Senaste kommentarerna i forumet

@Natalia Då är vi i samma sits, men jag tänker att vi tar nya tag i dag, Idag är vi nyktra och slår inte ner på oss.

Vara...😁🌿

Lyssnar på boken "skål ta mig fan" den är riktigt bra och har så mycket igenkänning. Mår för övrigt riktigt bra och känner mig beslutsam och pigg. Vet att suget kommer med full kraft till helgen men ska till mina barn och barnbarn. Tänk att få möta ungarna på morgonen och inte bara bakis!

God Afton SeKlart! Har haft en lite paus från forumet och det går inte att hänga med i allt man vill, men vill bara att du ska veta att jag uppskattar dina inlägg.

@Natalia God morgon vänner! Och ha en härlig onsdag alla. Ingen klandrar Dej Natalia, jag trillar själv dit ofta men tycker ändå att över tid så blir det bättre. Vi ger aldrig upp 💪

Jag vet att du inte vill ha svar från just mig @Lora, men jag tycker verkligen att du borde lyfta blicken och se i vilket sammanhang du skriver och funderar över vilka konsekvenser ditt avrådande från att söka hjälp kan få.
Jag förstår att det finns stora brister i både utredningar och bemötande hos soc och att du är både påläst och har egna dåliga erfarenheter av att ha hamnat i systemet. Men vad är alternativet?
Här skriver föräldrar som på grund av missbruk inte klara av att vara föräldrar. De vågar inte söka hjälp och klarar heller inte av att vara föräldrar. De negativa exempel om mötet med soc som har tagits upp i den här tråden är hemska, ja jag håller med. Men ur ett barnperspektiv kanske en soc-anmälan i din situation kanske var det bästa som kunde hända? Du slutade ändå dricka. Jag fattar att det var din egen förtjänst och beundrar att du inte tog bemötandet av soc som en ursäkt för att dricka.
Jag själv är livrädd för de personlighetsförändringar som kommer med alkoholmissbruk - valet av alkohol istället för relationer. Om det finns hjälp att få för att inte hamna där så tycker jag att man ska ta den. Jag tycker att det är ansvarslöst härinne att AVRÅDA från att söka hjälp. Vad är alternativet - ta tag i det själv? De har ju skrivit att de inte klarar det. Vilka alternativ och lösningar på ett missbruk man inte klarar av att få stopp på på egenhand föreslår du?
Ur ett barnperspektiv - vad blir rätt? Vad blev rätt för dina barn? Jag fattar att det många gånger blir fel och att man är extremt sårbar och att skammen och att bli ”avklädd” i en anmälan är hemsk. Jag fattar att det inte blir bra när det tas parti och när man inte tas på allvar och blir respekterad och att det är något som behöver levandehållas i professionen hos soc. Jag fattar att det blir kontraproduktivt att den andra VH alltid blir informerad och att det kanske inte alltid blir bra, men jag tror att det finns goda exempel också. Jag tror att dina och andras negativa erfarenheter och synpunkter är jätteviktiga för att skapa förändring och debatt och ett förändrat arbetssätt och att den diskussionen är viktig att ta, men det pågår också just nu ett allmänt ifrågasättande av SOC som kanske har andra agendor. Man uppmanar lärare och skolpersonal att inte anmäla. Just nu är du en del av det fenomenet - vill du vara det? Och kan det få allvarliga konsekvenser för ett barn om du avråder från att söka hjälp ? Är allt negativt som skrivs på Flashback sant eller pågår just nu också en svartmålning av soc? Och återigen vad får det för konsekvenser för barnen att inte våga söka hjälp när man fattar att man inte klarar av att ta sig ur ett missbruk på egen hand? Vilket ansvar tar du som avråder i det? Och jag tycker att du ska försöka ta dig ur den där kränkta känslan du har. Jag tror att den är tärande. Se till att du har förmedlat din upplevelse av hela situationen så att förändringar kan göras framåt. Jag tänker att du blev illa behandlad och illa bemött, men du hittade din inre styrka och tog dig ur det. Du analyserade och hittade grundorsaken till problemet och vände hela skutan. Den energin och det fokuset är beundransvärt. Det var en riktigt dålig erfarenhet men nu tar den också mycket energi ifrån dig och jag upplever det som att du har fastnat i tankegångarna och inte kommer vidare. Testa avsnittet The Work i nörvaropodden eller Metatänkande.
Jag säger verkligen inte att du har fel. Du är mer påläst än jag och det finns säkert stora förbättringsområden, men jag kommer alltid att tycka att forumet för den här diskussionen är fel.

