Senaste kommentarerna i forumet

@Nytt liv25 upp på hästen igen och fortsätt ta fighten med A, ingen ångrar en nykter gårdag. Kämpa på👊

@Kameleont nystart med psykolog på fredag. Jag hoppas det kan hjälpa ngt.
Det har varit ett slitigt augusti med dödsfall inom släkten och en annan närstående som blivit allvarligt sjuk. Blir tyvärr lätt att prokrastinera att ta tag i projektet “fixa alkoholiserad man”, utöver allt annat man har på listan att göra. Lite som att “ska bara fixa staketet först” och “besikta bilen”.
Han fungerar på många sätt. Är en livskamrat. Som dricker öl från fyra-fem-tiden varje vardag.
Hur har du det?

@Kennie är helt med på vad du menar.
Tycker “lågheten” blir allt mer tydlig när jag dricker färre glas och på färre dagar. Känner mig lättad att jag inte har ngt alkohol-relaterat event före nästa lördag. Men där är det både vinlunch och fest hos sommelier inbokat. Känner mig lite frustrerad över ett upplägg som bara hade vart yolo för några månader sedan 🙄

@Flarran, ja visst är det skönt att vara medveten om vad man håller på med. Tänk att man kunde välja bort det och bedöva sinnena med osunda vätskor. Känns rätt obegripligt, eller hur?🤠👍

@RasmusVillLeva, välkommen hit. Här har du inget att skämmas för. Jag kan inte se din ångest, men lider med dig i din kamp. Ett steg i taget, en dag i taget var rätt för mig, nu går jag in mot dag 556 som nykter, men den dagen är precis som alla övriga just den viktigaste att hantera; fast den tar jag hand om i morgon. Du kommer också att fixa det här! Och man kan faktiskt äta en hel elefant bara man gör det i små steg. För stora steg ökar risken för att det känns övermäktigt.🤗

Hejsan! @fooliehutten, sitter och väntar på att armbandsklockan ska pipa om en stund då tvätten beräknas tumlat färdigt. Sen blir det till att vika tvätt. Det som brukar vara det motigaste faktiskt. Men har stärkt mig med ett par mjukostmackor och en skvätt kvarvarande grönsakssoppa som fanns. Så nu har man fyllt på energikontot lite igen. Man måste ju komma ihåg att äta lite lagom också, som kan vara knepigt att komma ihåg ibland liksom. Vid såna tillfällen så var det ju ofta tidigare flaskan man spanade in direkt för snabbenergi. Men den metoden hade ju viss biverkan, så man kanske glömde bort att man höll på att tvätta och skulle göra klart det man höll på med. Kanske tog man sig en promenad runt kvarteret i stället och sedan undrade varför man kanske hade en korg med blöt tvätt stående innanför dörren. Såna prylar slipper man då som alkoholfri liksom, vilket ju är en fördel.

Ha det gott kompis!

Efter det långa första inlägget vill jag bara skriva något om mina 3 första nyktra dagar sedan 2016. Första natten var fruktansvärd. Ångest och jag var så rädd för att gå och lägga mig, trodde att jag aldrig skulle vakna igen om jag somnade. Vaknade i ett hav av svett och med både huvudvärk som sedan adderades av skakiga händer och den vanliga ångesten som ropar på vad just den är van att matas med. Dag1 var outhärdlig och dag 2 var inte heller mycket att hurra för. Men mindre skakiga händer även om huvudvärken finns där. Molande som en ständig påminnelse om att jag borde veta hur det ska lösas.

Idag, dag 3, efter en ny natt med dålig sömn så har jag ändå försökt aktivera mig. Och det där oroar mig hur det ska gå. Vad ska alla tomma timmar fyllas med (har semester nu)? Orkat att ta en promenad, laga lite mat och städat lite hemma. Fortfarande huvudvärk men trots den dåliga sömnen känns det som om att tankarna är lite mer klara och det finns något mer energi. Rastlös så på kvällen gick jag bara ute och gick planlöst i ett par timmar.

Och klara tankar, eller i alla fall halvgrumliga, skrämmer. Mycket minnen och ångest som smyger sig på.

Hur ska det här gå? En dag i taget tänker jag nu....

