Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon i kaffestugan! Önskar er en fin nationaldag! Är bortrest och det är så skönt med miljöombyte och skönt att vara med måttliga vänner. Välbefinnande för prinsessa😊

@Woman52 tack. Vet inte hur deras väntetider ser ut. Fick en tid nu på vårdcentralen om 2,5 v. Känns ok ändå.

Jag planerar min första liten resa ... det blir halv juli månaden ... Största fråga nu ... Kommer jag att klara av detta? Kommer jag att kunna stå emot alkoholen?

xxx

@Varafrisk @Amanda L @var2022 @Kennie
Tack så mycket för era peppande ord ... men jag sitter på botten just nu.

Det är därför det varit så tyst nu från min sida. Orkar inte med nåt. Vill bara sova, helst på dagen och vaken på natten, då mår jag bra, konstigt nog.

Jag är så arg med mig själv. Det har nu pågått i två veckor att jag sover bort mina dagar ... och jag är så ledsen speciellt nu att det är sånt fint väder!!! Jag borde vara ute och springa med gladje och fira min nykterhet och min frithet.
Men njet .... tvärtom! Sitter i en djup depression och hittar inte vägen ut. Vad jag än gör.

Håller med er ... måste vara post-abstinens eller vad heter detta?

Jag planerar varje dag på morgonen så mycket positiva saker MEN när det väl är dags, så gör jag absolut ingenting och sover bort min dag. Jag fattar ingenting.
Jag håller på med att bli tokig. Min hjärna kör full fart och jag vet inte hur stoppa hastigheten. Kroppen vill bara inte med. Svårt att beskriva hur jag känner mig på svenska. Försöker att hitta rätt ord ...

Ledsen, galen, hård mot mig själv, krävande av mig själv, vilse, egoistisk, vill bara skrika, super känslig, tar allt så personligt om någon säger nåt, att alla är emot mig, ensam, besviken i mig själv, inget själv förtroende alls, kan inte fatta något beslut, humorsvängingar inte klokt, fet och full ...
MEN ... jag tar inte en droppe alkohol! Så detta är positivt, tycker jag.

Snart två månader ... 9 juni för att vara exakt. Nästa lördag är det min födelsedag. Jag hade planerat en utflykt med vår amerikanska cruising bil men vi får se om jag orkar överhuvudtaget klä mig ...

Idag är det träff i stan också med amerikanska importbilar. Jag har tjatat så länge om det och nu att det är dags så vet jag inte ens om jag orkar delta ikväll. Vi får se ...

Min man stödjer mig mycket och konstigt nog visar mycket förståelse för mig och vad jag går igenom nu. Han har varit där också, sade han häromdagen. Att bara vilja sova efter att ha varit nykter ett tag.

MEN jag vill inte vara så! Så mycket jag måste göra. Vill inte slösa bort min tid med att sova på dagtiden.

Och då kommer tvångstanken "oförlåtbart" plötsligt igen i huvudet. Kan det vara mitt eget dåligt samvete om det förflutna och att jag måste förlåta mig själv för alla dumheter jag gjort. Är det viktigt att hon tycker det var oförlåtbart vad jag gjort? Bara för att hon är min pappa´s kvinna? Min man sade också ... lyssna inte på henne, hon är falsk.

Så vad säger min magkänsla? Jag har alltid haft en bra magkänsla som jag inte lyssnat på men kanske är det dags att börja göra så ...

Jag vet att allt jag skriver nu låter väl jätte förvirrande för er som läser det. Jag ber om ursäkt att det inte finns någon form av struktur i vad jag skriver, jamfört med alla fint strukturerade texter från er.

Jag är vilse ...

Ur balans.