Känns bra att skriva det som dyker upp. Tror det är bra att processa genom att skriva. Hade jag gått på AA hade jag delat hela tiden där men nu de senaste har jag inte delat här på forumet som är min motsvarighet till AA särskilt mycket. Delade otroligt mycket i början sedan trodde jag nästan att jag var klar men nu är det mycket som snurrar i huvudet om hur jag druckit och skammen har tagit över stoltheten över att varit nykter i 8 månader en del.
Jag vill skriva lite om det som gnager och det är mest för barnen just i detta nu.
Jag drack innan jag skulle läsa godnattsaga, när jag kollade film m barnen, när jag byggde koja med barnen, jag la barnen tidigt för att kunna dricka utan att de märker. Lagt dom för jag känt att jag börjar bli onykter och vill inte de ska se mig sån. Druckit när jag suttit och pratat med ena barnet och hans kompis. Alltså många tillfällen nu när jag skriver är inte någon fara utifrån om en annan berättat det för mig men jag tycker det är skamligt att jag drack på det viset. Jag kunde börja dricka innan barnen kom hem från skolan. Jag drack mig redlös för att däcka efter att barnen somnat. Tänk om de hade hänt dom något under natten och jag skulle behöva ringa ambulans medan jag var så full. Tänk om de hänt dom något påvägen hem från skolan när jag redan hade satt i mig 2-4glas vin mitt i veckan, ibland när jag var riktigt bakis kunde jag ta första glaset klockan 10 så det hade hunnit bli 4st innan de kom hem vid tvåtiden. Jag hittade då på lögner med mig själv om ifall någon kom på mig skulle jag säga att min väninna var över på vinlunch för vi inte setts på länge och båda var lediga. Pinsam lögn som jag som tur är inte behövt säga. Så många lögner jag hittat på för ifall jag blev påkommen men det blev jag inte.

Jag har aldrig gillat de som dricker förmycket men jag blev en sån under ca 10 år men förnekade samtidigt som min ångest berättade för mig att jag gjorde fel. Jag blev en som jag inte gillar, inte konstigt att min självkänsla utplånades. Jag lyssnade inte på min ångest utan dämpade den med ångestdämpande sista året/åren, minns inte när jag började med ångestdämpande för att kunna fortsätta dricka. Innan jag kom på att dom hjälpte slutade jag ofta dricka innan jag blev såpass full att jag skulle få ångest dagen efter men när jag kom på att dom hjälpte drack jag tills jag blev så full för mig själv på soffan så jag kunde gå raka vägen in i sängen och däcka. Tog två ångestdämpande innan jag la mig, kunde fylla på med en på natten och en till på morgonen.
Ibland fick jag gå upp en stund efter jag lagt mig för att spy, det var helt rätt i toan eftersom det bara var vin, ingen mat. Jag drack för att slippa äta, för att dämpa hungern. En stor grund i mitt drickande är ätstörningar. Jag kom på tidigt att alkohol dämpade hungern. Började med att ta ett-två glas vin på kvällarna för att slippa äta mer för ca 10 år sedan, tror det är där min alkoholism började gro.

@francinefishpaw Det har jag också. När vädret är fint, att sitta i solen med en kall öl. MEN. Jag tackte också NEJ. Vi kämpar på och väljer alkoholfria alternativ. Kram på dig.

Dag 11 och det känns bra att vara nykter vädret är kanon skönt med promenader i solen. Det är bara att kämpa på en dag i taget.

Godmorgon @prinsessa @Påvägmothälsa @Källarmannen!

Igår när jag skulle köpa ny skonkost till kissen fick jag svårt att motstå att köpa med en flaska vin 😔 djuraffären ligger vägg i vägg med bolaget. Skäms och har ångest över det den här morgonen. Nu höll jag på önskar en fin tisdag men stoppar mig där och önskar istället en fin onsdag ❤

Hej och god morgon till er som läser mina inlagg.
Idag är jag nykter TRE DAGAR! Vilken milestone för mig. Nu kämpar jag vidare.

