Senaste kommentarerna i forumet

@ASM Jag har nyss lämnat och sliter med samma känslor. Jag vet egentligen att det inte är mitt ansvar, men säj det till ett hjärta som varit medberoende i 30 år.
Vi får nog bara kämpa på, tala med oss själva och med varandra. Vi är inte ansvariga för någon annan vuxen, bara för oss själva och våra minderåriga barn, men det är svårt. Så svårt. Tänker på dig och dina barn ❤

@Snödroppen Jag är så ny här, så jag har inte hunnit följa din resa från början än, men jag förstår ju av det jag läst hittills att du gått igenom mycket. Ändå kan jag skönja en svag förvåning hos dig själv över att du mår som du gör just nu. Den känner jag så väl igen, i mig själv och i vänner som gått igenom svåra kriser. Är det så att man lite grann förminskar det man gått, och går igenom? Varför gör vi så? Är det kraven på allt man ska klara av och den där förbannade tveksamheten om vad man egentligen är värd. Jag som ser det du berättar "utifrån" förstår inte att du hållit ihop så länge och hur du orkat ratta ditt liv i rätt fil ändå tills nu. Att du behöver bryta ihop och vila känns självklart. När man ser det "från ovan". Ta hand om dig ❤

Tänk att det finns så många kloka och fantastiska människor här inne! Jag läser, förundras, känner igen, blir ledsen, blir förskräckt, blir glad och är så oändligt tacksam över att jag bröt mitt motstånd till den här typen av kontakt och att jag vågade gå med (Jag är en inbiten motståndare till att ha sociala medier t ex 😏 Facebook höll på att stressa ihjäl mig när det begav sig) Tack alla modiga ❤ Ni gör verkligen en insats genom att dela med er här!

Hej @180grader och välkommen hit! Du har startat en tråd här och börjat sätta ord på något. Kanske blev du avbruten eller kanske ångrade du dig. Fortsätt gärna skriva och berätta mer!

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

@Amanda L Man får betänka att de som vill kunna dricka måttligt är kvar i fasen ”får inte dricka”. Dom har aldrig upplevt känslan av ”slipper dricka”. Så länge någon har känslan av att alkoholen skulle tillföra dem något positivt, så är personerna i fråga kvar i övertygelsen att just dom tillhör de ytterst få som kommer klara av det. Jag har under min tid på forumet sett detta väldigt tydligt. År efter år så sitter övertygelsen kvar hos dem. Men lyckligtvis så trillar poletten till slut ner hos en del.

Och som @Andrahalvlek skrev, lång sammanhängande nykter tid är avgörande. Väldigt få av dem som försöker traggla med måttlighet har inte ens ett halvår av sammanhängande nykterhet bakom sig. Och efter så kort tid, så har inte ”slipper dricka” känslan hunnit infinna sig ordentligt hos många.

Ha det bra!

@ASM
Hej.
Så jobbigt du haft det. All styrka till dig.🌹
Jag har levt tillsammans med en beroende.
För att den man lever med vill en förändring, måste den personen ta tag i det själv. Vi anhöriga önskar och vill så mycket. Och åren går. Vill de inte kan vi inte göra något. Men i något skede tänker jag att vi måste säga stop då vi inte orkar längre. 💕

Det jag kom att tänka på i mitt fall och kanske gäller en del andra här på forumet om deras erfarenheter är att jag (vi) inte kan leva hans (mitt ex liv) och fatta beslut åt honom. Det funkar bara inte. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Så började jag tänka. Då fick jag börja vårda mig själv i stället.
Säkert finns det mängder med olika tankar i sådan här destruktivitet.

I en tillvaro av osunt sade han att hur kan man ta hand om andra när man inte kan ta hand om sig själv? Ligger mycket i det i dessa destruktiva relationer som följer i alkoholens spår.. 😔 Ord som faktiskt hjälpte mig komma vidare i mitt numera singelliv.

