Senaste kommentarerna i forumet

Stor igenkänning på det du skriver. När jag och exet blev tillsammans sa han till en början ingenting om att han hade alkoholproblem. Det var små saker här och där som gjorde att jag lade ihop pusselbitarna. På direkta frågor svarade han till slut "jag har haft problem med spriten FÖRUT". Men när jag såg att han drack 9 glas vin på en kväll utan att verka lullig, han fick panikångest, det var fylletjafs online mitt i natten, bara kaos jämt, så visste jag att jag måste agera. Vi hade ett snack, och nästa natt drack han sig stupfull och dumpade mig via sms. Det här är tre år sedan nu. Jag registrerade mig här och fick tipset att prata med hans chef, vilket jag gjorde. Han är fortfarande i rehab via företagshälsovården men klarar fortfarande inte av sitt jobb för att han mår för dåligt. Mitt råd tillägg är: oavsett hur kär du är, rädda dig själv först. Han är sjuk, i aktivt beroende, och i förnekelse - och det är sannolikt att du inte kommer nå honom. Du har en relation med honom, han har en relation med alkoholen. Trivs du inte med det tror jag tyvärr att relationen inte kommer att fungera på sikt. Ingen relation är värd att gå under för. Jag vet att du troligen inte vill höra det här, men tro mig när jag säger att de skador som alkoholen skapar vad gäller förtroende och trygghet tar lång tid att läka. För den som missbrukar är det sju resor värre, förstås.

@Amanda L kände också det, tror inte heller det triggar suget utan snarare tvärtom :)

@Himmelellerhelvette Det finns en gammal visdom: ”Man ska gå när det är som roligast.” Det ligger något i det. Man kan ha superroligt i tre timmar istället för fem. De andra är dopade med alkohol, du är naturligt kvällstrött.

Jag har ett eget livsmotto: ”För mycket och för lite skämmer allt.” Den eviga balansen är så himla viktig för mig. Jag behöver sömn och vila. Mer än jag tidigare förstått.

Och ingen tycker att du är tråkig för att du går hem, det sitter i huvudet på dig själv. Och om det vore så - skit i dem! Vi som förstått hur alkoholen förgiftar kropp och knopp tillhör en exklusiv skara 🤩

Kram 🐘

@Se klart Tack snälla❤️Ja fantomsmärta var en bra liknelse. Det är smärtsamt att veta att jag inte dricker därför att jag inte kan hantera det. Det är ju inget val jag gjort för att jag bara kom på att jag inte vill utan sanningen är ju såklart att jag inte kan. Jag vet hur det går. Jag vet hur vidrigt det blir för mig om jag skulle dricka tex på påskafton med alla andra. Dom dricker den dagen medan jag dricker flera dagar eller veckor efter den dagen. Jag håller mig i gått skick den dagen jag är med andra sedan super jag på när jag kommer hem och kan dricka ifred utan att någon ser hur mycket jag häller i mig. När alkoholen är slut sitter jag och sveper 3,5:or för att dämpa min ångest.

@Sisyfos Tack, dina ord hjälper mig förstå lite mer om min situation. Jag drack alkohol mestadels för att få energi till att orka göra något hemma, för att jag skulle kunna däcka och slippa vrida och vända mig för jag inte kan somna. För att minska suget på mat. För att slippa må dåligt. Jag hatar att bli för berusad bland folk. Vill alltid vara den skötsamma, kloka. Därför drack jag i smyg. Jag har druckit istället för att känna mina ”dåliga” känslor och nu behöver jag ta tag i all ångest jag tryckt undan i hela livet.

@vår2022 Du har så rätt! Jag har några tillfällen bara velat få slappna av, få släppa alla tankar vilken alkoholen hjälper till med. För att sedan göra det tusen gånger värre när jag vaknar dagen efter. Det är många processer i detta. Jag kommer absolut inte dricka men jag tror det förväntas av mig att dricka framöver eftersom jag inte kan eller vill berätta för någon på vilket sätt jag druckit. Jag har varit sjukt duktig på att dölja, inte dricka så det märks när jag är bland folk. Gömt här och där så jag kan svepa ett glas lite då och då när ångesten sätter in.

