skrev Kevlarsjäl62 i Vägen framåt
@Tröttiz Tur att det är både toppar och dalar i berg- och dalbanan som vi båda sitter i 😜 Svackorna är inge vidare och genererar mycket ångest, men när jag är på en topp kan jag plötsligt andas och orkar hur mycket som helst! Tycker mig se att det är samma för dig. Underligt och energikrävande att åka med, men hoppa av är ju inte ett alternativ, eller hur 🥰
skrev prinsessa i Kaffestugan
@Natalia Hoppas att andhonan återhämtar sig, det brukar djur vara bra på att göra, liksom vi människor om vi bara låter bli våra enheter. :-)
Låter som om du haft en fin kväll. Vi kommer inte ångra oss i morgon till morgonkaffet!
skrev Amanda L i Gjort bort mig rejält (igen)
@Sim00n Jag tycket du ska ringa Alkohollinjen här och diskutera din situation och vilken hjälp du kan få.
Du kan vara anonym.
Du kan också gå igenom Alkoholprogrammet här.
Jag drack ungefär som du. Allt som fanns att dricka. Jag försökte dricka måttligt, men det funkade bara ett tag. Till nästa katastrof.
Det bästa du kan göra är att till varje pris hålla upp åtminstone tre månader för att återställa knopp och kropp och komma ut den onda spiralen. Det kan vara jobbigt den första och kanske andra veckan, men sen brukar suget avta markant för de flesta. Men bara om du håller dig nykter. Annars återkommer suget.
Så ta hjälp, ibland kanske medicin kan vara en hjälp i början.
Återta ditt liv, du verkar ju ha en hel del fint i livet.❤️🙏🏻
skrev Kevlarsjäl62 i Nu lämnar jag
@Saber Hur har du det nu? Kände så med dig när jag läste nån dag tillbaka här. Kram 🧡
skrev Natalia i Kaffestugan
Får ursäkta allt mitt babbel som egentligen inte rör enheter förresten 🙏
skrev Kevlarsjäl62 i Det finns hopp
@Snödroppen Det låter fint 🧡 Det där med att vara noga med vem man släpper in är nog väldigt viktigt. Lika viktigt som vilka man ska behålla.
skrev Amanda L i Så gjorde, och gör jag.
@35 år midsomma… Intressant läsning.
skrev Liljekonvaljen80 i Is anybody out there?
Hej. Tittar in här också. Fina du så stark. Jag svänger så mycket i måendet efter att ha lämnat mitt ex efter 14 år ihop. Jag inser att jag är sjukt medberoende. Alkoholen har förstört så mycket. Jag förstår att det är en del av sorgeprocessen att man känner lycka, frihet, eufori, sorg och ensamhet. Det svänger för mig varje dag. Det är tufft men vi klarar det. Du är så stark och vi finns här. Kramar till dig
skrev Kevlarsjäl62 i Våld
@mammamarre Svårt att svara något annat än det känns som ett farligt förhållande, som jag önskar att du inte reparerar. Det är ju inte vad du vill höra, det förstår jag, men rädsla är väl det absolut sista du ska känna i en kärleksrelation. Lätt att säja för mig som ser det utifrån, men jättesvårt för dig med alla kärlekskänslor. Jag önskar bara att du är rädd om dig.
skrev Kevlarsjäl62 i Arg alkoholist
@Dodgy22 Så jobbigt att råka ut för det du är i just nu. Tyvärr är det väl så att du inte varit viktigast för honom på länge, kanske aldrig. Det har jag lärt mig den hårda vägen, att hur varma och kärleksfulla våra missbrukande partners än är, så kan vi aldrig vara viktigare än drogen. Det är så sorgligt och tillintetgjord är väl en väldigt bra beskrivning på hur det känns. Vad vi gör har ingen som helst betydelse för om missbruket fortsätter eller inte och man kan ju känna sig väldigt maktlös. Men samtidigt är det på något sätt skönt att veta att vi inte kan bete oss så "fel" att det påverkar beroendet. Det handlar nog bara om vad man kan stå ut med som medberoende och antagligen har du nått din gräns för det nu, eftersom det "svämmade över". Hans reaktion handlar nog, som Snödroppen skriver, om att du angripit det som gör livet värt att leva, i hans av drogen manipulerade hjärna. Det gör ju honom livrädd naturligtvis.