Kram till er alla.
xxx

Semesterdagen blev en grubblandets dag och det fortsätter tydligen in i natten. Jag inser plötsligt att jag aldrig kommer att få träffa min man mer, som han var en gång när vi fortfarande betydde mycket för varandra. Han är borta, fast han fortfarande lever och andas. Tror att jag ända tills nu trott att han skulle kunna komma tillbaka om han bara blev nykter. Men nu inser jag att alkoholen förändrat honom i grunden, skadat hans hjärna och tagit med sig den jag älskat. Han har blivit "flack" i sina känslor, likgiltig inför det mesta alternativt upprörd över kränkningar han tycker sig råka ut för. Han hänger ofta inte med i tanken och varken vill eller kan se saker från olika perspektiv. Han ser inte ut som förr, och då talar jag inte om det naturliga åldrande som ingen av oss kommer undan. Hans hållning är krum, han går sakta och lite osäkert, ansiktet är rött och lite plufsigt, näsan rödaktig och svullen, ögonen bleka och rödsprängda. Hans ögon som jag föll för, blå men så mörka att jag trodde att de var bruna. När blev det så här? Hur länge sen är det han var sig själv åtminstone ibland? Nu har han försvunnit in i sig själv eller nån annanstans, jag vet inte.
Han verkar nöjd med att vara ensam, dricker varje dag verkar det som. Smålullig för det mesta och har nu energi för små projekt i trädgården, mycket mer än han hade när vi bodde tillsammans. Jag är inte en del av en tvåsamhet längre. Jag kommer inte högst upp på någons önskelista och jag är inte viktigast i världen för någon och det har jag inte varit på länge. Mina föräldrar är borta sedan många år, mina barn har egna familjer (vilket gör mig glad förstås) och min livskamrat är inte längre här. Jag har många som bryr sig om mig, men tiden när jag var någons förstahandsval är över och kommer aldrig tillbaka. Tänk att det gör så ont fast jag är mer än vuxen och fullt kapabel att klara mig själv. Inatt gör det så ont.

Ang att prata med psykolog. En bra start är att börja med att kontakta Kry via deras app. De har stor psykologverksamhet, se mer info på deras hemsida.

@Amanda L Min huvudanledning är också att jag mår mycket bättre och inte minst att jag blir piggare. 🙂

Jag har faktiskt fått frågan vid de flesta tillfällena och inte så sällan har ämnet dykt upp till diskussion/frågor flera gånger under en kväll. Lite småjobbigt kan det bli då de ger sig in i diskussion om att ”ibland kan man ju välja att bara dricka ett två glas”. I princip säger jag då att det funkar inte för mig och att det är all or nothing som gäller för mig här. Men då börjar man ju närma sig gränslandet för när frågorna blir knepigare och jag känner att jag börjar upprepa mig. Men hittills har jag överlevt! 😅 Var supernervös inför senaste helgens äventyr, det blev en del diskussioner och frågor, men jag måste säga att det gick över förväntan.

@Andrahalvlek, Gigantiska groggbord kommer icke förekomma inom min tomtgräns i framtiden. 😃 Förhoppningsvis så för jag den traditionen vidare till mina barn.☺️

@Se klart och @Sattva, Min dotter var väldigt nöjd. 😍 Och senare på kvällen så kom ett stort gäng av hennes kompisar hit och våldsgästade oss. Vilket gjorde saken ännu bättre.😃

Kram

@Woman52
I högsta grad on topic!
Du har helt rätt, det är check ✅på varenda mening du skriver om det positiva med Antabus!

Varför så få tar det? Prestige. Jag tror att den främsta orsaken är att man måste erkänna för sig själv hur det ligger till. För att få Antabus måste man gå till en läkare, och då kan man inte låtsas som att allt är som det skall längre. _ _ _ _-bruket (Risk- eller Miss-, stryk det som ej önskas) är ett faktum. Att man inte riktigt har bestämt sig och, som du skriver, vill hålla dörren till återfall åtminstone lite på glänt gör ju inte saken bättre.

Om man läser runt här kan man hitta alla möjliga förklaringar till varför man inte söker vård.

