Senaste kommentarerna i forumet

@Me Jag tycker du kan gå dit med huvudet högt. Att du tar tag i ditt liv är inte skamligt, det är beundransvärt. Gör allt du behöver, hejar på dig!!!❤️❤️❤️❤️

@LauraE Bra jobbat! Du har bett om hjälp och du har startat processen. Var stolt över dig själv!❤️❤️❤️

@Sorgsen-sorgsen
För mig gäller det nog att kunna kontrollera mängden när jag festar, har aldrig något sug efter alkohol på vardagar och måste inte dricka varje helg heller men när jag gör det och fått i mig en viss mängd typ 3-4 glas då tappar jag kontrollen och börjar dricka väldigt fort. Jag känner inte när den gränsen kommer🙁

Att ha en instans som heter soc med rollen straff & stöd är inkompatibelt. Ett systemfel. Du kan inte vara övervakande och utdela input till straff / avrapportering samtidigt som du ska stödja. För mig är detta system förlegat. Det gäller även arbetsförmedlingen.

Inte undra på att processen blir snurrig med fel förutsättningar.

@LauraE

Hej, så grymt duktigt av dig att gå på ett möte och känna att du vill dit igen 🤗 Är rätt säker att det kan hjälpa dig i din kommande nykterhet.

Gällande traumat från fredagen kommer det värsta med all säkerhet släppa när du fått lite distans till det och när den kemiska ångesten lämnat kroppen. Sånt där går att reparera om det är rätt person och om du vill träffa killen igen så kanske det är din nyktra sida han vill se mer av. Det kommer ordna sig.

Hej @LauraE

Det berör att läsa hur du har det, tankar om dig själv och tankar om att inte vilja leva som blivit starkare. Det är samtidigt väldigt bra mitt i allt detta att se att du har en enorm styrka, du ger inte upp, du söker stöd mitt i det svåra och sätter ärligt och öppet ord på hur det är för dig just nu, bra gjort verkligen!

Detta ger oss och dem du möter chansen att försöka göra just det, finnas med dig här genom det svåra. Det är tydligt att alkoholen bidrar till onda cirklar som du själv kan se och du vill ha hjälp att bryta dem. Snedfyllor som du skriver tar din energi, för med sig mer smärta som sedan tillfälligt dämpas av mer alkohol, men du tar steg nu för att bryta detta och som du skriver, du vill bli frisk. Du skriver här, har gått på AA-möte och har psykologtiden, kanske finns något ytterligare som just nu skulle vara hjälpsamt?

Om du vill, som du säkert redan vet kan du också skriva till oss på admin här: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Varma hälsningar, Rosette, Alkoholhjälpen

@kakao Ja, du har uppfattat mig rätt. Det du skriver är precis det jag försökt förmedla.

Jag tror på gränser. Tydliga gränser i sakfrågan. Inget mer dricka. Stopp. Öppen och ärlig dialog krävs och är ett krav. Utan skuldbeläggande. Att man inser och jobbar på egna brister där man tar stöd av varandra. Är nyfikna på varandra. Kärlek och respekt. Man måste våga erkänna och tala öppet om egna brister. Hur skämmigt de än må vara. Om motparten inte skriver under på det är det ingen idé att fortsätta. Då är man inte ämnade för varandra. Alternativt befinner sig i fel form tillsammans. Fråga båda om detta forum är rätt? Om inte förändra det som behöver förändras. Var öppen för andra varianter.

När jag läser dessa trådar ser jag de tydliga motpolerna. Behoven som kanske är inkompatibla i den akuta förändringsfasen?

Det är så starka känslor på båda sidor. Ett så starkt behov att bli förstådd att man blir förblindad och blockerad utifrån eget perspektiv. Om man inte klarar att hantera ovan genom att båda får prata till punkt utan att tillrättavisa motparten så är kanske ett brake tills man landar lite helt ok? Så vardera sida hittar sin egen balans. Bättre att erkänna som det är än att kasta paj för att man inte klarar att reda ut egna känslor.