Det du skriver om tvivel på dina egna uppfattningar och tankar verkar vara något som så gott som alla medberoende upplever, jag känner mycket väl igen det jag också. Med andra ord, din hantering av situationen har ingen betydelse för hur hans drickande utvecklas framöver, så du behöver inte grubbla över om du gjort fel eller rätt. Du kan bara påverka ditt eget liv och lyssna inåt på vad DU vill. Det låter ju enkelt, men är så väldigt komplicerat för oss medberoende. Ta hand om dig och fortsätt läsa och skriva här. Det har i alla fall hjälpt mig mycket. Kram 🧡
skrev Liljekonvaljen80 i Vill lämna men ändå inte
@Kevlarsjäl62 så starkt av dig att ta klivet, hejja dig❤. Jag önskar dig allt gott och att du får må bra. Kämpa kämpa. Massa kramar till dig❤❤
skrev Liljekonvaljen80 i Vill lämna men ändå inte
@Snödroppen jo jag har vänner jag kan prata med och så går jag till en samtalssköterska också. Skönt att du mår bättre och bättre. Kram
skrev Åsa M i Våld
Acceptera aldrig våld! Har du pratat med någon om detta? Man ska inte behöva vara rädd i sitt eget hem. Oavsett om någon tagit återfall eller inte.
skrev Vinägermamman i Nu får det vara nog!
@Cloette Bra jobbat med distraktion och avledande manöver. Himla skönt att du fixade det, heja dig💪🏻
Jag är dig hack i häl, har inte druckit sedan i lördags eftermiddag. Hade precis samma oroskänslor idag och var även trött. Tog mig också en tur med bilen och uträttade några ärenden. Nu är gnaget borta, bara trött.
Det är väl de kommande dagarna vi får hålla i lite extra, men det fixar vi!
skrev Jdclan23 i Hopplöst
Känner så väl igen allt detta som skrivs. Är själv i ett "sjukt" förhållande med lögner, stor alkoholkonsumtion i perioder. Gömmer undan burkar och flaskor. Man blir så trött och dränerad och känner en uppgivenhet och frustration. Han säger att han inte vill ha det så här men fortsätter ändå. Jag har hotat med att flytta men vet inte om det går in i hans medvetande. Man försöker hålla uppe ett normalt liv både för sig själv och utåt. Det känns så skamligt och vill inte prata med någon och känner mig otroligt ensam i detta. Känns ändå bra att man inte är ensam i det här..
Jag har konfronterat, gråtit, och bett om förändring utan resultat. Får se hur länge man orkar med detta??
skrev Natalia i Kaffestugan
Viltvårdare kontaktad och ärendet lämnas till naturen och andhonan egen läkning. Då kan jag iaf lämna stranden med ett lite lättare sinne.
skrev Snödroppen i Hur litar man på en alkoholist?
@sommar2023
Tänker att det är ditt val, just du och ingen annans val.
Det är jättebra att han söker hjälp och det är många som klarar av att leva ett nyktert liv MEN det är inte alls ovanligt att man som anhörig blir inovlerad när man satt ultimatum, om han inte vill själv så rasar det troligtvis.
Vill han få hjälp så är det fantastiskt men nu är det DIG det handlar om:
1. Bestäm dig för var din gräns går. Vad kan du acceptera innan du lämnar? ( du behöver inte säga det till honom men du bestämmer dig för dig själv, för din egen skull.)
2. Du har säkert gått igenom mycket själv och behöver stöttning själv, kanske ska du prata med någon.
Det är helt och hållet dina val och jag talar endast utifrån mina egna erfarenheter och inte som nån expert.
Var rädd om dig 🌸
skrev Natalia i Kaffestugan
😭😭😭
Nu ser jag ju att andhonan har skadat benen. Haltar och är jättesvullet. Jag fixar inte sånt. Vet inte om det är en idé att ringa viltvårdare. Hon ser ut att va ok i övrigt. Förra veckan var hon inte halt. Mitt hjärta blöder ❤️🩹
skrev Natalia i Kaffestugan
Nu har jag fått sällskap av 🦆🦆🦆
igen 🥰
skrev Cloette i Nu får det vara nog!