Svårt att veta vart man ska börja. Är som alla andra här av samma skäl. Och ett stort tungt bagage som jag hoppas ska bli lättare med tiden. Botten är nådd.

Jag ser det här som min personliga dagliga noteringsbok för jag tror det är precis vad jag behöver. Att få skriva av mig, logga mig själv och kanske även känna att någon mer läser och förstår. Och i upp- och nedgångar ha någonstans att gå. Att inte bli vilsen.

Jag vill gärna berätta den långa historien först innan jag kommer in på hur övermäktigt och överjävligt allt känns. Idag är dag 3 av utan alkohol för mig. På...jag vet faktiskt inte när. Bara en sån sak.

Jag har nog aldrig haft ett problematisk förhållningssätt till alkohol. Och som en röd tråd genom livet har det vid ett antal tillfällen ställt till det både för mig och de runt. Det är verklien med skuld sådant bubblar upp, särskilt nu när flaskorna är borta. Hemma dracks det inte mer än normalt, det var festliga tillfällen och lite på helger och så.

I de unga åren (närmar mig 50) så var inte mitt festande så mycket som ifrågasattes, det var ju något alla gjorde. Det som skilde mig från andra var väl att det aldrig fanns ett slut. Jag drack tills festen var slut och gärna än mer om det var möjligt. Tills jag inte mer och somnade. I bästa fall hemma i den egna sängen. Sen vidare så var jag nog känd som en festprisse – alltid den som blev medelpinkten på festen, den som beställde shotsbrickor och som oändliga gånger kunde chockera med galna upptåg. Men då pratar vi i huvudsak helger och övrig tid så skötte jag jobb och annat som vilken annan som helst. Därför gör det så svårt att sätta ett exakt datum när det faktiskt hände. När jag verkligen blev beroende på riktigt och var fast i skiten.
Men jag tror vi kan börja någonstans runt 2012. Och att inse all den tid jag ägnat mig åt det här gör mig bara uppriktigt ledsen – alla dessa skuggår. Där man dag för dag, månad för månad och år efter år bara grävit sig allt djupare ner och växlat mellan förnekelse, bra perioder, dåliga perioder - eller som nu: en avgrundsperiod som pågått i snart 18 månader.

Men låt oss ta det från början. 2012. Åren innan hade varit ganska hyfsade med perioder av för mycket drickande men också perioder med ett väldigt aktivt liv med mycket kul. Och jag hade började närma mig 40. Och jag kan inte ta på vad som egentligen hände, mer än att det just bara hände. Jag hade ett nytt jobb med mycket resor, konferenser och middagar och ofta väldigt många sena kvällar med otroligt spännande människor. Samtidigt som jobbet var otroligt krävande och jag tror det blev kompensatoriskt för mig – att få hänga med dessa människor och bara glömma vardagen för en stund i dimman av alkohol.

Med tiden insåg min hjärna att det där med att dämpa stress har en mycket enkel lösning och det var just att dricka mer då så kommer den ju försvinna. Du ser ju hur bra det fungerar. Efter ett par år på jobbet så började dricka innan dessa sammankomster, vara lite extra avslappnad och avstressad. Och när jag väl var hemma så började jag även se till att det alltid fanns kall öl eller vin. För jag var ju värd det där och det fungerade. Till slut var jag fast i att använda min jobbkalender för att planera inköpen på Systembolaget. Var jag på resande fot på väg hem så var det prio att hinna besöka lämpligt Systembolag – allt för att ha något som kunde ge mig det där som jag så väl behövde. Finns många dråpliga, ironiska, komiska hitorier på det temat – kommer säkert skriva mer om dom framöver.

Så det gick utför. Men hemma- och ensamdrickandet blev allt mer frekvent. Och volymen ökade. Att dra i sig 5-6 starköl en vardagskväll var inga som helst problem. Och sen upp dagen därpå och köra på som vanligt. Och som med alla missbruk kommer lögner, dåliga beslut, obefintligt omdöme och skylappar som håller dessa fakta borta. Som jag skrev var det ett krävande jobb och behövet av avslappning och tröst hade bara ett namn: alkohol.

Det hela kuliminerade en varm sommarkväll nägra år senare. Med en rattfylla.

