Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Hej 👋 Ja där satte du pricken på siken igen! Antingen har du en kristallkula 🔮 ELLER så lufsar jag bakom dig i dina fotspår och upplever exakt samma saker som du fast du har förutom krattat manegen åt mig även hunnit lägga tis och reflektioner över situationen bakom dig. Du ÄR klok som en hel vecka (blåser lite solsken här.....) 😂. Du sätter åter ord på vad jag tänker fast du gör det på ett mer subtilt sätt än jag hade kunnat formulera det i ord. Jag tänker på en diskussion i en beroendepodd om NA-möten där Henrik Welin får till sig att "de flesta fixar inte det här. Du måste bestämma dig för att vara en av de få som klarar det här". Henrik (som är miljonär) berättar att han så de andra deltagarna som sina vänner och säger att han hade kunnat låna ut hur mycket pengar som helst till dem. Han berättar i nästa andetag att han idag (ca 30 år senare) tor att det kanske är en kille kvar från hans första tid. Det är ett mycket intressant avsnitt på många sätt.

Jag gick tillbaka i tiden igår - i mina gamla inlägg - och träffade EXAKT i tid på ditt inlägg till mig jag skrev om igår. HUR sjukt?! Sen var jag tvungen att läsa vidare och jag har massor med kommentarer och diskussioner med flera olika människor men av dem är endast du och typ två till kvar. En annan grej jag måste krypa till korset med här och vara sanningsenlig med såklart är att jag upptäckte att jag druckit ett glas vin till maten 5/7 -24. Så här har jag suttit och trumpetat ut lögnen om att det är ett år i midsommar - när det faktiskt är en vecka senare 😒😂 SÅ jag gör avbön och tar tillbaka allt om mitt år som nykter i midsommar och ber tusen gånger om ursäkt för att sirra här och vara ett lögnaktigt stycke!🥹😒 Jag får flytta fram firandet helt enkelt och byta spår på tåget då 🚂

Nu ska jag ut och promenera utan "gubben i öronen" solen skiner och morgonens duggregn har dragit förbi. Sen ska jag ta mig till NA och titta på fotboll ⚽️ och efter det ska jag träffa min egen gubbe och gå på SATS och sedan äta en liten middag innan det är dags att återgå till hospitalet och den sista natten i kupén. I morse klev en ny och fräsch läkare på jouren så risken för att ta "vilket jobb som helst" är hög - tillhör också hens personlighet! Att vara DUKTIG! 😟

Jag ska ge det en ordentlig funderare att prata med någon om var jag befinner mig nu. Hoppas du har en fantastisk dag och att du får påta runt i trädgården och sen kanske lite draghund i skogen. Må bäst och tack för att du alltid kommer med så kloka råd och insikter som får min hjärna att jobba lite extra. Stor kram! ❤️

@esterest Hej och god morgon ☀️
Jag har varit precis där du är som medberoende och sedan ramlat över till beroendesidan.
Det finns alltid en anledning att fira. Alltid en anledning att sätta guldkant på tillvaron. Vi diskuterade ordet "guldkant" i en tråd någon gång. Jag skrev sorgekant - som skitranden under naglar samt solkrand - som i skitranden på insidan av badkarskanten då man badat. Någon, minns inte vem, skrev att det var den äckliga beläggningen på insidan av ett bortglömt rödvinsglas där några bananflugor ligger döda i den sista skvätten. Guldkanten? Jo visst, tills det inte är någon guldkant längre. Den nyktra(re) i relationen som håller upp fasaden och ser till att sanningen inte pyser ut. Som går på glas hemma för att inte väcka mr Hyde till liv. Som ser hur ens kärlek förändras och till slut finns bara skalet kvar och ändå kan man inte sluta hoppas. Kan inte sluta längta efter de goda stunderna och den man som eventuellt skymtar förbi ibland. Vill inte att det ska vara över - att mörkret tagit över.

