Senaste kommentarerna i forumet

Nykter morgon 226
Hade en dröm inatt att jag valde att ta ett återfall. Vaknade kallsvettig med ångest 😥
Lättnaden när jag förstod att det ”bara” var en dröm var obeskrivlig.

Dag 54. Kört ett träningspass på motionscykel jobbigt men nyttigt för man tänker inte på A då. Inget sug i dag det är också skönt. Vi kämpar på en dag i taget.

@Amanda L grattis och bra kämpat av dig!!

Ja, visst blir det skillnad när man inte räknar ner tills att man ska få dricka igen. Man blir avslappnad på ett helt annat sätt. Hoppas nu när våren snart är här att man kan ta in den med lite nyktrare ögon även om det är samma ögon (plus att jag märkt att jag nog behöver läsglasögon snart…)

🤗

@Sorgsen-sorgsen 👍❤🙂

@Natalia @prinsessa God morgon. Jag börjar dagen med att arbeta hemifrån så snart blir det kaffekopp nummer två,och en smörgås. Jobbigt att behöva ta sömntabletter @Natalia, min sömn krånglar också just nu och det är verkligen en utmaning. Önskar er en fin nykter tisdag ❤️

@Surkärring God morgon. Tack det är okej. Jag har alldeles för mycket omkring mig och börjar få utmattningssymptom, något jag haft tidigare i livet. Det gäller att ta dem på allvar, försöka sakta in och inte dricka alkohol mot ångesten jag vet kommer. Nu har jag en del utmaningar tre dagar framöver och sen en fyradagars helg. Det blir bra. Tack för omtanken!

Ska stå att jag fått en annan syn och förhållningssätt till att vara nykter denna gång😁

@Nils-75 Fint att det går så bra och att viljan att sluta kommer inifrån. Så var det för mig också och det blir en stor skillnad i nykterhetsarbetet och processen. Jag hade en annan syn och förhållning till att vara nykter. Räknade dagar från att jag senast drack, istället för att räkna dagar ned till att få dricka igen efter ett uppehåll. När jag räknar från, är det mot ett annat sätt att leva alkoholfri och en livsstil som utkristalliserar sig allt eftersom insikter, självreflektioner och tankar om mig själv faller på plats. När jag räknade ned mot att få dricka igen efter ett uppehåll, fick jag inga nya insikter och gjorde inga större självreflektioner, för fokus var på att få dricka igen och känna rus. Även om jag då inbillade mig att jag skulle kunna dricka måttligt efter en tids uppehåll. Sjävbedragande karaktär som du säger.

Hoppas den italienska glassen smakar, det är du väl värd. Bra jobbat!❤️

@Dags på riktigt Hej! Börja med att genomföra programmet här, har stärkt mej redan fast jag bara gjort 3 avsnitt än. Jag kände igen mycket i din beskrivning, har det typ samma kände jag. Men vi önskar varandra lycka till tycker jag 💪

Godmorgon Knaskatten!😻

Vad skönt att se dig på banan igen.
Du har också kommit till vägs ände och valt riktning, så bra beslut!
Jag önskar dig all lycka och kraft.🍀💪

Vi är ju ganska lika i vår a-historia här på forumet. Vi har båda hållt upp i flera långa perioder men så småningom återgått till samma riskfyllda drickande.
Men någon gång kommer man till ett avgörande och det är så himla skönt!
Då behöver man inte förhandla längre och kan leva så mycket bättre och sundare.
Jag är inte här på forumet så ofta längre men det känns ändå skönt att logga in i bland och heja på gamla vänner! 😍🥰
Många kramar till dig! 🐾🌷🐾

@Påvägmothälsa hur är det med dig nu?
Tänker på sig!!

@vår2022 Tack! Åååh längtar tills jag är där igen, att bara njuta av kaffet och en lång nykterhet. 😽

@Snödroppen Går man in i en relation gör man det med respekt. Från båda sidor. Det går inte som partner att friskriva allt ansvar i en relation och peka ut alkisen som boven till allt. Båda bör vända spegeln mot sig och fundera på hur man bidragit till att skapa en sund relation och familj? Fundera över vad man själv har för utvecklingspotential.

