Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Fint att du bryr dig om din mamma. Jag tror din magkänsla är rätt, att hon nog dricker för mycket. Det är hon själv som måste ta tag i det, och det verkar som att hon börjat tänka på sin konsumtion men inte fullt ut vill se problemet. Att dricka fler än tre små glas vin per tillfälle eller fler än nio under en vecka räknas som riskbruk. Kanske kan du tipsa din mamma om Alkoholhjälpen? Att gå in och läsa här kan vara en ögonöppnare.

Hej! Lite uppdatering kring min status. Jag har nu varit här i tre veckor och än så länge följt min plan till punkt och pricka. Jag inser förstås att utmaningarna och frestelserna blir större längre fram.
Jag höll 14 helvita dagar och den senaste veckan har jag intagit tre enheter vid tre olika tillfällen, vilket varit helt enligt min plan. Varje gång har det varit i sällskap och i samband med mat. Jag har tagit god tid på mig vid varje tillfälle, ca en timme för det enda glaset, vilket gjort att jag njutit av drycken men suget efter mer gick snabbt över. Jag talade också om för mitt sällskap att jag ska bara dricka ett glas och inte mer. Det är skönt för dem att veta och skönt för mig att de vet. Då försvinner elefanten i rummet och det blir talbart; dvs om jag skulle få för mig att säga att ‘vet ni vad, jag tror jag ska ta ett glas till’, då gör jag det möjligt för mitt sällskap att säga: ‘nej, det ska du ju inte’.
Under de här veckorna inser jag ju massor av saker, precis som alla andra: Hur skönt det är att alltid vara kristallklar i huvudet och hur det innebär att ens självkänsla stärks, hur mycket lättare det går med träning när en inte ska släpa runt på en bakis-skalle, hur mycket mer närvarande en blir i stunden. Jag inser dock att detta kan vara nyhetens behag och att när dessa känslor av en ny lätthet blir normaliserade, så tror jag att risken finns för bakslag.
Jag fortsätter dock enligt plan, försöker också skriva ned mycket i en dagbok och har mitt andra terapeut-besök snart. Jag läser trådar här och lär mig av andras erfarenheter och är så tacksam till alla som delar med sig.
Ha en fin måndag!

Håller med SeKlart om att acceptans är smärtsamt och när du skriver att du måste släppa hoppet Satta, så tänker jag att det är inte hoppet du ska släppa. Men att du kan släppa ditt ansvar i det hela. Som i Sinnesrobönen. Att få sina nära och kära att förstå vad de borde göra är svårt och du har försökt. Det är upp till dem nu, men jag tycker inte att du ska släppa din målbild. Den är fullt rimlig och självklar. De två (tre) personer som är närmast dig ska kunna bete sig som folk emot varandra. Jag vet att det inte är så enkelt jag fattar det och kanske är det mer hållbart för dig att släppa denna önskan, men egentligen ser jag inget problem med att du verkligen kör upp din önskan i fejset på dem båda två.
Jag hade en mycket nära vän som blev väldigt arg på mig (med rätta). Jag bad om ursäkt, men det hjälpte inte. Jag försökte igen, det såg ut som hen accepterade, men hen backade ur igen. Hen brände relation efter relation. Nu har hen inte längre någon familj eller hem. Jag har funderat på vad jag kunde ha gjort och på om de människor som stod hen ännu närmare kunde ha satt ner foten tidigare och hjälpt hen att upprätthålla relationer. Nu vet jag inte, men jag tror att kanske alkohol bidrog under senare år, så det var inte meningen att måla upp nåt skrämmande framtidsscenario, men jag har tänkt mycket på det här och att det kanske inte var så lämpligt att låta hen bränna så många kontakter.
Jag fattar ju att det inte som mamma går att tvinga eller kanske inte ens komma med förslag. Ibland när jag vill att mina barn ska göra saker brukar jag bara nämna saken i förbigående (utan krav på respons). Sen brukar det mogna och sen händer det saker. Har du någon annan du känner som kanske kan föreslå din dotter att prata med någon? Nån kompis som hon har eller nån mamma till nån kompis (eller pappa).
Förlåt jag har blivit lite tjatig nu och du vet ju vad som är bäst för dig i det här läget, men jag tycker att relationer är så viktiga och värda att vårda.

@Se klart
Hej och tack för att du tittade in :) och för kommentar och reflektion. Det är supervärdefullt med input och jag blir så glad när någon tar sig tid att ge respons. Jag följer den här diskussionen mellan måttligt-sluta helt med stort intresse och jag förstår att det finns massor av fördelar med att sluta helt. Än så länge så har jag kvar mitt mål och min ambition om måttlighet. Så får vi se om jag lyckas eller inte. Om inte så får jag ju tänka om. Allt gott!