För mig ligger en sorg och skam över att jag efter uppbrottet halkade över på fel sida av lagom - men det är över nu. Trasig familj - jag jag förstår hur du tänker men jag tänker också att barn bler mer trasiga av att leva med en beroende och en medberoende förälder och dessutom ärver de medberoendet. Jag är skilsmässobarn och för mig var det en trygghet att växa upp med EN stabil förälder.

Jag hoppas du finner råd och ro denna soliga söndag. Stor kram!
🩵

@esterest

Hej...

Jag förstår precis vad du menar. Är i samma sits.
Man vet inte hur eller vart man ska börja, men jag tänker börja med mig själv, iallafall förbättra min inställning till alkohol. Min förhoppning är att sambon hakar på.

Det är exakt som du skriver, guldkant utåt, men verkligen tvärtom i verkligheten.

Min sambo dricker ofta, kanske inte så mycket men är det sport på tv, egentligen vilken som helst så ska det drickas. Han frågar alltid om jag vill ha och jag har så svårt att säga nej. Varför egentligen? Jag hade bestämt att jag skulle vara nykter ett tag, men helgen kom och det har blivit vin lik förbannat. Men jag kände ändå att jag var medveten så stannade upp efter 2 glas så det var väl alltid något. Skäms såklart!

Nya tag till veckan.

Ska följa din tråd. Såhär kan vi ju inte ha det ⭐️

Jag har skrivit en del i tidigare trådar om min egen relation till alkohol. Jobbar mycket med mina varför, städat bort massa glas och funderat på mycket på vad som är ”problemet”. Jag är absolut inte klar med det.

Men det största problemet är att min man är alkoholiserad. Högpresterande jobb. Social kompetens. Tränar och springer.
Utåt sett är allt mest med guldkant.

Samtidigt. Vi är så fast i hans alkoholberoende. Hitills har jag inte orkat närma mig stöd och litteratur om medberoende. Det får mig att känna mig så misslyckad. Barnen växer upp. Utåt sett Kärnfamiljen. Innanför väggarna - så mycket tomma ölburkar och vinflaskor. Misslyckade kvällar. Bråk på semestrar.

Jag hoppar så mycket mellan ”rädda honom” eller ”rädda mig själv”. I det sista räknar jag in barnen.

Nu har det vart två misslyckade kvällar. God mat och mysigt med barnen. Men han förstörde båda. Började tidigt med öl på grund av match att kolla på, följt av grillande.

Från en mysig kväll så blir han en idiot. Ibland ser jag det komma. Ibland inte alls. Varje gång tänker jag ”har han ätit”. Fast jag vet att nu räcker inga chips för att nyktra till.

Igår var han så oresonlig av alkohol att han blev trängd och gick ut med hunden. Jag hinner tänka ”nu gör han bort sig med grannar”. Blir borta en timme. Jag hinner tänka hoppas han nyktrar till. Samtidigt oron att han gått till en restaurang. Eller har han ramlat?

Under tiden - fullt upp att förklara för barnen att de inte gjort något fel. Han skrek att vi hade en jävla pakt. Skuldbelägger.

Tillbaka hemma. Han sätter sig framför tvn. Är tyst. Tittar på samma film. Somnar.
Vi går och lägger oss och lämnar honom i mörkret i vardagsrummet. Har gjort det så många gånger.

Nu söndag morgon. Ligger i vår dubbelsäng. Han sover. Jag stirrar i taket.
Jag vet dagens manuskript redan.

Vill inte längre. Men jag vet inte vilket ultimatum jag ska säga.

Har alltid varit så rädd för skilsmässa. Jag klarar inte att bli en trasig familj. När barnen var mindre var jag så rädd för ett varannan vecka liv med en alkoholiserad förälder. Vet inte om det var rätt eller fel.

Har absolut känt att han velat ha med mig i sitt drickande, att kunna rättfärdiga det. Tema matlagning med matchande drycker. Fint att lägga upp sociala medier. Guldkanten. Samtidigt en svart sopsäck i köket full med ölburkar av billigt märke. Motsatsen. Fulkanten?