Kram. 🌹
Sköt om dig,
och fortsätt gärna skriva här på forumet.

Idag tog jag den. Jag har haft burken en månad, oöppnad.
För jag tänkte att det kommer funka utan. För jag tänkte:
Den här veckan ska jag bara dricka 3 dagar och bara 1 flaska vin och då under lång tid.
Jag lurade mig själv. Igen. Och igen. Och fler gånger på det.
Magsäcksoperation. Mamma får cancerdiagnos. Mamma dör. Skilsmässa. Vin varje helg. Vin varje helg och ibland mitt i veckan. Vin varje helg och ett par gånger mitt i veckan. Vin varje dag. Olyckor. Minnesluckor. Ensamhet. Glömt gå ut med hundarna. Ge dem mat. Ångest. Jag säger att jag dricker för att mina barn inte bor hos mig så ofta. Jag dricker när mina barn är hos mig...?! De reagerar i det tysta, men jag vet och jag skäms men något bara driver mig vidare. Något egocentriskt. Känner också att jag VILL vara själv. Att jag vill hem när jag är borta. Jag vill inte åka bort. Väljer bort saker. Hittar på ursäkter och uteblir. För jag tänker att jag vill bara sitta i soffan och mysa med ett glas vin. IGEN. LURAD. AV. MIG. SJÄLV. För det blir inte ETT glas vin. Liksom när " jag köper en box så räcker den över helgen". Det gjorde den aldrig, för jag kan inte sluta när jag börjat. Så igår, en box GW:vita, pratar m kassörskan på Systemet om kvaliten på vinet som jag aldrig druckit. Som om hon skulle tro jag är sommelier med uppgift att smaka viner 7 dagar i veckan! Eller hur?! Precis lika osannolikt är det att boxen ska räcka hela veckan🤣🤣🤣 jodå, jag ska dricka 4 glas under loppet av timmar. Sen inget drickande tis och onsdag. Torsdag 4 glas inget fre lö sö sen 4 glas på måndag. Bra plan! Min dotter som kommit till mig för att bo lite ser på mig o frågar om jag ska bli onykter? Va neeehej då, det ska jag verkligen inte. Ehh? Jag kunde hantera första glaset, tog en halvtimme att dricka ur i hennes sällskap. Därefter vatten. Sen...Ja Sen balkonghäng o oj vad sofistikerat o mysigt med serie och vin. Naturligtvis onykter. Noterade att GW låg i diskhon, tom... Min dotter hade tömt boxen. Såklart var det synd om mig men kunde också känna lättnad. Dagen efter. Vi pratar, jag blottar mig att jag sökt hjälp och får hjälp men missköter för jag tror på mina egna lögnerna, jag gråter, hon är klok, hon stöttar. Jag hämtade den. Burken. Klick. Öppnad. Tar en tablett o sköljer ner med vatten när hon ser på. (Nu var det brustablett vilket jag missade)
Ska jag sluta ljuga för mig själv nu när Antabus klivit in i mitt liv?

@kakao
"På länge" inte "så länge". Nå, så länge säkert också men det var inte det jag tänkte på nu.

@kakao
Ja .. det finns alla möjliga anledningar.
Allt från olika typer av väder till att man inte druckit så länge så då kan man köpa .. Finns det skäl är det liksom ok, självbedrägeri och för att möjligen bibehålla "husfriden"? 🤔

Annie Grace har skrivit en e-bok som heter ”Six things you had to know if you can or can not drink moderate”. Eller något liknande. På den här länken kan man ladda hem e-boken gratis: https://learn.thisnakedmind.com/six-vital-tips-on-moderationa

Personligen tänker jag så här. Om jag, back the days, hade planerat att dricka en kväll och det plötsligt blev inställt, hade jag då ryckt på axlarna och tänkt ”skit samma”? Nä, så hade jag inte tänkt. Jag hade blivit skitförbannad och sett till att jag fick dricka ändå. Skyllt på vad som helst typ.

