Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart ❤️💕❣️

@Kameleont
Tänker på dig, Stor kram.
Finns här när du orkar skriva om du vill.
Var rädd om dig!

Dag två, förstår fortfarande inte allvaret fullt ut, eller jo, men jag vill inte ta in det. Hon är borta på grund av mig! Haft en hyffsat halvnykter bra kväll. Lång promenad med dottern, min livlina. Tror faktiskt att jag låter nästa långburk stå oöppnad för en bättre dag imorgon. Tack för ert stöd!

Tack alla! 🧡
Orkar inte skriva mer just nu men är så skönt att känna stödet, samhörigheten o se liknelser som, även o varje öde är tragiskt, ger känslan av skam o ensamhet mindre utrymme i själen.
Tänker på er!
Kram

@Amanda L Välkommen hem! 😁

Det där lilla A-monstret vilar aldrig… 😈 En öl och en whiskey kan definitivt stöka till det… Bra att det gick så bra att hantera ändå! Det är lömskt när suget kommer så oannonserat, man blir överrumplad och då blir suget nästan ännu större.

Fick en släng själv här ikväll. Då tog jag faktiskt fram telefonen, gick in här på AH, och ser då att du skrivit om en liknande situation. 😊 Mitt sug är också över nu. Tänker på morgondagen och hoppas att den ska bli lika produktiv som idag.

Trevlig kväll! 😍

Jag tackar så enormt för det ni alla skrivit, även om jag inte svarat eller gett någon uppdatering, har jag återkommit för att läsa. På ett vis som en känsla av trygghet och att jag inte behöver känna mig ensam, om än bara i text.
Det har varit omvälvande för mig senaste tiden. En kväll fick jag nog. Vi var på middag och han var lätt berusad redan före. Jag valde att avstå från alkohol under middagen. Han drack. Jag mådde själv psykiskt dåligt, mem valde att bita ihop. Efter några timmar ville jag bara åka hem. Sa det till min man också och när vi nästan var på väg att lämna, tyckte han att det var bättre att jag åkte hem ensam och så skulle han få skjuts av någon annan som också var på middagen. När jag lämnade huset, bad jag han att inte dricka mera. Väl hemma fick jag en enorm ångestattack. Jag insåg att det var hans drickande som hade triggat. Timmarna gick, min ångest höll mig som ett järngrepp i min ensamhet. När han kom hem, var han mer berusad än vad han var när jag åkte från middagen.
Då fick jag nog. Jag satt med tårar rinnande och sa att det får vara slut nu. Jag har så många gånger påtalat problematiken och jag var arg, upprörd och ledsen över att han inte respekterade det jag sagt eller mina känslor. Antingen drar han ner på drickandet, ger fan i att dricka den mängd sprit han gör och skärper sig, annars kommer jag inte att orka.

Första gången jag såg han gråta. Han sa att han inte mådde bra, vilket jag förstås fattat långt tidigare. Han mår dåligt av flera olika orsaker. Vi pratade dagen efter och kom fram till att ingen av oss två mår bra, men vi hanterar det på olika sätt och vi stöttar inte varandra i den jobbiga process vi har över oss med ofrivillig barnlöshet och allt annat som påverkar oss negativt. Jag trodde verkligen på det han sa... Att han skulle skärpa sig. Tills idag...

Då tidigare sa jag att jag skulle beslagta starkspriten, då den är största problemet. Efter vårat samtal så blev det aldrig att jag tog bort flaskan, men han hade inte rört den på en vecka, vilket jag såg som ett litet framsteg och greppade tag om hoppet.
Jag vilade knappt en timme och han fixade på här hemma under tiden. När jag vaknade märkte jag direkt, sekunden jag såg han - han var berusad igen! På bara en korta stunden! Jag kom på spritflaskan och kollade, halva flaskan hade gått åt! Nu har jag den i ett säkrare förvar. Han märkte inte att jag tog bort den. Sa till han direkt att han inte får dricka något mera. Jag orkade inte ha han vinglandes runt i huset, han var redan rund under fötterna och snubblade in i saker. Det är aldrig trevligt att äta middag tillsammans när han är så där berusad här hemma, för det är som att bordsskicket blir som en tvååring. Eller nej, en tvåårig är nästan bättre att äta middag med än vad han är när han är så pass berusad!
Spritstanken har irriterat mig hela kvällen och just nu måste jag även sova bredvid det... Vilket jag uppenbart inte kan göra, då jag istället skriver här.