Man vill inte stå under någon form av kontroll, man vill inte att det skall stå något om alkohol i ens journaler (för att man inte skall få sämre vård), man är rädd för orosanmälningar till socialen, att vänner eller arbetsgivare skall få veta osv. Om man fortsätter dricka riskerar man att drabbas av de här sakerna, men från fel håll så att säga. Genom tvång eller ultimatum.

Att vara rädd för eventuella biverkningar är inte rationellt. Man kan drabbas av trötthet, huvudvärk, illamående och vi farbröder får svårt att få fart på dronken😳. Låter som en typisk dagen-efter, och det utsätter vi oss för frivilligt. Enda skillnaden är att man dagen-efter kan vara säker på att levern påverkats. Och, som sagt, man lämnar prover regelbundet för att kolla att allt är som det skall.

Det är viktigt att förändra vanor och att ”rigga för att flyga utan Antabus”. Man får rätt mycket tid över när man inte dricker alkohol all ledig tid.

@Himmelellerhelvette Stort grattis till 300 dagar! 🤩 Snart ett år som sagt, och då är grovjobbet gjort, och ”det stora lugnet” infinner sig.😃

Kram

@Yzfr1 Helt rätt, heja dig! Kul att du tittar in och skriver en hälsning som garanterat inspirerar många. Tack och grattis! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag kretsade tankarna mycket åt fel håll och när de kom försökte jag stanna upp, fundera varför jag slösar en enda tanke på min största fiende, har jag inte sabboterat tillräckligt för mig själv så varför tänker jag omvägar och försöker försköna tanken att "bara en" skadar inte... Finns inget positivt med A, kidnappar hjärnan helt och hållet och vill få en att glömma bort alla katastrofer. Lyssnade på Molly Watts pod med Elisabeth Benton#80 "what it takes to change" idag, kändes bra och motiverande efteråt. Att ställa sig själv frågan om man jobbar på sig själv då man behöver det mest eller endast då man inte behöver det så starkt?
Tex man förbereder allt för matreceptet och då när man ska laga maten istället väljer att slänga allt i sopporna och beställa fastfood istället. Just en sådan dag behöver man stå på sig och jobba extra med sig själv det ger stora resultat i längden. Är glad att jag lagade färdigt maten som planerat idag :-)

@Yzfr1 Fint att läsa! Grattis till ditt nya liv!🙏🏻❤️

@Himmelellerhelvette Massa Grattis till dina 300 dagar🥳🥰 Du har ju snart varit nykter ett år! Så himla strongt!

Ha det bra! Kram🥰☀️

@berlen Håller med Loppan. Det är svårt att bryta gamla dåliga vanor, men det går. Och ett bra sätt är att träna in nya och bra vanor. Med tiden blir det det nya normala sättet att vara. Så gör upp en plan flr nästa risktillfälle, lämna inget pt slumpen eller plötsliga infall.😌

@Återfallaren
Du har helt rätt, så länge man inte tar tag i grundorsakerna och granskar sitt beteende kommer man inte vidare helt. Desto mer jag funderar över allt jag gjort nu i efterhand, förstår jag inte mig själv. Det där med att hjärnan blir som kidnappad stämmer verkligen.

@Lonely Man
Va stolt över 8 månaderna, det är starkt! Så länge har jag inte lyckats ännu men jag kämpar på. Att tänka på hur bra man mådde då, utan de problem som automatiskt uppkommer, är värt den tuffa övergångstiden tills man är på spåret igen. Jag tycker att det hjälper att fundera mera över varför jag nu vill dricka, vad får jag ut utav det (inget bra...) och vad kan jag göra istället för att få samma känsla. Det blev glass istället idag :-)