Det blev rättegång och fick föreläggande om behandling. Och det kanske hade kunnat sluta där. Att jag kanske skulle inse att jag hade allvarliga probem och att här fanns en utsräckt hand som skulle kunna leda mig tillbaka till livet. Även om så mycket var förlorat. Men jag var arg. På alla som förstört mitt liv och som skapat den situationen jag nu var i. Inte hade jag några problem.

Behandlingen, tror den var 6 veckor, där fick jag nytta av mina yrkeskunskaper. Vältalig, inge stort förtroende och få människor att känna tillit. Och det är nog den längs tid jag någonsin jag varit nykter så länge jag kan minnas. Inte för att jag ville, utan för att det också ingick att lämna urinprov alla veckans dagar. Med knuten näve och ilska spelade jag mig igenom behandlingen samtidigt som de privata problem hopade sig. När de 6 veckorna var över, dagen efter, så åkte jag och en vän till Helsing borg och satt och turede till Helsingör en hel dag – tillbaka till det gamla. Öl, mat, vin och inget direkt minne över hur jag ens kom till hotellet.

Hemma hopade sig problemen som sagt. Bidrag istället för lön och med mitt leverne så täcktre det inte det som var mitt fokus – att få dricka och bara vara. Utan att någon lägger sig i. Men här kom också någon slags skam smygandes. Hur ska jag få ett jobb igen? Jag ville inte visa på ute ifall jag skulle möta någon gammal kollega eller någon som kände mig. Jag drack inte mer äntidigare, jag höll det till kvällarna, men de enda turerna utanför lägenheten gick till mataffären runt hörnet och systembolgat. De senare alternerade jag emellan för jag ville inte bli egenkänd. Så kanske det fanns någin självinsikt trots all. Om att det här var helt sjukt. Och det skulle komma en vändning för att sen bli en värre. Hur är det ens möjligt kanske du tänker?

Det är möjligt men låt oss börja med vändningen. Jag beslöt mig för att flytta utomlands och börja om. Jag ville verkligen ta tag i livet och inså nog någonstans långt där inne att alkoholen var en ond rot i mitt liv. Och så blev det och jag bor fortfarande utanför Sverige. De första åren liknar nog åren innan 40. Visst var det lite fester och after work och visst kunde jag ta ett par öl hemma på kvällen om jag kände för det. Men det blev också en nystart. Jag tog upp fritidsintressen och allt handlade inte enbart, om än mycket, om alkohol. Karriären gick bra och livet var inte prefekt men långt ifrån hur det slutade hemma i Sverige.

För 2 år sedan fick jag ett nytt chefsjobb. Och igen, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, när eller vad som hände. Mer än att det var/är ett otroligt pressanda jobb, stress och en ständig tillgänglighet. Och mönstret började upprepa sig. Jag drack mer och mer hemma och började även unvika sociala tillställningar om jag inte var säker på att det fanns gott om dryck för mina behov. Första året gick ganska bra men sen kom det en dag i början på förra sommaren. Jag var på väg hem och mitt på gatan känner jag bara hur jag blir alldeles svag, som att benen inte vill ta mig framåt, och jag känner mig helt skakig och förstörd. Nu iefterhand vet jag vad som hände. Jag slarvade med maten, drack för lite vatten och var totalt uttorkad, drack varje kväll och levde i den oerhört pressade situation som jobbet gav. En normal person hade väl uppsökt vård eller åtminstone kontaktat en vän och fått hjälp hem. Nej. Jag visste ju vad jag behövde. På stapplande ben lyckas jag mig ta till närmaste butik och köpa alkohol och när jag kom hem och fick min dos försvann också de väldigt obehagliga symptomen.

Och där började avgrundsresan som jag nu befinner mig i. Öl byttes mot vodka med lightläsk. Och jag var inte längre fungerande utan alkohol. Tack vare mycket distansjobb kunde jag hålla mig hemma för att dölja hur det egentligen var. Och i perioder hittade jag på att jag jobbade från annat land, allt för att undvika att komma till kontoret. Det gick så klart inte i längden men faktum var fortfarande att jag inte fungerade utan alksohol. Fick huvudvärk, yrsel, kände mig allmänt svag och hade svårt att hålla fokus. När jag väl var på kontoret så tog jag taxi dit. Och i väskan med datorn fanns förprepparerade PET-flaskor. Nej, det var inte mineralvatten. Det var vodka och lightläsk. Perfekt att ta med en in på toaletten och på eftermiddagen kunde jag obehindrat sitat och smutta på min medhavda dryck.