Jag bad han att berätta vad jag kunde göra för att hjälpa eller stötta han i sitt mående, att bli bättre. Han hade inget svar. Det är som att han hellre dränker sina jobbiga tankar och känslor, istället för att hantera det.
Jag vill kunna hjälpa, men han vill inte ha någon hjälp känns det som... Hatar detta!

@TessaMa Längtat efter befrielsekänslan som du fått. Gäller att hålla ut.
Bra kämpat där💪

@TessaMa håller med om känslan. Livet blir så tråkigt utan, och det känns som man missar att njuta av livet.

Det låter som en allt annat än sund och respektfull relation. Den bryter ner dig! Du måste, måste, måste fokusera på dig själv. Livet är mer än detta kaos. Ni har fastnat i en ond spiral och inget kommer ändras om ingen av er fattar något annat beslut.

Hej @Nystart2023 Har läst du tråd nu. Du verkar taggad, målmedveten och sansad. 9 dagar redan! Grattis! Ingen alkohol + LCHF + motion = mycket bra förutsättningar för viltminskning. Förra året tappade jag nära 30% av min vikt under 7-8 månader. Jag tyckte det var hjälpsamt att fokusera på hälsa som helhet, dvs både dryck, kost och motion, psykiskt välbefinnande. Jag tappade dock fokus i vintras när jag hade för mycket annat runt mig och under våren halkade jag in i tokiga vanor igen. Men nu är jag på banan igen. Med hälsoforum. Dag 3 avklarad.
Återigen, grymt jobbar sofar. Ser fram emot att följa din resa😊

@Kevlarsjäl62 Jo tack är nu tillbaka på banan, jag vet att detta beslutet är det bästa jag kommer göra för mig själv och i detta förhållandet.
Vet att det fortfarande kommer komma dagar då jag kommer sakna den nyktra mannen som jag blev förälskad i och älskar, men den mannen finns inte nu.
Tack för omtanken, hoppas att du har haft en fin tisdag 🩷

Här dricks det också, har hittat nya tomma burkar men han hävdar envist att han inte har druckit dem. Det är bara vi två och jag dricker inte så det känns som att prata med en vägg när han nekar. Blir så trött och allt känns helt meningslöst. Vi kommer liksom inte framåt när han inte ens kan erkänna att han druckit dem. Orkar inte med drickandet men än mindre alla jäkla lögner. Ska försöka följa råden i anhörigstöd och fokusera mer på mej själv.

Då var strax 9 nyktra dagar genomfört :)

Det känns bra men lite som igår så fanns det sug på A idag då semestern började. Men jag skålade in semestern i ensamhet i lite alkoholfritt bubbel.

Varit en fin dag idag och tog en 6km promenad när jobbet var avslutat, skönt.
Har under första A-fria veckan tappat 3,2 kg, vet att det är mestadels vätska men känns ändå skönt i kroppen, har som mål att gå ner 10 kg till inom kort. Sen är inte min viktresa slut där utan har en del mer att bli av med.
Minskar kraftigt på kolhydrater, dock inte helt strikt. Har tidigare ätit LCHF och det har fungerat bra emot vikten samt att jag trivs med kosten, så det blir mer däråt.
Sen är nog inte kroppen helt i form med fettförbränning pga A så får ge den lite tid och hjälpa till.

Vädret är ju inte det roligaste när semestern börjar. Imorgon blir det att åka till en grannstad och få en grej fixat på sommarbilen, så lite utflykt i regnet.