Att fortsätta dricka och tycka synd om sig själv är det alltså nej på. Här måste den anhöriga sätta och få hjälp med en tydlig gräns. Här måste soc kunna hjälpa och stötta denna dialog på ett sätt att man bevarar värdigheten hos individen. Inför barnen är no go.

Sedan måste man ha förståelse för att vägen fram inte är rak. Det måste vara ok men de grova penseldragen måste ha sikte framåt. Att ge sig på den som har problem med pikar, förmaningar och blickar är det även det nej på. Anhörig måste hantera sina känslor och inse att de är en fullständigt naturlig del av processen. En del i problembilden.

Om man som nära anhörig inte känner att man orkar mer för egen del så säg det. Bryt upp! Men lägg inte över all skuld och skam. Tala utifrån egna behov. Att man inte har verktyg under dessa omständigheter att leva och förvalta ett sunt liv på dessa premisser. Säg upp er från ansvar och lägg över bollen. Den med beroende behöver fatta att det är över då så den kan gå vidare och hitta sitt stöd på annan plats.

Soc behöver vara inspelad på dessa scenarier. Beredda att stödja baserat på vilken väg av dessa två som väljs. Detta kan man göra med respekt som hörnstolpe och förståelse för hur svår denna process faktiskt är. Båda sidor förtjänar att processen genomförs neutralt med värdeghet.

@Tropa
Tog tag i det igen, nu på dag 8!
Solen skiner inte och jag har fortfarande ångest, men det kommer bli bättre!

Ok. Då har jag missuppfattat. Du menar när man väl är på socialen att man som utomstående (och förhoppningsvis från soc sida) är förstående och inte skäller, försöker trycka på skam och skuld? Det låter sunt. Tror kanske också att det finns en absolut risk för att det blir så, att man kanske känner att det äntligen finns ett forum där man kan utrycka sin ilska och sorg över en sjukdom som tagit över ens liv och förhållande, och få backning för det. Jag säger inte att det är rätt, men någonstans måste de känslorna ut tillslut. Som anhörig är man väldigt ensam med sina känslor och frustration kring den beroendes tillstånd och beteende. Och den beroende är också väldigt ensam på sitt håll. Tror inte socialen är en mirakelkur och finns mycket förbättringspotential. Vad tycker du är bästa lösningen när man har en anhörig som är beroende som inte har insikt om allvaret i sin sjukdom? Förutom lugna, sansade samtal.

Godmorgon @Vill Bara Sluta ❤
Hur mår du idag?

Godmorgon på er i stugan!

Fick lång sömn inatt och det känns skönt. Vaknar dock oftast bombad i huvudet då jag använder propavan för sömn. Känner mig faktiskt mer bombad i huvudet på morgonen efter propavan än efter vin men behöver dem dessvärre så jag accepterar det. Utan dem har jag svårt att somna alls. Vill öka avståndet mellan dryckestillfällena och behöver göra bättre ifrån. Vill hålla mig pigg och allert, inte bakis med dämpad energi.

Kram till er ❤

@kakao Det är inte alls det jag menar. Jag har full förståelse för att man känner ilska och frustration som anhörig. Vill inte förneka de ingångsvärden. Inte heller att de inte har rätt till sina känslor. Det har jag ju skrivit med i det som nu är borta.

Går du in frustrerad till ett möte. Vilketsomhelst, kommer den stämningen spegla sig i vad man lyckas uppnå på det mötet. Det kommer uppstå låsningar. Testa! I vilket möte somhelst.

Går man in med inställningen att detta ska vi fixa. Med en öppet sinne så blir det mycket enklare att nå framgång. Låt oss inte fördumma människor där vi skriver svaren på näsan och behandlar dem som barn utan att istället kan angripa den verkliga boven till att alla sitter där. Skammen, ja då kanske man kan hitta lösningar. Håller verkligen inte med ovan. Skammen har dödat många. Väldigt många. Den gör att man fastnar och inte kommer vidare.