Söndag och en hel vecka har man tröskat igenom igen som helt alkoholfri. Vem kunde väl trott att det skulle vara möjligt när man var som mest nere i det dystra och svarta hålet av allra mörkaste uppgivenhet. Har sovit i över hela tre timmar i natt faktiskt, och i följd utan uppvaknanden stup i ett dessutom, inte illa pinkat för att vara en rätt sömnlös dystymiker.

Kanske var det rätt beslut att ge sig på en brottningsmatch med alkoholdjävulens kompis nikotinmonstret. Tänk den enda last man tydligen kan kosta på sig numera utan större risk för abstinens av diverse slag är tydligen mjölkchoklad och ett par limpmackor med mjukost på.

Tja, så det kan bli, men plånboken gråter ju inte direkt av uteblivna utgifter för diverse skadliga nervgifter alltså. Förresten, @Andrahalvlek det var kul att du tittade in här en sväng kompis. Du har så rätt, man ska inte äventyra nykterheten genom att vara allt för fokuserad på exempelvis nikotinfrihet och minskande på onyttigheter som inte passar in direkt i kostcirkeln alltså.

Kom här att tänka på ett uttryck som min gamle helnyktre far använde sig av på den tiden han var igång och faktiskt både snusade och rökte en hel del. Tror att han sade nåt filosofiskt som, hellre lite skit i hörnen, än en rent helvete. Tänk, nu sitter man och svär så här mitt på tidiga söndagen och allt. Får väl bikta mig inför Herren, fast han förstår ju redan att man väl är en liten skämtare alltså.

Ha det gott allihopa!

@Sattva Tråkigt att du inte fick det lönepåslaget du förväntat dig. Det är ett gissel. Verkar som att byta jobb är det bästa sättet för löneförhöjning eller att man går upp i tjänstegrad, till tex chef.

Vad bra att du kan reda ut och få så många insikter i din terapi. Det tar verkligen sin tid med olika processer och för att det ska landa, så att man ser klarare. Pratade precis om det med min man på vår skogspromenad igår. Om att processer tar tid och behöver få ta sin tid. Jag tänkte på olika val i mitt liv, bra och dåliga och att de ändå har lett mig till där jag är idag. Även att lära känna någon tar lång tid och det man såg/kände i början kan ändras till något helt annat. Följs man inte åt i en process, med viljan att hitta en bra balans där bådas behov får göra sig hörda, blir det svårt. Eller så inser man att man är för olika och att det inte finns goda förutsättningar för att kunna nå dit. Hur som, får vi med oss nya erfarenheter och nya insikter och utvecklar vår självkännedom om vad som är bra för oss.

Sköt om dig! Kram❤️

Förstår om det känns overkligt.Tiden efter att någon har gått bort blir som ett vacuum. Alla andras vardag fortsätter på, men själv så är man i något som står still.

Jag hoppas du fortsätter att skriva här ibland. 🌸

@Nila Grattis till 14 dagar!🥳. Ja, alkohol suddar ut gränser och det kan också ofta bli utan filter, då man släpper på sina hämningar. Jag brukar skriva ned lite olika saker att minnas i min mobil och jag har noterat ”Spriten kom in och resten av livet flög ut”. Det är en författare som sade det i radion om hennes vännina som blev alkoholist. Det tog tag i mig med stor igenkänning. Vet inte heller riktigt om jag tycker att sanningen kommer ut med alkohol, kanske en halv sanning, men det jag vet är att världsbilden blir förvriden och att perspektivet blir egoistiskt utan nyanser. Att ångest och ”tillkortakommanden” blottas. Min egna erfarenhet.

Vad gäller sponsor, kanske du kan fråga på AA om hur det brukar gå till. Och vad gäller att berätta för barn, kan du ta det lite allteftersom ju tryggare du själv blir i nykterheten. Jag berättade lite kort för mina barn i början, som var vuxna, och har berättat allt mer ju längre tiden gått och när tillfället känts bra. Jag har mer försökt visa vägen och varit öppen med att jag inte dricker. Det fina är att vi kommit varandra närmre och jag tycker det är underbart att alltid kunna finnas där som ett skyddsnät, som nykter.