Man är två i en relation och stöttar varandra. Det betyder inte att man har fullt ansvarar för sin partners känslomönster. Till syvende och sist ansvarar man för det själv. Vill man inte längre vara kvar i en relation lämnar man. Jag har full förståelse för om man inte orkar vara kvar med en beroende. Lämna då på ett respektfullt sätt.

Att trycka till andra och driva upp skamnivån är ingen rättighet man har enligt min mening. Är man så frustrerad bör man se till att ta hjälp eller hitta sätt att bearbeta sina känslor. De är inga känslor som bidrar till ett lyckligt liv. Som man har rätt att kasta över hela ansvaret på andra för. Säga det är ditt fel. Det är inte den med beroende som kan ta ansvar för att medberoende inte klarar sätta gränser för egna behov. Den delen får man ta hand om själv. Däremot tycker jag man kan stötta varandra, vara nyfiken på varandra och hjälpa till att bena ut känslor. Återigen, det betyder inte att man kan lägga över ansvaret på egna negativa känslor på någon annan. Man bär själv ansvar för sitt liv.

Det gör mig beklämd att synsättet cirkulerar i samhället att det är fullständigt ok att hävda en det ena en det andra om en beroende. Bara att skjuta på. Att det är så accepterat och icke ifrågasatt att det är ok att dra ur sig lite vadsomhelst bara man lägger det under titel alkis. De får en sådan ta efter allt de gjort med väldigt lite egen reflektion på sig själv. En gång alkis alltid alkisinställning som om det finns en allmängiltig profil på sånna. Att det är så lätt att avskriva dem som loppet är kört.

Att man då inte förstår att man piskar upp och medverkar till att bygga skam i samhället. Att man inte förstår att man är del i problemet. Siffrorna är väldigt höga. Vi lär inte få ner dem om vi tror att skam är en del som hör till den beroendes parti. Att de får dem reda ut. Ingen annan än alkisen bär ansvar för det skamfilade med att bli beroende. Med den attityden befäster vi siffrorna och förvaltar Anonyma Alkoholister begreppet. Vi lär då få fortsätta harva.

Titta på Brad Pit. Hans familjehistoria är ju ganska känd. De skilde sig. På en gala gav han Bradley Cooper kredit. Han sa följande:

“I got sober because of this guy, and every day’s been happier ever since. I love you, and I thank you."

Det var nog ingen slump att Bradley Cooper kom igenom hos Brad Pit. Att han lyckades nå Brad Pit då han själv gått igenom samma resa. Där fanns ett kitt. Ett förtroende och en ömsesidig respekt. Notera att även myndigheterna var inne och rörde i soppan när han och Angelina gick isär.

Jag säger inte detta för att jag inte förstår Angelina. Jag vet inget om deras relation. Däremot talar denna sekvens sitt tydliga språk hur viktigt det är att man inser hur hårt skammen sitter. Titta på klippet. Titta på hur blyg Brad Pit är när han säger detta inför alla. I min värld är Brat Pit nu fri. Han har lyckats bemästra skammen.

@Nils-75 Hennes repetitiva sätt att skriva är medvetet. Det är dissonansen hon vill åt. Du har en del av dig som inte vill dricka, men ditt undermedvetna har inte riktigt fattat än. Då behöver man nöta, nöta, nöta. Jag läste boken fyra gånger i sträck!

Kram 🐘

@Knaskatten Välkommen tillbaka! Tror det är en bra motivator att påminna sig om varför man låter bli och ha positiva tankar om hur skönt det är att inte vakna bakis och eländig. Tänker fortfarande varje kväll hur skönt det är att lägga sig nykter och vakna varje morgon nykter och dricka mitt kaffe, fast jag varit nykter så länge. Rätt lite som ändå gör mig så otroligt nöjd, alkoholkickarna behövs inte längre. Det är tiden som nykter som behövs för att få en återhämtad och balanserad hjärna, då blir det allt lättare med sköna tankar och känslor om ett alholfritt liv, men det vet ju du😁.