Ju längre bort från alkoholen jag kommer desto mer övertygad blir jag om att jag inte vill ha alkoholen i mitt liv. Jag slipper dricka. För mig är det frihet.

Men det krävs en längre tids nykterhet för att hamna där. Först får man inte dricka, sen vill man inte, och slutligen slipper man dricka.

Kram 🐘

@Kevlarsjäl62 tack snälla du för styrka och pepp. Jag glömmer väl lite det, att jag tog mig därifrån.. Förstår dock att du inte gjorde det. relaterar något så oerhört med det du skriver, att barnen känner att dom aldrig är viktigast. Att man själv försöker orka att kompensera för att vara både en mamma och en pappa. Det tär på en, det tär för vad man låtit dom vara i. Tror verkligen du gjorde ditt allra bästa, det gör vi allihopa. Stor kram till dig och vilken tur att dina barn hade dig.

Kom du bort från känslor av att det var synd om honom? Jag känner mig så ansvarig för hans mående och överlevnad och det trasar mig sönder och samman.

@Samsung50 Tack tack tack. Ja och som du säger känner jag ju att det är bättre nu och jag har mer ett lugn i kroppen nu än vad jag haft tidigare i och med att jag kan gå och lägga mig tryggt och inte behöva oroa mig för vad som ska ske här näst. Jag slipper också svälja så mycket nu, så många gånger man rent ut sagt har hållt käften för husfridens skull. För barnens skull.

Ja, jag har många runt om mig. Men framför allt två vänner där jag nästintill vågar säga det mesta till.
Är tacksam för din respons och det är så skönt att inte bli dömd..
Jag önskar bara att jag kunde slippa känslor av dåligt samvete gentemot honom. Vidrigt är det. <3

@Daemon Jan.3.
Jag gissar att om man skulle kunna dricka väldigt lite och sällan så är alkohol (kanske) inte så väldigt skadligt. Även om det tydligen alltid är det i någon mån.
Men då gäller det att klara just det. Gissningsvis är det en drickare som aldrig hamnat här. Som alltid varit försiktig.
Min poäng var mest det som stod ang forskningen. Att en mindre del (okänt hur många) kan klara att dricka måttligt efter en låååång tids nykterhet. År som jag uppfattade det. Men varför ska man då riskera något genom att prova? Tänk om man inte tillhör den där lilla skaran…?
Jag avstår hellre.

Oj, vilken sammanfattning @Kevlarsjäl62 . Sirämmande på pricken samma ursäkter som mitt ex anger för ditt drickande och förhållande tilll alkohol. Tror han är Påväg ur lite lite men en lång väg kvar, dock samma ursäkter och inga tecken på att han gräver i grundproblemet på riktigt

@Amanda L Jag är väldigt intresserad av det där med måttlighet. Eller jag var i alla fall det extremt mycket när jag gick med i detta forumet. Nu vet jag inte riktigt…

Blir också förvirrad kring all information kring måttlig alkoholkonsumtion. Baseras den på någon form av uppskattning av hur mycket folk dricker idag och så har man valt en nivå som i alla fall inte är (totalt) skadlig? En intressant tanke där är om säg alkoholen inte fanns tidigare, men plötsligt dök up. Om vi antar att den gjorts legal (vilket faktiskt inte är helt givet) hade man då efter en tids studerande lagt måttlighetsnivån där den är idag, eller kanske mycket lägre?

Jag gick faktiskt och tittade på en del flaskor här hemma som jag fått vid olika tillfällen, tex födelsedagar. En del ganska fina flaskor. Alright, då slog det mig - kommer jag någonsin dricka av någon av dem igen? Vissa är dessutom tom oöppnade. Frågade min fru vad hon tyckte/trodde. Hon menade att om du nu lyckas hålla dig alkoholfri en väldigt lång period, vad är då poängen att börja dricka alkohol igen? Kommer du bli lyckligare och inte minst begränsa dig? Det senare har ju inte funkat tidigare.