Hej ni andra anhöriga till någon som dricker för mycket! Jag är ny här och undrar om era erfarenheter att ta upp problemet. Jag är så kär i min kille. Vi har varit tillsammans ett år och jag älskar att vara med honom. Efter en vecka hos hans släkt på Gotland inser jag att han har alkoholproblem. Inte lite heller, han dricker ganska stora mängder varje dag. Hur har du gjort, vad säger man, vad är din erfarenhet?

Oj, oj Charlie vad mycket tråkigt som har hänt. Jag har varit dålig med att hänga på Forumet så jag missade totalt dina inlägg. Skönt ändå att ni fick en snabb diagnos för flickan och att det är behandlingsbart, men otäckt och jag kan förstå att tankar på vin dyker upp. Eller snarare en längtan efter att komma ner i varv kanske och det finns ju mycket bättre sätt att göra det. Smart att ta in ett städbolag. Det låter ändå sunt att du gråter. Jag tror att gråt är otroligt förlösande. Vi stänger in för mycket känslor och när vi gråter släpper en del spänningar. Men jag är jättedålig på att gråta själv.
Otäck upplevelse där på köksgolvet också och en stark varningssignal. Tycker det är bedrövligt att såna perioder dyker upp på jobbet och sen har du ditt privata med flickan att stå i. Det borde inte behöva krigas så mycket för föräldrar till barn med behov. Det är så många som går in i väggen. Önskar dig vila nu en period. Och skriver som du: Det blir bättre. Kramar

@June76 Ja, nu är jag Liv 2.0 helt enkelt. Vet inte varför jag skrev hyfsat för jag tycker egentligen det går riktigt bra. Känner en stor skillnad i lugn, närvaro och klarhet. En slags lättnad. Sover bättre och tycker att jag ser mycket piggare ut.
Tänker mycket, precis som alla skriver är det mycket som kommer upp till ytan.
Betyget hyfsat var nog mer för att jobbet drar igång idag. Som jag skriver gillar jag verkligen rutiner i vardagen. Men det har ju även funnits dryckes-rutiner som jag nu behöver ta tag i. Hantera stress och irritation utan att hetsdricka några glas vin efter en arbetsdag…
Men jag har en plan och har fått bra tips. Ska bli mycket mer noga med hur jag lägger upp arbetsdagen, vilket jag faktiskt kan påverka själv. Kommer också markera att jobbet är slut när dagen är klar med träning / promenad.
Kul med ditt träningsupplägg!
Jag tränar också mycket och det ska bli spännande att se hur denna del påverkas nu när jag avstår alkohol.
Skrev tidigare att det är en stor bonus att gymmet funkar antal pass. Alltså att jag nu även kommer kunna träna kvällar. 💪😀🥳
Ha en riktigt fin dag och njut av att du fortfarande har semester ❤️
Förresten, upplever du mentala och fysiska ”förbättringar”

Kram

@Eirene @Källarmannen @Natalia Godmorgon. Så många inspirerande tankar som finns här idag ❤️@Sisyfos Tack för ditt besök och vänliga och kloka ord om måttlighet. Nu är det måndag,fyra dagar innan nästa seglingsomgång. Var hemma hos goda vänner igår, tog bilen och hade lätt att stå emot suget. De vet också att jag inte dricker just nu. Pratade om mina val med dem. Det kändes bra. Att vara öppen hjälper mig mycket och är en framgångsfaktor. Önskar alla en fin måndag🙂

Tack alla för era ord och reflektioner! Ni bekräftar alla det jag ju vet.
Min man o jag går hos en terapeut och kanske att det kan hjälpa oss framåt. Hittills tycker han mest att det är jättejobbigt och att mycket fokus blir på, vad han känner, är att det är han som är "fel". Det har ännu liksom inte landat i honom att han är en nyckel till att pusslet ska bli helt. Här ligger en av de sakerna jag kanske måste acceptera, han kanske inte har förmågan till den typen av självreflektion. Tiden får väl visa.

Jag har tänkt i samma banor som Sisyfos, att min dotter har svårt att vårda relationer. Jag har pratat flera gånger med min dotter om det. Erbjudit henne hjälp att få kontakt med psykolog. Hon vill inte, förnekar problemet. Där får jag också acceptera att hon inte är redo än.

Ja, de två har såklart bra gemensamma minnen också. Jag tror i grunden att de båda är sårade över den andres uttryck för ogillande. Kanske kan de försonas i framtiden. Men jag mår bäst av att inte hoppas, inte tro att det blir så. Jag är tvungen att släppa den önskan.

