Senaste kommentarerna i forumet

@Onkel F Jag blir så glad av att läsa ditt positiva inlägg 🤗 Nä, livet blir ingen räkmacka bara för att vi slutar dricka. Men vi får bättre förutsättningar att hantera livet - ta oss igenom det svåra. När vi dricker slutar vi att utvecklas mentalt, vi konserverar snarare våra hjärnor i alkoholen. Hur charmigt är det att vara 50+ och agera som en tonåring? Not so much.

Ditt inlägg är också ett lysande exempel på att vi måste träna på vårt tålamod. Ha respekt för processen. Det enda vi kan veta är att vi inte kommer att tänka likadant om 6 månader, 9 månader, 1 år, 3 år. Mitt tänk har förändrats hela tiden under dessa drygt tre år. För varje år blir jag lite mer grundad, lite mer tacksam, lite mer kapabel att hantera livets motgångar. Det är om något magiskt 🥰

Kram 🐘

Godmorgon i kaffestugan. Här serveras chiapudding overnight, med svartvinbärssylt. Gott kaffe till. @Natalia ; att dricka planerat hos en granne tycker jag äter fint framsteg jämfört med att "trilla dit" och sen ibland hälla ut resten nästa dag. Bra gjort av dig. Jag hade en jobbig dag igår, men drack inte. Det känns bättre nu idag. Glad måndag!!

@prinsessa Tack, den behövs. Jo, det hade varit lätt att tänka "tröstdricka" igår. Nöjd med att det inte blev så.

@Lora, jag håller inte med dig om att det är den som har problem och att stötta den personen som bör vara i fokus. Det stora problemet med medberoendet är just att de medberoende slår knut på sig själva för att stötta och hjälpa. Jag skrev inte att man ska anmäla för att lindra sin egen ångest, men att det kan vara ett alternativ när man uttömt andra vägar framåt. Som alltid handlar det om relationer mellan människor och ibland tror jag att man måste tänka bort sin misstänksamhet och utgå ifrån att människor vill en väl.

@cthd Hejar på dig! Jag började också igår efter en extremt skamlig situation med barnen i lördags.

Nu kör vi ☀️

@rubius Bra jobbat. En sak I taget. Jag har också börjat tänka och känna så; att idag måste jag göra det där och då kan jag inte dricka, istället för "Nej då kommer jag ju inte kunna dricka " Insikt och vilja. Det är viktigt.
Hoppas ni får ett fint avslut

Nu har jag ögnat igen din tråd och jag känner igen mig litegrann. Du är dock modig som skriver innan du slutar. Jag väntade tills jag varit nykter i 2 månader av rädsla för att misslyckas. Sen blev lag nykter men tog ett återfall efter 11 månader fick kämpa för att ta mig tillbaka. Har fått jobba mycket med den där bilden av att jag ska vara duktig och självständig och lyckas som jag tänker att du har också. Den är tung att bära och när den bilden inte längre går att visa upp, så är det inte alls lika farligt som man tror.
Men hur som helst, när jag läser det du skriver är det inte offerkofta jag tänker. Du har mycket runt dig och att du presterar. Som AndraHalvlek skriver så handlar beroende ofta om annat. Du skriver att du har höga krav på dig själv och gråter varje gång på yogan. Du använder alkoholen som medicin tror jag. Jag började medicinera med alkohol när jag hade dåliga järnvärden och inte kunde prestera på den nivå jag vanligtvis gjorde. Alkoholen gav energi och visst fokus så att jag överlevde kvällarna. Jag tänker när jag läser det du skriver att du har lite liknande problem. På gränsen till utmattning och måste köra på. För du kan inte se något annat. Å så dricker du, föraktar dig själv, känner dig radiostyrd, hatar alkohol, skäms. Men det är på sätt och vis din ventil.
Om du inte kan söka hjälp för beroendet, kan du gå och prata med någon? Vet inte om du skrev att nåt av barnen var svårt sjuk, men oavsett det så är det extremt mycket ansvar som vilar på en mamma med kontrollbehov och jag tänker att du är trött. När man är trött slår autopiloten till lättare. Lyssna på Närvaropodden kanske om du inte har möjlighet att söka hjälp eller radiopsykologen eller vad den heter idag. Men framförallt, försök se på dig själv utifrån som du ser på andra. Det är stort och modigt att skriva härinne. Om jag går till mig själv, så hade jag inga problem med att andra inte var perfekta. Jag har stor förståelse för mekanismer som styr både beroende och annat. Men att se det hos sig själv satt extremt långt inne på nåt sätt. Jag hade alltid förväntats prestera och alltid klarat mig själv. Och alltid presterat. Att erkänna att man inte kan hantera alkohol är svårt, och att erkänna att man inte orkar med livet som det ser ut är ännu svårare. Du har hittat en utväg i att ta hjälp av din man och ge honom kortet så att du inte kan köpa. Jag tror att du skulle behöva se över ditt liv i stort. Du är i början av processen att bli nykter. Se dina framgångar. Packa undan dina misslyckanden. Du kan ta fram och kika på dem när det går bra. Jag tror helt enkelt bara att du är mänsklig.