Min egna definition på måttlighet tidigare var adaptiv, med en glidande övre nivå i takt med att jag drack. 🤪 Misstänker starkt jag delar den med de flesta här. Skulle jag säga något måttligt idag, säg 2 (restaurang-)glas vin fredag och detsamma på lördagen? Det känns måttligt och jag har svårt att tro det är skadligt (dock extremt svårt / omöjligt för mig att följa).

Mao, just nu stänger jag ner alla trådar i hjärnan som försöker diskutera måttlighet med mig.

Trevlig tisdag! 😀

@Amanda L Då kommer den stora frågan som jag aldrig har sett nåt svar på.
Vad är måttligt drickande?
Myndigheternas rekomendationer är ju på tok för mycket för oss här inne på forumet.
Någon som vet?

Själv tror jag att ordet "måttligt" är en livlina för det " lilla aset" (beroendet) inom oss som är livrädd för nykterheten.
Men är man utan a tillräckligt länge så kommer det en dag då vi inte ens vill vara måttliga längre.
Min personliga åsikt om sk. måttlighet är 1-2 restaurangenheter, mao. mindre än ett halvt glas, och då ska det ha gått 2-3 månader mellan gångerna.
Vad anser ni vara måttligt?

Ha det bra🤠

Precis lyssnat på detta avsnitt. Intressant! https://sverigesradio.se/avsnitt/myten-om-det-nyttiga-vinet

@majjsan123 Vilken stark tjej du är som verkar ha klarat dig igenom barndom, ungdom och in i vuxenvärlden trots dåliga odds ❤ Har du haft någon annan vuxen som funnits där för dig? Jag tänker att det är orimligt att förvänta sig att du ska vara ett stöd för din missbrukande pappa, men jag förstår förstås att du känner skuld, vi är ju liksom programmerade så. Självklart måste det ha varit en stor tragedi för din pappa när din mamma dog, men den som drabbades värst är ju du. Kan inte föreställa mig något värre än två föräldrar som försvinner på olika sätt.
Har du växt upp med din pappa som missbrukat, så har ju det inte gjort saken bättre, tvärtom.
Min oro gäller dig och enbart dig i allt det här. Har du och har du haft samtalsstöd genom åren? Jag blir jätterädd att allt plötsligt kommer upp till ytan när du minst anar det. För det är dig det är "synd om" och du hjälper inte din pappa heller genom att låta honom svika och komma undan hela tiden utan att det blir några konsekvenser. Kan du skriva eller säja till honom att du har fått nog och just nu inte vill ha någon kontakt och sedan hålla dig till det? Eller är det för svårt?

Kära vän ❤
Det gör ont i mig att läsa. Jag vet att du redan vet att din man har problem. Han äger ett problem som du, eller någon annan, inte har någon som helst del i, men som påverkar hela ditt mående och ditt och dina barns liv.
Jag har nyss klivit in i detta forum och jag är så ledsen och förtvivlad över att se hur många människor som omfattas av beroendesjukdomar. Själv är jag sextio år och har precis lämnat ett förhållande som varat i snart fyrtio år, med i alla fall trettio års missbruk, från och till och i olika grad. Ingen misär, inget våld eller liknande, bara ensamhet och fjantigt "lallande".
Två, nu vuxna barn, har växt upp i detta och även om allt har gått bra för dem, så har det självklart satt spår.
Min mans förklaringar på varför han dricker är heller inte unika har jag märkt här inne och jag känner igen det i dina ord också; för att kunna slappna av, för att få energi, för att dämpa ångest, för att fly en hemsk omvärld, för att glömma hur man blivit behandlad som barn, för att medicinera mot sin neuropsykiatriska diagnos (som man har men aldrig fått bekräftad) listan kan göras lång. Men inget av det stämmer egentligen tror jag. Kanske började det så, men det var i så fall länge sen och nu är problemet ett helt annat.
Gör inte samma misstag som jag, att stanna och tro att det blir bättre. Det kan det absolut bli, men inte förrän din man inser sin situation utan bortförklaringar och söker hjälp för att HAN inte är nöjd med sitt drickande. Jag har insett att när man som medberoende ser till att allting flyter på ungefär som vanligt, så gör man det "lätt" för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Antagligen skulle jag varit obekväm, ställt ultimatum jag kunnat hålla och lämnat tidigt. Kanske hade allt sett annorlunda ut då, vem vet. Men det viktigaste är att det INTE ÄR DITT ANSVAR om han dricker eller inte. Det viktiga är att du räddar dig själv och dina barn och det kanske innebär att du måste lämna. Jag tänker på dig och vet hur svårt det är. Jag vågade inte, hoppas att du vågar ❤

