Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en till som gjort så fruktansvärt hemska saker när jag varit full. Jag vet nu att det verkligen är en sjukdom, för jag hade ALDRIG om jag haft ett val gjort detta mot mig själv och de jag älskat. Skammen lättar när jag vet att jag inte är ensam och när jag träffar mina likar på AA. Laura, Me och alla andra som känner igen sig. Vi är inte ensamma och det var inte vår mening att det skulle bli såhär. Jag hoppas vi ska förlåta oss och få ett bra liv i ro trots allt. Och att vi minns att inte ta det första glaset, igen. ❤

Fasen vad stolt jag blir å dina vägnar… Du klarade stå emot impulsen att gå in och handla. Duktig 🏆 Och sen psykologen på det! Du är på g nu. Hoppas du känner dig riktigt stolt över dig själv efter två dagar som du gjort så bra saker! Hejjar på dig!!!

Läser så många inlägg jag hinner med, och bland det klokaste var ju att när man vaknar upp en morgon, så ångrar man ju aldrig att man inte tog det där extra glaset igår, däremot om man har gjort det så ångrar man sej. Jag kämpar på 💪

Ångesten var total idag. Fruktansvärd. Nästan värre än igår. Skulle åka hem med bussen och lekte TROTS ALLT med tanken att gå in på bolaget för att få lite tillfällig frid. MEN så klev en man med gulsot på bussen (första gången i mitt liv jag såg gulsot och detta gick inte att missa). Behöver inte ha varit pga alkohol i hans fall, men jag såg detta som ett tecken i vardagen att LÅTA BLI. Detta gjorde att jag åkte hem hela vägen (passerade totalt 3 bolag utan att ens reflektera över suget mer). I veckan ska jag gå på minst ett aa möte till, det är mitt veckomål. Har även pratat med psykolog om mitt sköra mående (inget om beroende, vågar inte det). Men han bokade in mig en snabb tid till läkaren för att påbörja antidepressiva, jag sa som det var, att jag har väldigt hemska tankar och får tankeimpulser. Men de vet inte varför. Iof så har jag haft ett tråkigt förflutet som inte har med missbruk att göra, och mycket beror på det med.

@Martin som änt…
Tror nog att din sambo förstår problematiken men hennes problematik är inte samma som din.
Det är ett enormt arbete att att ta sej ur ett alkoholberoende men så värt det.
När du tillåter dej att dricka då och då så blir du en annan, det är en del av alkoholens ansikte.Och den andra personligheten du uppvisar när du är berusad tilltalar inte din sambo alls. Någon som är berusad bli osmaklig även om du försöker vara snäll och rar mot henne. Du blir någon hon inte kan lita på, någon som är oberäknelig någon som pendlar mellan olika sinnestillstånd.
Du kan inte styra det hjärnan är kidnappad av alkoholen och du kan inte styra dej på ett skickligt sätt längre under dess inflytande.
Klart att hon blir sur !!!
Du säjer att det går väldigt bra i perioder häng i där då tillåt dej inte falla tillbaka utan bestäm dej för att håll dej nykter i längre perioder 3 mån 6mån 1 år då får du distans till ditt beroende och sug efter alkohol / avkoppling. Att ge upp ditt förhållande för att du vill dricka då och då visar ju på att du verkligen är beroende att ens tänka tanken.
Vad skulle du känna om din din sambo bryter ert förhållande istället.
Din sambo tror att du klarar det hon litar på att du kan om du vill. Vad tror du ?
Alkoholism är en sjukdom när man är kemiskt/ fysiskt/ psykiskt beroende av alkohol men det är också som din sambo säjer - att vilja sluta det behövs viljestyrka.
Hon vill ha dej som när du är nykter var glad för det.Du kommer att växa som människa i din nykterhet och må bra. Vem vill du vara?Du säjer inte hur gammal du är eller om ni har barn då är det än viktigare att kunna vara nykter.
Under tiden när suget kommer hitta aktiviteter som stimulerar och gör dej avkopplad. Träna basta jogga.
Ge inte upp och förlora ditt liv i ett alkoholberoende med allt vad det innebär.
Kämpa på och ge inte upp
Se nyktert på er situation och låt inte kärleken till alkoholen förstöra den är verkligen inte värd det !!!

Lycka till !

@Sisyfos Ja men så är det. Ungar idag, inte alla men väldigt många är så jävla otacksamma och vana att få som de vill. Ställer man krav och regler blir det surt. Min plan är ju att lämna skolan när tillfälle ges. Måste låta min son gå klart åk 9 tills nästa år. Känslan av att vad skönt det skulle att bara flyta bort ett tag MEN det löser ju ingenting att fly. Jag tar en dag i taget. Ja Paris ska bli kul, räknar ned.

@Onkel F Fint inlägg! Har läst det ett par tre gånger och känner igen mig i det. Det motiverar mig också att fortsätta på den nyktra banan 🤗

Ska bli spännande att möta sin våren nykter för första gången på länge ❤️

@Onkel F Detsamma🥰👍

Välkommen hit @Fullblack,

Din tråd har verkligen fått fart!