Ha en fin söndag och bra jobbat!❤️

Dag 14 och inser att relationen till andra förändras. Som om det blir tydligare för mig vart gränserna går.

@NyDagNågonGång jag är i exakt samma sits. Är precis lika desperat som du, och det är ett sånt sammanträffande att du lagt ut detta precis nyligen och jag har nu under kvällen scrollat runt på nätet för att försöka ta reda på hur jag ska ta mig framåt. När jag skriver att jag är i exakt samma sits så menar jag också att jag och min kille varit tsm i 8 år, och att problematiken är precis densamma.

Hej.
Jag är i en relation sedan åtta år tillbaka med en person som har problem med alkohol — eller, jag har svårt att se att det är normalt iallafall och jag har svårt att se det som normalt. Även min familj, reagerade starkt första gången de såg honom full. Han dricker inte varje dag. Det kan gå lång tid mellan gångerna. Men när han dricker, blir det för mycket, för snabbt — och framför allt: utan någon känsla för gräns. Han kan dricka hur mycket som helst. Han känner inte av när det borde vara nog. Och det får konsekvenser. Nästan varje gång slutar det i minnesluckor, gränslösa handlingar, svek och noll ansvar.

Det här liknar inte ett klassiskt beroende, men för mig är det tydligt att det handlar om ett missbruk.
Och jag vet exakt när det kommer ske.
Det är när han dricker med sina kompisar. Och det händer varje gång. Det är som ett mönster jag redan känner utantill – jag vet att kvällen kommer sluta i ett svek, ett tomrum, ett samtal där han säger att han inte minns. Han blir helt förändrad och verbalt elak och har ingen koll på någonting. Och det är alltid jag som står kvar med efterdyningarna.

Jag blir orolig redan innan han går ut. Inte för att jag inte vill att han ska ha kul — utan för att jag vet att alkoholen tar över. Och jag försvinner, alltid. Jag existerar inte i hans värld då (det är precis som att han lämnar bördan hemma så han kan ha lite kul)

Det som hände senast på valborgsmässoafton blev en ögonöppnare.
Jag var i ett skört läge. Jag grät. Jag sa rakt ut att jag kände mig ensam. Jag bad om hjälp när TV:n – min enda trygghet just då – krånglade. Och han visste allt detta. Men han gick ändå.
Under kvällen hade han ork att skriva till andra – men inte till mig. Inte ett enda meddelande.

Det handlar inte om att han “måste vara hemma med mig” – det handlar om avsaknaden av omsorg, respekt och grundläggande närvaro.
Han visste hur jag mådde (är i min mest pressade livssituation någonsin och mår generellt väldigt dåligt just nu) och valde ändå att prioritera annat. Det är där sveket bor. Inte i själva alkoholen – utan i frånvaron av ansvar.

Jag har varit den som förstått, förlåtit och hoppats i åtta år.
Jag har burit oss båda.
Och nu är jag så trött.

Så jag vänder mig hit, till er som kanske varit i samma sits:
– Hur vet man att det är dags att lämna?
– Hur släpper man skulden när man inte orkar längre?
– Hur sätter man en gräns när man älskat någon så länge?

Tack för att ni finns. Jag känner mig så ensam i det här.

@vår2022 Tack! Ja garanterat bättre. Dumt att utmana ödet. Ha det gött du med❤️

@erivan Välkommen tillbaka och bra jobbat! Ja, det är utmanade att befinna sig i miljöer som skapar sug och lockar begär. Bättre att vara i skogen med hunden eller att träna😁.