@Andrahalvlek Problemet är att jag inte tycker det är skönt att lämna alla vid elva på kvällen, jag blir den tråkiga. Jag älskar att lägga mig tidigt och vakna tidigt men vill kunna sitta med alla så länge som möjligt för att inte bli den som är utanför. När det blir fyllegaggel åker jag såklart för det orkar jag inte med men när folk sitter och pratar och har trevligt, inte blir särskilt berusade utan bara orkar sitta uppe länge, då vill jag kunna hänga på men är så trött på kvällen att jag inte orkar och det är smärtsamt. Jag missar verkligen trevliga samtal.

@Amanda L Jag håller med @Torn, du är jätteduktig på att välkomna nykomlingar. Du närmar dig dem försiktigt, väcker förhoppningsvis deras nyfikenhet.

Precis som @Torn orkar jag inte skriva till alla nykomlingar, vi har ju ändå hängt här i över tre år. Nya friska krafter får ta vid efterhand 🙏🏻 Det är bra att repetera dessutom. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta.

Kram 🐘

Det är förfärligt att se någon man älskar rasera sitt liv, men precis som du säger du måste lämna. Tror snarare du blir tokig av att inte lämna. Det här är riktigt, riktigt illa. Kan nog inte bli värre och det stämmer säkert som han säger att han kommer att dö om 5-10 år. Frågan är om han lever så länge. Att förstå missbruk är svårt för det handlar ju inte om logik utan enbart om känslor. Vad du kan göra är en orosanmälan och att så snabbt som möjligt lämna. Inte lätt så klart, men jag kan inte se att du har något val.

@Rebeck@n absolut. Min fru dricker sedan tre år tillbaka, inte jättemycket men varje kväll runt 7 kommer första ölen eller drinken. sen några till men hon sitter sen ensam i ett rum, kollar på ipad och dricker. Somnar. men vaknar vresig och barnen ska till skolan så de är inte så roligt. Hon säger hela tiden att hon är olycklig i äktenskapet och dricker därför. Skyller på mig men även när hon är på semester själv eller hos vänner så dricks det bara. Jag tar hand om barnen, lagar all mat o fixar det mesta men det är bara negativa klagomål. Tror att hon är missnöjd med sitt liv men det måste hon ta itu med. Men det jobbiga är att jag inte vet vem jag möter. Ibland är hon normal men sen slår det slint och det kommer skrik och attacker. Hon blir konstant jättearg så fort jag ställer en motfråga. men hon skyller på mig. som du beskriver skylls de egna problemen på andra oavsett vad man gör. Jag försöker att visa på allt bra som finns och hur bra barnen har det och försöker få henne på andra tankar men omöjligt. Vågar inte prata om det med henne. Har gjort det 2 ggr men hon blev helt tokig. Nu dricker hon 3-4 glas eller drinkar varje dag senaste året. innan dess ca 5 dagar per vecka. Kanske 1-2 nyktra kvällar per månad. Jag fattar inte att hon orkar gå till jobbet . Men jag får hela tiden skäll för allt jag gör och känner mig nedpressad. Jag försöker vara snäll och hjälpsam med rätt var det är slår det slint. Ibland skriks det framför barnen så jag duckar så fort hon blir arg och lämnar situationen. Känner hela tiden att hon försöker skylla ifrån sig alla problem på andra. Humöret är fruktansvärt och då försöker jag bara undvika så mkt det går. Men blir såklart ledsen av alla beskyllningar. det finns heller ingen logik i det som sägs. Det är ett förlustspel. vad jag än säger blir det ännu värre.

@Torn @Se klart
Hej, då var det som jag misstänkte ang måttligheten. Att den i stort är omöjlig för de flesta här. Kanske finns det ändå en poäng med att många inte vill bli helnyktra i början, som du skriver Se klart, då vågar de sig i alla fall hit till Forumet. Och sen får de väl upptäcka vartefter... Fast det skaver när det framställs som möjligt, när det förmodligen inte alls är det. Och många nya verkar ju hamna just på "förändra". Fast ja, man får vara glad att detta Forum finns i alla fall :)

Kära @varafrisk, jag tittar in lite hastigt med en varm kram. Tänker på dig och är så imponerad, tänk på att man skjuter upp en massa tuffa känslor när man dricker, en del av dem får man ta itu med som nykter. Men det är aldrig aldrig värre än att dricka sig till sinnesro. Du kommer att klara detta, du klarar dettta! Kram 🤗