PS. Hur får ni till emojis, misstänker att ni skriver på mobilen, eller? DS.

Kram på er

@Andrahalvlek Jo, jag kommer ihåg det. Har läst stora delar av dina trådar :) Grattis till 3,5 nyktra år

Ja snacket kommer när det är läge

Kram

@Kevlarsjäl62
Ja, det fint att förstå tillslut ☺️ att livet är skört, kort och värt att tas hand om.
Har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas du får vila, skratta, gråta ja allt som du behöver för att få må bra igen. 🌸

@asdaysgoesby
Blir så berörd när jag läser vad du skriver.
Jag minns så väl hur otroligt ledsen och sviken man kände sig, allt kaos och panik och sedan bara trycka undan eller få ett kyligt svar. Man blir sjuk av det tillslut och jag hoppas att du bestämmer dig för att lämna så snart som möjligt.
Lev ditt liv, sök samtalsstöd eller vad som får dig att gå framåt mot ljuset eller i ljuset i det liv.
Det livet är så destruktivt och nedbrytande.
Var rädd om DIG, DU är så värdefull och livet är värdefullt.

@Liljekonvaljen80 Så fint att relationen till din son inte tagit skada. Han låter verkligen som en klok ung man. Mina barn är tiotalet år äldre och jag tycker att vår relation överlevt mitt absurt långa velande ganska bra också. Men det har varit jobbigt för dem, det vet jag.
Ja, tänk att man gör så helt vansinniga saker som medberoende! Nu när man ser tillbaka så inser man ju att man inte varit riktigt frisk.

@Kevlarsjäl62
Ja, tur med både toppar och dalar. 😊
Och hoppa av kan man inte, och skönt det ändå går åt rätt håll. Tidigare kände jag att det inte blir bra och såg mycket i svart. 🙄
Så tacksam att det svänger nu, att känna att det emellanåt känns bra. 🙏
Kämpa på. 💪

@Liljekonvaljen80 Tack 🧡 Ni betyder jättemycket.

@Kameleont Hur har du det? Den där elefanten i rummet blir verkligen bara större och större, jag vet. Och om man börjar sätta namn på den så blir den plötsligt synlig för alla. Det är så jobbigt att börja prata om den, men när du gör det så tror jag att det är viktigt att du fokuserar på vad elefanten innebär för dig och hur den får dig att må. Inte att det är din man som bjudit in den. Man får ju faktiskt inget utrymme med en elefant i vardagsrummet, det blir knappt ens syre kvar. Kramar 🧡

@Jdclan23 Snälla du, sluta orka och ta hand om dig själv 🧡 Livet är så kort och varje dag är viktig. Jag stannade i trettio år.

@juli2023 Det där låter som mitt liv såg ut i många år, minus bråk och hemska ord. Min man var aldrig arg eller våldsam, mer sur och lite "giftig" ibland. Med eller utan bråk, så är det inget bra liv för någon. Inget riktigt liv alls faktiskt och du har möjligheter att skaffa dig ett. Du måste inte leva så här. Du är värd så mycket mer 🧡