Ha det gott!❤️

@Carisie Jag gillar att gå omkring på gravplatser. Det finns så mycket historia och massor av livsöden som fått sin stilla ro. Vackra träd, buskar, blommor och fåglar som kvittrar. Skönt att du kom iväg med gubben i lurarna😁

Jag kan också få svackor där jag inte känner att jag har så mycket att tillföra. Att jag är lite trött efter jobb. Att mycket har jag redan sagt så många gånger. Ändå vill jag läsa och se hur det går för för personer, det har liksom blivit en rutin att kika in här. Vissa har man också mer kommunikation med än andra. Din andra period som du nämner, kan det ha att göra med att det går upp och ned i kommunikationen, där det kan bli tyst? Att det kanske finns lite förväntningar som inte infrias? Jag kan många gånger se varningssignaler och göra en bra gissning på vart det leder, även om jag försökt ge hintar om det. Det är flera inlägg som jag inte postar men har i tankarna, då jag inte tror att det tillför något. Ibland postar jag ändå och blir lite touhg love, som du säger😁. Kanske att man också ibland så gärna önskar att någon ska se samma sak som man själv ser. Det jag lärt mig så tydligt här att det måste verkligen komma ifrån en själv om hur man vill leva sitt liv och hur man ska handla och hantera det. Att man kanske kan tro att man tänker rätt lika, men bli varse om att det inte är så. Man lägger ändå ned mycket engagemang i inlägg och det kan både ge men också ta energi emellanåt. Kan det vara något sådant?

Jag fick massor av gjort i trädgården, rensat och myllat landen, sått frön och gjort en växttunnel med fiberduk på. Grävt snygga kanter och klippt/friserat buskar. Maken fick nästan säga till på skarpen att jag skulle sluta för dagen för att middagen blir kall😂. Imorgon ska jag fortsätta rensa ett stenparti, gödslas lite här och var och kratta. Det känns alltid så mycket att göra i början men när jag kommer igång är jag svår att stoppa. Lyssnade på många spännande poddar i P3 dokumentär.

Det kan vara bra med en återblick och se var man befinner sig idag. Var på ett samtal med min psykolog för några månader sedan, det var över tre år sedan sist. Då kunde jag verkligen se att mycket hade hänt och förändrats när vi samtalade om var jag befann mig idag. Det gav mig mycket att få se det och räta ut några saker. Har inte riktigt beslutat om jag ska fortsätta gå i höst, det är intressant och givande men kostar en del också. Känner mig också på en bra plats nu.

Ha det gott och sköt om dig! Kram❤️

God kväll. Dag 7 avklarad. Känner inget jättesug än och det är skönt. Det var en stund på eftermiddagen då jag befann mig i en miljö med många uteserveringar, men gick bra. Imorn blir det hundpromenader i skogen och även ett träningspass hinns nog med så ska söndagen lösa sig med. Ha det gött!!!

@Flarran Starkt gjort! Jag hade aldrig fixat att sluta med snus. Blev hooked på cigg när jag var 13 år, övergick 15 år senare till snus. Sen några månader vitt snus faktiskt. Levereras till en postbox tio meter från min port. Smidigt.

Äventyra inte nykterheten bara. Abstinens efter nikotin är hemsk. Snacka om att bli på dåligt humör.

Kram 🐘

Nu har en lång och seg lördag snart avverkats hur som helst. Fick ju för mig här om dagen att försöka att fasa ut snusandet av portionssnus. Så nu har man brottats med både alkoholdjävulen och dennes lillebror nikotinmonstret.

Har varit både trött och slut samt lite hit och dit i humöret. Tack vare min orkeslöshet som dystymiker, och numera nyktra sparsamhet, så har dagens resa och nöje i form av utflyckt handlat om en rätt så kostnadseffektiv sittning i solnedgång på balkongen en liten stund för ett tag sedan.

Funderar nu eventuellt att festa loss på en fryspizza och kanske titta på nån rolig gammal videofilm man har i sin filmsamling, det är ju i alla fall lördag. Kör hur som helst alltså utan större problem nyktert och alkoholfritt vidare även denna dags avslutande timmar. Tänk, det är redan söndag och vilodag i morgon, det är inte klokt så fort tiden går när man har roligt alltså...

Ha det gott mina vänner!