Hittad knappt min egen tråd! Men det är bra, forumet är till för att en ska göra sig fri så småningom. Däremot är det fint att komma in och läsa och säga hej, som i Knyttets sång som också var namnet på min första tråd. ”Kliv in och säg godafton så de vet att du är här”.
Haft en ljuvlig påsk med lilla gänget barnbarn- uppgår nu till 4 stycken- varav två är födda med helnykter mormor. Barnen, god mat och lagom sena kvällar, inget överdrivet drickande (är ju mkt sällan så), möjligen överdrivet choklad-ätande.. gott bröd, laxar och en pasta på annandagen.
Parallellt har jag varit rätt upptagen med ett plugg-projekt som är klart till sommaren, men har tagit/tar mycket tid och energi. Så allt fokus där ett tag, men lättar lite nu.
Ikväll blir det en äkta slappar-kväll, ska hänga lite med min man som omväxling. Och katterna- vilka gos- och glädjepiller!
Önskar er alla en härlig kväll, ljuset hörni, vilken grej! ❤️

@Torn Å, tack: Blir så glad för dina ord. Tänker ibland att jag skriver för mycket, men har svårt att låta bli när många nya verkar må så dåligt... :) Då vill man ju ge lite pepp.

Jag läser aldrig under ens förändra- utan enbart här och i alkoholfri. Jag är inte orolig för min egen del men jag befattar mig så lite som möjligt med alkohol, överlag. Jag tror som @torn att det ÄR ett stort steg att starta ett konto här, och de flesta mår nog bäst av att sluta. Lagom verkar ta oerhört mycket energi och min erfarenhet är att all energi behövs för att stå fast vid sitt beslut- till en början. Men själv var jag LIVRÄDD att mitt drickande skulle leda till att jag var tvungen att sluta. Jag startade ju mitt konto här för att ta en längre paus- och för att kunna fortsätta dricka normalt efter det. Men när jag fick nyktra ögon på hur mitt drickande egentligen såg ut, så blev jag övertygad om att sluta var det som gällde- för mig.
Jag hade säkert kunnat fortsätta några år, men är helt säker på att det hade eskalerar. Missbruk gör ju det.
Att orka ta beslutet att sluta för gott är ingen promenad i parken, men att ta beslut att dricka lagom är det sannerligen inte heller.
Jag tror vi som bestämt oss får fortsätta känna tacksamhet över oss själva, våra beslut, och så forumet som är ett ovärdeligt stöd! Heja nolltoleransen ✅🥰🌷

Det tar tid @himmelellerhelvete, jag tror inte att du gör något ”fel” utan det är en process och såna här helger blir vi påminda! Oftast av allt skönt som kommer med att vakna pigg, att ha energi, men under det första året så är det inte konstigt att bli påmind om jobbet det innebär att inte ingå i samma kontext som tidigare. Det betyder ju inte, vilket du också skriver, att vi vill dricka- men vi behöver ju rikta om strålkastaren, hitta det nya 🥰
Och det är säkert olika för olika personer men för mig har det tagit tid. Jag håller på. Så som jag håller på med mitt liv och utvecklingen på en massa plan. Inget av det betyder att vi vill- eller kommer att dricka. Men tänk att det kan vara fantomsmärta efter en lång tid med ett brutet ben. Det kan kännas, fast vi läkt/bestämt oss för att inte dricka. Du kommer att se så småningom! Stor kram till dig ✅😍

Tack! I dag kände jag mig riktigt sugen på en iskall öl i solen (inget sug efter alkohol dock!) så jag slog till på en ekologisk Melleruds och en liten påse chips och begav mig till en parkbänk för att titta på folk. 20 spänn och riktigt livsnjutning! 😎

Vet inte varför men känner mig väldigt låg i min sinnesstämning. Jag vill ju alltid veta varför jag känner si eller så fast....jag har faktiskt inte brytt mig så mycket om det när jag var aktiv...då bara jag drack. Jag vill inte dricka idag. Funderar på om jag känner sug? Nja...jag gör nog inte det...men jag vill inte känna så här. En sak som jag känner av ganska tydligt är att behandlingen går mot sitt slut och idag gick den in på halvtid. From den 24/4 är jag tillbaka på jobbet igen på heltid och det är där jag ska vara. När jag hade berättat på jobbet om mitt alkoholberoende började jag direkt på motivationsgruppen därefter kom behandlingen. Den har varit jättebra men nu ska jag tillbaka till verkligheten igen. Är verkligen glad över att det har varit en öppenvårdsbehandling. Jag tror att det hade varit tuffare för mig om jag hade varit på ett behandlingshem och komma hem till vardagen. Jag vet inte men det känns så.