@LauraE Starkt av dig att gå på möte. Det som hände hos killen är i det förgångna, nu behöver du fokusera på dig själv och din hälsa. Är han din vän så kommer han tillbaka. Hade det varit att du blev sjuk på annat sätt Hade du inte skämts eller velat dö,eller hur
Alkoholism är en sjukdom. Men man kan bli frisk, och du har verkligen visat att du vill bli frisk. Du är värdefull, glöm aldrig det.

@Me
Din beskrivning skulle verkligen kunna vara jag!! Nu kämpar vi ❤️

@Me
Kämpa ❤️

@Me @Varafrisk @Amanda L
Tack för era svar! Det värmer! Jag var faktiskt på mitt första aa möte idag. Var så desperat och är så nedbruten i detta. Det var riktigt skönt och befriande med att träffa andra som lever i liknande helvete! Är så glad att jag kom dit. Mitt liv hänger på en skör tråd, trots att jag utåt sett har ” allt” men så som jag har gjort bort mig (och inte bara en gång) så vill jag inte leva med den skammen. Jag kommer definitivt fortsätta med aa möten. Men incidenten i fredags känns som ett trauma för mig. Vet inte hur jag ska bearbeta detta riktigt.

Tack för värmande ord och stöd!
Tyvärr så har alkoholen fortfarande greppet om mig. Men jag är fortfarande besluten att komma till rätta. Idag har jag vart utan CB rökat 8 dagar och börjar känna mig redo att ta tag i alkoholen på riktigt å.
På onsdag reser jag från familjen i Norrland ner till Östergötland för min kära farmors begravning. Kommer bo hos farsan "styvfarsa" och kommer ej kunna dricka där hursomhelst. Han vet nu om mina problem och dömer mig inte med jag vill visa att ja kan bättre.
Helgen har dock kantast av nästan konstant alkoholintag, tillochmed lite värre än vanligt.
Men känns skönt att komme ett steg i alla fall. Eller ja.. två steg, jag har insett mina problem ju.
Nu längtar jag till verkstan i morrn o få göra nytta ☺️

@Varafrisk Du gör det så bra! Att be om, och ta emot, hjälp är ett tecken på styrka. Du har en positiv inställning till behandlingen, det fungerar bättre på. Risken är du kommer att sakna den när den är över!
Det har väl redan skett en förändring inom dig? Du hanterar ju dotterns problem på ett bra sätt. Man blir stabilare ju längre tid man är nykter.
På sätt och vis är det kanske bra att du har dina erfarenheter av A? Dottern vet ju att du kan förstå hennes problem och du visar att man kan göra något åt dem. Det borde kunna ge henne en viss trygghet.

Du har haft bra aktiviteter i helgen. Det viktigaste är naturligtvis att det varit trevligt, men den typen av aktiviteter kickar ingång produktionen av måbra-hormoner också. Man mår bra av at må bra, typ 🙃

Lycka till med behandlingen i veckan. En dag i taget! 👍💪💪

@Snödroppen Ur det perspektivet vad är då en rimlig lösning ur barnens perspektiv anser du för att de ska må bra? Är det skilsmässa?

Vad har mötet med sos för syfte? Underlag inför inför skilsmässa?

Säger inte att det är fel i sig. Kanske är situationen så allvarlig. Kanske inte?

Jag ser att fler hade kunnat hjälpa @Takpannas man utöver henne själv. Fler har ju uppenbarligen sett och varnat tidigare. Någon hade kunnat sätta sig ner med honom med en empatisk ingång långt tidigare. Så som förskolan.

Det är inte undra på att folk inte tar hjälp, blånekar till sitt beroende och spiralen bara fortsätter nedåt. Siffrorna på hur många som lyckas frigöra sig är nedslående. Inte så svårt att fatta varför. Eller?

Det är inte förståelse man möts av vid soctillställning. Det är pessimism, irritation, avståndstagande och frustration från anhöriga som soc ska jonglera i för att stötta barnen. Ganska naturliga känslor med tanke på all bakgrund. Att däremot tro att det är forumet för att få till en nykter tillvaro är dock mindre troligt. Det sker nog i annan kontext utan så stort fokus på skuld och skam.

Jag hoppas att forumet tar med sig min input. Inser att jag är den enda som skriver ur det perspektivet här och antar med detta att min ståndpunkt har nått fram mer än väl. Ska inte fortsätta driva frågan kring skam och hur central jag anser den är för att uppnå en välfungerande familj. Enligt min åsikt är skammen den verkliga sjukdomen inte ett alkoholberoende. Tack för ordet!