Förra året den här tiden så reste jag utomlands. Vad som kunde ha varit en fantastisk resa förvandlades till en mardröm. Varför? Jag började dricka som fan.
En dag bestämde jag mig för att sluta. Jag minns det som om det vore igår. Det var en måndagsmorgon. Jag tog min medicin som jag inte tagit på flera dagar. Men min kropp gjorde en tvärstop och bara kollapsade.
Jag hade inget vatten kvar på mitt hotellrum. Jag kan fortfarande se och höra mig själv skrika: vattna snälla och hjälp. Ingen kom. Jag låg på min säng och kunde inte röra mig. Jag var som förlamad. Jag var så törstig att jag släpade mig upp ur sängen på golvet, ner för trappan mot baren på jakt efter vatten. Jag bara låg där ... men ingen kom.
Då plötsligt tog hotelldirektören upp mig och gav mig vatten. Han hade ringt ambulansen för att komma och ta mig till sjukhuset. Jag minns att jag inte ville gå men då hotade han att ringa polisen och sa att jag skulle sluta i fängelse. Jag blev så rädd att jag gav mitt samtycke till att ta mig med. Jag borde ha tagit mig samman, packat mina väskor och checkat in på ett annat hotell. Men jag var så svag och min kropp ville bara inte lyssna på mina kommandon.
För att göra en lång historia kort så hamnade jag på en sluten psykiatrisk avdelning för missbrukare. Två veckor var jag där. Som att vara i ett fängelse. Ingen kunde fly. Precis som i ett fängelse.
Hemma var min man sjuk från oro och försökte få ut mig på distans. Efter två långa veckor kom några människor och räddade mig från den platsen, och reste hem med mig.

Jag kan inte börja beskriva hur det kändes att smaka frihet igen...

Nu har jag det i mitt huvud att resa tillbaka och skapa en fin resa med positiva alkoholfria minnen. Är jag galen? Min man kommer att påstå det i alla fall. Jag skriver av mig, innan jag fattar ett beslut. Men det känns för mig som ett sätt att bli av med dem hemska minnen och ersätta dem med nya och fantastiska minnen. Men ingen drop för mig, om jag nu gör denna resa ...

Ni som läser det här, vad tycker ni?

Kram på er

Dag 20, imorgon har jag varit nykter 3 veckor!

@Se klart Låter härligt! Är SÅ nyfiken på ditt pluggande!!❣️🌸🍃

@Johan6808 Intressant och viktigt, att forumet kan ha den effekten att liksom legitimisera drickandet! Det har genom åren ibland blivit diskussioner om att man skuldbelägger någon om det inte bara är att man stryker medhårs. Bra att du lyfter detta!

@outoflife
Han verkar väldigt sjuk i sitt missbruk och han säger tydligt att han inte vill ändra sig eller vill att du lägger dig i.
Det kommer förmodligen inte hjälpa något.
Han verkar inte så tillgänglig som partner. Förstår att det är jobbigt, besvikelse osv men frågan är vart går dina gränser? Är det här en man som har något att ge dig i en relation?
Hur känns hans kontakt med ex för dig?
Jag fick rådet att vara helt ärlig mot mig själv och när jag först var det så började förändringen för mig.
Det var värt att lämna, lämna missbrukaren, lämna det förbannade medberoendet, för att må bra igen.

@Agnes123 Försök ringa alkohollinjen. Den är anonym. Och den där skammen, känner igen den. Fast egentligen är det beroendet som gjort att du gjort snedsteg.
Det är svårt att bryta beroende, inget skamligt. Du har en del av hjärnan som bara vill ha alkohol och ibland tar den över din vilja och dina beslut. I annat fall skulle det vara lätt att sluta dricka, om vi inte var just beroende. Så försök att vara lite snäll mot dig själv. :)

@DRacker Hej och tack för dina fina och jätte kloka ord. Du formulerar dig så väl. Jag försöker att sätta rätt ord på allt men då märker jag att min svenska inte alltid räcker. Jag känner igen mig i allt du skriver. Absolut. Att hitta hit är även för mig min räddning. Jag vill kunna resa igen som jag gjort innan jag drack. Utan att hämna utomlands där jag inte talar språket, i en sluten psyk avdelning för drogberoenden. Som jag skrivit innan, min värsta upplevelse någonsin. Värre än min mamma´s självmord. Så jag sitter med PTSD också. Om jag inte riktigt ha tillräckligt redan med allt annat jag fått med utan att fråga om såna diagnoser. Bra jobbat av dig! Som många andra är du en förebild. Det finns ett liv bortom alkoholen, ett finare liv där jag verkligen kan börja njuta av allt och uppleva allt på riktigt och inte berusad om då sedan bara minnas hälften eller ingenting. Kram på dig.