@Andrahalvlek skrev i sin tråd om hur viktigt det är att få finnas i olika sammanhang, och jag håller verkligen med om det. Jag saknar ett sammanhang vilket är med vänner. Jag har vänner men jag har insett när jag tystnar att det är inte vänner som ringer eller skriver och frågar hur det är. De finns där om jag söker kontakt. Jag har ofta sökt kontakt för det är mycket som har varit tufft som jag inte kunnat härbärgera då har jag ringt och pratat och pratat...ibland har de nästan gått in sina yrkesroller (behandlare). Jag vill inte vara utan dessa vänner men det kan aldrig bli som förr därför jag vill inte vara den som alltid behöver utan mer att man ringer för att höra hur läget är. Jag behöver en tät kontakt men att prata både om det ena och det andra om ni förstår vad jag menar. Jag saknar min bror. Förr tänkte jag att vår sparsamma kontakt berodde på allt sorgligt som hände i samband med min systers bortgång eller att min son inte ville ha kontakt med min släkt numera tänker jag att han är inte superbra på att hålla kontakt. Det var ju några år sedan då jag frågade honom om han och jag inte kunde träffas över en fika. Han svarade inte nej utan mer diplomatiskt "jag tycker att det är trevligare om vi träffas alla fyra" dvs med våra respektive.

Jag försöker öva mig på att ha tillit till mig själv, att lita på att när jag kommer längre i mitt tillfrisknande då kommer saker ske som ev möte med nya människor bara jag öppnar upp. Ska ju träffa FinaLisa och Vinäger mfl i sommar vilket kanske kan innebära att man kan ses igen och ha kontakt via mobil/sms/messenger. Behöver verkligen byta ut det här tröstätandet mot något bättre. Jag har på sätt och vis fört in lite nygamla vanor som att träna, sticka och att läsa. Har som ett mål att kunna vara med på jympapass på Friskis inte bara var på gymmet. Tycker mycket bättre om pass och att röra mig till musik. Behöver även börja tänka på min trädgård. Vill tänka i banor av att jag vill istället för måste. Jag köpte ju lite nya plantor på rean i augusti men vet inte nu riktigt vad jag har köpt....men men jag får börja lite försiktigt. Ska iaf köpa tomatplantor och lite annat att sätta i växthuset.

Så skönt att skriva av sig lite grann känns lite bättre då och om en timma ska jag gå på NA-möte därefter träffa en fd kollega så jag kan ju inte annat än att vara tacksam ändå.

Kram:)

Jag har tänkt länge och kan inte lämna detta åt sidan. Det är för viktiga frågor och som det skrivs nu tappar jag faktiskt hoppet om människan. Riktigt illa berörd.

Gällande säkerhet och utredningar via soc så har Bo Edvardsson forskat i ämnet och skrivit böcker. Där återfinns egentligen mycket av min kritik. Frågan är dock om någon är intresserad av att ta den till sig? I dagens Sverige handlar så mycket om hårdare straff och få ifrågasätter egentligen hur man når framgång. Det blir politik och inte forskningsbaserat. Egna känslor styr snarare. I relation till barn är de starka. Det blir blockering och osakligt.

Det finns forskning som visar att hela 67% av de utredningar som granskats gällande barn kommit till på felaktiga slutsats (googla då jag inte får länka). Det är en ganska häpnadsväckande siffra. Det framkommer även kritik i relation till att socionomer inte har tillräcklig bakgrund för att avlägga ordentliga rapporter. Det är ju de som sammanställer material som det ska fattas beslut baserat på. De visar sig att de går för snabbt på en sida och resultatet blir för ensidigt. De hade gynnats av att förstå forskningsprinciper så hade man kunnat undvika en del fel. Inte gå på känsla utan mer validering och hålla sig neutrala under utredning. Sedan framkommer även att barn som omhändertagits faktiskt i snitt råkar mer illa ut än om de levt kvar i problemfamiljen. Det är inte alltid så att samhället är bättre, bevisligen. Här finns brister. Nu har man för några år sedan ändrat systemet och uppmanar till att anmäla oftare. Vad har det lett till? Är fler nyktra och mår barnen bättre? Det måste man våga lyfta och här finns problem. Fråga de som varit igenom processen. Den är ju till för att stödja dem och då rätt saker. Om man nu är intresserad av barns välmående borde man granska forskningen och fakta inte en massa känslomässigt tyckande.