@Sisyfos och @Natalia 🤗 Det där med att känna sig liten och betydelselös kommer sig mest av att det just nu händer saker i mitt liv som jag inte har någon kontroll över, Det finns saker som man bara får acceptera, om än motvilligt, och sedan göra det bästa av situationen. För inte så länge sedan skulle jag ha supit skallen i bitar för att fly undan den här typen av skeenden, men det hade ju inte förändrat något. Situationen hade varit densamma när jag nyktrat till, och det hade gett mig anledning att köra ett varv till med A.
Jag jämför mig egentligen inte med de övriga på AA-mötena, det var mest en reflektion över vilka man förväntar sig att träffa på jämfört med dem man faktiskt träffar. Många verkar ha en bild av att det mest av "parkbänksalkisar" som går på AA-möten. Det är naturligtvis olika i olika grupper, men i "min" grupp är risken större att du träffar din närmaste chef 😨

Även om tillvaron inte blir perfekt bara för att man inte dricker så är det jävligt skönt att slippa den där förbannade alkoholen och allt den för med sig.
Smusslandet och planerandet för att inte riskera att köpa hem för lite.
Att åka till olika bolag för att inte bli igenkänd (HA! Dream on!).
Att dricka sju dagar i veckan, och sitta varje kväll innan arbetsdag och blåsa i en alkotest för att se om man inte kan ta ett halvt glas till, eller åtminstone en liten slatt, fullkomligt besatt av tanken att dricka så mycket som möjligt och ändå vara körbar dagen efter.
Att komma till jobbet dagen efter rödögd, dödstrött och plufsig och lukta gammalt vin och ändå inbilla sig själv att ingen märker något.
Det är inget liv, man bara existerar. På lånad tid dessutom.

Jag har erkänt för mig själv att jag är alkoholist (har inga problem med det ordet), och jag har insett att jag inte klarar att ta mig ut ur den situationen på egen hand. Jag har sökt, och tagit emot, all den hjälp jag behöver. Mediciner, regelbundna besök på beroendemottagningen och AA-möten. Det har varit en absolut nödvändighet för att jag skall få till en förändring. Och det har fungerat.
På onsdag har jag varit nykter i nio månader, och jag känner mig som en annan människa idag jämfört med när jag drack. Jag kan inte påstå att jag märkt någon avgörande förändring efter x eller y månader, den har snarare smugit sig på efterhand.
Jag inser att det sista ”låter lite AA”, men skit samma! Jag tror att det här är något alla som har problem med A måste göra. Var och en på sitt sätt, det som fungerar för mig kanske inte fungerar för dig!

Nu är det bara tre månader och några enstaka sketna dagar kvar, sedan har jag varit nykter i ett år! Tjohoo! Se till att ta ut glädjen i förskott, det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan! 😆

Kärlek, styrka och omtanke till alla 🤗🤗💪💪💪

@Me Jag var också rädd i början att jag skulle träffa ngn jag kände, ngn bekant eller ngn förälder som jag mött i mitt jobb. Men nu är jag inte rädd längre…vi är ju där av samma anledning. När jag berättade på mitt jobb om mitt alkoholberoende då försvann skammen och det mesta av rädslan. Det tog lång tid men nu känns det som en befrielse. Det är inget farligt…🥰🥰

Dag 1. Igen. För sista gången den här gången.
I går hade Herr Knaskatt ett allvarligt prat med mig där han för första gången sa A-ordet. Alkoholist. Han litar inte på mig när jag dricker. Han är orolig.
Jag höll bara med. Han har rätt.
Jahopp, så det här är sista kvällen jag dricker alltså, sa jag. (Vi satt redan med ett glas vin då.) Så öppnade vi den godaste flaskan vin vi hade hemma och jag drack merparten av den och blev pruttfull. Fick ett riktigt brakavslut på min dryckeskarriär.
Nu känner jag att det bara finns en enda väg framåt och det är total nykterhet. Jag har lovat honom och mig själv det och nu kan jag inte gå tillbaka till att låtsas att allt är normalt och bra och att jag kan dricka med måtta.
Kejsaren är naken och Knaskatten är alkoholist. This is it.

@Torn Tack för Grattis! Ja, du vet ju hur det är…vägen som jag och många vandrar. Ni är viktiga som har gått lite längre på vägen🤗

@Sattva Tack för Grattis! Ja, behandling verkar vara rätt väg för mig. Det ska bli spännande att se förändringen inom mig🙏🏻🤗

@miss lyckad Tack för Grattis och kul/viktigt inlägg! Va kul att du tittade in! Ja, jag förstår vad du menar! 🤗

Ska alldeles strax gå och lägga mig. Det har varit en omtumlande helg men det bästa jag har varit nykter och klarat av känslor bättre tack vare att jag har varit nykter.