Kolla statistiken i Stockholm innerstad. Fina adresserna på hur många som är beroende. Även hur många i vårt land som är beroende. Vi kan inte ha soc till alla dessa. Här finns ett grundläggande fel i samhället. Som vi ser och hanterar detta nu löser vi iaf inga problem. Statistiken talar sitt tydliga språk.

En person som dricker är ingen ideot. Beter sig som en ideot ja. Det är vad som händer om du dricker för mycket för ofta. Det sätter sig på hjärnan. Det går att fixa enkelt! Om man slutar dricka. För att komma dit måste man nå fram. Då måste man skapa förutsättningar inför ett sådant möte. Det gör man genom att förhålla sig lugn, öppen och ickedömmande.

De som bidrar till att piska upp skam är enligt mig bidragande till en dödlig sjukdom. Jag vänder på det. Här har man som anhörig för få verktyg. Samhället har sagt sitt om beroende. Övriga instanser lika så. Låsningen total och man missar chanser till lösningar.

Jag sitter inte på ett exempel som vissa verkar tro. Jag sitter på många.

@Sisyfos så kan det absolut vara. Har inte tänkt på det sättet. Tack! Men pappa har alltid varit så antingen eller höjd till skyarna eller totalt nedtryckt. Antingen all hjälp i världen eller nä det där får ni lösa själva. Eller kom inte och klaga sen om det går åt helvete. Blir ju definitivt värre när han dricker. Man vet aldrig vart man har honom det kan gå hur som. Mamma ställer alltid upp men pappa ställer sig alltid på tvären då har hon inte mycket att säga till om.

@Framtid2.0 Nej, jag har inte slutat helt utan tänkte i första hand prova att komma ner till att vara måttlig. De senaste åren har jag druckit typ varje dag. Tyvärr gör det att man får högre toleransnivå och hjärnan kräver mer och mer. Så mitt mål är nu (sedan drygt en vecka måste jag kanske tillägga) fem helvita dagar i veckan och två dagar med max 3 glas per dag (dvs halv flaska vin, för det är också en ny regel: Jag dricker inte ensam!).

Godmorgon! Regn och gråkallt hela veckan, öh vad tradigt! Höll inte målet om en vit söndag igår, men ett glas vin till lunch och två till middagen är acceptabelt. Men nu är det en vit arbetsvecka som gäller — och nya alkoholfria ICA-viner ska inhandlas och testas. Tjohooo!

@Ecatrina hur har det gått för dig?

@Ecatrina Det går upp och ner, men bättre i alla fall. Min man började med en vit månad, det klarade han. Han gick på ett möte på AA. Det tror jag avskräckte honom. Det här var i januari. Sedan dess har han klarat att hålla drickandet på en hygglig nivå, helger och i måttlig mängd vilket jag tycker är helt okej. Jag vill själv gärna ha ett glas bubbel på fredagskvällen.
Jag tänker att jag måste låta det gå en tid för att se vad som händer. Tycker att förslagen på "nåt extra gott att äta mitt i veckan" ( vilket är en ursäkt för vin till maten) börjar komma nu. Likaså en öl även på söndagkvällen. Ja, du förstår, en sakta ökning. Så just nu är jag avvaktande kan jag säga.

@Abraxa Hej på dig Abraxa! När jag startade ett konto här i december var jag verkligen oerhört sorgsen, eftersom jag kunde se hur mina alkoholproblem riskerade att sabotera relationen med sambon. För samtidigt som jag är otroligt lycklig över att få dela mitt liv med denna fina person, finns det ”gamla spöken i min ryggsäck” som kan poppa upp och dra ner mig i mörkret. Att skriva ”Var glad!” och ”Var snäll!” överst på dagens att-göra-lista gör stor skillnad för mig.
Sedan var mitt decemberförsök lite halvhjärtat, tänkte jag skulle förbereda mentalt för att sätta igång efter nyår, men så blev det inte. Behövde kanske mer förberedelser? Bokade tid för konsultation med en beroendeterapeut och det var ett samtal som gav mig en hel del små nycklar, men också annat som inte alls passar mig. Det jag framför allt tog med mig är att ”Jag har lösningen inne i mig själv”. Så nu känner jag mig stark och glad och full av tillförsikt. Jag följer dig gärna på din väg. Vi hörs!