Bra att du gör detta för din egen skull och för att du ska må bra. Hang in there💪❤️

@@nhörig för mig var och är det svåraste förvirringen. Man hänger inte med i svängarna. Och när det är en nykter period kan man inte låta bli att hoppas och hålla fast vid det som är så fint och känns så bra. Förmodligen gör han allt i sin makt för att du ska vara kvar. Mitt ex var alltid nykter en period efter en ordentlig vecko fylla. När jag väl slappnade av, vi hade det bra och jag tänkte att det går nog vägen, började han bli rastlös och tillslut så drack han igen. Och så började vi om. Jag är själv mitt i efterdyningarna av uppbrott och vet inte vad som är rätt, men för mig tog det tillslut slut. Jag kraschade helt enkelt, av oron och aldrig veta vem det var som svarade i telefon, den nyktra eller onyktra. Tror och hoppas att vi båda får distans för att kunna ha ett ärligt samtal o framtiden, kanske vi hittar tillbaka till varandra, kanske kan vi vara vänner, kanske ska vi inte ha kontakt alls i framtiden. Det enda jag vet är att det finns en gräns som man som anhörig orkar med. Jag går just nu till en terapeut som sa att det är otroligt vanligt med patienter som har depression, utmattning eller stark ångest, där de visar sig att de har en partner hemma med ett beroende. Det var väldigt träffande för mig. Att inse att det faktiskt påverkar ens eget psykiska och fysiska mående och inte bara handlar om hur den som är i beroendet kämpar med sin sjukdom. Långt svar, vill mest säga att du ska ta dig själv och ditt mående på allvar och inte kompromissa för länge med det oavsett hur mycket du älskar honom. Och jag vet att det gör ont. Allt det här. <3

Han flyr från sina problem. Istället för att ta tag i att alkoholproblem så tror han att han kommer att må bättre i en ny relation.
En eloge till dig som stått kvar vid hans sida och tagit hand om barn och hus under så lång tid. Detta är kanske en möjlighet för dig att fokusera på dig och ditt mående?

Dag 19 och igår hade jag min första dag då alkoholtankarna höll sig helt i bakgrunden. Det märkliga var att jag tänkte på att jag inte tänkte på alkohol, vilket i sig kan tolkas som om jag tänkte på alkohol. Ska inte ge mig in i en meta-analys, för det var en bra känsla. Har fått Annie Grace-boken, Tänka fritt, som jag har läst cirka 120 sidor i. En väldigt peppig och repetitiv stilistik genomsyrar verket, men det är bitvis väldigt intressant. Det är den första amerikanska självhjälpsbok jag någonsin öppnat och det tar en stund att vänja sig vid stilen antar jag. Själva innehållet är mättat med forskning om alkoholens verkningar och ögonöppnande retoriska perspektiv på den rådande alkoholkulturen.

Effekter efter 19 dagar som är påtagliga är sömnen och att tankarna känns lite röriga. Jag sover markant bättre, har lättare att somna på kvällarna och är morgontrött på ett väldigt mysigt sätt. Sistnämnda lite svårt att förklara, men jag vaknar på gott humör så att säga. Vad gäller tankarna har de gått från kristallklara första veckan till lite glömsk och ofokuserad. Har alltid haft ett bländande bra minne och snabbt kunnat ta strategiska försprång på jobbet, men det haltar lite för tillfället. Känns som att hjärnan blivit större utan alkoholens dövande effekt och det tar nog sin tid innan allt är på plats i det större utrymmet. Svårt att förklara, men det är å andra sidan inget stort problem. Kanske heller ingen ”påtaglig effekt”… Humöret är bättre och jag känner mig mycket mer närvarande. Detta är första gången som viljan att sluta kommer inifrån och det är stor skillnad i min beslutsamhet jämfört med tidigare försök, som har varit av mer självbedragande karaktär. Imorgon blickar vi fram mot dag 20 och på onsdag är det dag 21. Det ska firas med en italiensk glass på lunchen 😋.

Tack för tipset om Annie Grace. Nu blir det ett (peppigt?) kapitel innan lampan släcks. Ha en fin kväll alla fritänkande kämpar där ute!

@LauraE Du har kommit till insikt om att du har (grova som du själv skriver) problem med alkohol och har börjat söka hjälp, det är en bra start. Du stod emot impulsen att gå in på bolaget, det var starkt gjort. Det är lätt att ge efter när man mår "skit"! Kom ihåg vad du varit med om de senaste dagarna nästa gång du får tankar på att köpa alkohol. Det är så lätt att glömma de negativa konsekvenserna när ens belöningssystem fått lära sig att en flaska Verklighetsflykt är universallösningen på alla problem.