Tidigt godmorgon i Kaffestugan! Jag håller med @Sisyfos! Om målet är att vara måttlig, som det verkar vara för dig @Natalia, så är det där med att räkna dagar inte lika meningsfullt. Eller, det kanske det kan vara, men då kanske man kan ha ett annat mindset, dvs att det viktiga blir hur många dagar emellan drickandet. Jag tycker också
att det inte handlar om att börja från noll. Som
Sisyfos så klokt skriver så handlar hela resan om inställning och förändring. Och den resan ser ju olika ut för olika människor.
Och som jag har förstått dig @Natalia har du jättestora insikter om hur du vill att det ska vara för dig. Så grattis till ett intakt mindset och du har all anledning att vara nöjd! 😊
Go' kaffestund tillönskas!

En ny början ... !

Var någonstans ska jag börja?

Jag sitter här i mitt sovrum med min lilla laptop och försöker att skriva ner mina tankar och känslor. I se inte så svårt, men min hjärna går 500km i timme just nu.

Den viktigaste frågan är nu ... har jag druckit?

JA! Vad orsakat detta? Det berättar jag senare ... Kortfattat kan jag redan säga "stress".

Är jag tillbaka i kontroll?

JA!

I mitt hemland har jag shoppat alldeles för mycket. Så mycket att jag var tvungen att köpa en till resväska på 25kg ... igen ... fast min man hade sagt att inte komma hem igen med en extra resväska.
Jag köpte fina saker till min man för att han förtjänar det, kläder och parfymer. Såklart också några fina plagg till mig själv, fast jag inte behöver nåt. Och några lukta gott.

I söndags tidigt på morgonen tog jag flygplanet från Belgien till Danmark. Okej så nu vet ni att jag kommer från Belgien. Skit samma. Så jag stod där i Danmark med mina resväskor ... och då skulle jag ha tagit tåget tillbaka hem till Sverige.

Att resa tåg låg inte på kartan för att jag var känslomässigt utmattad och hade alldeles för mycket bagage.

Jag pratade med min man och sade att jag skulle boka ett flyg från DK till SE. Det viktigaste för mig var att komma hem nykter med mina grejer. Så jag reste Business Class via Amsterdam från Danmark till Linköping Sverige. Vilken upplevelse. Och vilken faktura ....

Min man var jätte glad att se mig igen ... nykter!!! För att för första gången kom jag hem nykter och för första gången hämtade han mig också ... nykter.

Vår relation har ändrats helt och hållet i en positiv riktning. Och där är jag väldigt glad över.

Eftersom det här forumet handlar framförallt om alkohol, så tänker jag först skriva lite om detta.

Varför tog jag denna öl?
Frihet. Stress. Eller för att det bara är så härligt att få koppla av hjärnan helt och hållet.
MEN. Allt är en stor bortförklaring. Enligt mig.

Var det värt allt? Var det värt att riskera allt? NEJ!!!

Ångrar jag det? Ja och nej.
Det viktigaste nu är att jag vet att jag är effektivt så mycket finare nykter. Och att alkohol inte är någon lösning för ingenting! Tvärtom.

Ett glas? NEJ! Det är inte värt det.

Förlåt ... nu måste jag vila lite. Skriver strax lite till.

Kram
xxx

@Kevlarsjäl62
Så fint, goa Du! ❤️
Men så är det. Vissa här på forumet känns extra nära. Är i mina tankar.
Som om jag har några hemliga, osynliga vänner som förstår o vet allt.
(Det är Alfons o Mollgan - också jag...)

Är ovant för mig, o jag är lite försiktig, för har aldrig varit aktiv i sociala medier. Det är något jag inte klarat av känslomässigt. Har känt att det bara tar energi från mig o skapat en oro inom mig. Så har avstått o avstår.
Men här på AH känner jag mest förståelse, varvat med ärliga goda råd o klok vänskap. Är fint!

Glad att höra att det gått bra för dig o din man med vårdkontakten. Vilket steg ändå!
Fortsätt stå på Dig o tänk på Dig själv främst nu! Men så klart är det komplicerat - relationer OMG!