@Knaskatten Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Och du ska bli nykter för din egen skull - inte för din mans skull. Men han kan hjälpa dig genom att låta bli att dricka han också, åtminstone några månader framöver.

Hur ser din plan ut? Hur ska du göra? Att sluta dricka är rätt lätt. Det svåra är att inte börja dricka igen, så det krävs en plan. Som man förvisso kan revidera efterhand.

Kram 🐘

@Lora jag tycker att du har poänger med att inte trycka på skam och skuld. Men vad du däremot inte alls verkar ta hänsyn till är att de flesta anhöriga under många år försökt att nå fram genom samtal, förståelse, stöttning, mängder med kärlek för att det enda man vill är att ens älskade (partner, förälder, vän eller syskon) ska bli frisk, att de inte ska skämmas, att de ska se att det finns ett liv utan alkohol. En anmälan till soc tror jag är i de allra flesta fall en väldigt sista åtgärd när man som närstående står handfallen och maktlös. Och behöver hjälp. Det är tydligt att du haft en dålig erfarenhet av soc, och förhoppningsvis finns det personal som har bättre hand med sina fall. Men jag tycker att du istället lägger över skulden och skammen på den anhöriga och medberoende. Att de ska göra mer. När de förmodligen redan gjort allt i sin makt för att lösa problemet utan att blanda in andra. Det är en otroligt nedbrytande process.

Nu är mitt inlägg borta och med det även min kontext. Tråkigt att synsättet är så här. Uppenbarligen vill man läsa att soc är en stödjande hand och att det är bättre att sätta hårt mot hårt.

Jag lämnar forumet här. Detta är inte för mig. Jag vill inte bidra till detta synsätt. Det får stå för er!

Nu gissar jag bara men Möjligheten finns att dina föräldrar skäms oerhört mycket för att de inte kunde hjälpa dig när du behöver. Det låter de gå ut över din sambo (projicering), eftersom han också har den rollen. Din vän som hjälper blir höjd till skyarna för dina föräldrar vill ju att du ska må bra. De blir irriterade också för att du behöver saker och att de borde ställa upp, men mest är de arga på sig själva och skäms för att de inte förmår, inte på dig, inte på din sambo. Det är inte du som är otillräcklig, det är dina föräldrar och det vet de. Så tänker jag att det kan vara, vad tror du om det?

Nu fattar jag lite mer vad @Lora är ute efter och jag tänker att det på ett sånt här möte är viktigt att inte ta parti eller försöka få stöd i sin egen frustration som anhörig, ledsen och förtvivlad.
Målet är att barnen ska må bra. Mannen dricker och är troligtvis deperminerad (om jag tolkat det rätt). Han blir arg och verbalt otrevlig mot barnen. Både alkohol och depression kan vara starkt bidragande till det. Och både drickandet och att bete sig illa mot de man älskar är extremt skuld/ och skambeläggande. Det är viktigt i ett sånt här möte att visa förståelse och att kanske bemöta eventuell förnekelse på ett tydligt men respektfullt sätt. Det bästa för alla parter vore ju att mannen slutade dricka och kanske fick behandling för sin depression. Kanske kan han gå med på en längre nykter period till att börja med. Jag fattar att såna här möten är jättesvåra, men ett starkt barnfokus här där mannen också kan bidra till lösningarna kanske skulle fungera? Mannen vet med största sannolik själv att han har problem med alkohol så det behöver inte vara en diskussionsfråga på mötet.

Dag 53. Måndag morgon och nykter härlig känsla. Ha en bra vecka. Kämpar på en dag i taget.

@LauraE
Enormt starkt av dig att du kom iväg till AA mötet. Det kommer att göra en stor förändring..det lovar jag. Genom att du vill bli en bättre människa så kommer skammen att minska. Det är så bra att dela det med människor som vet vad det handlar om. Du visar styrka som har tagit tag i problemet.
Ha ni en bra dag idag o ta hand om dig❤️