Jag vet inte varför du inte vill eller vågar ta upp ditt alkoholproblem med vården, och jag har egentligen inte med det att göra. Du är långt ifrån ensam om att känna så, men jag tror att det vore bra om du gjorde det. Läkaren och psykologen behöver veta vad du har för problem för att kunna hjälpa dig på bästa sätt, och för att kunna ge dig rätt mediciner. Särskilt om du har tankar om suicid! Ge dem chansen att hjälpa dig att må bättre!

Ta hand om dig! 🤗🤗

Min man och jag träffades på dans för 36 år sedan, då var vi 18 resp. 19 år. I oktober "firade" vi 30 årig bröllopsdag, blev i alla fall middag på restaurang. Tre vuxna barn har vi, en bor hemma. Två barnbarn har vi haft lyckan att få.

Mannen har druckit sen barnen var små, kanske i 27 år. Jag kommer inte ihåg hur mycket han drack på den tiden, bara att han drack. Barnen dukade alltid ölglas till pappa, för de visste att oavsett om det var pannkaka till middag eller kött så drack pappa öl till. Jag tror att drickandet ökade när hans föräldrar dog år 2000.

Genom åren har jag försökt att få mannen att vilja ta emot hjälp, men han har förnekat att han har problem. Han anser att hans drickande är en ful ovana, att han kan sluta när han vill..." Alla andra dricker ju, är inget konstigt med det..." Han dricker öl (7,5 %) för att han gillar smaken, vill inte åt ruset, påstår han.

Alkoholkonsumtionen (öl 7,5%) har legat mellan 32 000 kr-42 000 kr/år de senaste 15-20 åren. Detta har jag räknat ihop genom att skriva av hans bankuttag.

När äldsta dottern var runt 15 år märkte hon hur illa det var med hennes pappa och sa till mig att jag måste göra något. Hon hade sitt rum i källaren och hörde hur ofta hennes pappa tömde den ena ölen efter den andra och såg hur fort de svarta plastsäckarna fylldes av tomma burkar. Jag såg, fast jag inte såg. Men, när dottern "väckte mig" då tog jag tag i problemet. Den gången lovade han dyrt och heligt att sluta dricka, vilket han gjorde ett tag...

En annan gång, ett annat år, lovade han igen att ta tag i drickandet. Jag trodde då att han aldrig skulle sjunka så långt ner att han skulle sätta sig bakom ratten efter att ha druckit, men det gjorde han. Jag blev hysterisk när jag såg att han faktiskt tog bilen, något som han aldrig skulle göra och tyckte illa om när han läste eller hörde om andra som gjorde det.

Åren gick i samma alkoholanda... och visst har jag tänkt tanken att ta med mig barnen och flytta, men inte gjort det. För det har varit som en berg o dalbana, ibland har det gått utför i snabb takt, ibland har det varit lugnare. Trots allt så är det inte bara i lust, utan även i nöd när man gifter sig...Jag har i perioder påpekat hans drickande, frågat o pikat om antalet burkar, hur han doftar när han vinglar upp från källaren osv. Inte så bra kanske, men i perioder har jag också blundat och inte sagt något...

Jag ställde en gång ett ultimatum, det blir inget i sängkammaren om det ska fortsätta att lukta öl när jag öppnar dörren vid läggdags. Jag trodde att jag hade kommit på lösningen, klart att han skulle ta emot hjälp och sluta dricka, nu när jag sa så där, men jag var såå naiv... Åren gick, men ingen skillnad i sovrummet... Han tog aldrig några egna initiativ till närmanden, han visste väl att det var ingen idè, eftersom han stank...

För ett år sedan gick han med i Viktväktarna på jobbet, något ingen trodde att han skulle göra... Han var så långt ifrån träning och att äta hälsosamt som någon kunde vara. Men, det gick riktigt bra. Mannen gick ner 26 kg mellan februari och juni, väldigt behövligt och bra för hans diabetes. Han åt väldigt lite, gick snabba och långa promenader och köpte kort på Svettis. Varje torsdag tog han ledigt från jobbet och åkte 5 mil till närmsta stad och dansade på pensionärsdans. Men trots sitt nya JAG, drack han väldigt mycket. Jag kom på honom, genom att dokumentera antal burkar som han gömde i källaren och hade i garaget, att han tom drack öl innan träning! Hur är det möjligt!? Hur kan hans hjärta hålla?