Hållbart? Nej. Förra sommaren var jag verkligen under isen. Jag låg mest hemma och var dålig. Vissa dagar så åkte drinkglaset fram redan på morgonen och vissa dagar höll jag mig till lunch. Och jag mådde bara sämre och sämra – psykiskt och fysiskt. Hösten kom och sedan dess har det varit upp och ner. Mest ner om jag ska vara ärlig. Och denna sommaren lovade jag mig själv att den aldrig fick bli som den 2024. Även om jag inte var lika mycket under isen i år så fanns de ständiga symptomen där och det ständiga fokuset på alkohol.

I torsdags mådde jag så dåligt. Hämderna skakde, huvudvärk och jag insåg (tror jag) att det här håller inte. Fortsätter du att bränna ditt livs ljus i båda ändar så är snart dina dagar räknade.

Det var då jag bestämde mig. Och jag insåg att det fanns en längtan efter livet och en vilja att lägga skuggåren bakom mig.

Nu vill jag försöka.

@Stinalotta här är det bra, har druckit lite vin i helgen men absolut inte blivit full o konstig. Känns väldigt bra

@Flarran go’kväll. Du håller igång hela dagen idag och fördelar energin på kontot så den räcker till, det är det stilpoäng på. Du tar inte till flaskan (den giftiga) utan harvar på med dystymins lågimpulsiva depp i din egen takt. Det är imponerande för vi vet ju hur lätt det varit att tidigare fly från sig själv. Jag har varit där och du med. Den tiden är förbi och våra energiuttag lämnar kvar såpass att vi kan lägga flyktbeteendet bakom oss. Vartenda steg, stort som litet, räknas.
Tror det var Einstein som sa nåt i stil med: Not everything that can be counted counts and everything that counts can be counted
Du är bra precis som du är flarran. Ha en skön kväll och en god natt. 🤗

Har nu festat till det så här på söndagen. Men bara lugn mina vänner. Burken ifråga som knäcktes var bara en makrillburk med tomatsås. Hade väl idag tänkt att försökt mig på en cykeltur åt nåt håll. Men energinivån var ju inte på en nivå så att det väl inspirerade mig direkt. Men sånt är man ju rätt van vid och har lärt sig hantera rätt skapligt nu.

Förstår ju som nykter dystymiker med andra små finesser, att det väl bara är acceptera sitt öde och väl vara tacksam för att man är alkoholfri. Vilket väl inte är fy skam om man tänker efter liksom. Men att slarva med energi bara för att kuta omkring, det är det då inte fråga om i nuläget så att säga. Men sånt har väl aldrig riktigt varit min grej heller.

Har ju mest gått på känsla, och det har väl funkat förunderligt bra ändå, sett till mina unika förutsättningar alltså. För kom till sist faktiskt utanför dörren idag med sopor, och sedan fick jag en känsla av att det nog skulle funka även med en liten promenad till matbutiken efter mjölk som saknades i huset.

Hade sen tänkt att helt enkelt gå och vila och strunta i att tvätta idag. Något som väl har numera blivit lite av mitt söndagsnöje när jag orkar och klarar av det. Har just ätit upp den goda makrillen alltså, och ska väl försöka att släpa mig ned till tvättstugan nu för att sätta igång en torktumlare.

Det är ju faktiskt ett litet träningspass sånt här. För det blir ju lite trappträning bland annat när man håller på och är igång så här tänker jag. Så det var nog tur man tänkte efter lite så att man fördelade energin rätt, till handling och tvätt. Tänk nu sitter man och rimmar också, så det kan bli när man har stärkt sig med lite god fisk alltså. Förresten, @Andrahalvlek det var trevligt att du tittade in här på kvällskvisten kompis. Ja, vem vet, kanske har man lite utvecklingspotential...

