Senaste kommentarerna i forumet

@LauraE Det är klart att du inte är obotlig. Hoppas verkligen att du har gått t ett AA-möte i em/kväll. Det brukar finnas så mycket värme där. Du är inte tokig. Det är drogerna (alkohol är en drog) som har kidnappat din hjärna så du dricker och gör tokigheter. Stanna kvar här!

Kram🤗

@Torparn, @lonely man @kennie @Amanda, @ISE och ALLA ni andra… Tack för att ni finns ❤️ Jag har känt mig så värdelös och ni ger mig hopp. Känner ni hör och förstår. Är nykter ikväll, tack vare er. Jag samlar styrka för klara det på egen hand. Men ert stöd att orka börja om efter ett sånt kapitalt misslyckande i fredags betydde så enormt mycket. Tack alla ni som brydde er - nu testar vi igen.. och jag har faktiskt inte druckit fyra av fem dagar. Alltid en början 😂

@Torparn, @lonely man @kennie @Amanda, @ISE och ALLA ni andra… Tack för att ni finns ❤️ Jag har känt mig så värdelös och ni ger mig hopp. Känner ni hör och förstår. Är nykter ikväll, tack vare er. Jag samlar styrka för klara det på egen hand. Men ert stöd att orka börja om efter ett sånt kapitalt misslyckande i fredags betydde så enormt mycket. Tack alla ni som brydde er - nu testar vi igen.. och jag har faktiskt inte druckit fyra av fem dagar. Alltid en början 😂

Fint att höra! Du klarar det här! Och se till att få vila och ta det lugnt när du behöver. Beställ hämtmat, stressa så lite som möjligt nu.

@vår2022 @majken_r @Andrahalvlek
Tack fina ni!

Tur i oturen - jag får lite hjälp på traven så här i början... måste börja med medicinering (i minst tre månader) från och med i morgon. Läste nu ikväll på bipacksedeln, man inte ska dricka alkohol i samband med den. Det är ju toppen!
Många tankar som måste tas hand om, känns bra att kunna göra det nu med klart sinne.

Ha en trevlig kväll!

Jag kikar in och fortsätter prata lite i din tråd. Läste just hur alkoholkonsumtionen eskalerat för dig och vill alls inte skuldbelägga det, det hoppas jag du vet. Jag vet hur lätt det kan gå överstyr. Men jag blir oroad för dig. I min tråd ville jag inte ge några råd gällande måndag och bolaget som åter håller öppet länge eftersom jag inte lever som jag lär vad gäller just A men jag kommer hålla mig från vinet tillsammans med dig imorgon. Oroa dig inte för bolaget redan idag. Jag tror det bästa du kan göra för oron är att hålla dig mindfull och distrahera tanken. Har du några bra strategier som fungerar för dig vad gäller att skildra tankar och hanter oro? Som kan hålla dina tankar mer i här och nu? Det som funkar för mig behöver ju nödvändigtvis inte vara hjälpsamt för dig.