Och jo, man får skämta även i detta! Jag uppskattar det. Hur skulle vi klara oss utan lite humor? 😘

Förstår om ni är ledsna över att de vill flytta och sättet som ni fick informationen på, men kanske visste er dotter att ni inte skulle reagera positivt om hon fört det på tal tidigare. Du skriver att ordväxling uppstått - om vadå?
Att flytta - och fatta beslut om flytt - är extremt ångestframkallande. Att ha två föräldrar i det läget som ifrågasätter beslutet, det vet jag inte om jag skulle orka med. Er dotter är vuxen. Jag tror att det bästa man kan göra är att stötta barnen i de beslut de fattar. Det är helt ok att ni blir ledsna för att de flyttar. Men visa dottern att ni accepterar, stöttar och bidrar. BarnBarnen som ni haft god kontakt med blir större och kommer att kunna komma och hälsa på även på egen hand. Jag tror att ni kan återupprätta relationen om ni försöker se saker ur dotterns perspektiv.

@Liv2 Haha..jag undrade innan vem sjutton Liv2 var 🤣 Skönt att det går bra för dig, men hyfsat, är det inte helt bra då? För mig är det fortfarande semester om än hemma i Sverige igen. Det är skönt att vara hemma faktiskt, även om jag älskar England! Jag ska börja med hårdträning från och med måndag, har signat mig på en 4 månaders grej med coach och intensivträning. Det känns spännande och behöver ha något att verkligen lägga mycket energi på, och som förmodligen kommer köra helt slut på mig 😜
Stor kram ❤️

Jobbigt läge Sattva och säkert ännu jobbigare i en bonusfamilj på nåt sätt. Eftersom den ene parten inte alls har något ”egentligt” ansvar.
Jag tycker det är så tråkigt att familjer hamnar i den här typen av situationer som du beskriver. Min pappa hade två biologiska döttrar. Han var faktiskt oerhört dålig på att hantera tonårsdöttrar. Så barnslig och omogen. Annars var han ganska klok egentligen. Men vet inte riktigt om han backat undan om nån sagt åt honom att agera vuxet då när det begav sig.
Jag tänker att det är svårare just för att det är en bonusfamilj.
Som jag minns det hade din dotter en rätt bråkig situation med sin biologiska pappa också? Sambon din är vuxen och borde ta ansvar, men som det är nu händer inte det. Kan din dotter gå och prata med någon? Jag tänker att hon behöver lära sig strategier för att inte bränna relationer. Att prata med någon kanske kan hjälpa henne på vägen. Du kan också prata och bekräfta att du förstår, men att det är viktigt att försöka upprätthålla bra relationer. Ni har ändå levt tillsammans länge och säkert haft många fina stunder ihop. Gå igenom lite foton och titta tillbaka på det som varit bra och kul. Jag har extremt svårt att tro att de inte betyder något för varandra. I så fall skulle de inte agera så tjurigt och sårat som de gör nu. Jag förstår din sorg och känsla av maktlöshet Sattva. Att bara acceptera är kanske heller inte rätt väg att gå, även om du egentligen inte kan tvinga dem att gilla varandra. Men de kan båda två egentligen bete sig acceptabelt mot varandra och det kan man kanske kräva. Men som sagt, även om sambon borde vara den som skärper sig först så skulle jag satsa mer på att hjälpa dottern att komma ur det destruktiva beteendemönster som hon har. Relationer är viktiga!

Trött efter denna festhelg och imorrn åker jag hemåt. Längtar efter min man och katterna såklart. Och barnen som varit iväg på sitt- men som ju droppar hem och till oss i lagom takt. Haft en jättebra helg men också tröttande med pysslig resa, väääldigt mycket människor och aktiviteter. Sov middag idag ihop med alla bakis-vänner, konstigt, kände mig ungefär lika trött som de.
Läste ett bra inlägg idag från sn psykolog som var ungefär;
Du har nog inte gjort ingenting på semestern, utan istället
- prioriterat att komma ner i varv
- varit snäll mot dig själv
- umgåtts med människor som är värdefulla
Etc etc. Allt stämde för mig. Jag ser hur människor reser runt, och GÖR så otroligt mycket. Jag orkar inte det, och vill inte heller. Jag har faktisk haft en väldigt bra sommar- förutom oro över katten. Jag tror jag kommer lämna mig redo för arbete, träning och bra rutiner när allt så småningom drar igång. Hoppas det, för jag är inte riktigt redo än.
Godnatt!