Du berättar om att alkoholens nuvarande plats i ditt liv tillkommit på grund av dåvarande dödsångest efter ett besked från en VC för åtta år sedan gällande ditt blodtryck. Du verka vara utforskande som person och hittar mycket fakta som pekar åt olika håll gällande alkoholens nytta eller onytta. Du lyfter vikten av att inte slå på sig själv om en har ett alkoholberoende, klokt! Det hjälper inte att göra något svårt ytterligare svårare. Du berör också det stigma problematiken kan ha, ett viktigt område att prata om.

Det som nog väckt en del reaktioner här i tråden handlar kanske om det som någon upplevde som förskönande, vilket vi brukar be om att undvika. En del av det du skriver kanske låter som att du just nu inte vill förändra något kring din konsumtion samtidigt låter det som du funderar en hel del kring detta. Du skriver att du inte vet om detta forum är rätt.

Du skriver också att för dig gäller det att vara så restriktiv som möjligt med alkoholen och minska över tid. Utifrån det låter det ju inte som fel forum utan att du som många andra har en ambivalens. Att känna, tänka och vilja ha det på olika sätt samtidigt är snarare regel än undantag för de flesta av oss när det kommer till sådana här förändringar. Att reflektera högt kan vara ett hjälpsamt sätt att sortera i det.

Om du väljer att stanna här hoppas jag du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt!

Allt gott, Rosette, Alkoholhjälpen

för oss som tror vi ska dö, som jag. våra känslor är ju äkta. även fast vi har fel. den mentala pressen att tro så så många gånger är extremt utmattande

ja jobbar ju hemifrån året runt. ja dricker aldrig när familjen är nära. har min lägenhet som ett kontor. har blivit väldigt enkelt så att bara för man jobbar hemma sitter man vid datorn me massa bira eller sprit.

enda anledningen till att ja faktiskt lever idag tror jag är för de nyktra dagarna på 10-14 dagar som ja lyckats med. o den på 2 månader var pxo bra. ja vill vara nykter längre denna gång

har inte gått sådär superbra. haft pauser som vanligt som förr på två veckor lr 10 dagar. Men… när ja väl dricker har de blivit 4-6 dagar i sträck. 70is sprit per dag. o därefter när ja lägger av är ja helt färdig. högersidan reagerar alltid som vanligt. ja hade en längre nykter period förut men du rökte ja weed istället. weed är väl de som räddat mig temporärt, låtit kroppen få vila, men då bli lungorna jävliga efter ett tag istället o man blir omotiverad. ja finns inte riktigt nån väg till den där RENASTE lösningen. när ja rökte efter min långa paus så tänkte jag ; bra då har ja slutat me alkohol i 2 månader. nu ska ja sluta me cannabis. o sen trodde ja väl att ja därefter bemästrat båda…. men så klart de inte är så. sluta med cannabis triggade en enorm explosion av hunger efter alkohol iatället. ungefär som man vart instängd i en källare utan mat i två veckor. min hjärna kom ut, och sprang o köpte helt utan kontroll. min hjärna tänkte att magen är bättre som aldrig förr, humöret, allting. hittade massa bortförklaringar o trodde ja skulle hålla mig till 1 gång i veckan. problemet är att om ja skulle dricka 1 gång i veckan skulle kroppen aldrig vara nöjd me de. den skulle tycka de är ”lame” tråkigt” inget äventyr” ”tar slut för fort” nu skriver jag här igen för o försöka bemästra alkoholen. 5 dagar nykter just nu. tränade igår mådde bra. men när ja vakna fick ja kräkningar diarrer allting. inget blod. inge blek avföring, tjejen o sonen va magsjuka förra helgen blev bra i måndags. kom över när ja jobbade o hjälpte til me mask handskar osv. vet inte om de är de ja fått i mig … tkr isåfall de här tog litw långt tid för de skulle bryta ut. ja e livrädd för levern och magcancer lr gastrit. inget ja äter håller sig kvar i magen just nu.

Hej.
Konstaterar att mitt inlägg gav och ger upphov till flera svar.
Vad som händer framöver lär jag kanske märka, just nu vet jag ju inte vad orosanmälan för med sig.
Men Tack alla för input.

Har äntligen fått hem Annie Grace’ bok Tänka klart. Har nu läst två kapitel och den tilltalar mig mycket. Med en vetenskaplig approach och samtidigt mycket uppmuntrande och hoppfull.

@Challe2022 låter skönt med en härlig känsla! Det är riktigt trist väder där jag är, hjälper att inte vara måndags-bakis då☔️

@Natalia Hej🙂👋 det känns förvånande nog rätt bra idag. Har inte ännu så länge haft något sug att åka till bolaget, men av erfarenhet så vet jag att paniken ökat i takt med att klockan tickar ner mot stängning. Just idag har jag ingen bil, men vi alkoholister drar oss ju inte för obekvämligheter när suget sätter in...
Men än så länge nykter på dag 5😀
Hur känns det för dig idag?