❤

Hej alla! Igår ringde jag mina föräldrar för att få låna en bil eftersom vår behöver repareras och de har flera. Vi har ibland fått låna bil från dem och ibland inte. Jag har alltid ångest när jag ska ringa till dem och be om hjälp speciellt lån av bil då det bråkats om det förut. Jag och sambon har flyttat längre ifrån mina föräldrar det är ca 7 mil enkel resa. Jag ringde iaf och fråga om de skulle kunna lämna en bil hos oss eller att vi kunde kanske mötas halvvägs om jag och sambo åkte buss och tåg. Eftersom vi ej vet om bilen håller att åka långt med. Mamma svarade och sa du får prata med pappa om det. Jag fick prata med honom först var han glad till jag sa mitt ärende. Han sa nä de går inte jag börja dricka 9 imorse för jag hade ont i halsen. Å morsan drack igår så det går inte idag. Hörde Mamma i bakgrunden som en papegoja det går inte. Sen började han rada upp problem med den bilen vi brukar låna att den laddar ur att låset krånglar osv. Han undrade sedan varför det va så bråttom jag berätta att min sambo och en kompis skulle fixat bilen men han hade fått förhinder. Och min sambo behövde bil till nya jobbet på måndag detta var lördag förmiddag 10.30. Pappa undrade om han ej kunde åka buss jag sa att det ej stämmer med arbetstid för han ska jobba kväll natt. Han muttrade bara till svar. Mamma sa i bakgrunden att men kombin kan de väl låna? Efter mycket om och men bestämde vi att ses dagen efter på eftermiddagen på halva vägen då pappa kanske hunnit nyktra till. Sambon och jag tog senare samma dag bilen till mina föräldrars hemstad å tänkte lämna in den där så mina föräldrar skulle slippa åka så långt dagen efter. Vi hittade en firma som hade nyckelinkast. Jag kontaktade en gammal kompis i staden som kunde skjutsa oss till mina föräldrar för att hämta bilen.Eftersom jag ej får köra bil pga synskada. Hon körde oss och hennes 2 åriga son var med. Vi hann ej ringa i förväg å tala om vår nya plan. Vi kom fram pappa var stupfull mössan på sne och håret åt alla håll. De förstod snabbt att vi fått skjuts. Pappa undrade om jag kommit på idén att få skjuts för det kan ju inte vara din sambo som kommit på det. Jag sa jo det är det faktiskt. Pappa börja prata med min kompis istället och berömma henne att hon räddat hans helg att han hade fått dricka så mycket nu på förmiddagen för att han minsann skulle bli tvungen att åka bil 4 mil dagen efter. Hon överöstes med beröm och pengar för besväret. Och sa att han min sambo minsann inte förtjänade några pengar för vi förstörde hans helg. Han pratade knappt med oss utan var bara intresserad av min kompis. Man kände sig inte älskad alls utan bara som ett problem. Pappa sa att han minsann förtjänade att dricka hur mycket han vill å när han vill för han är pensionär. Han upprepade sig minst 50 gånger om samma saker. Tilltalade min sambo nedlåtande om nya jobbet och fråga om han trodde det skulle gå bra. Pappa sa att vi skulle vara rädda om bilen osv han tror säkert min sambo har pajat vår bil med flit. Pappa undrade om min sambo inte kunde cykla 7 km enkel väg efter det fallit 4dm snö till jobbet. Vi åkte därifrån tillslut med en känsla av ångest och att han säkert kommer börja höra av sig snart om att få tillbaka bilen. Ville bara gråta och hade ont i kroppen av stress och ångest. Ännu en gång var jag otillräcklig för min pappa. Han skulle säkert vilja ha min vän som dotter. Vi kollar nu på möjligheten att ta lån och köpa en reservbil så vi aldrig behöver utsätta oss för att låna bil av dem igen. Min helg blev förstörd av denna upplevelse och förstår nu åxå hur störd min barndom var

Blir så imponerad av många här på forumet. Så mycket klokhet, humor, ja, kärlek. Tänker att alla borde få samma värme som här. Också imponerad av hur människor här klarar att ta tag i ett beroende, när det blivit så stort att nästan inget annat är kvar.

@Me Vilken kämpe du är! Så imponerad:) Lycka till närmaste dagarna, men glöm inte göra en bra plan, med massor av stöttepelare . Kramar :)

@LauraE Bästa Laura! Du ÄR inte ensam! Jag gissar att nästan alla här har gjort liknande grejor eller värre. Det känns hemskt och skämmigt, man vill gräva ner sig i en (djup) grop eller flytta till Sahara. Men det går över. Det gör det!!!
Det viktiga är nu att du tar tag i drickandet. :) :)

@Me
Du är helt fantastisk✌️
Önskar dig all lycka❤️

@Me Håller med, vi är alla kämpar här inne på forumet och stöttar varandra 🤗

@Se klart Så skönt att det har varit så! Det är nog jag som fastnat kvar i gammal tid el förväxlat m ngn annan.