@Himmelellerhelvette Ja dom är långa. Tog vovven och åkte till en annan del av stanoch gick omkring. Då kom vi också in i kvarter med många uteserveringar där folk satt och åt o drack. Då kom ju ett litet sug men inte mer än jag kunde stå emot. Det blev att vi delade på en glass istället. Sen blev det grill med en alkoholfri öl. Hos mig har det ju varit så att grillen funkar ju inte utan en öl till. Nu är det tv resten av kvällen. Känner mig nöjd. Ha det bra kram

Min pappa hade ett gott öga för alkohol så länge jag kan minnas. När jag var liten sköttes det ändå hyfsat snyggt, han skötte sig jobb under veckorna och var nykter då, men under helgerna kunde det drickas en del. Det var ofta fest hemma med hög musik så att det hördes till grannarna trots att vi bodde i fristående villa. När mina föräldrar skiljde sig i min tonår blev det dock gradvis värre med alkoholkonsumtionen för pappas del. Det eskalerade till ett missbruk när han blev varslad från jobbet för ca 10 år sedan, och sen dess jag tror inte han var helt nykter en enda gång när vi sågs. Missbruket förändrade honom, han blev egoistisk och bad mig ofta om pengar. Han kunde spela på mina känslor att han höll på att svälta ihjäl, när pengarna han sedan fick istället gick till alkohol. Han betedde sig som värst precis när min bror gått bort i en drogöverdos - ett tillfälle i mitt liv då jag var otroligt skör och rädd för att alla i min omgivning skulle dö - så jag kunde inte säga nej när han bad mig om pengar. Till slut insåg jag att hans beteende inte var okej och tog avstånd från honom. Ville så gärna ha en bra kontakt men det gick inte, för varje gång han ringde mig handlade det endast om att han ville ha pengar. Jag slutade i princip svara på telefonsamtal men vi hade sms-kontakt. Han hade stora problem med sin ekonomi och hade mycket skulder, men både jag och andra anhöriga försökte finnas där som stöd och att vi gärna hjälpte honom på alla möjliga sätt - förutom att ge honom pengar. Han ville dock inte göra något åt sin situation och ville inte heller lyssna när vi påtalade hans alkoholkonsumtion, utan viftade bort det hela. Senaste två åren tog hans hälsa mycket stryk, för varje gång jag såg honom så såg han slitnare och slitnare ut. Jag har dock känt en sån enorm känsla av svek inombords, känt mig utnyttjad för pengar, så jag har haft otroligt svårt att höra av mig och fråga hur han har det. Jag har varit så rädd att frågan om pengar ska komma upp ifall vi hörs av. Vissa stunder har jag nästan glömt att jag har en pappa. När vi träffats har det dock känts fint och jag har önskat att han ska ta tag i sitt liv så att vår relation kan bli bättre. Jag har alltid, naivt nog, trott att det en dag ska bli bättre. Någonstans har dock mitt förnuft förstått att han förmodligen kommer dö tidigare än vad han skulle behöva göra om han tog hand om sig. Jag trodde dock inte att det skulle ske redan nu. Jag träffade honom senast för några veckor sedan, ett fint möte där vi delade skratt och minnen. Han såg dock väldigt illa däran ut. Han fyllde år någon veckan efter, jag glömde han födelsedag men kom på det dagen efter. Några dagar senare dog han. Jag vet ännu inte hur, han hittades hemma och verkar ha fallit ihop. Enligt hans vän hade han känt sig yr i 2 veckor och ramlat ihop av yrsel hemma men vägrat söka vård. Jag antar kroppen gav upp på något sätt.

Sedan hans död har jag knappt lämnat hemmet och ligger mest i sängen. Jag känner sådan skuld att jag inte gjorde mer. Inte fanns där för honom. Inte frågade hur han mådde. Att jag glömde hans sista födelsedag. Ändå vet jag ju hur hans missbruk fick mig att må, att jag var konstant orolig över att bli utnyttjad för pengar. Varje gång han ringde fick jag en klump i magen. Nu skulle jag dock göra vad som helst för att få höra hans röst igen. Jag vill bara ringa honom och säga att jag älskar honom oavsett vad.

Varför sökte han inte vård? Ville han dö? Förstod han inte allvaret? Så många frågor.

Förlåt för luddigt inlägg, men jag behövde bara skriva av mig här.