@Lora
Jag kan förstå hur du menar och jag håller med dig att syftet med mötet absolut inte ska vara att skuld och skambelägga mannen.
Däremot så är det heller inte modern eller barnens roll att anpassa sig så att pappan inte känner skuld och skam, med mera så har både barnen och anhöriga redan fått bära ett så tungt ansvar att de behöver faktiskt stöd och trygghet i den här situationen.
Tänker att om det går så långt som att skolan gör en orosanmälan så har det förmodligen gått ganska långt.
Jag menar att prio ett behöver vara att barnen går växa upp utan att leva i den otrygghet och ibland psykiska våld det faktiskt är när en eller bägge föräldrar lever i ett missbruk och ofta är den andra föräldern även fast i ett medberoende.
Att huvudfokus ska vara att alla ska vara försiktiga kring missbrukaren för att inte såra är för mig ett farligt huvudfokus.
Det bygger ju in medberoendenönster för barnen som växer upp, de vore snarare uppmuntras i att berätta hur de mår, vad de ser osv för att motverka medberoende.
I vissa kommuner och soc inte särskilt hjälpsamma men i vissa kommuner är de helt fantastiska och jag har erfarenhet av bägge.
Och en sak till om pappan fortsätter sitt missbruk och lever i förnekelse så jan det absolut vara en hjälp för barnen och mamman att få hjälp till att komma ifrån pappan.

@futurista läst din tråd, känner igen mig så mycket. Jag är inte beroende så jag måste ha alkohol varje dag men om jag kommer över en viss gräns då dricker jag mer och mer. De senaste åren 4-5 så har jag inte gjort några riktiga dumheter utifrån sett håller mig på bena hyfsat stadigt, säger inget elakt gör inget jättedumt MEN jag känner att jag tappar kontrollen, jag minns aldrig att jag går och lägger mig ex. Jag är påverkad när jag har mina barn här och blir frånvarande.
Dricker inga kopiösa mängder, en flaska vin och ibland nåt glas bubbel

Ångesten över dessa saker äter upp mig inifrån.
Om jag dricker för mycket så känner jag mig tvungen att alltid höra av mig till dem som var där. Oftast hemma middagar med god mat och vin. Men tror det är det där med kontrollen... och att jag är en mamma. Känns alltid som om jag inte förtjänar dem när jag slösar tid på att ex dela en flaska vin med en kompis i köket.. mitt ena barn påpekade för snart två månader sen att du dricker ju alltid vin... sen dess har jag skött mig. Max 1-2 glas per kväll, vid nåt tillfälle 3-4. Max 1-2 dagar i veckan. Men ångesten över alla kvällar jag har förstört, allt som kunde ha hänt de kvällar jag druckit. Tänk om något hänt barnen och jag inte märkt det osv , det snurrar konstant i hjärnan...

@Samsung50 åh usch jag lider med dig. Du ska absolut inte skämmas, men jag vet ju av egen erfarenhet att man skuldbelägger sig själv och känner skam fast det inte är vårat fel. Låter som du har en riktig vuxenbebis till alkis där hemma. Hoppas verkligen han skriver på papprena för försäljning. Finns det något annat alternativ för dig ifall han skulle fortsätta vägra. Kan du kanske koppla in någon som kan hjälpa till med dessa papper om han vägrar. Känns tyvärr som han gör så här bara för att jävlas med dig. Uppdatera mig hur det går. Massa kramar till dig❤❤

Dag 16. Lite oordning på dagarna, men ska dag 16. Ibland susar ett glas vin eller liknande förbi i hjärnan, men just nu känner jag absolut ingen lust att dricka alkohol. Känns som jag är räddad. Vid tidigare beslut om vit månad etc har jag bara räknat dagar för att få dricka igen och inte ens klarat en månad. Tanken var att jag avstod från något roligt och avkopplande. Nu är tanken att jag räddat mig från mer beroende, fler minnesluckor och mer ångest. Dvs som det funkar i praktiken. Hoppas jag är så stark som jag vill.
Många på forumet är numera mina hjältar. Vilka människor det finns därute!🥰🙏🏻

@Me
Riktigt bra jobbat och du kommer att fixa detta. Bra att du vill gå på AA möte. Är häftigt att kunna öppna sig för människor man inte känner men man behöver inte säga något utan bara lyssna. Jag var också orolig att träffa någon jag kände men den känslan försvinner. Det finns också digitala möten.
Ta hand om dig du är fantastisk ❤️ En dag i taget✌️

@Me Jag tycker du kan gå dit med huvudet högt. Att du tar tag i ditt liv är inte skamligt, det är beundransvärt. Gör allt du behöver, hejar på dig!!!❤️❤️❤️❤️

@LauraE Bra jobbat! Du har bett om hjälp och du har startat processen. Var stolt över dig själv!❤️❤️❤️

@Sorgsen-sorgsen
För mig gäller det nog att kunna kontrollera mängden när jag festar, har aldrig något sug efter alkohol på vardagar och måste inte dricka varje helg heller men när jag gör det och fått i mig en viss mängd typ 3-4 glas då tappar jag kontrollen och börjar dricka väldigt fort. Jag känner inte när den gränsen kommer🙁