Behöver inte berätta allt vad som hände men min dotter har problem med alkoholen. Inte på vardagar (såvida hon inte är inne i ett skov då kan det hända att hon dricker) och inte om hon är hemma på helger men på krogen. Jag tror hon höll upp i en till två månader, drack inget men i fredags. Det blev inget bra men vi har haft en bra diskussion. Hon är väldigt medveten om sitt problem. Dessutom är hon i en svacka nu mår inte bra. Hon sa att hon känner sig svag inför oss föräldrar. Jag blev så illa till mods att hon kände så vill inte alls att hon ska behöva känna så. Hade detta varit för drygt två månader sedan hade jag åkt t systemet och köpt alkohol och druckit. Idag efter samtalet är jag ändå mer lugn än vad jag hade varit för några månader sedan.

Var på konsert igår och drack ingen alkohol. Skönt!

Var på NA-möte idag. I början såg jag mest olikheter nu ser jag det nästan inte alls utan mer vår gemensamme nämnare drogen. Det är så skönt med värmen som finns där i rummet.

Barnen och svärdotter var hemma på söndagsmiddag. Dottern skulle inte komma med först men gjorde det. Det var så skönt att vi var tillsammans. Och faten var länsade….

Dags för sängen och sömnen som är då bra🙏🏻 Imorgon börjar fjärde veckan på behandlingen jag är så tacksam🙏🏻

Godnatt och kram😴🤗

@Varafrisk ❤️❤️❤️ får sån tro på livet av höra er. Att det går… jag SKA klara det här. Jag funderar på AA, men så rädd någon jag känner ska se mig.

@Me Oj, vad du kämpar! Så fantastiskt att du är nykter ikväll💪🏻 Visst, har du fått pepp men du har gjort jobbet! För mig kändes det som om jag var ständigt på dag 1 i hur många år som helst men nu har jag kommit längre. Trodde aldrig att jag skulle klara det. Ta en dag i taget inte längre. Säg ngt fint t dig på morgonen…att du duger precis som du är. Du är queen👑

Kram och godnatt🤗🌟

@Lora
Jag vet, minst 5 personer, som fått hjälp av soc och lämnat sitt aktiva missbruk.
Om en människa är en fara för sig själv eller andra så är en orosanmälan det sista man gör.
Att känna skam är inget farligt, det är ju det man behöver möta och bearbeta.
Jag tänker att du gjort vad du kunnat nu och att det bästa för dig nu är att hitta mål och mening och gå vidare med ditt.
All värme och kärlek.

@Kärringen
Om du kan så sätt gränser och om du inte kan så var snäll mot dig själv.
Det finns en väg ut, det finns en varm och trygg framtid för dig, be om hjälp för dig själv istället för att hjälpa andra.
Att du föll tillbaka är mänskligt, det har vi nog alla gjort härinne.
Massa värme, kärlek och tro till dig ❤️

@Takpanna
Jag tänker att det viktigaste är barnen och där har man på skolan bedömt att det finns skäl att göra en orosanmälan.
Jag vill inte på något vis komma med pekpinnar eller vara hård men jag vet vilka risker det bär med sig för barnen att växa upp så och det kan innebära psykisk ohälsa för en lång tid fram i deras vuxna liv.
Barn är barn och kan inte ta ansvar för sig själv men det behöver man göra som vuxen.
Mitt råd till dig är att släppa ansvaret för honom, det behöver han ta själv.
Vad det gäller ilska så är det ett verktyg vi har som bland annat kommer fram när våra gränser inte respekteras och det gör de inte med en aktiv alkoholist.
Jag vill på intet sätt skuldbelägga eller samma alkoholisten men man behöver tillslut möta verkligheten om man ska ha en chans att bli frisk.
Du behöver ta ansvar för dig och dina barn, det räcker gott och väl. Visa dina känslor, är mitt råd och sluta anpassa dig honom. Du anpassar dig bara hans sjukdom då och det är det som kallas medberoende.
Fint att du skriver här, jag skrev mycket är tidigare och fick jättefin hjälp.
Kram

Jag känner så enormt med dig… är du ok ikväll? ❤️ Jag vet hur jävla vidrigt det är… och tro mig har typ tre kvällar i veckan som är så illa… Och ville bara skriva, sjukt impad om du, eller åtminstone övervägde, gå på ett AA möte. You go Girl!!! Nu är du på väg, oavsett om du misslyckades idag eller inte. Tankemönstret bli nykter finns där. Hoppas du sover och vaknar upp och känner dig starkare i morgon.

@Påvägmothälsa Skickar en kram. Så bra att du har skött dig ok denna vecka.