@Crusade Jag ser att du varit busy, busy!
Och ska fortsätta med loppisar framöver. Verkar kul!
Fint att du kan hålla emot allt sug, men visst kan du väl njuta av en alkoholfri drink på en uteservering?
Att sitta i solen och titta på folk är ju mysigt, även utan alkohol. (Men inte om det gör dig orolig, förstås...)
Ja, vore trevligt om admin kan ordna en träff. kanske mot hösten?, (nu verkar alla på väg till olika ställen.)
Tycker fortfarande att du också skulle prova AA om det finns i din närhet. Gissar att det kan kännas jobbigt, men kanske jättebra för dig om det funkar?. Ensam är inte stark...
Kramar och ha det bäst. Ingen stress med att skriva, du skriver när du orkar. Nu vet vi.
Hoppas resan till Göteborg går bra! Hoppas du kan få någon hjälp för dina hudproblem.
Skriver också på datorn så blir varken hjärtan eller annat här heller. :) :)

Nu är jag tillbaka. Min man har haft en långt uppehåll med alkoholen efter jag skrev här senast. Som går att läsa högre upp i tråden har vi misstänkt att min man har ADHD och vi kan båda se att han använder alkoholen som självmedicinering. Han har försökt sluta, gått på en internetbaserad KBT-behandling och ja, jag tror jag skriver om detta högre upp eller i mina andra trådar. Hur som helst, min man gjorde ett övervakat intelligenstest hos Mensa för en tid sedan och när vi fick hem provsvaret i brevlådan visade det sig att min man har en IQ på 135 eller högre. Det högsta man kan få i det testet. Det gav oss nya perspektiv och var ännu en pusselbit. Han blev ännu mer säker på sitt beslut att inte dricka.

Så förra helgen hade han en kompis över på lördagskvällen. Jag och barnen var bortresta. Då dracks det väldigt mycket, för mycket. Denna helgen hade vi ihop och han drack varje dag. På fredagen kom några vänner över och det dracks öl och vid 23 kom whiskyn fram också. På söndagen beställde han öl på en uteservering när vi skulle fika med familjen. Sedan drack han två öl till som jag såg, som han var öppen med. När jag var iväg och handlade inför middagen tror jag att han drack mer, men det säger han att han inte gjorde. Men under middagen märkte jag att han druckit. Det var ganska små symtom, om man säger så. Men det märks på ansiktsuttryck och på språket, att han dröjer kvar på vissa ord lite länge. När jag eftermiddagen frågade honom om det hamnade han i försvarsläge och överlägsenhet, vilket också är ett tecken på att han är berusad. När han är nykter kan vi prata om alkohol och hans drickande, han är öppen och förstående inför att det påverkar mig när han dricker exempelvis.