Kram🐬

@Me Härlig läsning 🤗 Väldigt starkt av dig 🙏 Ha en fin söndagskväll 😊

@ISE du skriver så tröstande, fina och kloka ord till mig och så många fler. Du är så förlåtande och peppande, men när det gäller dig själv är du väldigt hård och orättvis. Jag är djupt imponerad av dig, och vilka framsteg du gjort. Du har haft fler och fler nyktra dagar, du är medveten och försöker.

Jag hatar också vara alkoholist, men vi ska ur det! Det måste nog få ta tid. Två steg framåt, ett tillbaka. Men vi kämpar.

Så mycket kärlek till dig - vi är många som uppskattar din omtanke som du visar oss varje dag.

Tack vänner, jag kämpar vidare. Ni är fantastiska. Era ord igår gjorde att jag inte fortsatte mitt fyllerace. Idag är dag 2. En ny dag med nya utmaningar. Men ska jobba i morgon, har barnen och verkligen lovat mig själv INTE EN DROPPE IKVÄLL. Ödmjukt tacksam för att ni finns.

@Torn Ja, du är verkligen positiv till livet😁. Det låter lite likt min process, att tänket vände i samma stund jag bestämde mig för att sluta. Den oväntade kraften som dessa tankar hade, gjorde även nykterhetsarbetet lättare än jag hade föreställt mig. Har ju gjort många försök att dra ned och det har varit så jobbigt och även misslyckat, men då hade jag inte dessa positiva tankar heller. Sedan har jag tränat, använt, reflekterat och utvecklat mitt positiva tänkande på övriga livsområden och livet går hand i hand med detta mindset. Det är verkligen så härligt med din positivism och det inspirerar mig❤️

Ååå vad jag känner igen mig 💔❤️ Jag är nog lika illa däran. Hade bestämt mig, och var inne på min 3 nyktra dag. Det var ååååår sen jag var nykter så länge. Sen klarade jag inte upp det och slå mig asfull i fredags. Tillbaks på ruta ett… och precis som du gjort saker man skäms så enormt för efteråt. Herregud, kan inte ens skriva vad jag gjorde. Ångesten igår var fruktansvärd, men drack inget mer i varjefall. Mitt vanliga jag hade dragit i mig ett glas vin direkt när jag vaknat för döva ångesten. Dricka så mycket att jag slocknar och inte behöver vara vaken. Men med stöd härifrån, bestämde jag. Nu kavlar jag upp ärmarna och börjar om… om igår var dag 1 (kan man säga så när man säkert var full till kl 16 innan alkoholen hade gått ur kroppen) så är jag på dag 2 nu igen. Finns hopp för oss också… och du, strunta i dejt snubben. Patetisk människa som ringer och gapar, han borde istället vara orolig för du blev så dålig och väck. Kunde ha gått jätte fel. All kärlek till dig från mig! Det är inte synd om oss, eller jo lite då, men nu försöker vi. Allt är ju bättre än hur vi har det nu.

@CarolineG tack, det behövs. ❤️ Jag påbörjade en försäljning av lägenhet men han satte stopp för det och hotade att han inte kommer skriva på försäljningen. Nu har jag flyttat fram försäljningen en period och hoppas att han kommer gå med på det. Han har druckit nästan varje dag denna vecka. Barnen sa att han var full i veckan när han hämtade dem, han tog även med en av barnens kompis hem så obehagligt att han blandar in andra barn i denna röra. Jag var på en AW med jobbet i fredags då drack han med barnen när de åt på restaurang. Han orkar inte laga mat längre, bara hämtmat eller restaurang blir det. Igår var jag med barnen hela dagen, han stack iväg på eftermiddagen och kom hem sent i natt. Legat i sängen hela dagen idag eller soffan, stinker gammal fyllegubbe. Skäms att man har det så här men längtar tills jag bor själv och slipper se detta men tycker synd om barnen som jag delvis kommer att behöva lämna hos honom. Nu är de lite större som tur är och kan ta hand om sig själva delvis.