Jag tror det är svårt för oss att ifrågasätta systemet. Många går per automatik i försvarsställning utan att för den delen begrunda forskning på området eller ens har egen erfarenhet av systemet. De som jobbar inom soc går i försvarsställning. Folk bara tycker då det är en massa känslor i relation till att barn far illa. Här blir jag lite av en Greta. Lyssna på forskarna.

Samma gäller här i relation till att vissa inte tar hjälp. Då känner man att dunka in dem i systemet men lite tvång kan vara en väg att gå. Detta i sin iver att få den med problem att fatta. Frågan är fungerar detta? Är det snarare sin egen frustration man får utlopp för här eller hjälper det? Vad säger forskningen om dessa tekniker och våra institutioner? Det finns forskning om än knapp. Jag ställer mig väldigt frågande kring att vi tillåter knapphändig forskning här. I den forskningen förordas det jag pratar om. Behandla folk med värdighet. Förstå hur skam påverkar människor och få folk att känna sig bekväma. Det ger resultat.

Det har ju testats i detta forum att trycka till. Hur gick det? Vad är risken med det? Blir det kanske snarare ett övergrepp som skapar trauman? Speciellt när systemet ser ut som det gör och det faktiskt finns fakta som visar luckor i systemet. Är det då mer rätt att låtsas som att dessa inte finns? Trycka på folk så de ramlar in i systemet. Inte låta de som farit illa av systemet komma tilltals och räta upp problemen för då kanske folk inte söker hjälp? Jag efterfrågar forskning och att vi skapar stödstrukturer utefter vad de kommit fram till. Inte mecka med folks huvuden utan att fatta vad man håller på med.

De som tokanmäler till soc kanske kan försöka närma sig personen ifråga med respekt innan man sitter i grannhuset och kastar in anmälan. Soc kanske borde fundera en sväng till. Är det rimligt det som motparten säger. Har jag fått en neutral bild? Behöver jag validera med fler? Läkaren kanske ska fundera en gång till innan han trycker till. Faktum kvarstår, idag fattas alltförmånga beslut på felaktiga grunder och barn som omhändertagits löper större risk än om man såg mellan fingrarna. Dags att vi andra öppnar ögonen och vågar ställa högre krav på rättsäkerhet. Om inte annat för barnens skull.

Det är inte bara jag som anser att man går för långt. Kolla flashback. Det är väl typ det enda forumet man vågar skriva öppet om soc? Där finns en hel del kritik. Det återfinns även i utredningar. Ska vi tillåta HVB hem under dagens struktur? När det de fakto visar sig att risken att utsättas för övergrepp och att tom dö är högre än om barnen var kvar i sin familj.

Jag hoppas verkligen folk tar sig tid och läser in sig. Kolla forskning ordentligt. Övergrepp exempelvis har man hittat sätt att komma tillrätta med. Dock är detta något som är så svårt att nå igenom med i samhället för gemeneman får taggarna utåt direkt och tar inte till sig forskning. Finns bok i ämnet -Annika Wassberg och Jürgen Degner skrivit material.

@Amanda L Hejsan! Grattis till din tid i frihet! 🤗 Jag tycker att du jobbar på jättebra, och kommer med många kloka inlägg här på forumet. Du är bra på att peppa de andra kämparna, och har en väldigt bra förståelse för hur det fungerar när man en gång väl har blivit beroende. Jag brukar se det som en stor brytpunkt när någon glider över till att fullt ut ha känslan av att man slipper att dricka. Det känns som om du redan är där. 😃 Riktigt härligt.

Ha det bra!

