupt i sitt missbruk för att kunna erkänna att han behöver hjälp. Viktigt att veta och förstå är att man kan aldrig få någon annan att sluta dricka, det beslutet kan endast den personen själv ta.