Så här på dag 4 på sena eftermiddagen kunde jag konstatera att en liten obestämbar oro smög sig på. Det ryckte svagt i vintarmen. Jag beslöt mig för att aktivera mig, for till biblioteket och tankade bilen. Det fortsatte att rycka svagt i vintarmen.
Så jag for in på närmaste butik och köpte 2 chokladstänger och 2 lakritsstänger. Det går nämligen ofta, eller ibland, att lura vinsuget med att mata det med socker.
Så 2 chokladstänger och 2 lakritsstänger fick det vara värt. Inget vinsug eller godissug längre efter att godiset var slut. Seger till mig 😊
skrev Natalia i Kaffestugan
Godkväll 🙂
Det är en riktig skön kväll.
Det blev styrketräning, vighet och kickar idag @Påvägmothälsa. Kanonskönt. Nu har jag just slagit mig ner på picknickfilten vid en lugn strand. Det är några gulliga par som har picknick runt om 🥰 och sommaren är ju härlig på det viset. Att man bara kan slå sig ner och ha det bra. Trivs bra i mitt eget sällskap i naturen. Har ju dessutom både mobil och hörlurar här så det rådet ingen brist på stimuli och det skulle vara så.
Har inte behövt besväras av nåt sug idag men under eftermiddag har jag fått förfrågningar om nåt glas ihop med grannar runt om som har semester. Det blir förstås lätt att tanken ändå väcks. Men idag har jag ingen sån lust. Vill bara avnjuta mitt nu här vid vattnet och framförallt vill jag inte lägga på bromsklossar på mående och energi inför morgondagen.
Önskar en skön kväll!
Kram
skrev Samsung50 i Våld
Våld är aldrig ok. Om han fortsätta dricka alkohol och ta droger måste du ta dig därifrån. Var inte med honom om han är påverkad.
Han måste ju förstå att han tagit återfall och återgå till att vara nykter.
skrev sommar2023 i Hur litar man på en alkoholist?
Okej så även om han nu väljer att ta kontakt med läkaren och ska skaffa hjälp så ska jag ändå inte lita på det å skilja mig ändå?
skrev Cloette i Nu får det vara nog!
@vår2022 Allt som är bubbel gillar jag per automatik :) Måste testas, jag behöver nya fräscha alternativ nu som inte känns som ett tröstepris då jag ska sitta ute på terrassen och dricka. För det där att sitta ute och äta och dricka är tydligen viktigare för mig än vad jag hade insett?
Nå till vintern om inte förr ändrar det väl sig, det är ju inte så att jag vill sitta ute och dricka i kylan ;)
Just nu kom jag på en sak där det slog mig hur galet det kan bli när man är medberoende. En gång skjutsade jag mitt ex till sitt jobb för att hans alkomätare gav utslag. Jag tog alltså flexledigt för att skjutsa honom till sitt jobb!! Har ni hört?? Idag låter det galet i mina öron men då var det en handling jag inte reflekterade över. Jag har ju inte klarat av att klippa helt vilket jag tror inte är bra. Jag måste bryta helt. Han har druckit vid flera tillfällen under tiden sedan jag flyttade. Han lovordar att allt kommer bli bra men det kan jag inte tro på. Han lovar och svär och såklart är det synd om honom inte mig. Att det är mitt fel att jag flyttade och att jag borde sagt till på skarpen istället för att flytta (jag har gjort många försök att prata med honom och säga till på skarpen). I 14 år var jag sambo och medberoende. Nu är jag plötsligt själv och inser att jag tappat mig själv nånstans på vägen. Jag har vänner och familj men känner mig så ensam. När min son är iväg med sina kompisar är ensamheten ännu värre. Men jag säger inget vill ju att han ska få vara med sina kompisar. Han är 20 och som tur är har vi en bra relation trots att jag låtit honom växa upp i ett hem med en alkoholist och tack och lov kan vi prata om det öppet. Som jag klandrar mig själv att jag låtit honom växa upp i detta. Jag inser att jag måste släppa det och vara tacksam att min son och jag har en fin relation. Han säger att han inte är arg och att jag gjorde så gott jag kunde. Älskade barn så klok och förståndig ung man❤. Tack för att ni finns här.