Ja, jag ville bara uppdatera mig här för att det är skönt att skriva av sig och få dela med er. Det är också så bra att kunna gå tillbaka till det man skrivit. Det hjälper en att minnas. Nu kommer snart sommaren och ledighet är en utmaning……

@_Söderbönan_ vi är på samma dag! Fan vad gött. Nu kör vi

Det är helt ok, kul om det kan vara av intresse för fler.
Jag tror det är väldigt svårt att hålla sog till måttfullt drickande. Men det finns många som lever på hoppet. Jag är en av dem. ❤😊

Lägger in en del av Surkärrings tråd här ifall fler funderat över samma sak. det där med måttlighet.

@Surkärring Så det är förstefter lång nykterhet som måttlighet funkar? Jag har undrat mycket över detta. Detta eftersom det verkar så konstigt att människor som är gravt beroende kan bli måttliga. Varje gång man dricker så väcks ju önskan om mer alkohol. Så verkar det vara för de flesta som alltså redan är beroende. Ett glas leder till nästa…. Hur ska de kunna klara att gå från missbruk till måttligt ?
Vet var man kan läsa om denna forskning?
Nyfiken…

Surkärring tis, 2023-05-23 - 09:02

@Amanda L hej ja precis, det verkar som om det är låååång nykterhet som gäller i första hand. Som du skriver är det otroligt lätt att falla tillbaka i gamla spår, vissa håller sig i ett år, fyra år men sen åker de dit igen.
Jag läser en bok som heter "välja väg" av Sven-Eric Alborn (Studentlitteratur) där står det en del om det. Enligt studier som han m.fl. refererar till är det helnykterhet som gäller. Studier som visat att vissa kunnat göra andra val är Lundbystudien (Ödensjö, 1981) och en avhandling av Nordström 1987 "Successful outcome in alcoholism: a prospective long-term follow-up study". Enligt Alborn visar båda dessa att huvuddelen av dem som klarar sig i långa loppet håller sig helnyktra, men att det fanns en grupp som diagnostiseras som beroende men kunnat återgå till kontrollerat drickande, dock efter en lång tids nykterhet och tydligen med förutsättningen en social stabilitet.

@Surkärring Så intressant! Jag tycker man får uppfattningen här att det går att vara gravt beroende och sedan minska till måttfull. Fast inte sett att någon verkar klara det.
Fast jag har ju bara varit här 85 dagar, så det är ju absolut bara en kort observation.
(Jag tror här finns en, men hon dricker vad jag förstått väldigt lite och väldigt sällan. Typ ett glas i kvartalet…)
Men det du skriver om forskningsresultaten känns mer rimliga. Att först vara nykter under lång tid så att begäret stillnar och sedan dricka måttligt. Men frågan är om man vill ta den risken då? Eftersom det ändå bara är en del som klarar det….
Men kanske skulle färre leta sig hit från början ifall det klargjordes att nykterhet är den enda vägen, kan det vara därför de är utformade som två vägar att välja mellan? Jag har sett en del som börjar prata om måttlighet, för att sedan inse det svåra och omöjliga i det uppdraget.
Och istället börjat jobba på nykterhet.

@rocker666 Hej, hoppas du kunnat påbörja en tremånaders timeout från alkoholen.
Som Sisyfos skriver är det svårt att göra en förändring annars.
Din hjärna och kropp är beroende av alkohol och då är det lättare att helt avstå och slippa sug efter nästa glas...
Det kan vara jobbigt de första dagarna, men sen blir det oftast mycket bättre!
Jag rekommenderar också boken Skål Tamejfan. Den är både underhållande och full av insikter och pepp.
Det gäller att ta lite hjälp utifrån de dagar och stunder det känns svårt.
När du får sug exempelvis. Tänk då på att det inte varar länge. Kan räcka med en kort promenad eller musik eller nåt som skingrar tankarna och det är väck.
Lycka till och hoppas du kan skaffa dig en fin sommar utan ångest, skam och alkohol!
Du är värd så mycket bättra. Och glöm inte att fortsätta skriva! :) :)