@Lonely Man Om du söker på ”Sober” finns det en massa andra appar.

Kram 🐘

När jag var sjukskriven för utmattningsdepression senaste gången, för tre år sedan, så levde jag på grillad kyckling. Jag gick varje dag 1 km till Willys och handlade två kycklingklubbor, och sen hem igen. Det var det jag åt.

Jo, kakor åt jag massor också. Köpte en stor låda i taget, cookies med chokladbitar. Det var en strålande fin vår, men det var kolsvart inombords. Kolsvart. Inte ens jag kan förstå idag hur dåligt jag mådde då. Nu är det vår igen, och som jag njuter av den 😍

Jag kan varken äta grillad kyckling eller cookies längre, och jag har svåra besvär med att gå just den vägen, jag tar helst andra vägar. Handlar inte på Willys längre, åker till maxi istället.

När jag började jobba igen efter ett halvår var det höst. Växlade upp stegvis från 25, 50, 75 till 100 procent under ett halvår. Jag var dödstrött efter jobbet. Orkade ingenting. Absolut inte laga mat. Då levde jag på hämtmat och färdigmat från Maxi ett bra tag. Ofta smörgåstårta. Väldigt ofta. Oerhört enehanda.

Varje dag nästan åt jag choklad eller glass, min kropp skrek efter socker. Och jag var så trött efter jobbet att jag inte orkade stå emot. Treåringen i baksätet fick sin vilja igenom. Dag efter dag.

Perioden med hämtmat och smörgåstårta pågick länge. Typ 1,5 år. Det är först sedan några månader tillbaka som jag har börjat laga mat igen. Som jag har lust att laga mat, för att det är nyttigare och mer livsbejakande att variera sig.

Att veckohandla på lördagen och laga två maträtter på helgen, som sen ger 7-8 färdiga matlådor kommande jobbvecka, har verkligen varit en gamechanger för mig. Då slipper jag besöka affären under veckan, och slipper frestas att köpa glass och godis. Jag kan direkt efter jobbet ta en längre promenad med min hund istället, jag vet att det bara är att värma matlådan när jag kommer hem.

Genom att även köpa hem grönsaker och frukt så vet jag att jag alltid har ett mellanmål till hands. Och brysselkål innan frukosten och lunchen är så gott! Jag praktiserar fortfarande knepet att inleda måltiden med grönsaker, gegga igen handfatet lite, och det funkar svinbra! Jag står mig lätt mellan frukost och lunch och sedan middag med endast en frukt som mellanmål. Jag upplever sällan att jag är hungrig, kroppen har anpassat sig väl till mattiderna.

Och varje gång jag går förbi pizzerian i grannhuset, och ägaren ropar ”hej x” så påminns jag om att det är flera månader sedan jag handlade där senast. Jag hejar glatt tillbaka, och inombords är jag stolt. Allt tar sin tid, men vill man så går det. Med små pyttesteg, men ändå framåt.

Idag har jag lagat laxpytt - lax i bitar, råstekt potatis med dill och ärtor. En matlåda ska jag äta strax och de tre andra senare i veckan.

Kram 🐘

Rehubs appen stänger ner,

Hej!
J
Hej!
Jag har följt detta forum länge och nu skriver jag mitt första inlägg.
Jag är dansk, men jag bor i Sverige.
I många år har jag druckit 3-4 glas vitt vin för att sova, men under de senaste åren har min konsumtion ökat till ca 2 öl och 5-6 glas vitt vin dagligen.
Jag har bestämt mig för att trappa ner med det här programmet och har bestämt mig för att under de kommande 14 dagarna ska jag minska till 1 öl och 4 glas vitt vin dagligen och sedan göra ytterligare planer på att trappa ner.
Mitt mål är att kunna dricka lite ett par gånger i veckan.
Jag VET att det kommer att bli svårt, men nu är beslutet taget!

@Carisie Hjärtligt tack❤ underbart med pepp🙏 Ha en fin helg!

@zalkin Heja dig! Det kommer med all säkerhet att gå toppen 🩵