Jag trodde aldrig att han som alltid varit för familjen, ställt upp och varit så principfast, allt ska vara som det alltid har varit, hade under hösten hittat en annan kvinna på dansen. Han gick bakom ryggen ett halvår, ljög mig och sonen rakt i ansiktet, gång på gång. Köpte julklapp till henne, jag fick ingen. Sa att han var på jobbet, men var hos henne i stora staden. Åkte på kryssning, men jag fick inte följa med, förstås... Skickade bilder och filmer på sig själv, sitt nya smala jag, till henne. Han bad mig filma honom i mina föräldrars stugan i fjällen, när han sprang ut från bastun till snön. Jag tyckte det var konstigt, för han brukar inte be mig filma honom. Allt skickade han sen till henne, upptäckte sonen. Jag upptäckte hennes existens, där i stugan, vid nyår. Hon skickade sms, som jag råkade se lite av och jag ifrågasatt det, men det var bara en bra danskompis...

Nu vill han skiljas, papperna är inskickade, jurist bokad. Det känns konstigt, han lämnar huset, mig och sin son, är otroligt känslokall, bryr sig inte. Vad hände!?

@Andrahalvlek Tack! Känns skönt att vara här igen. Faktiskt. Och jag slutar inte dricka bara för Herrkattens skull, även om hans känslor förstås också spelar in i beslutet. Jag slutar dricka för allt och allas skull. Jag har ju varit härinne och skrivit i flera år nu och har så många anledningar att vara nykter och så få att fortsätta dricka. Jag vet ju hur bra jag mådde och hur mycket jag tyckte om mig själv när jag lyckades hålla upp i nästan ett år. Då slapp jag den där kognitiva dissonansen av att göra någonting man egentligen inte vill eller står för.
Herr Knaskatt dricker väldigt lite själv och har inga problem att låta bli - och han har redan sagt att han också ska köra nyktert nu.
Planen framåt är att bara inte dricka, en dag i taget. Att göra som jag gjorde när det faktiskt funkade: jag berättade för omgivningen att jag inte drack, och då blev det en GREJ att faktiskt dricka snarare än en grej att låta bli. Jag tog liksom bort möjligheterna till drickande. Nu känner jag att jag inte KAN dricka. Det går inte. Jag har lovat.
Men så klart kan allt hända. Jag får se till att gå in här och läsa och skriva och påminna mig själv om varför jag låter bli.
I dag är jag inne på dag 2. Skönt att inte vara bakis, som jag var igår. För sista gången.

@@nhörig jag känner så igen mig i det du skriver. Även jag är en notorisk "hjälpare" som under många, många år har velat hjälpa andra till varje pris, oavsett om de bett om det eller ej. Efter att en lång vänskap gått i kras och därefter två kärleksrelationer - med samma mönster, jag hjälpare och de mottagare - har jag insett några saker om mig själv. En av många insikter är att en relation kan aldrig fungera om det är bara en som ger och en som tar, hela tiden. Det är så svårt att nå fram till en alkoholist, som varken ser sitt problem eller de underliggande orsakerna till det. Man kan gå under medan man försöker hjälpa dem, utan att de får någon hjälp de har nytta av, och medan man själv drunknar i sitt medberoende. Jag vet inte någon annan råd än att dra en gräns för egen del och hålla den. Hans gränser kan du inte påverka.

@Jennyn @Me @Amanda L @Torparn_76 @Rosette @Lonely Man @ISE

❤️🍀❤️🍀❤️

@Futurista Ajdå! Men det är bara att hoppa på banan igen. En dag i taget!

@Onkel F Verkligen härligt att läsa om din process och fasiken vad tiden har gått snabbt, 9 månader!🥳. Håller med om att känslan av förändring kommer allt eftersom och det är bra för det känns som att det då kan bli både stabilt och hållbart över tid. Ingen Quick fix som inte håller. Både mindset och tankarna om sig själv processas ur ett annat perspektiv som nykter. Så bra jobbat av dig och det är skönt med en ny alkoholfri livsstil.

Ha det gott!❤️