@Amanda L Hej! Det är hopplöst svårt att få till ett måttligt drickande för någon som har blivit såpass beroende att dom har hittat till detta forum. Jag har under min tid som aktiv på forumet sett hur det brukar gå. Det kommer nya som försöker traggla med att dricka måttligt. Efter olika lång tid så försvinner personerna från forumet. Många återkommer hit efter alltifrån några månader, till ett par år för att ”ta nya tag”. Jag har även sett hur många som egentligen har tänkt att bli helnyktra ”åker dit” pga att dom blir inspirerade av dem som försöker dricka måttligt. Särskilt efter ”romantiserade” inlägg, där någon tex har skrivit att dom har druckit hela helgen, har haft kul, och mår bra. Minsta lilla halmstrå om att det funkar, räcker tyvärr. Riktigt dumt blir det när folk som har måttlighet som mål hänger kvar i ”förändra”-delen av forumet.😠 Dom borde ha vett nog att flytta sin tråd till ”vara måttlig” åtminstone. Det är mycket möjligt att forumsdelen snarare stjälper än hjälper vad gäller hur lång tid det tar tills vederbörande inser att det är helnykterhet som gäller. 🧐 Ett längre utdraget lidande blir det ju. Men kanske hade det blivit värre om dom inte hittade till forumet överhuvudtaget.

Jag känner till ett ytterst fåtal fall här på forumet där personerna tycks klara en längre tid utan att vara helnyktra. Den gemensamma nämnaren för dessa är att dom dricker väldigt lite, och väldigt sällan. Och även att dom hela tiden är aktiva på forumet. Men det här med att hålla sig till att ”bara” dricka på helgerna. Eller försöka dricka ett visst antal glas per vecka har jag inte sett någon som klarar av en längre tid.

Ha det bra.

Försöker ta mig uppåt bland trådarna. Något blev fel....

Tack @Andrahalvlek🥰
Ja, det går bra även om mitt stämningsläge pendlar men jag försöker ha en viss acceptans för det.

Kram🐬

@sukan Jag tänkte på dig igår kväll. Och jag förstår att du är inne i en process. Men jag tror att du har hjälp av en bok som heter Tänka klart av Grace (minns ej förnamnet). Den kan man läsa även om man inte slutat dricka. Den ger mycket kunskap om hur hjärnan funkar och kan förklara varför du gör som du och känner som du gör. Det gör det lättare att förstå sig själv.
En viktig sak, som hon skriver om, är att när man blir beroende så funkar inte belöningscentret i hjärnan som det ska. Man blir mer deprimerad, får mer ångest och vi har svårt att känna glädje över mindre glädjeämnen, det som vi tidigare upplevt som fint och roligt. Det blir bara alkohol som gäller.
Jag hade svårt att sluta dricka för jag inbillade mig att jag inte skulle kunna koppla av eller ha roligt utan alkohol. Men det är precis tvärtom, märker jag. Nu känner jag mig lugnare och mer nöjd med tillvaron än förut.
Mer kunskap kanske kan göra det lättare för dig också att komma fram till vad du vill göra?
Lycka till i vilket fall:)

@Amanda L
Tack för att du svarar. Jag måste börja om. Har funderat på varför jag drack och tror att det är för att jag blev för trött helt enkelt och att det var jobbigt med allt socialt

Han är sjuk. Det finns ingen annan förklaring till alla varför och hur kan han och varför kan han inte sluta och hur kan det hålla på. Han är sjuk och alkoholen bestämmer. Och du får bestämma om du vill vara med på tåget eller inte. Det kommer förmodligen fortsätta som det gör nu tills han på riktigt får insikt själv, och det kan dröja om det inte blir några allvarliga konsekvenser av hans livsstil. Säger inte att det inte går, bara att det inte går att förstå om man står utanför och inte har ett beroende själv, it makes ni sense helt enkelt.

Så var påsken avklarad, nykter och frisk dessutom. Går in på Forumet nästan varje dag. Mitt nya beroende. Tack alla som velat kommentera mina inlägg, ni är mitt AA... :)
Känns som ett gäng nya vänner finns här, men också så många som skulle behöva mycket mer hjälp i sin kamp mot alkoholberoendet. Märkligt att det inte finns mer.
Nu har jag ägnat mycket tid att lära mig mer och det har varit otroligt bra, tidigare var jag ett lätt offer för grupptryck eller myter om hur alkoholen kan hanteras. Nu vet jag att det inte går för min del. Och bara det är ett steg mot friheten. Jag behöver inte längre "hantera" alkoholen och mig själv. Jag behöver bara att inte dricka den.
Jag vet att det inte är så lätt alla gånger, men så länge jag lyckas är jag fri.

@Anonymkvinna Tror att Amanda L skrev av välvilja utifrån att forumdelen "Förändra sitt drickande" ofta har lite mer aktivitet än vad denna har. Ser att du redan har startat en tråd där, men sen får du givetvis skriva i vilka andra trådar du vill på forumet.

/Kristoffer
Alkoholhjälpen