Igår fick jag panikåka in till stan då han istället för att jobba satt och drack med sin kompis. Först försökte jag intala mig och honom att det är lugnt och självklart att ni stänger o sätter er och dricker och att hans arbetspass blir borttaget. När de suttit sen 13 och klockan närmade sig femtiden började jag ändå fråga när han tänkte komma hem, då sa han att han ska stanna ute hela natten.
Ringer sen igen vid sextiden och då har han blivit ännu mer full och säger att han ska bjuda ut en annan kompis hem till oss som också är rätt glad i att dricka. Då får jag panik och känner att jag verkligen inte vill det. Jag ska jobba och är trött och nykter och de lever alltid rövare till på morgonen.. vi bor på 39 kvm så jag kände mig så jävla trängd och blev skit ledsen och ringde hans kompis och fick honom att förstå att de inte skulle komma ut utan kunde vara hos honom istället, då sa han att han skulle säga det till honom. Jag blir lugn, kollar på tv och käkar pizza. Två timmar senare ringer min sambo upp och säger att han ska komma ut med sin kompis nu. Jag säger nej det vill jag inte och att vi är två som bor här.. han framhärdar och är dryg så jag lägger på.. sen när det landar i mig att de kanske kommer vill jag bara därifrån och får panik igen och ringer upp och försöker fråga så att jag får ett ja eller nej om de kommer, han svarar bara flyktigt eller gör narr av mig typ.. då börjar jag gråta. Och då frågar han varför jag är ledsen, (……) då lägger jag på, sen skickar hans kompis som han suttit med hela dagen en bild där de pekar fuck you till mig och sitter helt plötsligt inne på fastlandet på en pub.. och min sambo kör egen båt… och har en dom för sjörattfylla sen innan.. och han fick mina sista pengar den à månaden för de är såklart redan slut och allt är bara kaos. Så jag springer och tar färjan till min pappa och sover där. Och blockerar honom på telefon/fb.

Sen åker jag ut och jobbar idag, och han kommer såklart förbi, jag bara e som mot vem som helst, och säger att jag går hem själv sen. När det börjar närma sig stängning ser jag genom fönstret att han kommer med mopeden… jag orkar inte ställa till en scen utan hoppar upp och åker med honom hem. Tänker att jag får la prata med honom då… och att det här jävla uppbrottet kommer ändå ta hundra år och jag vet ju ändå inte hur det ska gå till….

Så pratar vi lite om en konflikt han hade löst med en bekant. Och så frågar jag lite om igår och va fan som hände.
Då sa han att han inte var full. Och gjorde en hånfull min mot mig. Och då brast det. Så nu är jag påbörjade hem igen men han följde mig hela vägen ner till färjan och försökte stå i min väg när jag skulle gå ombord…

Och han sa att det alltid blir såhär. Så varför ska jag överdramatisera. Jag stannar ju ändå alltid ändå.

Just nu kom jag på en sak där det slog mig hur galet det kan bli när man är medberoende. En gång skjutsade jag mitt ex till sitt jobb för att hans alkomätare gav utslag. Jag tog alltså flexledigt för att skjutsa honom till sitt jobb!! Har ni hört?? Idag låter det galet i mina öron men då var det en handling jag inte reflekterade över. Jag har ju inte klarat av att klippa helt vilket jag tror inte är bra. Jag måste bryta helt. Han har druckit vid flera tillfällen under tiden sedan jag flyttade. Han lovordar att allt kommer bli bra men det kan jag inte tro på. Han lovar och svär och såklart är det synd om honom inte mig. Att det är mitt fel att jag flyttade och att jag borde sagt till på skarpen istället för att flytta (jag har gjort många försök att prata med honom och säga till på skarpen). I 14 år var jag sambo och medberoende. Nu är jag plötsligt själv och inser att jag tappat mig själv nånstans på vägen. Jag har vänner och familj men känner mig så ensam. När min son är iväg med sina kompisar är ensamheten ännu värre. Men jag säger inget vill ju att han ska få vara med sina kompisar. Han är 20 och som tur är har vi en bra relation trots att jag låtit honom växa upp i ett hem med en alkoholist och tack och lov kan vi prata om det öppet. Som jag klandrar mig själv att jag låtit honom växa upp i detta. Jag inser att jag måste släppa det och vara tacksam att min son och jag har en fin relation. Han säger att han inte är arg och att jag gjorde så gott jag kunde. Älskade barn så klok och förståndig ung man❤. Tack för att ni finns här.

@Tröttiz Tur att det är både toppar och dalar i berg- och dalbanan som vi båda sitter i 😜 Svackorna är inge vidare och genererar mycket ångest, men när jag är på en topp kan jag plötsligt andas och orkar hur mycket som helst! Tycker mig se att det är samma för dig. Underligt och energikrävande att åka med, men hoppa av är ju inte ett alternativ, eller hur 🥰