Även om vi är- eller försöker vara- bra på att acceptera läget så är det inte alltid lätt att göra det. Vi människor har drivkrafter att aspirera framåt- utveckling- lite mer och kanske bättre. Jag tror vi utvecklats till människor av bla a den anledningen. Sedan får vi så småningom också lära oss att stanna upp och vara där vi är.
Drömmen om vad vi vill(e) uppnå är seglivad- för mig tog det åratal att komma över skilsmässan- även om jag var 1000% säker på att det var rätt beslut. Sorg hängde kvar länge över vad jag hade ÖNSKAT erbjuda mina barn- och vad det istället blev med iaf perioder av växelvisy boende vilket är skitjobbigt för små barn.
Vad jag försöker säga med många ord är att även acceptans kan vara smärtsam. Drömmar som man kanske inte ens varit medveten om, dunstar, nya måste formas och ta plats i livet.
Tänker på dig, kram 🌱

Skrev nedanstående innan du publicerade ditt nästa inlägg Natalia. Jag tror för övrigt att när vi har sovit dåligt, är väldigt stressade etc så är det större sannolikhet att fatta dåliga beslut. Du gjorde helt rätt i att strunta i ”todo-listan”.

Dagar är viktiga här på forumet. Jag som kör sparsamt räknar ju inte dagar och det som är lite tråkigt med det är att man inte kan få de där milstolparna i dagar, år etc. Det är den riktigt stora nackdelen med måttligt, men ett val.
Jag fattar att det i ditt läge blev för svårt att få en flaska Cava och inte dricka upp den. Vi har olika resor och du gör din. När jag började skriva här 2015 var det fler som skrev om när de drack. Några skrev t.ex. 7/1,, 15/2. Man måste INTE starta om från 1. Det finns olika varianter och det är viktigt att se både skillnader och likheter i sitt och andras beroende. Jag vet att vissa här skriver skriver att det är förnekelse och en del i alkoholismen, men det finns även forskning om måttlighet. Vissa tar sig friheter att deklarera hur det kommer att gå för er i den här gruppen. Att inte vara helvit provocerar och många debatter har blossat upp här på forumet under åren. Det var bland annat därför den här gruppen måttligt skapades. Måttligt är en balansgång. Vissa tycker att det är helt onödigt och riskfyllt och de må ha rätt. Det jag tänker är viktigt är reflektionen över alkoholintaget. Ville du verkligen ha? Vilket syfte hade drickandet?
Du skriver att du trivs bäst opåverkad och jag känner igen mig i det. Jag hade som du inga svårigheter med att hålla upp igen. Men det jag vet nu är att om jag dricker flera dagar efter varandra så triggas beroendet. Eller mycket vid ett tillfälle. Så nu är det sparsamt som gäller för mig. Just det där du skrev om - att få en flaska och ”måsta” dricka upp den är ju nåt man inte vill ska hända. Jag har fortfarande problem med att ha flaskor hemma. Det är ju givetvis för att jag inte är helvit och för att det finns ett beroende, men också ett beteendemönster. Så därför tror jag att det är viktigt att fundera över varför. Jag vägrar att tro att vi är slavar under alkoholen. I alla fall innan det har gått för långt. Men just det där du skriver nu - att bara dricka upp sin flaska -för att den fanns, det var ju nåt jag tyckte var jäkligt trist när det hände. Men se det inte som ett misslyckande. Du börjar inte på dag 1. Du har lärt dig nåt. Och förstått nåt om dig själv, dina triggers och vad du ska undvika. Gott så! Lycka till!

@FriNu Tack, ja det känns oftast bra!🥰

@Daemon Hur går det med din träning och med sömnen?
Känns det som det blivit en liten eller stor skillnad sen du slutade med alkoholen?

Tack för svar. Jo för mig har det krävts ett antal återfall. Jag har försökt att intala mig att efter uppehåll kan jag dricka lite o det har gått bra ibland men efter några gånger samma tråkigheter. Den här gången känner jag mig mer bestämd. Har tvekat ibland men inte tagit till vinet. Tar en dag i taget o har nu varit nykter 147 dagar.

@Lora
Håller med om att som nykter blir gränsen tydligare när man kliver ur dimman. Precis upplevt det.
Klokt sagt och sunda tankar. Mycket bra att diskutera hur dynamiken i relationen flrändrad när dimman lättat.

@Amanda L
Stooooort grattis. Härligt att läsa att det funkar👌 och att du mår bra. 😀
🎁🎉🎈🌸❤️

@PlingPlong
Så härligt att få känna så! Det känns på samma sätt för mig. Är inte alls sugen. Konstigt att det kan vara så, kände mig SÅ tvingad att dricka förut. Idag har det varit en riktigt varm & skön sommardag, som jag förut hade firat med alkohol. För att höja stämningen ännu mer liksom… men inte idag. Den blev minst lika bra, om inte bättre. Kunde följa sonen på en oväntad utflykt. Kunde köra bil dit. Så skön känsla! 🙌🏻

@Lonely Man Det är klart att du kommer att komma tillbaka dit. Tack så mycket 🙏 Sköt om dig ❤️