Senaste kommentarerna i forumet

Dag 9.
Sover mycket bättre! Ångesten blir mindre för var dag. Skönt är det!

@Mandalina exakt!!

@Varafrisk skrev:"Jobbar du inom medicinen?"

Glömde ju svara på denna. Nej, det gör jag inte. Jag har inte de färdigheter som krävs för att arbeta med människor på det sättet. Näringslära har alltid intresserat mig, men angående sjukdomar så är det först när jag slutade dricka själv och började fundera på vad jag gjort med min kropp som jag bestämde mig för att ta reda på lite mer.

@Varafrisk Nu är du alltför generös med beröm här :) Men tack för de fina orden. Jag tänkte på en sak du skrev här:

@Varafrisk skrev:"Jag själv tänker att de flesta känner till farorna fastän man viftar bort dem."

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror generellt att okunskapen är väldig hög. Det är en massa saker jag vet nu som jag önskar att jag hade vetat om innan. Men när jag var fast i det så hade jag kanske viftat bort det. Som det där med att bra levervärden skulle vara likställt med inga leverskador. Det finns ju till och med de på forumet som vägrar att ta in det även efter att jag har berättat det för dem. Jag tänker på personen som skrev att hen hade druckit upp mot en flaska vin om dagen i 10 år och var friskare nu än då. Jag kan ju inte säker veta, men det lät som om hen trodde på det själv.

Jag själv var ju medveten om att det fanns en fara med alkohol. Jag har en äldre släkting som gick bort för många år sedan av alkoholen. Men jag minns också från när jag var liten att han var på avgiftning och hade dille och sånt så jag trodde att det var sådana mängder som behövdes för att man skulle få riktigt stora konsekvenser av alkoholen. Men så är det ju inte alls. Många av de som dör av alkoholen är ju inte alkisar på parkbänken utan vanliga Svenssons som sköter sina jobb. Det är så olika för alla.

Sen har jag sett det skrivas av någon hur tålig kroppen måste vara med tanke på hur mycket de drack genom åren och de inte tycks ha några men av det. Men det är såklart en survivors bias. Det finns ett otal människor som druckit mindre men som inte finns med oss länge för att berätta om hur det också kan gå.

Skönt att du inte behöver oroa dig för de längre ändå. Livet har nog med motgångar som det är. Jag vet att du kämpade länge, men sanningen är ju att det gjorde jag också. Det är ju bara det att det mesta av min resa inte finns dokumenterad här.

@SHG skrev:"Hur hanterar man ett bakslag egentligen?"

Det är såklart inte så enkelt att hantera det på bästa sätt. Samtidigt tror jag att nyckeln till att lyckas återfinns precis här i hur man hanterar bakslagen. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon människa som har haft lite bekymmer med alkoholen och som hanterat det utan några bakslag alls. Det är nästan så att det hör till.

Som jag tänker mig det så finns det en risk att man hamnar i någon ytterlighet och att det leder till mer drickande snarare än mindre. Ytterligheterna skulle man kanske kunna beskriva såhär:

Åt ena hållet skulle man kunna tänka sig att man tar det alldeles för hårt och börjar tänka att man inte klarar detta så det är ingen idé. Det är såklart dumt att tänka så för ett bakslag är som sagt något som alla råkar ut för, mer eller mindre.

Åt andra hållet skulle man kunna tänka sig att man tar det med en klackspark och endast hoppas att det går bättre nästa gång utan att egentligen reflektera över vad som hänt och fundera på vad man skulle kunna göra annorlunda för att förhindra att det händer igen.

Kan man hamna någonstans däremellan så att man tar det på allvar men utan att slå på sig själv, så inbillar jag mig att det är det bästa. Men det kan ju vara lättare sagt än gjort. Om man på något sätt förstår att det är en själv som måste vända på skutan samtidigt som man vet med sig att det inte alltid är så enkelt.

Problemet kan ju vara att man när man ser att lösningen ligger i ens egna händer kan börja fundera på varför man inte klarat av det bättre än så länge. Eller om man tänker att man inte kan rå för hur det går för en att man lämnas sitt öde helt åt slumpen, vilket sällan fungerar heller.

Jag vet inte om det var så mycket svar egentligen.