Ha en fin kväll!

Varit helt nykter ett bra tag men halkade dit någon vecka nu i sommar,.. blir så arg på mig själv!

Kikar in och läser runt lite, imorgon når jag 14 dagar!

PS. Ett avsnitt handlar om gränser!

@Himmelellerhelvette ”Närvaropodden” med Bengt Renander tror jag skulle hjälpa dig. Han säger bland annat att ordet ”okej” är nyckeln när skit händer. Att upprepa det ordet tills det känns inifrån och ut just ”okej”. Inte bra, inte dåligt, just okej. Acceptans. This too shall pass.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Hemhjälp får din mamma betala, men det finns ett högkostnadsskydd och bostadstillägg att söka hos Försäkringskassan, baserat på inkomst och utgifter. Allt sådant vet biståndshandläggaren på kommunen mer om. En arbetsterapeut kan också göra besök och tex bevilja rullator, toaställning (så den blir högre) och duschstol. Så man kan sitta och duscha. Trygghetslarm är också bra, en knapp att trycka på om man ramlar, så man får hjälp.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du ringer kommunens växel och ber att få prata med biståndshandläggaren om hemtjänst i det område din mamma bor. Sen vill de träffa henne, se vad hon behöver hjälp med. Säg till mamma att det är för din skull, att du vill slippa oroa dig för henne. Hon kommer att uppskatta hjälpen framöver.

Kram 🐘

@sältan jag tror du är inne på något viktigt här. Vi devalverar begreppet "älska" när vi tolererar vad som helst för att få ha någon i vårt liv.

Vi har haft en skön helg med besök på Diggiloo. Tog bilen dit och kände inget behov av att dricka alkohol. Imorgon ska jag göra en planerad operation. Kommer att bli sövd för första gången i mitt liv. Det känns lite läskigt. En dag i taget 😀
/Mrx

@mamma40 hej, vad skönt att höra från dig🤗❤️ Jag är väldigt trött för tillfället, känns som om jag håller på att bli förkyld. Får alltid lite jätte-bebis-syndrom när jag blir sjuk och tycker oerhört synd om mig själv😅😅 men det går bra med avhållsamheten i alla fall. Hur har det gått för dig den här veckan?

och vem betalar hemhjälpen @Andrahalvlek?

Tack snälla @Blenda ❤️ Varför var det svårt för er att få hemhjälp till din mamma? Hur gjorde du? Hoppas min kommun är bra på detta🙏
Hur var det med din nykterhet menar du? Tog du återfall? Kram❤️

Tack @vår2022, visst är det mitt förhållningssätt till problemen jag kan förändra och jag vet att det mycket handlar om att jag är trött för att det är mycket just nu och att det kommer bli bättre❤️

Tack @Andrahalvlek, jag har vilat väldigt mycket hela helgen och hoppas det kommer hjälpa mig igenom nästa vecka🙏
Så hur går jag tillväga då med mamma menar du? Ska jag fråga läkaren på vårdcentralen eller sjukhuset eller hur gör jag för att hon ska få hemhjälp? Är det läkarintyg då?

Jag har varit för mjäkig med dottern och det är väl det jag får äta upp nu men jag har börjat dra hårdare gränser nu och det är väl det som suger mycket energi för jag gillar ju inte när vi är osams, det är svårt med gränssättning för mig, jag är lätt att köra över men jag är trött på det nu.

Kram ❤️

Jag tror det är nyckeln - att se dem för vem de är och vad de gör, hellre än vem man *vill* att de ska vara och vill att de ska göra. Det hade besparat oss allihop, mig inkluderat, åratal av lidande.
Nu slipper jag försöka "fixa" honom och "motivera till förändring" och "rädda relationen", för det fanns inget där att rädda ändå. Han hade en relation med alkoholen, inte med mig. När den polletten trillade ner så var det lättare att gå vidare.
Minns en replik från poeten Maya Angelou: When someone shows you who they are, believe them the first time.

@Flarran Och hur har det gått tycker du? Att gå mest på känsla? Nykter är du sen länge, bravo! Men ditt liv i övrigt har enorm utvecklingspotential. Skrivet i all välmening och av kärlek ❤️

Kram 🐘