@Andrahalvlek Vad kul att du tyckte om inlägget❤️. Det är nästan som mitt säg ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt” men betyder samma sak😁. I många stora utmaningar, förutom nykterhetsprocessen, som tex att vara arbetslöshet, ha en svår kollega, sitta still i båten och i att inte veta om hur det blir med jobb framöver och andra privata angelägenheter, har detta mindset varit min räddning, att ändå orka vara positiv och tro på att det ordnar sig på något sätt. Det är även bra för familjen att jag kan hantera det och det har också gett dem trygghet i att det ordnar sig.

Det måste verkligen vara som natt och dag för dig, att från att vara så naturligt positiv till att falla ned i mörkret i en depression. Förstår att det måste vara knäckande för din självbild. Depression är verkligen ett allvarligt tillstånd, har inte varit djupt deprimerad, men jag har känt ett mörker och bara det är tungt. Det är verkligen viktigt att få stöd och hjälp för att komma ur depressionen. Tur att det finns antidepp som kan skapa hopp och få livet att fungera igen, som för dig och så att du kan fortsätta vara den där naturligt positiva glädjespridaren igen❤️

Problemet är nog inte fullt så enkelt. Jag är medveten om att kommunens roll i detta läget är att ha fokus på barnen. Att försäkra sig om att de har det bra. Om inte att försöka stötta familjen för att barnen ska få en trygg uppväxt.

För att barn ska ha det bra krävs 2 välmående föräldrar. Så deras fokus kommer vara att försöka hitta sätt att ta sig dit. Där har man inte enbart fokus på den beroende utan alla. Att dynamiken i familjen fungerar. Har det gått så långt att kommunen kliver in är nog problemet större än enbart den beroende. En obalans i familjen som påverkar alla.

Hur man än vänder och vrider på det är nyckeln att förstå grundproblematiken. Gör man inte det lär man inte nå någon lösning. I alla fall inte utifrån fokus en välmående och välfungerande familj. Förstår man inte hur stor del skam har i denna soppa undrar jag om det går att fixa. Om det inte bara leder till en lång pajkastning.

Av det som beskrivs här som problem, ilska, onykter, depression så ingår alla dessa i ett alkoholmissbruk. Alkohol leder ofta till depression. Märks tydlig skillnad när man varit nykter en längre period. Man får livet tillbaka. Dessa delar är på inget sätt omöjliga att lösa. Om man lyckas nå individen.

@Åsa M jag är lite orolig att han ska börja skicka sms hela tiden när jag flyttat. Jag får nog hota med att jag blockerar honom om han kommer hålla på att messa mig. Jag behöver distans från honom nu för att koncentrera mig på mitt liv. Vill inte att han håller på och röra upp i mitt liv

@Påvägmothälsa jobbigt när det är tufft, oavsett vad det gäller. Hoppas du hittar ork att ta dig igenom, och komma ut oskadd, kanske rent av starkare på andra sidan.
Fint när det blir att vi kan inspirera varandra. Jag hittar massa kloka tankar här av så många. Tror på dig, ge inte upp ❤

@Kennie exakt det är vad jag njutit av de senaste veckorna. Det känns så bra! 🌼

Hejsan!

Jag har kämpat med alkoholen i över 10 år. 2020 sökte jag hjälp hos beroendeenheten. Har testat allt möjligt och det går bra, faktiskt jättebra tidvis, men jag har en tendens att falla tillbaka lite då och då. Min sambo förstår inte alls problematiken. Det är ju bara ett val, ingen sjukdom och det är bara att sluta… Ja, tänk om det vore så enkelt!!

Vad som händer nu är att varje gång jag får/tar ett återfall så blir sambon skitsur och slutar prata med mig. Ignorerar mig fullständigt. Kan vara i ett par veckor och får mig att må ännu sämre och det blir ännu svårare att komma ur återfallet. När sambon väl pratar med mig igen inleds det alltid med en lång utläggning om hur korkad/inkompetent/värdelös jag är. Så faller man rakt ner i mörkret igen…

Börjar tro att detta mönster är negativt för min problematik. Går inte att prata om, då försöker jag bara skylla mina problem på min sambo..

Någon som har liknande erfarenheter? Hur skall man nå fram? Börjar överväga att lämna relationen, men det skulle vända upp och ner på livet för hela vår familj.

//Martin