@Källarmannen 🙂❤

@berlen Tråkigt att höra att säsongens första husvagnskvällar inte gick som ni önskat! Jag gissar att era husvagnskvällar har brukat se ut såhär och att ni föll in i ert gamla mönster. Det är lätt hänt. Har ni testat programmet här på sidan? Där får man hjälp med att hitta sina risksituationer och tänka ut en plan för hur man ska göra istället. Jag har hittat min risk att dricka en vardag efter en stressig arbetsdag. Min planering är att inte ha alkohol hemma, dricka en annan dryck som jag nu ser till att alltid ha hemma, äta lite, ta en dusch… ja ni fattar. Om jag gissar rätt är husvagnskvällar en av era risker, kanske särskilt med era husvagnskompisar? Så hur ska ni i så fall göra nästa gång? Vilken dryck ska ni ha med, vad ska ni säga till kompisarna, behöver ni någon annan aktivitet än att sitta och grilla… Det vet ni bäst själva! Ge inte upp nu utan försök lära er så mycket som möjligt av detta och titta framåt! Om man kört i diket så ligger man ju inte kvar där. Upp på vägen igen och fortsätt framåt. Ni har ju trots allt kommit en bit på väg!

@Andrahalvlek haha! Vilken kul bild! 🐳👏

@Himmelellerhelvette Grattis till 300 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det blir lättare och lättare med tiden, jag lovar!

Kram 🐘

@Natalia Full fart på gubben skall Du veta 😂 Mys och må vännen. 🥰

Halloj igen!
Ett år nu igen!!! Hahah tiden går fort!

Ett riktigt bra år!!! Har knappt druckit en enda droppe! Tror jag har druckit 3-4 33cl öl på hela året samt kanske två glas vin. Det är en besvikelse då det inte var tänkt så men samtidigt är jag nu så lååångt från mitt gamla drickande.

Jag har fortsatt nolltolerans mot alkohol. Och nu till det fina! Jag har vunnit! Självsäkerheten är enorm!!!
Inte att jag skulle klara av att dricka, utan att jag inte gör det helt enkelt.

I år har jag varit på massor av grejor dår man super som fan men inte en droppe har det blivit och det är en sån självklarhet!

Konserter, födelsedagar, fester, utekvällar etc! Så många riskträffar där jag nu tom gillar att vara lite ”aktiv” når jag förklarar att jag såklart inte dricker alkohol längre.

Något som är bättre nu är att jag har kommunicerat detta till alla jag känner.

Jag dricker inte längre. Enkelt, varför?

Jo, för att det är ofräscht när man har barn.
För att det är ett nervgift
För att jag tycker att min kropp förtjänar bättre
För att man förstör en hel dag/vecka när man är bakis.

Jag dömer ingen, men har en väldigt tydlig linje och jag skäms inte för att stå rakryggad och förklara mitt val.

Varför jag skriver här idag är också för att jag drack två öl igår. Årets första misstag. Två burköl. Då jag inte dricker så vaknade jag och var asbakis! En tung varm filt över ögonen, ont i huvudet hela dagen. Fy fan vad DÅLIGT med alkohol.

Ett misstag men jag ser framåt och nu ska jag klara resten av året utan alkohol.

Det går så bra nu!!! Jag vill verkligen säga till alla som tror att alkoholen är en så stor del av livet, det sociala, vänner etc. Det är det INTE. Man kan vara med på allting ändå. Man dricker bara alkoholfritt och går hem tidigare när man inte vill lyssna på fyllensnack.

Fan vad pengar man sparar också! Satan vad man la pengar på utekvällar förr. Typ 2000-3000:- varje helg när man var 20-30år.
Allt från bärs, mat, dricka och taxi, kebabrulle etc.

Det var allt! Heja mig och heja ni andra dom kämpar! Mitt tips är att köra nolltolerans! Man behöver inte alkoholen i livet överhuvudtaget.

Så bra som mitt liv har varit sedan jag slutade dricka, det kan fan inte vara en slump!!!

Ha de fint!

@Se klart låter hoppfullt!

@Källarmannen 😄
Sån entusiasm på dig. Det glädjer!