@Crusade Varmt välkommen hit! Så tufft du haft det, och säkert med kämpande också just nu. Känner så mycket igen mig i kampen, smusslandet, skammen och ångesten. Att jaga den där oerhört korta känslan av välbehag och att istället få lida långt mycket längre tid än den korta lilla stund som ruset gav, både fysiskt och psykiskt. Jag drack dagligen i över 10 år. Närmare 15 år. Vin. Så dåligt jag mådde av det, och så gärna jag velat sluta. Och så många gånger jag försökt, och fallit tillbaka. En ruskig och ångestfylld natt hittade jag hit vilket blev min räddning. Stödet och peppandet här inne var obeskrivligt fint från alla möjliga okända. Så skönt att det fanns folk som förstod och samtidigt lite av en chock att förstå att man inte var ensam. Jag lyckades, med allt stöd härifrån och en känsla av att jag fått en sista chans. Nu har jag varit helt spiknykter i över 7 månader. De bästa månaderna i mitt liv. Det går! Hämta stöd och råd härifrån. Läs i trådarna. Ta del av andras berättelser, även under tråden om anhöriga. Vi här är alla till för varandra. För att både stötta och hjälpa varandra framåt men också för att få stöd till våra egna resor. Vi är alla både lika och unika! I början gick jag inte på bjudningar, middagar eller andra tillställningar. Bjöd heller inte hem folk. Utsatte mig inte för frestande alkohol alls. Det tror jag är ett vinnande koncept inte minst i början. Minns att jag var sååå trött i början när jag slutat med alkohol. Sakta men säkert har piggheten kommit in, liksom en massa andra bra saker, både på och i kroppen och inne i huvudet 😊🌷 Det finns ett liv bortom alkoholen. Ett otroligt fint sådant 🤗

@Thompa Fint! Om du bestämmer dig för att bli fri från alkoholen, så kan det vara bra att be admin att flytta din tråd till Alkoholfrihet. Man får bättre stöd där i att vara alkoholfri. Där har alla samma mål :)

Idag lyckades jag avstå helt igen. Jag vill kunna betrakta de senaste dagarna som ett snedsteg men inte ett återfall, det senare eftersom jag inte blev riktigt berusad och jag tror inte att någon märkte hur mycket jag drack även om det var för mycket för mig. För mycket för att jag skall må bra. Och jag orkar inte tänka på alkohol utan det är så mycket enklare att avstå helt. Jag önskar att jag kunde få prata med någon om detta men det känns så skamligt att inte kunna kontrollera sig.

@Återfallaren Fint! :)

@Andrahalvlek Det är ok, jag är ju ny och orkar ett tag till :)

Våren tuffar vidare! Haft barn o barnbarn här i påsk o det var roligt. Och maken orkade bra. Och maten räckte. Och helnyktert såklart. Så glad över solen- minns med fasa påsken gör ett år sedan då källarrensningen efter själva flytten tog en vecka. Usch usch. Skriver min sida om dagen, de flesta dagar. Tar ännu inget ansvar för helhet. Som en lek. Ger tillvaron mening. Liksom den skrivkurs jag håller. Har fortfarande ett fång gula fyllda krusiga lyxtulpaner på bordet, en fröjd! Går i små lätta dunjackor, också en fröjd! Så skönt att vi nu alla får vända näsorna mot solen och bara le. 🐳🐣🦄❤️

Dag 31 - en månad!
Oj vad tiden rullar på. Det är så konstigt. Det känns liksom helt naturligt att inte dricka trots att det inte gått lång tid alls egentligen? Jag har inte hamnat i så många situationer som äventyrar saken heller, men mitt problem har främst varit mitt drickande hemma på helger under middagen och i soffan framför tv:n. Det är liksom inte ett option för mig längre - det finns inte i min hjärna. (Och inte i mitt kylskåp heller 🤭)
Jag tänker ibland på att jag kaaaaanske ska låta mig ta ett glas vin vid enstaka speciella tillfällen i framtiden, men det känns inte som om det är värt risken än på väldigt, väldigt länge. Vi får se. Just nu är jag otroligt glad över mitt nya, nyktra liv. Att vakna varje morgon utan ångest, att frigöra så mycket plats för tankar på annat än att jag har druckit för mycket, att jag måste sluta, men jag börjar i morgon i stället så att jag kan dricka bara ett par glas i kväll. Har börjat träna och yoga igen och känner mig tillfreds och faktiskt nöjd med mig själv. Skönt att kunna lita på sig själv!

@Varafrisk Åh hej hej! Alltid roligt att höra att nån orkar läsa mina inte-så-himla-intressanta uppdateringar. Känner ofta att jag är så sjukt tråkig hahaha. Men jag skriver mycket för min egen skull, för att påminna mig om all skit alkohol för med sig för mig. Men det är så mycket roligare när någon bryr sig om att läsa och kommentera. 😽

@Pellis Smart med lunch! Det är faktiskt också rätt skönt att inte behöva sitta uppe halva natten och prata, som det ju ofta blir när det är middag, speciellt om det är alkohol inblandat. Men sömn är faktiskt sjukt viktigt.

@FinaLisa Tack Fina FinaLisa! Påsken har varit så skön - älskar högtider utan krav. Hoppas att du också har haft det bra!
💛😸💛😸

@Amanda L Hej! Jodå fortfarande nykter och välmående 🥰 mår 100 gånger bättre på en nykter dag idag än en onykter för 2 månaders sen ❤️