@Sisyfos Så roligt att ni kunde ses! Min erfarenhet är också av att ha träffat forumfolk är hur normala de är. Jag har så svårt att tänka mig att de skulle ha haft alkoholproblem. Så rekorderliga och hyvens människor.

Det får mig att tänka att kanske inte jag är en så dålig människa heller som satte mig i den situationen som jag satte mig i.

@erik1830 Välkommen hit. Här finss många olika erfarenheter. Jag har inte haft samma resa som du, min ångest kom med alkoholen. Men jag hoppas andra kan ge lite råd eller tröst.
Jo, en sak kan jag säga och det är att alkohol bara skapar mer ångest, men det vet du nog redan…
Så att sluta dricka är steg ett för att må bättre. Kram❤️

Om knappt en timme är det 90 dagar sedan jag drack alkohol. Allt som skrivs här av de som hållit upp stämmer. Visst är man ibland sugen på att ta sig en fylla, men genom att tänka igenom vad det skulle innebära hela vägen tar längre tid än vad suget sitter i. Så är det. Att tänka långt istället för kort är dessutom betydligt enklare nu än för ett par månader sedan. För egen del ändrades allt när jag bestämde mig själv. Jag. Själv. Ingen annan.

Imorgon ska friheten firas med glass. Vive la liberté!

Ja, ett väldigt annorlunda möte. När man redan vet det som smärtar mest, både att erkänna och att hantera, då börjar man nån annanstans än med andra nya bekantskaper. Och så intressant att möta forumbekanta utan att veta hur de ser ut. Som Vinäger skrev, hur frågar man sig fram…utan att låta helt knäpp?. Det ordnade sig, Det blev jag, Vinäger och Charlie. Hade varit kul om SeKlart och Kennie eller någon annan också dykt upp också, nu när jag vågade, men också så mysigt att träffa dessa fullständigt ”normala” och supertrevliga kvinnor. Tiden gick väldigt fort. Det fanns mycket mer att tala om egentligen. Jag ser fram emot att ses igen.

@Kevlarsjäl62
Så bra att du hittat hit och vad modigt av dig att ta det stora steget att lämna.
Jag har också lämnat för ett år sedan och det går lite upp och ner. Det är en process som tar tid för mig iallafall. Det har varit en fantastisk känsla av frihet och sen djupdykning ner i mörkret men jag förstår att det behövs. Hoppas du fortsätter skriva här och jag tror också det kan vara bra att prata med någon, ska själv ta upp det igen för jag mådde bättre av det 🙏❤️

@Kenneth78 Å, det låter jättefint! Låt inte lura dig ( det är tydligen vanligt) Men läs då dina första inlägg här och påminndig om allt elände som följer. Du kan läsa mitt också och flera andras för den delen…
För den alkoholberoende är ett glas för mycket och tusen för lite.
Inte värt att riskera hamna där igen.
Så bra jobbat hittills! ❤️🥳

@Tröttiz 🙏⭐️🫶

@Kevlarsjäl62
Hej.
Jag har erfarenhet av en sådan relation. Vi är ett gäng här som förstår fastän vi kanske inte är / har varit i exakt samma situation.
En berg - och dalbana hos mig och många olika typer av känslor fast länge sedan vi bröt. Samtidigt vet jag att det är det rätta för att annars hade jag gått under helt.
Fortsätt gärna skriva här.
Bra att få ur sig tänker jag. 🌹

@Varafrisk Det är mysigt. Man vet aldrig vad som kan hända☺️

Så starkt meddelande, tack!

Hej alla!

Jag är en kille som har lidit av depression sedan min senast sist födde son föddes 2018. Det var en tuff tid och depressionen och pappaledigheten öppnade för att dämpa detta med boxviner. Vin till rea-pris och behändigt att hantera.

Nu - 4 år senare - är jag bästa kompis med mina vinboxar trots att jag inte vill det. Dom är min trygghet. När familjen gått i säng så tar jag vinboxen från skåpet ovanför kylen, sätter den bredvid soffan och halsar. Så jäkla tacky, men det är min verklighet.

Jag smyger boxar in och ut ur lägenheten. Allt sker när familjen somnat på vardagarna. På helgerna så försöker jag "komma igång" tidigare. Det känns mest som ett beteende än ett beroende.

Jag har gått hos Riddargatan på ett program. Står nu i kö hos Magnus Huss.

Finns det någon med liknande erfarenhet som vill dela med sig av tips / råd / sorg etc.

@Euology han har aldrig erkänt att han har alkoholproblem. Om jag tar upp det så säger han bara att jag överdriver osv. När jag sa att jag vill separera så sa jag aldrig någon anledning och han frågade inte heller. Han vet varför och i höstas så eskalerade drickandet också med våld mot mig så tror han vet att han gick över en gräns men även det förnekar han då han menar att jag startade det. Så inget försök att vinna tillbaka mig men däremot vill han inte sälja boendet eller bilen så den ekonomiska förhållandet vill han ha kvar. Bo fint osv. Hans förslag var att leva som separerade under i samma boende, dvs jag skulle vara hans obetalda hushållerska o han kan dricka l glra vad han vill. Jag vill bara flytta o aldrig se honom igen känns det som nu.

Hej kevlarsjäl och välkommen hit!
Många av oss som levt med en beroende upplever samma sak.
Eufori,rätt beslut,styrka osv.
Sen rakt ner i mörkret.

Det är såklart en sorg att släppa taget om en sjuk människa som inte kan eller vill bli frisk och välja nykterhet.
Också väldigt starka band som ska brytas.

I mitt fall så var jag lika beroende av honom som han var av alkohol.
Han var min drog och utan min omsorg tankemönster osv som jag lagt på honom så fick jag abstinens.
Han var sas min drog som jag blev tvungen att avstå.

Min resa blev tung och lång och jag fick göra en lång resa med mig själv.
Ett mentalt stålbad som en annan härinne skrev om den resan.

Fortsätt skriva,läsa och reflektera.
Det finns massor av visdom,förståelse och gripande berättelser härinne.
Om du behöver ytterligare stöd så rekommenderar jag alanon,eller tom en medberoendeterapeut som iaf jag hade väldigt mycket nytta av.

@ASM
Du har lämnat och tagit ansvar för dina barns mående och framtid. Jag beundrar dig något oerhört för det. Jag var för feg och kom inte iväg förrän nu när mina barn är vuxna för länge sen och bär på sår i själen även om den missbruksmiljö de växt upp i "bara" inneburit en lallande pappa under helgerna. Inget våld, bråk eller nerkissad förälder. Och ändå har det skadat dem ordentligt. Pappa var bara glad och lekfull när han drack däremellan rätt sur och lättstörd i väntan på nästa "fylla". När de blev så stora att de började be om att han skulle vara nykter, t ex när kompisar skulle sova över blev de svikna gång på gång och lärde sig att de aldrig var viktigast. Det kommer alltid att följa med dem. Du har gjort det jag inte gjorde. Du har VALT dina barn och därmed visat i handling att de är viktigast. Du kommer helt klart att fixa detta!

@vår2022 ja vem hade trott att något så läskigt och ledsamt skulle bli så bra ❤️ hoppas allt är bra med dig. Ser att du frodas i ditt nya nyktra liv och fortsätter att inspirera och stötta andra. Fortsätt så, såna som du är så viktiga för andra människor 🥰

Det här känns läskigt, men jag har nyss lämnat ett långt förhållande och gemensamt liv med en alkoholist. Total eufori första veckan och nu långt nere i mörkret. Antar att det är naturligt, men nu känns det väldigt skakigt. Skulle nog behöva kontakt med någon med större erfarenhet av det jag går igenom nu. Jättetacksam om någon vill svara.

@Snödroppen
Ja, dags ta hand om dig själv nu.
Och inte bara överleva. 😉
Tack själv. 🌺

Du har lämnat, du är stark, du kommer att klara detta. Har du någon familj eller vänner som du kan prata med och som kan stötta dig?
Bry dig inte om vad han säger, det är beroendets ord.
Fortsätta skriv här. Vi läser, vi förstår. Finns flera andra trådar om personer som haft det tufft precis när de lämnat men som en tid efter mår så bra, när de bor skälv med sina barn utan den missbrukande personen. Att du o barnen mår bra är viktigast! ❤️

@Crusade Började också bli lite orolig…Gott att du är tillbaka🙏🏻kram🥰

@Amanda L Grattis t alla dina dagar🌸 Det känns som om det bara rullar på👍🏻

Jag avskyr att gå vilse…kan nästan känna klaustrofobi även om det kanske låter konstigt. Men vad skönt att du slipper ha det hindret😅

Kram🥰